Den ofrivillige caddien

Golf. Ett nöje för idioter. Men också en social företeelse som passar ett socialt lag. Huruvida nygifte Carl Lennerman är en idiot eller bara social låter jag vara oskrivet, men den främsta anledningen till att han är kvar i laget är att han då kan arrangera Sollentunas mest prestigefyllda golfturnering varje år - Rotan Masters.

Som bloggare måste man vara där det händer. I söndags hände Rotan Masters. Unge Icke-golfande gick därför upp alldeles för tidigt för att leka caddie åt Kalle Gnäll i snålblåst. I FYRA TIMMAR! Jag ångrar inte en sekund.

Åtta stycken golfspelare av blandad kvalité dök upp denna söndagsmorgon på Sollentuna Golfklubb för att göra upp om den åtråvärda vandringspokalen som vinnaren erhåller. Här följer en kort presentation av dessa:

Kalle Ramsell
Favorit till allt som någonsin görs som har med något som på något sätt kan knytas till idrott är Kalle Gnäll, så även denna gång. Gnäll som vunnit Rotan Masters tidigare hade på förhand, till synes, allt som behövdes för att vinna en andra gång: efrarenhet, talang och två bra stödjeben.

Carl Lennerman
Främste utmanaren till Gnäll var arrangören, tillika monstret Calle Lennerman. Har fejkat skada under hela sommaren för att kunna träna golf och pricka in formen för denna golftävling, som han själv anordnar för fjärde året i rad. Hans golfspelande är lite som hans fotbollspelande, det vill säga kraftfullt men utan känsla. Bra på huvudet även i golf.

Lukas Strömberg
Den talangfullare av de båda Kexbergbröderna när det kommer till golfspelande. Har dock svårt att prestera när det gäller som mest och såg nervös ut inför söndagens tävling. Har inte druckit en öl sen förra lagavslutningen för att maximera chanserna i Rotan Masters.

Sebastian Strömberg
Har kommit trea i sina två tidigare starter i Rotan Masters och hade kunnat bli något stort inom golfen om det inte vore för hans stora skadebekymmer. Eftersom han är halvt blind och har ont i varje muskel i kroppen har han problem både med att svinga klubban och att se bollen. Hans bakfylla efter utgången på Soapbar med #14 kvällen innan förstärkte knappast segerchanserna för kaptenen.

Jonathan Berg
Känd för sin enorma slice (golfterm för högerslag) och är om sanningen ska fram ganska usel. Tävlingsreglerna kräver dock att minst en neger är med och "...deltar efter bästa förmåga" och en social spelare som Fuck You Berg fyller helt klart en funktion under en lång golfdag. Ingen aspirant för slutsegern.

Christer Johansson
Har en biologisk ålder på drygt 100 efter alla sina knäoperationer vilket gör att han inte längre slår några jättedrivear (golfterm för skott) eller har orken att hålla en jämn nivå över 18 hål. Hans kärlek för golfen är dock ungefär som hans kärlek till Christoffer Parmbäck - hård men varm. Och rolig. Någon slags hatkärlek som ändå är mest kärlek. Ett måste i tävlingen.

Christer Holm
Ingen man för slutsegern, utan är mest med för att se och lära i sitt första masters. Är en bra golfspelare i sitt surr, där han har tillräckligt med historier (sanna eller inte) för att hålla låda över 18 hål. En man för framtiden.

Per Karlsson
Turneringens Wild Card gick till sportchefen Per Karlsson som inte tillhörde lågoddsarna på spelbolagen till en eventuell slutseger. Ser ut som en typisk mingolf-spelare, men tyckte att det var kul att få följa med killarna i a-laget för att känna av stämningen lite.

Nu till tävlingen. De åtta deltagarna delades upp i två grupper om fyra i varje för att effektivisera tävlingen lite. Jonte, CJ, Cribba och Lukas i den ena bollen och Lennerman, Gnäll, Seb och Per i den andra. Tävlingens första nio hål präglades av Kalle Gnälls ojämna spel (och gnäll), Jontes slicar, tränarparets ovana i att sätta bollarna i vattenhindren, Sebbans dåliga puttande, Lennermans förväntade storspel och Per Karlssons drömspel. Christer Johansson sågs bara till glimtvis, alltid 35 meter före sina medtävlanden. Gubben hade bråttom eller ville inte umgås med övrigt pack. Efter de första nio hålen kunde man se en tydlig tendens. De bra spelade den sena bollen (med undantag för Per Karlsson som skulle få rätt i sin profetia om att han inte lyckas hålla en jämn nivå över 18 hål) och de lite mindre begåvade den tidiga (Lukas gick bäst och han gick ganska dåligt). Lennerman hade en ganska betryggande ledning och hans dröm om att få vinna sin egen tävling såg ut att slå in. De främsta hoten Sebbe och Gnäll hade spelat för ojämnt och framförallt puttat bedrövligt. Att få in den i hålet kan vara väldigt svårt, även med det bästa förarbetet...

Under de inledande hålen på den andra rundan sviktade dock Lennerman samtidigt som Gnäll började visa sin talang. En nervös Lennerman förbannade sin olycka och bad till golfgudarna för att äntligen få vinna. Gudarna lyssnade och började med att gömma Sebbes boll på något viktigt hål som jag inte kommer ihåg vilket. Detta grusade hans segerchanser och lite senare slog Kalle Gnäll bort sig i buskarna och Lennerman kunde defilera in i mål som värdig slutsegrare. Ingen brydde sig vad som hände hos de andra fyra, eftersom de var så dåliga.

Slutställningen blev som följande:
1. Lennerman
2. Gnäll
3. Seb
4. Klas
5. Cribba
6. Per
7. CJ
8. Fuck You Berg

Ställningen blev ungefär som väntat där Jonte dock skrällde med att vara sämre än väntat och Per överraskade med några fina hål. Här är en ofrivillig caddies topp 10-lista:

10. Fuck You Bergs gnäll efter tävlingens slut "Jag hatar golf". Som det såg ut denna söndag så hatade golfen Berg tillbaka.
9. Christers 100-meterstempo mellan bollarna. Vem kunde tro att gubben skulle vara snabbast på banan?
8. Unge Klumpiges försök att vara med i "slå-långt-tävlingen" som slutade med att han nästan träffade tre pensionärer 20 meter rakt åt höger. Tack för din medtävlan idiot!
7. Christers dubbelgångare som följde efter oss i arton hål. Var på pricken lik Christer, men vägrade le under fyra timmar. Kul kille.
6. Korven i pausen. Grym!
5. Kalles Gnäll när det gick dåligt. Han levererar alltid! Som caddie är det bara att skratta och ge honom en ny klubba.
4. Sebbans puttande de nio första hålen. Han skulle inte ens platsa i Arnes kompiskrets minigolfturneringar.
3. Jontes systemkamera som följde med Unge Fotograferande under hela tävlingen. Många kort togs och räddade mig från att dö av tristess.
2. Sekvensen där först Christer skickar en boll ut i vattnet för att sedan se sin tränarkollega dunka ut två bollar i samma vattenhinder. Allt fastnade på kort och var hysteriskt kul.
1. Lennermans lycka efter att ha vunnit sin turnering för första gången. Kommer antagligen rankas före sitt eget bröllop när året summeras. Stort!

Nästa år är det dags för ett nytt Rotan Masters. Då med Unge Golfande som tävlande. På återseende!

/13