Fel man vann när säsongen avslutades

En fjärdeplats skulle firas, fotbollsvärldens mest prestigefyllda pris skulle delas ut, tränare skulle avtackas och Haga skulle hinna bli utslängd. Det var mycket som stod på dagordningen när Rotebro skulle avsluta säsongen på ett så värdigt sätt som möjligt.

Avslutnigen valdes att förläggas på Armins hemmaplan, nämligen O´Learys i Kista Centrum där lite bowling skulle fungera som förspel innan samlaget i form av middag och prisutdelning skulle träda i kraft efter det. Festansvarige Johan Vega hade sedan hand om "myset-efter-samlaget-festen" för de som ville ligga kvar och kramas. Under förspelet satte nog de flesta jordnötterna i halsen när den helt otippade ryssen Banibal satte tre strikes i rad. Konspirationsteorier sattes såklart igång direkt. Tydligen ska Bani känna killen som har hand om käglorna i Kista och det troliga är att några fler käglor åkte ner än vad som hade hänt på en vanlig bana. Under tiden valde Kalle Gnäll att göra skäl för sitt namn genom att påpeka bristen av Europalicensierade klot, banans felaktiga lutning och att Davids norrländska skar sig i sammanhanget. Bäst på att gnälla alltså storfavoriten Gnäll, bäst på själva bowlingen var däremot Mr. Rotebro - Jagge Lindvall. Men vem bryr sig om det?!

Övriga noter från bowlingen:
- Rotebros bowlingrekordhållare, Unge Strikande, var kvällens besvikelse. Inte ens 100 poäng och förlorare i bottenkampen mot David Ström. Stjärnan har slocknat.
- Buttrast av alla bowlingspelare var Curt-Axel som fick tre övertramp på de fyra första försöken. Resterande tid släppte Curre sitt klot fem meter från linjen för att försäkra sig om att övertrampslampan inte skulle tändas. Det fungerade utmärkt. Inga fler övertramp registrerades.
- Gambias hopp i bowlingen, Mbye, imponerade med sin afrikanska stil. Väldigt offensiv och utan tanke. Mycket voodoo.

Middagen bjöd på sedvanligt trevligt ledarsnack, historieberättande från pappa DF och mycket obehagliga blickar från en något överförfriskad Calle Lennerman. Flest blickar fick Fittbob, som var nära att kissa på sig. När förrätten var uppäten var Klas Ingesson tvungen att lämna eftersom klockan började närma sig åttasnåret och han hade ännu inte borstat tänderna. Han fick med sig Fuck You Berg som åkte hem med fyra kilo majsgröt. Under tiden blev bara Haga mer och mer odräglig (har någon sett honom dräglig någon gång?).

Det alla satt och väntade på (förutom Unge Hungrige som bara hade ögon för maten) var prisutdelningen. Det minst åtråvärda priset fick Bani. Flest antal trännigar, 96 av 103, gav honom en mössa. I sitt tacktal nämnde han #14 som en stor inspirationskälla och nära vän. Christer tackades av med blommor och världens genom tiderna bästa bok - "Ingen skit!" - innan huvudnumret plockades fram. Den gyllene bägaren som årets spelare får erhålla och som aldrig får gapa tom under kvällen. Den har sett mer fylla än en funktionär i Falsterbo under sina dryga 30 år i klubben. Det gjordes snabbt klart av prisutdelare Christer att Niklas Karlsson inte skulle få priset i år, med en mycket uppskattad kommentar. Istället valde juryn målvakten Daniel Andersson som årets spelare 2010. Ett rättvist pris kan man tycka. Han har hållt en hög jämn nivå under säsongen och har stor del i lagets framgångar. Jag vill ändå peka på den undersökning som Rotanbloggen har utfärdat under veckan, där supportrarna fick rösta på vem som skulle få priset. Då vann Unge Tunge, före Curt-Axel, och den utnämningen känns mer äkta om någon frågar mig.

Jaja, nu vann i alla fall Danne låtsaspriset och fick den åtråvärda bägaren, som enligt tradition inte får vara tom under kvällen. Det var den heller aldrig. Daniel drack och drack och drack, men likväl skvalpade ölen, spriten eller vinet i den äckliga bägaren, och Daniel bara blev fullare och fullare och fullare. Från den stunden vi kom in på nattklubben Puré, till den stunden att tomatklubben stängde satt Daniel på en och samma plats, och drack ur sin bägare medan de andra små spelarna dansade och dansade för att imponera på det motsatta könet. Och om jag inte har helt fel så sitter han nog kvar där än.

För att inte detta inlägg ska bli för långt kommer nu resten av kvällen redovisas i punktform. Här är det viktigaste som ni gick miste om i fredagens nattliv:
- Cribba berättade världens längsta och mest onödiga berättelse under middagen. Handlade om någon resa, någon bögklubb och någon vit hövding. Mer lyssnade jag inte på. Bra surr!
- Johan Blomberg försökte sätta fingret på skillnaden mellan Christers och sitt eget ledarskap: "Christer spred glädje, jag sprider dynga". Gamla regler.
- DF slog nytt klubbrekord i dans på krogen. Visade att gammal är äldst.
- Tunnelbaneresan på väg in till stan var sedvanligt stökig. Gamla klassiker som "Niklas Karlsson är en h**a - H**A, H**A, H**A, H**A!" och "Bye Bye Mbye, Bye Bte Mbye, Bye Bye Mbye, Bye Bye!".
- Haga blev mer och mer odräglig under kvällen, tills han till slut blev utkastad från krogen efter att ha försökt sno en basker på dansgolvet.
- Populärast var speaker Mårtensson som fick kramar av samtliga spelare när han anlände till festen. Samtliga förutom av Lennerman. Av honom fick han en ond blick. Sen var lille Marcus livrädd resten av kvällen.
- Mellis drog tidigt för att hinna sova inför högskoleprovet dagen efter. Mellis spydde sedan under provet och skrev antagligen inte 2.0.

Säsongen är slut och nu ska Rotanbloggarna Hedman och Åsén på en välbehövlig tremånaderssemester. Det kommer därför att skrivas mycket sporadiskt på denna blogg, men misströsta inte - för den som har missat det så har en ny blogg öppnats, med namnet Rotan4bloggen, som kommer att skildra våra äventyr på andra sidan jordklotet. Bloggen hittar ni på rotan4.blogspot.com (om inte någon snäll Övferbergare vill ändra domän...). Vi tackar för en fantastisk säsong! På återseende!

Rotanbloggen

Grattis på födelsedagen Arris!

Idag är det den 20 oktober 2010. Dagen då en fantastisk människa och familjefar skulle fyllt 32 år. Ararad Wartanian - vi saknar dig djupt och hoppas att du har en bra födelsedag uppe i himlen, sittandes i dina långkalsonger med Ushers "Yeah!" dunkande i bakgrunden.

Arris spelade i Rotebro under två framgångsrika säsonger och var bland annat med och tog upp laget i division 3. Som spelare kan han närmast beskrivas som en klok farbror med go´ känsla i högerfoten, som med lite kvickare fötter hade kunnat spela högt upp i seriesystemet. Det är dock inte främst för hans fotbollskvalitéer som vi kommer att minnas honom med värme och glädje. Arris och hans vapendragare, Per Ek, skulle förändra oss Rotanspelare i grunden med sin glädje, humor och medmänsklighet. Den två personer stora ensemblen av Rotanbloggen hade äran att ha Arris som bänkgranne under hans tid i klubben. Arris fantastiska ödmjukhet, blandad med humor och, som Tommy Söderberg skulle säga, "kärlek för medmänniskan" gjorde att han tog oss två stackars vilsna juniorer under vingarna likt en storebror. Ut från vingarna kom sedan två män (nåja) som hoppas kunna uppnå åtminstone hälften av sin mästares personlighet.

Saknaden är fortfarande stor efter din bortgång och våra tankar går självklart främst till din fru och dina två döttrar (Arris visste innan hans yngsta dotter kom till jorden att det skulle bli en liten flicka "Jag får bara döttrar Unge Johan Hedman", sa han). Vi som fick privilegiet att få lära känna dig, tänker på dig kommer aldrig att glömma vilken fantastisk människa du var!

Kung, Kung, Kung!

/Rotanbloggen

En kryssning är en kryssning är en kryssning

Denna text är en hyllning till alla stackars kämpande, ofta kvinnor, som jobbar på Silja Galaxy och som får stå ut med att jobba under förnedrande omständigheter, där vardagen kantas av alkohol, svineri och illaluktande iranska hytter. Chilenarna som var fast i gruvan hade det nog bra mycket trevligare än vad ni har - och de fick i alla fall vara med i TV. Så om någon som städar hytter på Silja Galaxy läser Rotanbloggen (det gör väl nästan alla?) så är detta en hyllning till er. Och även om ni inte läser bloggen så är det ju faktiskt en hyllning till er ändå...

Innan den stora hyllningen av städarna börjar ska vi slå fast vilka lågt stående varelser som befläckar vattnet runt Svea Rike. Man kan dela in

kryssningsfolket i tre olika kategorier. Alla är mer eller mindre äckliga och patetiska:

1. "För-ful-för-att-träffa-någon-vanlig-människa-på-land-tjejen"

Personanalys: En van kryssare eftersom det är under dessa 23 timmar på båten som hon får all sin uppmärksamhet från det motsatta könet under hela sitt liv. Tar, förutom sin för tighta balklänning från nian, på sig fyra lager smink och det viktigaste av allt: Attityd. Uppför man sig som att man är en van stureplansprofil, är det större chans att man får napp under kvällen. Att strippa i en hytt eller shotta upp en bricka Minttu-Minttu är inga problem. Kvällen slutar oftast i en spya eller en "kärleks"-affär med någon av kryssningens manliga ryttare. Eller både och. Vanhedrande!

2. "Festa-med-kompisar-och-sup-för-fem-samtidigt-som-du-är-otrogen-mot-frugan/mannen-eftersom-hon/han-inte-är-med-mannen/kvinnan"

Personanalys: För gammal för att hänga på populära klubbar i Stockholm, men har fortfarande en livspartner som inte tillåter för frekvent festande på hemmaplan. Denna resenär byter alltså ut trötta parmiddagar i Enskede för att få "vara ung igen" under ett dygn i goda vänners slag. Lever under devisen: "Singel på Silja" och är kåtare än Hagamannen (den riktiga!), vilket gör att han/hon söker sig till det motsatta könet likt "Räddningspatrullen-Oskar" söker sig till oooosssssstt! Avslutar kvällen med att raggla vilse i båtkorridorerna, letandes efter sin hytt, alternativt lite sällskap och hamnar till slut i en hytt med ungdomar som han "connectar" med och gråter ut om sin otrohetsaffär tidigare under kvällen. Klassiskt!

3. "Fotbollslaget"

Gruppanalys: Är ungefär likadant komponerad i varje grupp. Där finns gänget som ska slå nordiskt rekord i fylla samtidigt som de öser skit över alla käringar med vitsar som "Vet ni hur många män det behövs för att byta en glödlampa i köket? Ingen - låt käringjäveln diska i mörkret!". Där finns grabbarna som går över lik för att få träffa en lämplig partner, även om man redan har en partner där hemma och där finns också killen som gärna slåss mot någon finsk karaoke-stjärna. Sen finns det alltid dem som går ut lite väl hårt, peakar klockan åtta, "blir sjösjuka" klockan tio och tackar för sig innan tolvslaget. Ett äckligt gäng som lever ut sina svinerifantasier till fullo under denna resa. Resan slutar alltid med att ett bakfullt gäng sitter och skrattar åt gårdagkvällens bryderier medan resten av gänget antingen krökar inför nästa kväll eller ligger kvar i hytten och sover alternativt spyr.

Så tillbaka till kryssningens hjältar - städpersonalen. Kanske närde dessa kvinnor en dröm en gång i tiden om att få vara en del av det gemytliga livet på den imaginära båten "Freja" som trollband en hel nation under 90-talet i TV-serien "Rederiet". Där syntes sällan någon passagerare från kategorierna ovan och som personal på båten var man medlem i en särskild familj. Hade man tur kunde man lösa någon mordgåta eller kanske dejta Joker i baren. Istället står dem där i en nerspydd hytt i en korridor med några "Rotangrabbar" som valt att kröka till igen och som inte kan låta bli att störa deras arbete. En iranier skriker i örat att kvinnan måste komma in i deras hytt och lukta på stanken som tre lik lämnat efter sig. En annan i laget står i vägen i korridoren och vägrar släppa igenom henne. Den tredje killen väljer att följa efter kvinnan i hennes arbete och förnedra henne inne i hytterna. Så är hennes arbetsdag, dag ut och dag in. Att inte kasta sig över bord är en bedrift i sig, det ger distans till oss alla som har det bra mycket bättre och får en att fundera över vad som är viktigt i livet. Tack!

Det kan tyckas att detta inlägg inte passar in riktigt i Rotanbloggen och det håller jag helt och hållet med om. Ber om ursäkt för att jag tagit lite av din dyrbara tid och lovar skärpning till nästa inlägg. Förlåt.

/Unge Reseledande

Bloggengalan 2010!

Så dags för det vi väntat på hela året, det som är själva syftet med hela Rotanbloggens födelse, något som ska bli en tradition lika självklar som Kalle Anka på Julafton, Kalles Gnäll på allt och Sebastian Strömbergs skador: BLOGGENGALAN 2010!

I priskommitén och tillika juryn sitter två och endast två medlemmar. Rotebros trognaste supporter samt agent till två av spelarna i laget - Mattias Åsén, samt Unge Fege Johan Hedman. Välkomna!

Priser

Vissa pristagare saknar puls (Christer ej inräknad) vilket innebär att det kan vara svårt att komma upp och hämta priset. Vi har därför beslutat att samtliga pristagare kommer dedikeras med ett blogginlägg under vinterhalvåret. Inlägget kan vara en hyllning, en bild, en sågning eller helt enkelt en påminnelse för läsarna om att just du/det var pristagare på BLOGGENGALAN 2010. Några extra sekunder i rampljuset är ett betydligt finare pris än någon trött glaskula som t.o.m. en så obetydlig spelare som gamla Trelleborgsfinnen Rami Rantanen sitter inne på (Årets mål 1997, hans enda för säsongen)

Årets irritationsmoment

Nominerade: Banibal Koriya, Snön i mars, Benskyddstejpen

Vinnare: Benskyddstejpen

Motivering: Vi har vaskat så mycket tejp som inte fastnar på strumporna så att sopgubbarna får jobba dubbla skift runt Skinnaråsen. Kalle Gnäll har blivit hes av allt gnäll på denna röda djävulstingest och spelare har försökt smuggla in ny, bra tejp i avsikt att få vara ensam om riktig tejp utanatt lyckas. Men den äckliga jävla tejpen som kostar två kronor/ton kommer tillbaka som Sebastian Strömberg efter en skada; man tänker att nu kanske det går bättre, men nog fan går skiten sönder igen!

Årets junis

Nominerade: Calle Mellström, Linus Söderberg, Jacob Larsson.

Vinnare: Calle Mellström

Motivering: Om man slår upp ordet "lycka" i en ordbok kan man, i de

senare versionerna, se en bild på Mellis när han fick veta att han just erhållt en plats i Rotebros A-lag. Och som han har tagit vara på den chansen! Förutom att han var snubblande nära (bokstavligt talat) att avgöra bortamötet mot Västerås i sin A-lagsdebut, så har denna snygging fått oss gamlingar att höja oss några snäpp med sin mogna och välskolade spelstil. Men framförallt är Calle Mellström en fantastisk kille som bjuder på sig själv och är mysig som en nallebjörn att krama.

Årets sociala spelare

Nominerade: Alexander WilkundH, Armin Iranpak, Bashar Hussein

Vinnare: Armin Iranpak

Motivering: Ett pris som erhåller en mycket hög status i Rotebro där storheter som Per Ek och Christoffer Parmbäck står som tidigare segrare av priset. För att förtjäna priset ska man vara en gjädjespridare och ha sin bästa spelyta i omklädningsrummet. Armin Iranpak kan ses som alldeles för bra på planen för att vara en social spelare (som oftast sitter på bänken), men den hårige iraniern förtjänar priset detta år justpå grund av hans glada humör och varma kärlek trots den (för?) korta speltiden. Armin är en spelare som gör alla lite gladare och är väl värd priset som årets spelare. Armin - en idiot!

Årets Gambian

Nominerade: Mbye [Bye] Camara, Sheriff Njie [Jaj]

Vinnare: Mbye Camara

Motivering: Världens märkligaste Gambian har imponerat som mittback under säsongen (innan fastan började och hybrisen slog till), men har framförallt bjudit på sköna citat och divalater. Under sin glansperiod under sommaren ansåg Mbye att han var så given i laget att han inte behövde vara med på löpträningarna och under hösten har varje inlägg i huvudhöjd besvarats med en klackspark. Bäst är dock hans spelarlegitimation som hävdar att 25-årige Mbye är född 1975 och innehåller ett foto på huvudpersonen i Gambias djupaste djungel. Det enda som saknas från bilden av en tvättäkta Gambian är en segersång á la Dembo Tourray efter matcherna. Men den kanske kommer nästa år. Om Mbye är en värdig vinnare av det här priset? Mbye hade nog besvarat den frågan med "Vad trodde du? Trodde du att Sheriff skulle vinna eller?!"

Årets nyförvärv

Nominerade: Daniel Andersson, Fredrik Källberg, Christoffer Nisser, David Ström

Vinnare: Christoffer Nisser

Motivering: Rotebros Lex Luthors facit säger egentligen allt. Innan han lämnade Sverige och Division 2 Norra Svealand för USA med sin helikopter låg laget tvåa och hade känn på serieledande Frej efter en grym segersvit. Efter Nissers sorti tog det två månader och åtta matcher innan vi vann igen. Kom tillbaka Nisser!

Inte ens nära: Niklas Karlsson

Årets träningsläger

Nominerade:Norrtälje, Norrtälje, Norrtälje

Vinnare: Norrtälje

Motivering: Episkt på alla sätt och vis. Vi gjorde män av pojkar och pojkar av män. Vi hade sällskap av Rotanlegendarer och hade sållat bort avskrapet från vårt eget lag. Det enda som saknades var Mobergs, men en helg som denna med tävlingar, alkohol och manlig kärlek kunde vi leva med det.

Årets ödmjukaste

Nominerade: Fredrik Källberg, Bashar Hussein

Vinnare:Fredrik Källberg

Motivering: När man har haft det tungt ett tag, skotten sitter inte, tränaren litar inte på en, man kanske har det jobbigt i privatlivet eller bara behöver snacka av sig lite - då finns han alltid där för en - Fredrik Källberg. Med uppmuntrande ord, en klapp på ryggen eller bara genom att finnas till stärker han sina lagkamrater samtidigt som han aldrig skulle få för sig att höja sig själv till skyarna. Ödmjukt är bara förnamnet!

Årets bokslut

Nominerade: Christer Johansson, Bashar Hussein

Vinnare: Christer Johansson

Motivering: Efter sex säsonger, 132 matcher, varav drygt 60 segrar, tre uppflyttningar och ett otal förminskade spelare efter motorsågsmassakrar, valde Christer att lämna Skinnaråsen, hans andra hem de senaste sex åren. Vi som varit med på resan kan bara lyfta på hatten. Och glädjas åt att han fick vinna sin sista match som Rotebrotränare.

Årets supporter

Nominerade: Jerry Wiklundh, Sofia Gustafsson, Danny K

Vinnare: Jerry Wiklundh

Motivering: Den dagen Alex kom till klubben fick vi förvisso världens bäste sidledsspelare (Förlåt Sidleds-Danne), men framförallt fick vi på köpet den mest hängivne supportern sen "Tomten" (R.I.P). Ingen, varken ledare, spelare eller andra fans, kan släppa nervositeten förrän JW ropat de bevingade orden "KOM IGEN RROTAN!" ett par sekunder in i varje match. Credd från Christer i all ära, men inga ord värmer ett fotbollsspelande hjärta med större temperatur än pappa Wiklundh. Frågan är bara om bloggen verkligen har rätt att stava även faders efternamn med H...?

Årets citat

Nominerade: "Hahaha, ni är inte bättre än så..."/Bashar Hussein i ett sms till Christer efter förlusten på Vallen,"Ingen skit!"/Bloggen, "Filip Terland ä

r en äcklig jävel"/Johan Hedman i en intervju på Unitedbloggen inför första derbytVinnare: Ingen skit!"

Motivering: "Ingen skit" har fått symbolisera Christer Johanssons insats i klubben och har under året vuxit till ett mantra. Med Christer borta försvinner möjligtvis det frekventa användandet av frasen, men mentaliteten och budskapet kommer leva kvar länge inom klubben.

Årets "Vem fan är du?"

Nominerade: Juniortränaren Faus...nånting, Anders J, Bashar Hussein

Vinnare: Anders J

Motivering: Bloggens skribenter har under året fått kritik för att vara skrytsamma ("Fuck You United", kontroversiella (vi ogillar censur) och onödigt hårda mot våra antagonister (Bashar, Anders J). Ni ska dock veta att vi mer än någonting annat grundar våra inlägg på en stor portion humor och att vi även i våra mörkaste stunder menar väl mot de flesta. Signaturen "Anders J" utgav sig för att vara ett bekymrat Rotan-fan som hyllade våran förmåga att hantera det skrivna ordet, men sågade vår uppriktighet och lagets inställning. Då sågade vi Anders. För att det var roligt. Anders har sedan dess tyvärr gått under bloggjorden. Vi vill därför hylla honom med ett pris i förhoppning om att han skall kliva fram i rampljuset. Alla supportrar som engagerar sig i Rotan är nämligen värda vår uppskattning, oavsett åsikter. I själva verket ser vi hellre 15 negativa Anders J-kommentarer på inläggen än inga alls. Anders J, det enda vi undrar är; vem FAN är du?

Årets bloggare

Nominerade: Unge Skrivande, "Tjockis-Jens" Åberg, Skribent Åsén

Vinnare: Unge Skrivande

Motivering: Det ska direkt sägas att det inte är vinnaren som utnämnt sig själv. Dock är denna kategori Galans enklaste då denna utmärkelse finner stöd i såväl inläggsstatistik som kvalité. Åberg må dra ett tungt lass med såväl ensamansvar som tråkigt råmaterial att arbeta med (kom igen, United är kanske bättre på fotboll, men fan så mycket tråkigare än Rotan). Åsén tog ett Erik Niva-break under sommaren och kom aldrig riktigt tillbaka i samma ambitiösa stil som under våren. Kvalitetsmässigt står Unge Rolige för 98 % av skrattsalvorna och om Svenska Akademin nästa år lägger fokus på förmågan att fatta sig förståeligt trots mer text innanför parenteserna än utanför så får Unge Nobelvinnande tillräckligt med cash för att kunna fly till Australien på livstid.

Årets målgest

Nominerade: Veven, Sheriff Njie mot Västerås, Sheriff Njie mot Skiljebo

Vinnare: Sheriff Njie mot Skiljebo

Motivering: Veven var under en tid på våren samtalsämnet vid

kaffeautomaten på varenda arbetsplats i fotbollssollentuna, men försvann lika snabbt som Fredrik Källberg från Uppsala. Nya målgester tränades in,

men fick aldrig utövas i praktiken. Istället kom en vilsen Gambian och bjöd på ren och skär "Grande-Grosso-glädje" när han kvitterade i hemmamötet mot Västerås. Vilt springande med armarna i vädret i hundra knyck tillbaka till sin backposition. Efter att ha avgjort säsongens sista match med en nick borta mot Skiljebo försökte han sig på samma gest igen. Den här gången var vi dock förberedda och brottade ner den två meter långa spindelmannen som fick ligga och skrika av glädje (eller skräck) underst i en klassisk TV-puckshög. När högen sedan skingrat sig, ställde sig Sheriff upp och fortsatte sin språngmarsch tillbaka på egen planhalva. "Du kan ta pojken ur Gambia, men aldrig Gambia ur pojken".

Årets Comeback

Nominerade: Carl Lennerman mot Skiljebo, Abdulmasig Keriakes efter Sommaren, Mattias Åsén i B-laget mot Vaxholm.

Vinnare: Mattias Åsén

Motivering: En av Rotebros största fotbollstalanger genom tiderna fick lägga skorna på hyllan alldeles för tidigt på grund av ett försök att slå alla tiders rekord i Studentskivefestande under våren 2006. När B-laget i slutet på sommaren behövde hjälp stod han dock där igen med Rotebrotröjan över magen. Bortamatch mot Vaxholm och innermittfältspositionen var tillägnad Masten, trots stenhård konkurrens från bland andra speaker Mårtensson och "börjar-vid-tårna-men-slutar-aldrig-Gaevert". Efter en halvlek var speltiden på mittfältet över i och med den för dagen B-lagstränande Fausto Battaglias citat i halvtid till herr Åsén: "Du spelar innermittfält, men är överallt förutom på mitten!". Tack för försöket Mattias!

Årets Speaker

Nominerade: Marcus Mårtensson, United-gotlänningen

Vinnare: United-gotlänningen

Motivering: Marcus har allt: Humor, blick för spelet, intervjutekniken och utseendet. Allt en speaker behöver förutom en rolig dialekt. Antagonisten Sollentuna United har en gotlänning som sover mesta delen av tiden när det sparkas boll på Sollentunavallen och kommer som bäst med medelmåttiga kommentarer när han är vaken. Men han pratar roligt och är därför en värdig vinnare. Det här var en match du inte kunde vinna Marcus. Vi är ledsna.

Det var allt för denna Bloggengala, jag hoppas att ni har haft ett lika roligt år med oss på Rotanbloggen som vi har haft! Nu laddar vi upp inför 2011 - året då Rotan ska in i ettan!

/Unge Tunge & Skribent Åsén

En liten summering

Nej, om man ska ta sitt medborgerliga ansvar och börja blogga lite! Det har varit lite tamt på den fronten såhär på slutet, det ska medges. Det är inte på grund av att jag har slitit häcken av mig, det ska också medges. Häcken har faktiskt bara tagit cirka 60 medelmåttiga minuter av min tid efter det senaste inlägget. Däremot har jag sett Will Ferrels mästerverk Anchorman på DVD. Två gånger. Plus extramaterialet. Nu är det dock slut på soffliggandet, tillbaka vid tangenterna så ska denna märkliga säsong sammanfattas. Häng med!

Rotans år uppe i tvåan har varit en bergochdalbaneresa där vi kastat våra supportrar mellan hopp och förtvivlan och där vi hela tiden balanserat på gränsen mellan genialitet och galenskap. Det har bråkats, bloggats, skrattats och specialkramats. Spelare har blivit sparkade, petade, sågade, hyllade och på träningarna har vi sprungit, spelat keepball och blivit världsmästare i fotbollstennis. Det har Gnällts, hånats och skrattats på planen. Och varje sekund har varit värd att älska.

Att lilla nykomlingen Rotebro, med drygt 300 medlemmar, seriens risigaste omklädningsrum och ett gäng petade United-spelare i startelvan, skulle leda division 2 norra svealand i halvtid under seriefinalen mot IK Frej måste ses som en av fotbollshistoriens största skrällar. Utan spelidé, benskyddstejp eller träningsläger (nåväl) så byggdes laget kring en underdog-mentalitet och en glädje som ingen motståndare tycktes hitta något motvapen till. Mannen på gatan frågade oss spelare Hur det kunde gå så bra? Vi hade inget bra svar då och kan inte ge något bra svar nu. Vi hade en bra trupp, där vi litade på varandra och där vi var tvungna att komma på bra lösningar. Ingen kan beskylla oss för att vi spelade omständligt som Frej eller för mycket via innermittfältet som United. Vi hittade istället våra egna okonventionella vägar till målet, vilket visade sig fungera alldeles utmärkt. Bakåt litade vi på att en målvakt skulle rädda allt som kom förbi fyrtornet och Gambianen. Allt såg ut att fungera utan problem och mattegeniet Karlsson fick i uppdrag av klubben att kalkylera om vi hade råd att gå upp till division 1. Efter att Karlsson gett klartecken, blev vi alla lite skitnödiga och plötsligt hade vi tagit en poäng på sju matcher och riskerade att få kvala för att hänga kvar i tvåan, inför sista seriematchen. När det nu gick bedrövligt på planen frågade sig mannen på gatan igen Hur det kan gå som det går? Vi hade inte något bra svar denna gång heller, och ni får inget bra svar heller nu. En svängig säsong fick i alla fall ett rättmätigt svängigt slut mot Skiljebo då underläge 1-2 vändes till seger 3-2 under de sista fem minuterna, vilket innebar att vi rödblåa hjältar slutade på en mycket hedrande fjärdeplats i serien.

Personligen anser jag att de sista minuterna i matchen mot Skiljebo var de skönaste minuterna på hela säsongen. Mest såklart för att jag fick göra mitt hundrade mål (det kan inte vaskas nu väl?), men även för att vi fick ett slut som vi verkligen förtjänade. Säsongen blir så mycket roligare att summera med en eftersmak av hallon istället för en eftersmak av bajs. Att fjärdeplatsen innebär att Rotebro gör sitt första framträdande i Svenska Cupen någonsin är en väldigt fin krydda på säsongen. Jag är också av den uppfattningen att jag tror att vi kommer att stärkas som lag över att ha upplevt motgångar och framgångar under en säsong. Vi har kunnat titta både uppåt och neråt i tabellen och märkt skillnaden mellan flyt och missflyt. Vi vet framförallt att vi kan slå vilket lag som helst och att vi måste prestera för att få med oss några poäng över huvudtaget. Just nu ser jag fram emot nästa år i Rotebro, där vi ska hålla hela vägen ut och ge Sollentuna United en kamp om förstaplatsen hela vägen in i mål (det är en lögn, det jag ser fram emot nu är en resa till Australien och Thailand i tre månader, inte att komma hem i januari och springa bredden runt i snöslask).

Under slutet av denna vecka, eller i början på nästa kommer en Blogg-gala att hållas där fina priser kan lovas! Håll tillgodo tills dess!

/ 100

Fuck You United - Vi behöver inte er hjälp!

Det kan gå snabbt i fotboll. Ena minuten kan man riskera kval ner till trean, nästa så ligger man i ingenmansland, för att ytterliggare någon minut senare var klar för Svenska Cupen. Säga vad man vill, men det svänger om Rotan!

Det är väl på sin plats att säga att det knappast bjöds på någon propagandafotboll på konstgräset i Skiljebo från de rödblås sida. Om sanningen ska fram så var vi ganska så jättedåliga i typ 80 minuter, följt av tio lyckominuter. Men varför göra mer än vad som krävs? Och tack för ansträngningen United, men vi behövde inte er hjälp - Rotan klarar sig på egen hand!

Förutsättningarna inför den sista omgången i Division 2 Norra Svealand var kanske inte glasklara (Matte C-Karlsson lyckades dock förklara för oss hur det låg till), men vi visste att vi vid vinst var helt säkra på att klara oss kvar, vilket också skulle innebära en åtråvärd fjärdeplats, vilket innebär Svenska Cupenspel nästa år. Vid oavgjort skulle Hudiksvall vara tvungna att krossa Köping samtidigt som Enköping och GUSK skulle ta varsin pinne mot United respektive redan avhängda Sundsvall och Västerås och hade behövt tre pinnar mot Strömsberg. Hade vi till och med förlorat hade premisserna varit i princip desamma, men Hudiksvall hade bara behövt en uddamålsseger för att gå om oss. Hade vi dessutom fått fler än sju hörnor så hade vi vunnit hörnligan och fått åka till hörn-VM i Österrike nästa år så det fanns mycket att hålla reda på.

Startelvan var något annorlunda denna höstlördag. Annorlunda eftersom Christer och Christer, i dessa bistra tider, hade valt att lyfta på luren och ringa in monstret Carl General Lennerman. Den som hade trott att 100 kilo Lennerman hade blivit snäll och timid efter sitt bröllop (som vi inte blev bjudna till...) hade fel. Han äter fortfarande granater till frukost och dricker bara röd mjölk. En annan förlorad son, Jacob Lindvall, var inkallad till matchen men endast för att höja snygghetssnittet nu när Vega inte följde med. Så här var elvan i sin helhet:

Curt-Axel

Haga, Lennerman, DF, Lukas

David, Kalle Gnäll, Wilkundh, #14

Armin, Unge Tunge

1:a halvlek

Första 45 minuterna var inte mycket att hurra för om man hejade på de rödblåa stackarna på planen. Skiljebo ägde matchen och kunde med bra rörelse och med en av seriens bästa spelare i sin nummer 10 komma till bra positioner både på kanterna och framför vår backlinje. Farligt blev det också och på ett högt inlägg kunde deras högerytter nicka in ledningsmålet i duell med Haga. Christer ville inte hänga ut någon men man förstod på hans "HAGA!!!!" att han nog tyckte att han hade någon syndabock även på detta mål. Nästa bakslag kom lite senare då WiklundH blev tvungen att lämna planen efter att fått "nersatt pronering i fotus ledus efter en glidus tacklikus". Leal ersatte på innermittfältet och hade kunnat få komma in i 2-0-underläge efter att Armin valt att katsa bort sin hjärna och passa en helt fri Skiljebotia som dock blev lurad på konfekten av Curt-Axel i målet. Tack för det Curre! Vårt eget spel var inget som vi väljer att youtuba, korta anfall, många felpass och virrigt i försvaret under nästan hela halvleken och vi kunde vara nöjda med att vi bara låg under med ett mål när domaren blåste av för halvtid.

Bäst i första halvlek:

- Att Alex stavades Wiklundh i matchbladet. Rotanbloggen får utökad makt.

- Jonte utklädd till Negersmurfen under uppvärmningen.

- Mackorna innan matchen. Freddan som kom direkt från krogen tackade inte nej till lite fyllekäk och åt upp allt.

- Att domaren var tvungen att byta tröja eftersom han var för lik Skiljebospelarna. I så fall måste han känt sig mobbad i hemmalaget för han fick fan inte en passning på hela halvleken.

- Kalle Gnäll som ville att domaren skulle byta strumpor och shorts också. Döm naken för fan säger jag!

Sämst i första halvlek:

- Att Freddan bara åkte i 170 på vägen till matchen. Fick vi ju bara två timmars väntetid i Skiljebo, vilket blev i tightaste laget.

- Idioten som vägrade låta Unge Unge att tippa för att han saknade leg inne på macken på vägen upp.

- 80 spänn inträde. KOM IGEN!

2:a halvlek

Vi började inte andra halvlek så mycket bättre än vad vi åstadkom i första utan Skiljebo fick fortsätta att dominera spelet, men skapade inte så mycket chanser som under de första 45. Lennerman och DF fick bättre koll på Skiljebospelarnas offensiva löpningar och innermittpluttarna Leal och Gnäll kunde ta hand om deras ditos på ett bra sätt. Framåt skapades dock inte mycket, men så som en blixt från klar himmel - David Ström nickar in sitt första seriemål för Rotebro på hörna. 1-1. Tackar tackar! Målet gav oss energi och det kändes som att vi skulle kunna ta vår första trepoängare sedan Nisser drog i Augusti. Då ska givetvis Unge Dumme ta och tabba sig vilket leder till att bollen till slut tar på DF:s arm i straffområdet och given straff som konsekvens. 2-1 efter en säker straff av #10. Tungt! Skam den som ger sig dock. Med sex minuter kvar och med väldigt lite hopp om att ens få med sig en pinne hem till Rotan så får Unge Briljante bollen utanför straffområdet. Alla tänker att han kommer skjuta. Bara han och Iniesta tänker att här ska man inte skjuta om man är sämst på att göra det. Så vad göra? Jo, det blev en skottfint vilket fick hela Skiljeboförsvaret att öppna sig som en födasmogen kvinna och helt plötsligt är killen med 99 mål på sitt samvete helt fri med hemmamålvakten. Väl där gör han inga misstag utan mål nummer 100 är ett faktum även om risken för omspel hängde i luften. Det blåste ju lite kallt så vi var flera som undrade om man verkligen kunde spela klart matchen. 2-2 och en himla god känsla i laget spred sig, vilket också ledde till årets fulaste mål några minuter senare. Sheriff sattes in som forward i slutet för att vinna nickdueller. Det var exakt det han gjorde också. Långboll från Gnäll, nickskarv av Sheriff och en dödsföraktande nickduell mot målvakten av Unge Modige ledde fram till att Sheriff kunde nicka in det avgörande målet i tom bur. Helt plötsligt 3-2 och TV-puckshögsfirande i bortalaget. 3-2 blir också slutresultatet vilket innebär att Rotebro slutar på en mycket hedrande fjärdeplats i tabellen. Inte illa pinkat med tanke på den pinkhösten!

Bäst i andra halvlek:

- Vändningen! Vilken moral vi visar upp!

- Att vi inte behövde förlita oss på United. Vi klarar oss ändå.

- Sheriffs målfirande. Sprang, precis som mot Västerås, rakt fram i 100 knyck innan vi hann ifat honom och brottade ner Gambianen. När alla rest på sig igen valde Sheriffen att fortsätta springa allt vad han hade. Härlit!

- Godisstoppet på vägen hem.

- Svenska Cupen 2011!

- Mål nummer 100. Vad efterlängtad du var. Vad snygg du var.

- Att Christer fick avsluta sin 132 matcher långa period i Rotebro med en seger. Det var du värd Johansson!

Sämst i andra halvlek:

- WiklundHs bitterhet efter att ha missat firandet efter slutsignalen. Alla "glömde" bort den sargade hjälten.

- Att vi inte kvalificerade oss för hörn-VM. Typiskt.

Övrig anekdot:

Fantastisk stämning på planen när resultaten i övriga seriematcher basunerades ut i högtalarsystemet på arenan under en hörna i mitten på andra halvlek i ställning 2-1. Eftersom båda lagen riskerade att hamna på kvalplats slogs inte hörnan förrän meddelandet tagit slut och resultaten var upplästa. Lättade efter de positiva resultaten kunde sedan hörnan slås.

Säsongen är nu slut, men en sammanfattning av denna kommer senare. Nu ska vi bara njuta över att ha avlsutat säsongen på ett bra sätt och se fram emot nästa. Nya äventyr väntar för Rotebro. En ny resa - hoppas den kommer blomstra lika fint som den vi haft hittils...

/100