Fuck You United - Vi behöver inte er hjälp!

Det kan gå snabbt i fotboll. Ena minuten kan man riskera kval ner till trean, nästa så ligger man i ingenmansland, för att ytterliggare någon minut senare var klar för Svenska Cupen. Säga vad man vill, men det svänger om Rotan!

Det är väl på sin plats att säga att det knappast bjöds på någon propagandafotboll på konstgräset i Skiljebo från de rödblås sida. Om sanningen ska fram så var vi ganska så jättedåliga i typ 80 minuter, följt av tio lyckominuter. Men varför göra mer än vad som krävs? Och tack för ansträngningen United, men vi behövde inte er hjälp - Rotan klarar sig på egen hand!

Förutsättningarna inför den sista omgången i Division 2 Norra Svealand var kanske inte glasklara (Matte C-Karlsson lyckades dock förklara för oss hur det låg till), men vi visste att vi vid vinst var helt säkra på att klara oss kvar, vilket också skulle innebära en åtråvärd fjärdeplats, vilket innebär Svenska Cupenspel nästa år. Vid oavgjort skulle Hudiksvall vara tvungna att krossa Köping samtidigt som Enköping och GUSK skulle ta varsin pinne mot United respektive redan avhängda Sundsvall och Västerås och hade behövt tre pinnar mot Strömsberg. Hade vi till och med förlorat hade premisserna varit i princip desamma, men Hudiksvall hade bara behövt en uddamålsseger för att gå om oss. Hade vi dessutom fått fler än sju hörnor så hade vi vunnit hörnligan och fått åka till hörn-VM i Österrike nästa år så det fanns mycket att hålla reda på.

Startelvan var något annorlunda denna höstlördag. Annorlunda eftersom Christer och Christer, i dessa bistra tider, hade valt att lyfta på luren och ringa in monstret Carl General Lennerman. Den som hade trott att 100 kilo Lennerman hade blivit snäll och timid efter sitt bröllop (som vi inte blev bjudna till...) hade fel. Han äter fortfarande granater till frukost och dricker bara röd mjölk. En annan förlorad son, Jacob Lindvall, var inkallad till matchen men endast för att höja snygghetssnittet nu när Vega inte följde med. Så här var elvan i sin helhet:

Curt-Axel

Haga, Lennerman, DF, Lukas

David, Kalle Gnäll, Wilkundh, #14

Armin, Unge Tunge

1:a halvlek

Första 45 minuterna var inte mycket att hurra för om man hejade på de rödblåa stackarna på planen. Skiljebo ägde matchen och kunde med bra rörelse och med en av seriens bästa spelare i sin nummer 10 komma till bra positioner både på kanterna och framför vår backlinje. Farligt blev det också och på ett högt inlägg kunde deras högerytter nicka in ledningsmålet i duell med Haga. Christer ville inte hänga ut någon men man förstod på hans "HAGA!!!!" att han nog tyckte att han hade någon syndabock även på detta mål. Nästa bakslag kom lite senare då WiklundH blev tvungen att lämna planen efter att fått "nersatt pronering i fotus ledus efter en glidus tacklikus". Leal ersatte på innermittfältet och hade kunnat få komma in i 2-0-underläge efter att Armin valt att katsa bort sin hjärna och passa en helt fri Skiljebotia som dock blev lurad på konfekten av Curt-Axel i målet. Tack för det Curre! Vårt eget spel var inget som vi väljer att youtuba, korta anfall, många felpass och virrigt i försvaret under nästan hela halvleken och vi kunde vara nöjda med att vi bara låg under med ett mål när domaren blåste av för halvtid.

Bäst i första halvlek:

- Att Alex stavades Wiklundh i matchbladet. Rotanbloggen får utökad makt.

- Jonte utklädd till Negersmurfen under uppvärmningen.

- Mackorna innan matchen. Freddan som kom direkt från krogen tackade inte nej till lite fyllekäk och åt upp allt.

- Att domaren var tvungen att byta tröja eftersom han var för lik Skiljebospelarna. I så fall måste han känt sig mobbad i hemmalaget för han fick fan inte en passning på hela halvleken.

- Kalle Gnäll som ville att domaren skulle byta strumpor och shorts också. Döm naken för fan säger jag!

Sämst i första halvlek:

- Att Freddan bara åkte i 170 på vägen till matchen. Fick vi ju bara två timmars väntetid i Skiljebo, vilket blev i tightaste laget.

- Idioten som vägrade låta Unge Unge att tippa för att han saknade leg inne på macken på vägen upp.

- 80 spänn inträde. KOM IGEN!

2:a halvlek

Vi började inte andra halvlek så mycket bättre än vad vi åstadkom i första utan Skiljebo fick fortsätta att dominera spelet, men skapade inte så mycket chanser som under de första 45. Lennerman och DF fick bättre koll på Skiljebospelarnas offensiva löpningar och innermittpluttarna Leal och Gnäll kunde ta hand om deras ditos på ett bra sätt. Framåt skapades dock inte mycket, men så som en blixt från klar himmel - David Ström nickar in sitt första seriemål för Rotebro på hörna. 1-1. Tackar tackar! Målet gav oss energi och det kändes som att vi skulle kunna ta vår första trepoängare sedan Nisser drog i Augusti. Då ska givetvis Unge Dumme ta och tabba sig vilket leder till att bollen till slut tar på DF:s arm i straffområdet och given straff som konsekvens. 2-1 efter en säker straff av #10. Tungt! Skam den som ger sig dock. Med sex minuter kvar och med väldigt lite hopp om att ens få med sig en pinne hem till Rotan så får Unge Briljante bollen utanför straffområdet. Alla tänker att han kommer skjuta. Bara han och Iniesta tänker att här ska man inte skjuta om man är sämst på att göra det. Så vad göra? Jo, det blev en skottfint vilket fick hela Skiljeboförsvaret att öppna sig som en födasmogen kvinna och helt plötsligt är killen med 99 mål på sitt samvete helt fri med hemmamålvakten. Väl där gör han inga misstag utan mål nummer 100 är ett faktum även om risken för omspel hängde i luften. Det blåste ju lite kallt så vi var flera som undrade om man verkligen kunde spela klart matchen. 2-2 och en himla god känsla i laget spred sig, vilket också ledde till årets fulaste mål några minuter senare. Sheriff sattes in som forward i slutet för att vinna nickdueller. Det var exakt det han gjorde också. Långboll från Gnäll, nickskarv av Sheriff och en dödsföraktande nickduell mot målvakten av Unge Modige ledde fram till att Sheriff kunde nicka in det avgörande målet i tom bur. Helt plötsligt 3-2 och TV-puckshögsfirande i bortalaget. 3-2 blir också slutresultatet vilket innebär att Rotebro slutar på en mycket hedrande fjärdeplats i tabellen. Inte illa pinkat med tanke på den pinkhösten!

Bäst i andra halvlek:

- Vändningen! Vilken moral vi visar upp!

- Att vi inte behövde förlita oss på United. Vi klarar oss ändå.

- Sheriffs målfirande. Sprang, precis som mot Västerås, rakt fram i 100 knyck innan vi hann ifat honom och brottade ner Gambianen. När alla rest på sig igen valde Sheriffen att fortsätta springa allt vad han hade. Härlit!

- Godisstoppet på vägen hem.

- Svenska Cupen 2011!

- Mål nummer 100. Vad efterlängtad du var. Vad snygg du var.

- Att Christer fick avsluta sin 132 matcher långa period i Rotebro med en seger. Det var du värd Johansson!

Sämst i andra halvlek:

- WiklundHs bitterhet efter att ha missat firandet efter slutsignalen. Alla "glömde" bort den sargade hjälten.

- Att vi inte kvalificerade oss för hörn-VM. Typiskt.

Övrig anekdot:

Fantastisk stämning på planen när resultaten i övriga seriematcher basunerades ut i högtalarsystemet på arenan under en hörna i mitten på andra halvlek i ställning 2-1. Eftersom båda lagen riskerade att hamna på kvalplats slogs inte hörnan förrän meddelandet tagit slut och resultaten var upplästa. Lättade efter de positiva resultaten kunde sedan hörnan slås.

Säsongen är nu slut, men en sammanfattning av denna kommer senare. Nu ska vi bara njuta över att ha avlsutat säsongen på ett bra sätt och se fram emot nästa. Nya äventyr väntar för Rotebro. En ny resa - hoppas den kommer blomstra lika fint som den vi haft hittils...

/100