Snart oppnar Rotanbloggen 2011!

Kara och trogna Rotanbloggenlasare!

Trots att var odmjuka (?) installning om att 2010 var aret da bloggvarlden fick en ny maktfaktor i och med Rotanbloggens fodelse, kan ni vara sakra pa att 2011 kommer att bli aret da bloggvarlden far sig en ny diktator. Vi kommer att vara starkare, roligare och vi kan utlova mer proffesionalitet an foregande ar, precis som laget Rotebro.

Sondag den 23 januari kommer vi att sparka igang den sovande jatten och det med dunder och brak. For er som vill hanga med pa var resa nasta ar, sa kan vi locka med:

- En stor infor-guide lagom till seriestart dar bla annat motstandarna i serien kommer fa sig en noggrann granskning under lupp.

- Storre fokus pa motstandarna infor seirematcher dar tranare intervjuas och scouter rapporterar (WilkundH?)

- Fortsatt fokus pa humor dar ingen gar saker. Men om Niklas Karlsson valjer att stanna sa finns det en risk att han far ta emot det mesta.

- Fler filmer och bilder fran traningar och matcher, om bara Fuck You Berg kan bli battre med kameran.

Under tiden ni vantar pa att livet ska fa nagon mening igen sa kan vi ocksa sukta med att nasta sasongs derby, mot Sollentuna United inte ar sarskilt langt fram i tiden. Den 24 april smaller det namligen pa Skinnarasen. Missa Inte Det!

/ Unge Tunge & Agent M. Asen

P.S. Just nu befinner vi oss pa en marknadsforingsturne i Asien i hopp om att Rotanbloggen ska sla dar borta. Enda problemet ar att Thailandarna har svart att saga "r" och for den som startar "Lotanbloggen" kan jag lova manga besokare...

Fel man vann när säsongen avslutades

En fjärdeplats skulle firas, fotbollsvärldens mest prestigefyllda pris skulle delas ut, tränare skulle avtackas och Haga skulle hinna bli utslängd. Det var mycket som stod på dagordningen när Rotebro skulle avsluta säsongen på ett så värdigt sätt som möjligt.

Avslutnigen valdes att förläggas på Armins hemmaplan, nämligen O´Learys i Kista Centrum där lite bowling skulle fungera som förspel innan samlaget i form av middag och prisutdelning skulle träda i kraft efter det. Festansvarige Johan Vega hade sedan hand om "myset-efter-samlaget-festen" för de som ville ligga kvar och kramas. Under förspelet satte nog de flesta jordnötterna i halsen när den helt otippade ryssen Banibal satte tre strikes i rad. Konspirationsteorier sattes såklart igång direkt. Tydligen ska Bani känna killen som har hand om käglorna i Kista och det troliga är att några fler käglor åkte ner än vad som hade hänt på en vanlig bana. Under tiden valde Kalle Gnäll att göra skäl för sitt namn genom att påpeka bristen av Europalicensierade klot, banans felaktiga lutning och att Davids norrländska skar sig i sammanhanget. Bäst på att gnälla alltså storfavoriten Gnäll, bäst på själva bowlingen var däremot Mr. Rotebro - Jagge Lindvall. Men vem bryr sig om det?!

Övriga noter från bowlingen:
- Rotebros bowlingrekordhållare, Unge Strikande, var kvällens besvikelse. Inte ens 100 poäng och förlorare i bottenkampen mot David Ström. Stjärnan har slocknat.
- Buttrast av alla bowlingspelare var Curt-Axel som fick tre övertramp på de fyra första försöken. Resterande tid släppte Curre sitt klot fem meter från linjen för att försäkra sig om att övertrampslampan inte skulle tändas. Det fungerade utmärkt. Inga fler övertramp registrerades.
- Gambias hopp i bowlingen, Mbye, imponerade med sin afrikanska stil. Väldigt offensiv och utan tanke. Mycket voodoo.

Middagen bjöd på sedvanligt trevligt ledarsnack, historieberättande från pappa DF och mycket obehagliga blickar från en något överförfriskad Calle Lennerman. Flest blickar fick Fittbob, som var nära att kissa på sig. När förrätten var uppäten var Klas Ingesson tvungen att lämna eftersom klockan började närma sig åttasnåret och han hade ännu inte borstat tänderna. Han fick med sig Fuck You Berg som åkte hem med fyra kilo majsgröt. Under tiden blev bara Haga mer och mer odräglig (har någon sett honom dräglig någon gång?).

Det alla satt och väntade på (förutom Unge Hungrige som bara hade ögon för maten) var prisutdelningen. Det minst åtråvärda priset fick Bani. Flest antal trännigar, 96 av 103, gav honom en mössa. I sitt tacktal nämnde han #14 som en stor inspirationskälla och nära vän. Christer tackades av med blommor och världens genom tiderna bästa bok - "Ingen skit!" - innan huvudnumret plockades fram. Den gyllene bägaren som årets spelare får erhålla och som aldrig får gapa tom under kvällen. Den har sett mer fylla än en funktionär i Falsterbo under sina dryga 30 år i klubben. Det gjordes snabbt klart av prisutdelare Christer att Niklas Karlsson inte skulle få priset i år, med en mycket uppskattad kommentar. Istället valde juryn målvakten Daniel Andersson som årets spelare 2010. Ett rättvist pris kan man tycka. Han har hållt en hög jämn nivå under säsongen och har stor del i lagets framgångar. Jag vill ändå peka på den undersökning som Rotanbloggen har utfärdat under veckan, där supportrarna fick rösta på vem som skulle få priset. Då vann Unge Tunge, före Curt-Axel, och den utnämningen känns mer äkta om någon frågar mig.

Jaja, nu vann i alla fall Danne låtsaspriset och fick den åtråvärda bägaren, som enligt tradition inte får vara tom under kvällen. Det var den heller aldrig. Daniel drack och drack och drack, men likväl skvalpade ölen, spriten eller vinet i den äckliga bägaren, och Daniel bara blev fullare och fullare och fullare. Från den stunden vi kom in på nattklubben Puré, till den stunden att tomatklubben stängde satt Daniel på en och samma plats, och drack ur sin bägare medan de andra små spelarna dansade och dansade för att imponera på det motsatta könet. Och om jag inte har helt fel så sitter han nog kvar där än.

För att inte detta inlägg ska bli för långt kommer nu resten av kvällen redovisas i punktform. Här är det viktigaste som ni gick miste om i fredagens nattliv:
- Cribba berättade världens längsta och mest onödiga berättelse under middagen. Handlade om någon resa, någon bögklubb och någon vit hövding. Mer lyssnade jag inte på. Bra surr!
- Johan Blomberg försökte sätta fingret på skillnaden mellan Christers och sitt eget ledarskap: "Christer spred glädje, jag sprider dynga". Gamla regler.
- DF slog nytt klubbrekord i dans på krogen. Visade att gammal är äldst.
- Tunnelbaneresan på väg in till stan var sedvanligt stökig. Gamla klassiker som "Niklas Karlsson är en h**a - H**A, H**A, H**A, H**A!" och "Bye Bye Mbye, Bye Bte Mbye, Bye Bye Mbye, Bye Bye!".
- Haga blev mer och mer odräglig under kvällen, tills han till slut blev utkastad från krogen efter att ha försökt sno en basker på dansgolvet.
- Populärast var speaker Mårtensson som fick kramar av samtliga spelare när han anlände till festen. Samtliga förutom av Lennerman. Av honom fick han en ond blick. Sen var lille Marcus livrädd resten av kvällen.
- Mellis drog tidigt för att hinna sova inför högskoleprovet dagen efter. Mellis spydde sedan under provet och skrev antagligen inte 2.0.

Säsongen är slut och nu ska Rotanbloggarna Hedman och Åsén på en välbehövlig tremånaderssemester. Det kommer därför att skrivas mycket sporadiskt på denna blogg, men misströsta inte - för den som har missat det så har en ny blogg öppnats, med namnet Rotan4bloggen, som kommer att skildra våra äventyr på andra sidan jordklotet. Bloggen hittar ni på rotan4.blogspot.com (om inte någon snäll Övferbergare vill ändra domän...). Vi tackar för en fantastisk säsong! På återseende!

Rotanbloggen

Grattis på födelsedagen Arris!

Idag är det den 20 oktober 2010. Dagen då en fantastisk människa och familjefar skulle fyllt 32 år. Ararad Wartanian - vi saknar dig djupt och hoppas att du har en bra födelsedag uppe i himlen, sittandes i dina långkalsonger med Ushers "Yeah!" dunkande i bakgrunden.

Arris spelade i Rotebro under två framgångsrika säsonger och var bland annat med och tog upp laget i division 3. Som spelare kan han närmast beskrivas som en klok farbror med go´ känsla i högerfoten, som med lite kvickare fötter hade kunnat spela högt upp i seriesystemet. Det är dock inte främst för hans fotbollskvalitéer som vi kommer att minnas honom med värme och glädje. Arris och hans vapendragare, Per Ek, skulle förändra oss Rotanspelare i grunden med sin glädje, humor och medmänsklighet. Den två personer stora ensemblen av Rotanbloggen hade äran att ha Arris som bänkgranne under hans tid i klubben. Arris fantastiska ödmjukhet, blandad med humor och, som Tommy Söderberg skulle säga, "kärlek för medmänniskan" gjorde att han tog oss två stackars vilsna juniorer under vingarna likt en storebror. Ut från vingarna kom sedan två män (nåja) som hoppas kunna uppnå åtminstone hälften av sin mästares personlighet.

Saknaden är fortfarande stor efter din bortgång och våra tankar går självklart främst till din fru och dina två döttrar (Arris visste innan hans yngsta dotter kom till jorden att det skulle bli en liten flicka "Jag får bara döttrar Unge Johan Hedman", sa han). Vi som fick privilegiet att få lära känna dig, tänker på dig kommer aldrig att glömma vilken fantastisk människa du var!

Kung, Kung, Kung!

/Rotanbloggen

En kryssning är en kryssning är en kryssning

Denna text är en hyllning till alla stackars kämpande, ofta kvinnor, som jobbar på Silja Galaxy och som får stå ut med att jobba under förnedrande omständigheter, där vardagen kantas av alkohol, svineri och illaluktande iranska hytter. Chilenarna som var fast i gruvan hade det nog bra mycket trevligare än vad ni har - och de fick i alla fall vara med i TV. Så om någon som städar hytter på Silja Galaxy läser Rotanbloggen (det gör väl nästan alla?) så är detta en hyllning till er. Och även om ni inte läser bloggen så är det ju faktiskt en hyllning till er ändå...

Innan den stora hyllningen av städarna börjar ska vi slå fast vilka lågt stående varelser som befläckar vattnet runt Svea Rike. Man kan dela in

kryssningsfolket i tre olika kategorier. Alla är mer eller mindre äckliga och patetiska:

1. "För-ful-för-att-träffa-någon-vanlig-människa-på-land-tjejen"

Personanalys: En van kryssare eftersom det är under dessa 23 timmar på båten som hon får all sin uppmärksamhet från det motsatta könet under hela sitt liv. Tar, förutom sin för tighta balklänning från nian, på sig fyra lager smink och det viktigaste av allt: Attityd. Uppför man sig som att man är en van stureplansprofil, är det större chans att man får napp under kvällen. Att strippa i en hytt eller shotta upp en bricka Minttu-Minttu är inga problem. Kvällen slutar oftast i en spya eller en "kärleks"-affär med någon av kryssningens manliga ryttare. Eller både och. Vanhedrande!

2. "Festa-med-kompisar-och-sup-för-fem-samtidigt-som-du-är-otrogen-mot-frugan/mannen-eftersom-hon/han-inte-är-med-mannen/kvinnan"

Personanalys: För gammal för att hänga på populära klubbar i Stockholm, men har fortfarande en livspartner som inte tillåter för frekvent festande på hemmaplan. Denna resenär byter alltså ut trötta parmiddagar i Enskede för att få "vara ung igen" under ett dygn i goda vänners slag. Lever under devisen: "Singel på Silja" och är kåtare än Hagamannen (den riktiga!), vilket gör att han/hon söker sig till det motsatta könet likt "Räddningspatrullen-Oskar" söker sig till oooosssssstt! Avslutar kvällen med att raggla vilse i båtkorridorerna, letandes efter sin hytt, alternativt lite sällskap och hamnar till slut i en hytt med ungdomar som han "connectar" med och gråter ut om sin otrohetsaffär tidigare under kvällen. Klassiskt!

3. "Fotbollslaget"

Gruppanalys: Är ungefär likadant komponerad i varje grupp. Där finns gänget som ska slå nordiskt rekord i fylla samtidigt som de öser skit över alla käringar med vitsar som "Vet ni hur många män det behövs för att byta en glödlampa i köket? Ingen - låt käringjäveln diska i mörkret!". Där finns grabbarna som går över lik för att få träffa en lämplig partner, även om man redan har en partner där hemma och där finns också killen som gärna slåss mot någon finsk karaoke-stjärna. Sen finns det alltid dem som går ut lite väl hårt, peakar klockan åtta, "blir sjösjuka" klockan tio och tackar för sig innan tolvslaget. Ett äckligt gäng som lever ut sina svinerifantasier till fullo under denna resa. Resan slutar alltid med att ett bakfullt gäng sitter och skrattar åt gårdagkvällens bryderier medan resten av gänget antingen krökar inför nästa kväll eller ligger kvar i hytten och sover alternativt spyr.

Så tillbaka till kryssningens hjältar - städpersonalen. Kanske närde dessa kvinnor en dröm en gång i tiden om att få vara en del av det gemytliga livet på den imaginära båten "Freja" som trollband en hel nation under 90-talet i TV-serien "Rederiet". Där syntes sällan någon passagerare från kategorierna ovan och som personal på båten var man medlem i en särskild familj. Hade man tur kunde man lösa någon mordgåta eller kanske dejta Joker i baren. Istället står dem där i en nerspydd hytt i en korridor med några "Rotangrabbar" som valt att kröka till igen och som inte kan låta bli att störa deras arbete. En iranier skriker i örat att kvinnan måste komma in i deras hytt och lukta på stanken som tre lik lämnat efter sig. En annan i laget står i vägen i korridoren och vägrar släppa igenom henne. Den tredje killen väljer att följa efter kvinnan i hennes arbete och förnedra henne inne i hytterna. Så är hennes arbetsdag, dag ut och dag in. Att inte kasta sig över bord är en bedrift i sig, det ger distans till oss alla som har det bra mycket bättre och får en att fundera över vad som är viktigt i livet. Tack!

Det kan tyckas att detta inlägg inte passar in riktigt i Rotanbloggen och det håller jag helt och hållet med om. Ber om ursäkt för att jag tagit lite av din dyrbara tid och lovar skärpning till nästa inlägg. Förlåt.

/Unge Reseledande

Bloggengalan 2010!

Så dags för det vi väntat på hela året, det som är själva syftet med hela Rotanbloggens födelse, något som ska bli en tradition lika självklar som Kalle Anka på Julafton, Kalles Gnäll på allt och Sebastian Strömbergs skador: BLOGGENGALAN 2010!

I priskommitén och tillika juryn sitter två och endast två medlemmar. Rotebros trognaste supporter samt agent till två av spelarna i laget - Mattias Åsén, samt Unge Fege Johan Hedman. Välkomna!

Priser

Vissa pristagare saknar puls (Christer ej inräknad) vilket innebär att det kan vara svårt att komma upp och hämta priset. Vi har därför beslutat att samtliga pristagare kommer dedikeras med ett blogginlägg under vinterhalvåret. Inlägget kan vara en hyllning, en bild, en sågning eller helt enkelt en påminnelse för läsarna om att just du/det var pristagare på BLOGGENGALAN 2010. Några extra sekunder i rampljuset är ett betydligt finare pris än någon trött glaskula som t.o.m. en så obetydlig spelare som gamla Trelleborgsfinnen Rami Rantanen sitter inne på (Årets mål 1997, hans enda för säsongen)

Årets irritationsmoment

Nominerade: Banibal Koriya, Snön i mars, Benskyddstejpen

Vinnare: Benskyddstejpen

Motivering: Vi har vaskat så mycket tejp som inte fastnar på strumporna så att sopgubbarna får jobba dubbla skift runt Skinnaråsen. Kalle Gnäll har blivit hes av allt gnäll på denna röda djävulstingest och spelare har försökt smuggla in ny, bra tejp i avsikt att få vara ensam om riktig tejp utanatt lyckas. Men den äckliga jävla tejpen som kostar två kronor/ton kommer tillbaka som Sebastian Strömberg efter en skada; man tänker att nu kanske det går bättre, men nog fan går skiten sönder igen!

Årets junis

Nominerade: Calle Mellström, Linus Söderberg, Jacob Larsson.

Vinnare: Calle Mellström

Motivering: Om man slår upp ordet "lycka" i en ordbok kan man, i de

senare versionerna, se en bild på Mellis när han fick veta att han just erhållt en plats i Rotebros A-lag. Och som han har tagit vara på den chansen! Förutom att han var snubblande nära (bokstavligt talat) att avgöra bortamötet mot Västerås i sin A-lagsdebut, så har denna snygging fått oss gamlingar att höja oss några snäpp med sin mogna och välskolade spelstil. Men framförallt är Calle Mellström en fantastisk kille som bjuder på sig själv och är mysig som en nallebjörn att krama.

Årets sociala spelare

Nominerade: Alexander WilkundH, Armin Iranpak, Bashar Hussein

Vinnare: Armin Iranpak

Motivering: Ett pris som erhåller en mycket hög status i Rotebro där storheter som Per Ek och Christoffer Parmbäck står som tidigare segrare av priset. För att förtjäna priset ska man vara en gjädjespridare och ha sin bästa spelyta i omklädningsrummet. Armin Iranpak kan ses som alldeles för bra på planen för att vara en social spelare (som oftast sitter på bänken), men den hårige iraniern förtjänar priset detta år justpå grund av hans glada humör och varma kärlek trots den (för?) korta speltiden. Armin är en spelare som gör alla lite gladare och är väl värd priset som årets spelare. Armin - en idiot!

Årets Gambian

Nominerade: Mbye [Bye] Camara, Sheriff Njie [Jaj]

Vinnare: Mbye Camara

Motivering: Världens märkligaste Gambian har imponerat som mittback under säsongen (innan fastan började och hybrisen slog till), men har framförallt bjudit på sköna citat och divalater. Under sin glansperiod under sommaren ansåg Mbye att han var så given i laget att han inte behövde vara med på löpträningarna och under hösten har varje inlägg i huvudhöjd besvarats med en klackspark. Bäst är dock hans spelarlegitimation som hävdar att 25-årige Mbye är född 1975 och innehåller ett foto på huvudpersonen i Gambias djupaste djungel. Det enda som saknas från bilden av en tvättäkta Gambian är en segersång á la Dembo Tourray efter matcherna. Men den kanske kommer nästa år. Om Mbye är en värdig vinnare av det här priset? Mbye hade nog besvarat den frågan med "Vad trodde du? Trodde du att Sheriff skulle vinna eller?!"

Årets nyförvärv

Nominerade: Daniel Andersson, Fredrik Källberg, Christoffer Nisser, David Ström

Vinnare: Christoffer Nisser

Motivering: Rotebros Lex Luthors facit säger egentligen allt. Innan han lämnade Sverige och Division 2 Norra Svealand för USA med sin helikopter låg laget tvåa och hade känn på serieledande Frej efter en grym segersvit. Efter Nissers sorti tog det två månader och åtta matcher innan vi vann igen. Kom tillbaka Nisser!

Inte ens nära: Niklas Karlsson

Årets träningsläger

Nominerade:Norrtälje, Norrtälje, Norrtälje

Vinnare: Norrtälje

Motivering: Episkt på alla sätt och vis. Vi gjorde män av pojkar och pojkar av män. Vi hade sällskap av Rotanlegendarer och hade sållat bort avskrapet från vårt eget lag. Det enda som saknades var Mobergs, men en helg som denna med tävlingar, alkohol och manlig kärlek kunde vi leva med det.

Årets ödmjukaste

Nominerade: Fredrik Källberg, Bashar Hussein

Vinnare:Fredrik Källberg

Motivering: När man har haft det tungt ett tag, skotten sitter inte, tränaren litar inte på en, man kanske har det jobbigt i privatlivet eller bara behöver snacka av sig lite - då finns han alltid där för en - Fredrik Källberg. Med uppmuntrande ord, en klapp på ryggen eller bara genom att finnas till stärker han sina lagkamrater samtidigt som han aldrig skulle få för sig att höja sig själv till skyarna. Ödmjukt är bara förnamnet!

Årets bokslut

Nominerade: Christer Johansson, Bashar Hussein

Vinnare: Christer Johansson

Motivering: Efter sex säsonger, 132 matcher, varav drygt 60 segrar, tre uppflyttningar och ett otal förminskade spelare efter motorsågsmassakrar, valde Christer att lämna Skinnaråsen, hans andra hem de senaste sex åren. Vi som varit med på resan kan bara lyfta på hatten. Och glädjas åt att han fick vinna sin sista match som Rotebrotränare.

Årets supporter

Nominerade: Jerry Wiklundh, Sofia Gustafsson, Danny K

Vinnare: Jerry Wiklundh

Motivering: Den dagen Alex kom till klubben fick vi förvisso världens bäste sidledsspelare (Förlåt Sidleds-Danne), men framförallt fick vi på köpet den mest hängivne supportern sen "Tomten" (R.I.P). Ingen, varken ledare, spelare eller andra fans, kan släppa nervositeten förrän JW ropat de bevingade orden "KOM IGEN RROTAN!" ett par sekunder in i varje match. Credd från Christer i all ära, men inga ord värmer ett fotbollsspelande hjärta med större temperatur än pappa Wiklundh. Frågan är bara om bloggen verkligen har rätt att stava även faders efternamn med H...?

Årets citat

Nominerade: "Hahaha, ni är inte bättre än så..."/Bashar Hussein i ett sms till Christer efter förlusten på Vallen,"Ingen skit!"/Bloggen, "Filip Terland ä

r en äcklig jävel"/Johan Hedman i en intervju på Unitedbloggen inför första derbytVinnare: Ingen skit!"

Motivering: "Ingen skit" har fått symbolisera Christer Johanssons insats i klubben och har under året vuxit till ett mantra. Med Christer borta försvinner möjligtvis det frekventa användandet av frasen, men mentaliteten och budskapet kommer leva kvar länge inom klubben.

Årets "Vem fan är du?"

Nominerade: Juniortränaren Faus...nånting, Anders J, Bashar Hussein

Vinnare: Anders J

Motivering: Bloggens skribenter har under året fått kritik för att vara skrytsamma ("Fuck You United", kontroversiella (vi ogillar censur) och onödigt hårda mot våra antagonister (Bashar, Anders J). Ni ska dock veta att vi mer än någonting annat grundar våra inlägg på en stor portion humor och att vi även i våra mörkaste stunder menar väl mot de flesta. Signaturen "Anders J" utgav sig för att vara ett bekymrat Rotan-fan som hyllade våran förmåga att hantera det skrivna ordet, men sågade vår uppriktighet och lagets inställning. Då sågade vi Anders. För att det var roligt. Anders har sedan dess tyvärr gått under bloggjorden. Vi vill därför hylla honom med ett pris i förhoppning om att han skall kliva fram i rampljuset. Alla supportrar som engagerar sig i Rotan är nämligen värda vår uppskattning, oavsett åsikter. I själva verket ser vi hellre 15 negativa Anders J-kommentarer på inläggen än inga alls. Anders J, det enda vi undrar är; vem FAN är du?

Årets bloggare

Nominerade: Unge Skrivande, "Tjockis-Jens" Åberg, Skribent Åsén

Vinnare: Unge Skrivande

Motivering: Det ska direkt sägas att det inte är vinnaren som utnämnt sig själv. Dock är denna kategori Galans enklaste då denna utmärkelse finner stöd i såväl inläggsstatistik som kvalité. Åberg må dra ett tungt lass med såväl ensamansvar som tråkigt råmaterial att arbeta med (kom igen, United är kanske bättre på fotboll, men fan så mycket tråkigare än Rotan). Åsén tog ett Erik Niva-break under sommaren och kom aldrig riktigt tillbaka i samma ambitiösa stil som under våren. Kvalitetsmässigt står Unge Rolige för 98 % av skrattsalvorna och om Svenska Akademin nästa år lägger fokus på förmågan att fatta sig förståeligt trots mer text innanför parenteserna än utanför så får Unge Nobelvinnande tillräckligt med cash för att kunna fly till Australien på livstid.

Årets målgest

Nominerade: Veven, Sheriff Njie mot Västerås, Sheriff Njie mot Skiljebo

Vinnare: Sheriff Njie mot Skiljebo

Motivering: Veven var under en tid på våren samtalsämnet vid

kaffeautomaten på varenda arbetsplats i fotbollssollentuna, men försvann lika snabbt som Fredrik Källberg från Uppsala. Nya målgester tränades in,

men fick aldrig utövas i praktiken. Istället kom en vilsen Gambian och bjöd på ren och skär "Grande-Grosso-glädje" när han kvitterade i hemmamötet mot Västerås. Vilt springande med armarna i vädret i hundra knyck tillbaka till sin backposition. Efter att ha avgjort säsongens sista match med en nick borta mot Skiljebo försökte han sig på samma gest igen. Den här gången var vi dock förberedda och brottade ner den två meter långa spindelmannen som fick ligga och skrika av glädje (eller skräck) underst i en klassisk TV-puckshög. När högen sedan skingrat sig, ställde sig Sheriff upp och fortsatte sin språngmarsch tillbaka på egen planhalva. "Du kan ta pojken ur Gambia, men aldrig Gambia ur pojken".

Årets Comeback

Nominerade: Carl Lennerman mot Skiljebo, Abdulmasig Keriakes efter Sommaren, Mattias Åsén i B-laget mot Vaxholm.

Vinnare: Mattias Åsén

Motivering: En av Rotebros största fotbollstalanger genom tiderna fick lägga skorna på hyllan alldeles för tidigt på grund av ett försök att slå alla tiders rekord i Studentskivefestande under våren 2006. När B-laget i slutet på sommaren behövde hjälp stod han dock där igen med Rotebrotröjan över magen. Bortamatch mot Vaxholm och innermittfältspositionen var tillägnad Masten, trots stenhård konkurrens från bland andra speaker Mårtensson och "börjar-vid-tårna-men-slutar-aldrig-Gaevert". Efter en halvlek var speltiden på mittfältet över i och med den för dagen B-lagstränande Fausto Battaglias citat i halvtid till herr Åsén: "Du spelar innermittfält, men är överallt förutom på mitten!". Tack för försöket Mattias!

Årets Speaker

Nominerade: Marcus Mårtensson, United-gotlänningen

Vinnare: United-gotlänningen

Motivering: Marcus har allt: Humor, blick för spelet, intervjutekniken och utseendet. Allt en speaker behöver förutom en rolig dialekt. Antagonisten Sollentuna United har en gotlänning som sover mesta delen av tiden när det sparkas boll på Sollentunavallen och kommer som bäst med medelmåttiga kommentarer när han är vaken. Men han pratar roligt och är därför en värdig vinnare. Det här var en match du inte kunde vinna Marcus. Vi är ledsna.

Det var allt för denna Bloggengala, jag hoppas att ni har haft ett lika roligt år med oss på Rotanbloggen som vi har haft! Nu laddar vi upp inför 2011 - året då Rotan ska in i ettan!

/Unge Tunge & Skribent Åsén

En liten summering

Nej, om man ska ta sitt medborgerliga ansvar och börja blogga lite! Det har varit lite tamt på den fronten såhär på slutet, det ska medges. Det är inte på grund av att jag har slitit häcken av mig, det ska också medges. Häcken har faktiskt bara tagit cirka 60 medelmåttiga minuter av min tid efter det senaste inlägget. Däremot har jag sett Will Ferrels mästerverk Anchorman på DVD. Två gånger. Plus extramaterialet. Nu är det dock slut på soffliggandet, tillbaka vid tangenterna så ska denna märkliga säsong sammanfattas. Häng med!

Rotans år uppe i tvåan har varit en bergochdalbaneresa där vi kastat våra supportrar mellan hopp och förtvivlan och där vi hela tiden balanserat på gränsen mellan genialitet och galenskap. Det har bråkats, bloggats, skrattats och specialkramats. Spelare har blivit sparkade, petade, sågade, hyllade och på träningarna har vi sprungit, spelat keepball och blivit världsmästare i fotbollstennis. Det har Gnällts, hånats och skrattats på planen. Och varje sekund har varit värd att älska.

Att lilla nykomlingen Rotebro, med drygt 300 medlemmar, seriens risigaste omklädningsrum och ett gäng petade United-spelare i startelvan, skulle leda division 2 norra svealand i halvtid under seriefinalen mot IK Frej måste ses som en av fotbollshistoriens största skrällar. Utan spelidé, benskyddstejp eller träningsläger (nåväl) så byggdes laget kring en underdog-mentalitet och en glädje som ingen motståndare tycktes hitta något motvapen till. Mannen på gatan frågade oss spelare Hur det kunde gå så bra? Vi hade inget bra svar då och kan inte ge något bra svar nu. Vi hade en bra trupp, där vi litade på varandra och där vi var tvungna att komma på bra lösningar. Ingen kan beskylla oss för att vi spelade omständligt som Frej eller för mycket via innermittfältet som United. Vi hittade istället våra egna okonventionella vägar till målet, vilket visade sig fungera alldeles utmärkt. Bakåt litade vi på att en målvakt skulle rädda allt som kom förbi fyrtornet och Gambianen. Allt såg ut att fungera utan problem och mattegeniet Karlsson fick i uppdrag av klubben att kalkylera om vi hade råd att gå upp till division 1. Efter att Karlsson gett klartecken, blev vi alla lite skitnödiga och plötsligt hade vi tagit en poäng på sju matcher och riskerade att få kvala för att hänga kvar i tvåan, inför sista seriematchen. När det nu gick bedrövligt på planen frågade sig mannen på gatan igen Hur det kan gå som det går? Vi hade inte något bra svar denna gång heller, och ni får inget bra svar heller nu. En svängig säsong fick i alla fall ett rättmätigt svängigt slut mot Skiljebo då underläge 1-2 vändes till seger 3-2 under de sista fem minuterna, vilket innebar att vi rödblåa hjältar slutade på en mycket hedrande fjärdeplats i serien.

Personligen anser jag att de sista minuterna i matchen mot Skiljebo var de skönaste minuterna på hela säsongen. Mest såklart för att jag fick göra mitt hundrade mål (det kan inte vaskas nu väl?), men även för att vi fick ett slut som vi verkligen förtjänade. Säsongen blir så mycket roligare att summera med en eftersmak av hallon istället för en eftersmak av bajs. Att fjärdeplatsen innebär att Rotebro gör sitt första framträdande i Svenska Cupen någonsin är en väldigt fin krydda på säsongen. Jag är också av den uppfattningen att jag tror att vi kommer att stärkas som lag över att ha upplevt motgångar och framgångar under en säsong. Vi har kunnat titta både uppåt och neråt i tabellen och märkt skillnaden mellan flyt och missflyt. Vi vet framförallt att vi kan slå vilket lag som helst och att vi måste prestera för att få med oss några poäng över huvudtaget. Just nu ser jag fram emot nästa år i Rotebro, där vi ska hålla hela vägen ut och ge Sollentuna United en kamp om förstaplatsen hela vägen in i mål (det är en lögn, det jag ser fram emot nu är en resa till Australien och Thailand i tre månader, inte att komma hem i januari och springa bredden runt i snöslask).

Under slutet av denna vecka, eller i början på nästa kommer en Blogg-gala att hållas där fina priser kan lovas! Håll tillgodo tills dess!

/ 100

Fuck You United - Vi behöver inte er hjälp!

Det kan gå snabbt i fotboll. Ena minuten kan man riskera kval ner till trean, nästa så ligger man i ingenmansland, för att ytterliggare någon minut senare var klar för Svenska Cupen. Säga vad man vill, men det svänger om Rotan!

Det är väl på sin plats att säga att det knappast bjöds på någon propagandafotboll på konstgräset i Skiljebo från de rödblås sida. Om sanningen ska fram så var vi ganska så jättedåliga i typ 80 minuter, följt av tio lyckominuter. Men varför göra mer än vad som krävs? Och tack för ansträngningen United, men vi behövde inte er hjälp - Rotan klarar sig på egen hand!

Förutsättningarna inför den sista omgången i Division 2 Norra Svealand var kanske inte glasklara (Matte C-Karlsson lyckades dock förklara för oss hur det låg till), men vi visste att vi vid vinst var helt säkra på att klara oss kvar, vilket också skulle innebära en åtråvärd fjärdeplats, vilket innebär Svenska Cupenspel nästa år. Vid oavgjort skulle Hudiksvall vara tvungna att krossa Köping samtidigt som Enköping och GUSK skulle ta varsin pinne mot United respektive redan avhängda Sundsvall och Västerås och hade behövt tre pinnar mot Strömsberg. Hade vi till och med förlorat hade premisserna varit i princip desamma, men Hudiksvall hade bara behövt en uddamålsseger för att gå om oss. Hade vi dessutom fått fler än sju hörnor så hade vi vunnit hörnligan och fått åka till hörn-VM i Österrike nästa år så det fanns mycket att hålla reda på.

Startelvan var något annorlunda denna höstlördag. Annorlunda eftersom Christer och Christer, i dessa bistra tider, hade valt att lyfta på luren och ringa in monstret Carl General Lennerman. Den som hade trott att 100 kilo Lennerman hade blivit snäll och timid efter sitt bröllop (som vi inte blev bjudna till...) hade fel. Han äter fortfarande granater till frukost och dricker bara röd mjölk. En annan förlorad son, Jacob Lindvall, var inkallad till matchen men endast för att höja snygghetssnittet nu när Vega inte följde med. Så här var elvan i sin helhet:

Curt-Axel

Haga, Lennerman, DF, Lukas

David, Kalle Gnäll, Wilkundh, #14

Armin, Unge Tunge

1:a halvlek

Första 45 minuterna var inte mycket att hurra för om man hejade på de rödblåa stackarna på planen. Skiljebo ägde matchen och kunde med bra rörelse och med en av seriens bästa spelare i sin nummer 10 komma till bra positioner både på kanterna och framför vår backlinje. Farligt blev det också och på ett högt inlägg kunde deras högerytter nicka in ledningsmålet i duell med Haga. Christer ville inte hänga ut någon men man förstod på hans "HAGA!!!!" att han nog tyckte att han hade någon syndabock även på detta mål. Nästa bakslag kom lite senare då WiklundH blev tvungen att lämna planen efter att fått "nersatt pronering i fotus ledus efter en glidus tacklikus". Leal ersatte på innermittfältet och hade kunnat få komma in i 2-0-underläge efter att Armin valt att katsa bort sin hjärna och passa en helt fri Skiljebotia som dock blev lurad på konfekten av Curt-Axel i målet. Tack för det Curre! Vårt eget spel var inget som vi väljer att youtuba, korta anfall, många felpass och virrigt i försvaret under nästan hela halvleken och vi kunde vara nöjda med att vi bara låg under med ett mål när domaren blåste av för halvtid.

Bäst i första halvlek:

- Att Alex stavades Wiklundh i matchbladet. Rotanbloggen får utökad makt.

- Jonte utklädd till Negersmurfen under uppvärmningen.

- Mackorna innan matchen. Freddan som kom direkt från krogen tackade inte nej till lite fyllekäk och åt upp allt.

- Att domaren var tvungen att byta tröja eftersom han var för lik Skiljebospelarna. I så fall måste han känt sig mobbad i hemmalaget för han fick fan inte en passning på hela halvleken.

- Kalle Gnäll som ville att domaren skulle byta strumpor och shorts också. Döm naken för fan säger jag!

Sämst i första halvlek:

- Att Freddan bara åkte i 170 på vägen till matchen. Fick vi ju bara två timmars väntetid i Skiljebo, vilket blev i tightaste laget.

- Idioten som vägrade låta Unge Unge att tippa för att han saknade leg inne på macken på vägen upp.

- 80 spänn inträde. KOM IGEN!

2:a halvlek

Vi började inte andra halvlek så mycket bättre än vad vi åstadkom i första utan Skiljebo fick fortsätta att dominera spelet, men skapade inte så mycket chanser som under de första 45. Lennerman och DF fick bättre koll på Skiljebospelarnas offensiva löpningar och innermittpluttarna Leal och Gnäll kunde ta hand om deras ditos på ett bra sätt. Framåt skapades dock inte mycket, men så som en blixt från klar himmel - David Ström nickar in sitt första seriemål för Rotebro på hörna. 1-1. Tackar tackar! Målet gav oss energi och det kändes som att vi skulle kunna ta vår första trepoängare sedan Nisser drog i Augusti. Då ska givetvis Unge Dumme ta och tabba sig vilket leder till att bollen till slut tar på DF:s arm i straffområdet och given straff som konsekvens. 2-1 efter en säker straff av #10. Tungt! Skam den som ger sig dock. Med sex minuter kvar och med väldigt lite hopp om att ens få med sig en pinne hem till Rotan så får Unge Briljante bollen utanför straffområdet. Alla tänker att han kommer skjuta. Bara han och Iniesta tänker att här ska man inte skjuta om man är sämst på att göra det. Så vad göra? Jo, det blev en skottfint vilket fick hela Skiljeboförsvaret att öppna sig som en födasmogen kvinna och helt plötsligt är killen med 99 mål på sitt samvete helt fri med hemmamålvakten. Väl där gör han inga misstag utan mål nummer 100 är ett faktum även om risken för omspel hängde i luften. Det blåste ju lite kallt så vi var flera som undrade om man verkligen kunde spela klart matchen. 2-2 och en himla god känsla i laget spred sig, vilket också ledde till årets fulaste mål några minuter senare. Sheriff sattes in som forward i slutet för att vinna nickdueller. Det var exakt det han gjorde också. Långboll från Gnäll, nickskarv av Sheriff och en dödsföraktande nickduell mot målvakten av Unge Modige ledde fram till att Sheriff kunde nicka in det avgörande målet i tom bur. Helt plötsligt 3-2 och TV-puckshögsfirande i bortalaget. 3-2 blir också slutresultatet vilket innebär att Rotebro slutar på en mycket hedrande fjärdeplats i tabellen. Inte illa pinkat med tanke på den pinkhösten!

Bäst i andra halvlek:

- Vändningen! Vilken moral vi visar upp!

- Att vi inte behövde förlita oss på United. Vi klarar oss ändå.

- Sheriffs målfirande. Sprang, precis som mot Västerås, rakt fram i 100 knyck innan vi hann ifat honom och brottade ner Gambianen. När alla rest på sig igen valde Sheriffen att fortsätta springa allt vad han hade. Härlit!

- Godisstoppet på vägen hem.

- Svenska Cupen 2011!

- Mål nummer 100. Vad efterlängtad du var. Vad snygg du var.

- Att Christer fick avsluta sin 132 matcher långa period i Rotebro med en seger. Det var du värd Johansson!

Sämst i andra halvlek:

- WiklundHs bitterhet efter att ha missat firandet efter slutsignalen. Alla "glömde" bort den sargade hjälten.

- Att vi inte kvalificerade oss för hörn-VM. Typiskt.

Övrig anekdot:

Fantastisk stämning på planen när resultaten i övriga seriematcher basunerades ut i högtalarsystemet på arenan under en hörna i mitten på andra halvlek i ställning 2-1. Eftersom båda lagen riskerade att hamna på kvalplats slogs inte hörnan förrän meddelandet tagit slut och resultaten var upplästa. Lättade efter de positiva resultaten kunde sedan hörnan slås.

Säsongen är nu slut, men en sammanfattning av denna kommer senare. Nu ska vi bara njuta över att ha avlsutat säsongen på ett bra sätt och se fram emot nästa. Nya äventyr väntar för Rotebro. En ny resa - hoppas den kommer blomstra lika fint som den vi haft hittils...

/100

Den ofrivillige caddien

Golf. Ett nöje för idioter. Men också en social företeelse som passar ett socialt lag. Huruvida nygifte Carl Lennerman är en idiot eller bara social låter jag vara oskrivet, men den främsta anledningen till att han är kvar i laget är att han då kan arrangera Sollentunas mest prestigefyllda golfturnering varje år - Rotan Masters.

Som bloggare måste man vara där det händer. I söndags hände Rotan Masters. Unge Icke-golfande gick därför upp alldeles för tidigt för att leka caddie åt Kalle Gnäll i snålblåst. I FYRA TIMMAR! Jag ångrar inte en sekund.

Åtta stycken golfspelare av blandad kvalité dök upp denna söndagsmorgon på Sollentuna Golfklubb för att göra upp om den åtråvärda vandringspokalen som vinnaren erhåller. Här följer en kort presentation av dessa:

Kalle Ramsell
Favorit till allt som någonsin görs som har med något som på något sätt kan knytas till idrott är Kalle Gnäll, så även denna gång. Gnäll som vunnit Rotan Masters tidigare hade på förhand, till synes, allt som behövdes för att vinna en andra gång: efrarenhet, talang och två bra stödjeben.

Carl Lennerman
Främste utmanaren till Gnäll var arrangören, tillika monstret Calle Lennerman. Har fejkat skada under hela sommaren för att kunna träna golf och pricka in formen för denna golftävling, som han själv anordnar för fjärde året i rad. Hans golfspelande är lite som hans fotbollspelande, det vill säga kraftfullt men utan känsla. Bra på huvudet även i golf.

Lukas Strömberg
Den talangfullare av de båda Kexbergbröderna när det kommer till golfspelande. Har dock svårt att prestera när det gäller som mest och såg nervös ut inför söndagens tävling. Har inte druckit en öl sen förra lagavslutningen för att maximera chanserna i Rotan Masters.

Sebastian Strömberg
Har kommit trea i sina två tidigare starter i Rotan Masters och hade kunnat bli något stort inom golfen om det inte vore för hans stora skadebekymmer. Eftersom han är halvt blind och har ont i varje muskel i kroppen har han problem både med att svinga klubban och att se bollen. Hans bakfylla efter utgången på Soapbar med #14 kvällen innan förstärkte knappast segerchanserna för kaptenen.

Jonathan Berg
Känd för sin enorma slice (golfterm för högerslag) och är om sanningen ska fram ganska usel. Tävlingsreglerna kräver dock att minst en neger är med och "...deltar efter bästa förmåga" och en social spelare som Fuck You Berg fyller helt klart en funktion under en lång golfdag. Ingen aspirant för slutsegern.

Christer Johansson
Har en biologisk ålder på drygt 100 efter alla sina knäoperationer vilket gör att han inte längre slår några jättedrivear (golfterm för skott) eller har orken att hålla en jämn nivå över 18 hål. Hans kärlek för golfen är dock ungefär som hans kärlek till Christoffer Parmbäck - hård men varm. Och rolig. Någon slags hatkärlek som ändå är mest kärlek. Ett måste i tävlingen.

Christer Holm
Ingen man för slutsegern, utan är mest med för att se och lära i sitt första masters. Är en bra golfspelare i sitt surr, där han har tillräckligt med historier (sanna eller inte) för att hålla låda över 18 hål. En man för framtiden.

Per Karlsson
Turneringens Wild Card gick till sportchefen Per Karlsson som inte tillhörde lågoddsarna på spelbolagen till en eventuell slutseger. Ser ut som en typisk mingolf-spelare, men tyckte att det var kul att få följa med killarna i a-laget för att känna av stämningen lite.

Nu till tävlingen. De åtta deltagarna delades upp i två grupper om fyra i varje för att effektivisera tävlingen lite. Jonte, CJ, Cribba och Lukas i den ena bollen och Lennerman, Gnäll, Seb och Per i den andra. Tävlingens första nio hål präglades av Kalle Gnälls ojämna spel (och gnäll), Jontes slicar, tränarparets ovana i att sätta bollarna i vattenhindren, Sebbans dåliga puttande, Lennermans förväntade storspel och Per Karlssons drömspel. Christer Johansson sågs bara till glimtvis, alltid 35 meter före sina medtävlanden. Gubben hade bråttom eller ville inte umgås med övrigt pack. Efter de första nio hålen kunde man se en tydlig tendens. De bra spelade den sena bollen (med undantag för Per Karlsson som skulle få rätt i sin profetia om att han inte lyckas hålla en jämn nivå över 18 hål) och de lite mindre begåvade den tidiga (Lukas gick bäst och han gick ganska dåligt). Lennerman hade en ganska betryggande ledning och hans dröm om att få vinna sin egen tävling såg ut att slå in. De främsta hoten Sebbe och Gnäll hade spelat för ojämnt och framförallt puttat bedrövligt. Att få in den i hålet kan vara väldigt svårt, även med det bästa förarbetet...

Under de inledande hålen på den andra rundan sviktade dock Lennerman samtidigt som Gnäll började visa sin talang. En nervös Lennerman förbannade sin olycka och bad till golfgudarna för att äntligen få vinna. Gudarna lyssnade och började med att gömma Sebbes boll på något viktigt hål som jag inte kommer ihåg vilket. Detta grusade hans segerchanser och lite senare slog Kalle Gnäll bort sig i buskarna och Lennerman kunde defilera in i mål som värdig slutsegrare. Ingen brydde sig vad som hände hos de andra fyra, eftersom de var så dåliga.

Slutställningen blev som följande:
1. Lennerman
2. Gnäll
3. Seb
4. Klas
5. Cribba
6. Per
7. CJ
8. Fuck You Berg

Ställningen blev ungefär som väntat där Jonte dock skrällde med att vara sämre än väntat och Per överraskade med några fina hål. Här är en ofrivillig caddies topp 10-lista:

10. Fuck You Bergs gnäll efter tävlingens slut "Jag hatar golf". Som det såg ut denna söndag så hatade golfen Berg tillbaka.
9. Christers 100-meterstempo mellan bollarna. Vem kunde tro att gubben skulle vara snabbast på banan?
8. Unge Klumpiges försök att vara med i "slå-långt-tävlingen" som slutade med att han nästan träffade tre pensionärer 20 meter rakt åt höger. Tack för din medtävlan idiot!
7. Christers dubbelgångare som följde efter oss i arton hål. Var på pricken lik Christer, men vägrade le under fyra timmar. Kul kille.
6. Korven i pausen. Grym!
5. Kalles Gnäll när det gick dåligt. Han levererar alltid! Som caddie är det bara att skratta och ge honom en ny klubba.
4. Sebbans puttande de nio första hålen. Han skulle inte ens platsa i Arnes kompiskrets minigolfturneringar.
3. Jontes systemkamera som följde med Unge Fotograferande under hela tävlingen. Många kort togs och räddade mig från att dö av tristess.
2. Sekvensen där först Christer skickar en boll ut i vattnet för att sedan se sin tränarkollega dunka ut två bollar i samma vattenhinder. Allt fastnade på kort och var hysteriskt kul.
1. Lennermans lycka efter att ha vunnit sin turnering för första gången. Kommer antagligen rankas före sitt eget bröllop när året summeras. Stort!

Nästa år är det dags för ett nytt Rotan Masters. Då med Unge Golfande som tävlande. På återseende!

/13

Förluster, förluster, förluster. Men det är fan slut med det nu!

"Jag är trött på den där jävla bloggen".
"Det är ju bara kul när det går bra".
"Det va en dum idé från början".

Vi har sagt det förr och vi säger det igen: Det är jobbigt nu. 0-4 mot bottenlaget Hudiksvall och sex raka utan vinst. Ingen tycker det är kul att spela matcherna, ingen tycker det är kul att kolla matcherna. Ingen tycker längre att det är kul att läsa bloggen... och det är fan inte roligt att skriva. MEN! För första gången på länge har vi fått en anledning att sluta göra vad vi vill och börja göra det vi ska. Rotanbloggen har haft en bra säsong och vägrar, trots dåliga skrivmässiga insatser den senaste tiden, falla på mållinjen. Nu måste laget Rotebro göra detsamma. Inför sista omgången finns det en teoretisk chans att vi tvingas kvala. Den chansen måste vi eliminera. Det är hög tid att samla krafterna, göra det vi ska och vi ska fan besegra Skiljebo! Gör vi det finns det faktiskt en chans att hamna topp-4 och därmed bli inbjudna till svenska cupen. I ett riktigt riktigt mörkt rum kan ett litet ljus betyda mycket.

Nu blicker vi framåt mot ljuset och det innebär att vi skiter i referat om Hudikmatchen. Att spela fotboll ska va roligt och därför kommer veckan ägnas åt roligare och hoppfullare inlägg. Nästa inlägg kommer från vänsterkanten och handlar om dagens roliga händelse, nämligen Rotan Masters i golf. Håll till godo så återkommer Unge Caddieande med en rapport.

/Åsén

GUSK upp i tvåan - mycket otrevligt.

För den som vill höra desperata rop på hjälp eller snyftande historier om formkurvor som är värre än Anja Pärsons kurvor på låren blir besvikna när de läser detta inlägg. Vi ska skriva som det är. Inget mer.

Världens längsta match mot GUSK, som började i lördags och spelades färdigt i tisdags var bedrövlig. Det är nog första gången någonsin som ett lag som har 2-2 (efter straffmål av Unge Celebrerande) förlorar med 4-1. Hur gick det till? Fråga domaren. Nej, skämt åsido, den "riktiga" matchen i tisdags är inget som vi i rotanlägret gärna vill minnas. Trots att matchen spelades på konstgräs, ett underlag som vi dittils varit obesegrade på i år, och trots att "Vår-Höst-teorin" förutspådde tre färska pinnar för oss, så viker vi ner oss och förlorar helt rättvist med klara 4-1 mot ett taggat och välspelande GUSK.

En poäng var målet för besöket i Uppsala. En poäng som hade betytt säkrat kontrakt. Då var det ganska dumt att bjuda på 1-0 till hemmalaget redan efter åtta minuter. Efter det lyckades vi kvalificera oss för "VM i felpassningar", då man kunde undra om vi var färgblinda hela laget, eller om alla hade gjort en Karlsson och tippat på motståndarna. I så fall var vi dåliga på att dölja det och ett kompakt försvarande GUSK hade inga som helst problem att utnyttja vårt fatala passningsspel och skapa chanser framåt via giftiga och snabba kontringar. 2-0 kom just på en sådan kontring, då vi tappar boll på mittplan och vips - så låg bollen bakom en uppgiven Curt-Axel i målet. Kändes jäkligt surt. Under de första 45 minuterna lyckas vi inte skapa någno riktigt het målchans, men ett par halvchanser som med lite tur hade kunnat leta sig in i maskorna bakom hemmakeepern. Den turen hade vi inte i första halvlek. Det var synd.

Bäst i första halvlek:
- Att den började.
- Jag kommer ihåg att vi hade några passningar inom laget en liten stund. Men det kan ha varit på uppvärmingen också...

Sämst i första halvlek:
- Rotebro.
- Domaren.
- Unge Bedrövlige.
- Att Unge Bedrövlige fick sin tredje varning och missar nästa match.

Två byten sker redan i halvtid - in med David och Armin, ut med Biyo och Karlsson. Byten som kunde gett en positiv effekt om David lyckats dunka in vår bästa chans en kvart in i halvleken. Istället kunde GUSK kontra (återigen) in matchens tredje mål efter missförstånd på vår högerkant (där WiklundH kommit in som högerback). Som om inte det vore nog så gick Sebastian Kexberg sönder i samband med målet och var tvungen att byta. Eftersom man bara får göra tre byten i fotboll så fick vi spela med en man mindre resten av matchen. Det var inte mycket hjärta i orden "Kom igen nu gubbar, vi vänder det här!", som vi på plan plikttroget ropade till varandra. Under de avslutande tjugo minuterna spelar GUSK keepball med oss och kunde säkerligen gjort fler mål, men slutar på fyra gjorda efter en tavla av Danne. Kalle Gnäll, en av få som kommer undan med hedern i behåll, fick dock tröstmåla med ett riktigt kanonskott i målvaktens högra kryss, men en värdelös match slutar 4-1 och fortsatt depp i Rotanlägret. Kuken!

Bäst i andra halvlek:
- Matchen tog slut.
- Sebbes kommentar efter matchen: "Jag skadade mig när jag ryckte när jag skulle springa ikapp deras anfallare". När Sebbe "ryckt" var bollen redan i mål, men vi uppskattar gesten cap!
- SMS:et från Lukas när delegationen med Kalle, Unge Tunge och Fuck You Berg nått Max i Uppsala: "Vi är i Rotan nu, snittade 190". Lukas satt i Freddans bil.

Sämst i andra halvlek:
- Att inte GUSK:s Kvarneå blev utvisad. Fyra kapningar på hans tio minuter långa inhopp. Borde vara rekord för en anfallare.
- Rotebro.
- Domaren.

Värdelös match med en dålig start vilket gav oss en dålig attityd. Vi sprang inte tillräckligt och för många individer presterade för dåligt. Detta ska dock inte ta ifrån GUSK deras mycket goda insats och laget känns alldeles för bra för att åka ur serien. Frustrationen i vårt spel syntes mycket tydligt och det är dags att vända trenden genom att vinna mot Hudiksvall imorn/idag.

Tänk på att komma i god tid till denna match eftersom speaker Mårtensson har planerat något speciellt till säsongens sista hemmamatch. Jag hoppas att våra trogna supportrar minns de fina stunderna under säsongen och vill komma och stötta oss denna sista kamp på Stockholms finaste gräsmatta, då vi ska avsluta med en seger. Vi är fortfarande Stolta Rotebro!

/Unge Avstängde

Inför GUSK-Rotebro IS 2.0

Första gången jag har blivit tvungen att skriva två stycken "inför-krönikor" (det känns bra att skriva ordet "krönika", jag vet att den korrekta termen är "blogginlägg") inför samma match. För det är ju vad det är - samma match som den i lördags. Eller vadå i lördags? Den matchen har ju officiellt inte spelats, vilket innebär att Unge Tunge står kvar på 99 gjorda seriemål för Rotebro, Mbye aldrig har lärt sig simma efter sina många vändor i bassängen senast och framförallt har GUSK inte ledningen med 3-2 i halvtid. Surt sa räven.



Matchen spelas alltså om från minut ett ikväll i ställningen 0-0. Man kan förvänta sig ett ganska taggat GUSK som fick se segern rinna dem ur händerna, en seger som hade varit välbehövlig i deras kamp om fortsatt spel i division 2 nästa år. Taggningen kanske talar för dem, men underlaget - konstgräs - talar för oss. Vi är nämligen obesegrade i år på denna glädjefotbollens underlag. Fråga mig inte varför. Den enda som hellre hade sett att vi skulle spela även kvällens match på Gamlisvallens förmodade leråker är Lukas. Ett underlag som bjuder in till kamp och grisfotboll passar Klas som handen i handsken, men trots ett mer passningsanvändbart underlag ikväll får Lukas fortsatt förtroende i startelvan. Det får de flesta andra, men Johan Vega (tagen av SD?) byts ut och ersätts på högerbacken av Leal (gömmer sig bättre?) och Karlsson kamperar tillsammans med #14 på innermittfältet.



Det vi har lärt oss av helgens icke-match är följande:



- Man ska ha fotbollsskor på sig (Mbye).

- Man ska markera på hörnor och frisparkar.

- Man ska hålla sig vaken på bänken (Sheriff - han somnade på riktigt senast).

- Man ska aldrig ta något för givet (Unge Tunge och hans målfirande).

- Man ska inte skriva "100" i tusch (Fuck You Bergs hyllningströja till Unge Celebrerande).



Gårdagens träning bjöd på ett keepballspel där det röda laget dominerade och slapp jaga boll, följ av att samma röda lag var lika överlägsna i spelet och kom först till tre segrar utan att behöva förta sig. Då hade vi ändå WiklundH i vårt lag. Annars låg mest fokus på den rulltårta som togs med till träningen av Kalle Gnäll. Ödmjuka som vi är firade vi segern mot GUSK i förväg och det säkrade kontraktet som blir till följd av poängen. Alla som ville fick smaka. Alex ville mest och åt tre bitar innan träningens början, vilket motsvarar en anorektikers kaloriintag på ett helt år. Tjockis. Fuck You Berg var avundsjuk på att han inte fick någon rulltårta på hans jobb och liknade tårtsmaken vid bajs. Moget.

Övrigt från gårdagsträningen:

- Leals sjuka klunsform håller i sig. Sjunde raka segern för den lille chilenaren blev ett faktum innan tvåmålsspelet. Nu hoppas vi att matchen ikväll avgörs på kluns.
- Curt-Axel stod för en hyfsad reflexräddning från två meters håll. Avslutaren WiklundH var ändå nöjd över att ha träffat mål.
- Unge Tekniske stod för träningens konstnummer då han lobbade över Leal (ca. 30 cm över marken) och sen dunkade in en volley bakom Curt-Axel.
- Armin var väldigt oroad över att Sverigedemokraterna röstats in i riksdagen. Han tittade sig över axeln hela träningen och hade redan igår morse packat väskorna för att vara beredd när "de kommer". Vi hoppas att han får stanna.
- Efter träningens slut åt Unge Tjocke fyra bitar rulltårta och gick förbi fyrkanten Alex i tjocklek.

Ikväll klockan 19.00 gör vi ett nytt försök att spela klart matchen mot GUSK i Uppsala. Denna gång på konstgräs. Vi gör också ett nytt försök att få fira Unge Tunge och hans jakt på det hundrade målet. Men framförallt gör vi ett nytt försök att säkra nytt kontrakt till division 2 nästa år. Vi har ju trots allt redan ätit upp rulltårtan.

/#99

P.S. Bilder från Matchen mot GUSK har lagts in på bloggen under matchreferatet från den matchen. Fast den matchen spelades ju aldrig, så hur kan det då finnas bilder från den?

Fuck you SD, vad hade Rotan varit utan invandrare?

Rotanbloggen vill härmed lägga in sitt första och sista inlägg i den politiska debatten. Om man är stekare eller sosse skiter vi blanka fan i, så länge man inte är rasist. Vi beklagar djupt att 5.7% av svenskarna varit dumma nog att rösta in ett rasistiskt parti i riksdagen. Utan alla sköna invandrare som förgyllt stämningen i klubben genom åren skulle Rotebro legat kvar i division 5 idag. Startelvan senaste matchen skulle om SD fått välja sett ut som följer:

Danne

Sebban Haga

Lukas #14 Gnäll

Unge Ensamme

Fotbollsklubbar runt om i landet är kanske det bästa samlingsrummet för integration och det är med sorg i hjärtat som vi ändå vill påminna alla våra svenska invandrare om att 93.7% av svenskarna fortfarande har vett och hjärta att välkomna alla kulturer. Imorgon ser vi framemot en träning med Vegas skönsång, Armins galna upptåg och Biyo i underställ. Vi är Rotan rotan hela da'n, och VI, säger No to Racism!

/Rotanbloggen

En avbruten match är också en match. Eller?

Det finns journalister som vet hur man skriver krönikor om tuffa Premier League-matcher. Andra är bättre på att återge utgången av vackra tiqi-taka-mather i La Liga. Några få hänger sig åt att besöka allsvenska arenor för att med pennan sminka över de spelmässiga bristerna med den svenska charmens pensel. Sen finns det en liten klick idrottsidioter som väljer att blogga om division 2-matcher. Men vilka i helvete väljer att skriva om AVBRUTNA division 2-matcher? Rotanbloggen, förstås...

Unge frustrerade har vikt veckan som gått åt att berätta för folk om hur lack han varit över den senaste tidens resultat. Dagens match mot GUSK hade enligt statistiken lovat vinst så det var med god förhoppning rotans pojkar satte sig i personbilarna mot Uppsala. Dagen till ära valde vädergudarna att spela såväl spelare som publik ett tråkigt spratt genom att öppna himlen. Att matchen överhuvudtaget startades var en dum idé av en dum domare och första halvlek kändes faktiskt lite på låtsas. Mbye hade valt skor utan dobbar, Haga sockiplast och 3-4 icke namngivna spelare visade tydligare än önskat att hårdheten i passningsspelet inte är Rotebros adelsmärke. Publiken på division 2-matcher är dock den kanske mest patetiska skara människor man kan finna utanför Upplands Väsby och kan enligt egen utsago göra varje moment 10 gånger bättre än spelarna. Idag slogs dock nytt rekord på Gamlisvallen då gnället över dumma beslut i regnet nådde nya höjder ("hur fan kan man slå en hemåtpass i regn"? "varför skjuter dom inte på allt, bollen kommer ta fart i gräset!" "varför sprang han inte, han borde fattat att bollfan kommer stanna"). Dagens stora fråga handlade om huruvida Unge Oskjutande äntligen skulle göra mål nummer 100 i Rotantröjan. Han hade på förhand utlovat att han skulle ta vara på varje chans att vara egoistisk, vilket skulle visa sig...

Ledarstaben hade inför "ödesmatchen" (alla höstmatcher är alltid ödesmatcher i svensk fotboll) valt att stuva om lite i laget, varpå laget såg ut som följer:

Curt-Axel
Vega Sebban Mbye Haga
Lukas Leal #14 Kalle Gnäll
Unge Måljagande Biyo

Matchens första 20 minuter kan bara med viss svårhet återges av supportergruppen då regnet medförde viss försening, men lagom till entrén valde GUSK ogästvänligt att spräcka nollan med ett lågt vänsterskott i Dannes vänstra hörn. 0-1, pissregn och en oinbjudande bild av svensk fotboll efter 21 spelade minuter. Dessförinnan hade Gnäll enligt rapporter haft ett bra skott ribba-ner. Ett skott som var mer mål än Frank Lampards bortdömda skott i VM inte var mål. Men trots att domaren var usel under den halvtimmen vi såg hade han tydligen rätt om denna situation. Efter GUSK:s ledningsmål tryckte Rotan på för en kvittering i hällregnet. Underlaget passade en spelare som Lukas Strömberg bäst, men det var Gnäll som återigen skulle visa framfötterna. På en djupledsboll lyckades han ta en touch med sig framåt in i straffområdet och avslutade distinkt med ett hårt skott ur dålig vinkel, stolpe in. Kvalitetsavslut och 1-1. Knappt hade Rotan slutat jubla innan Domare Dum valde att döma två felaktiga hörnor irad och på den andra utbröt kalabalik i straffområdet som avslutades med ett skott som styrdes på någon rotebroare utom räckhåll för Danne, 1-2 och nerföllbacke. Jakten återupptogs på Lukas högersida och det dröjde inte länge innan ett sällsynt inlägg letade upp en GUSK-hand. Straff! Vem som tog den? Unge Egoistiske. Bortapubliken gjorde kameran redo att föreviga målfirandet. Några beslutsamma steg och ett distinkt skott senare var jublieumet ett faktum, 2-2 och 100 mål! Spelet avstannade i 15 minuter och dalkullorna kom in med kransar och blombud. Jumbotronen visade guldkornen från fullträffarna genom åren och t.o.m den kräsna hemmapubliken bjöd på stående ovationer. Vännen Baldo hade förberett tre A4 med siffrorna 1,0,0. När undertecknad skulle assistera med att hålla upp lapparna gick dock att utläsa 0 0 1. Unge Hemlige Agentande? Nej, den var riktigt dålig. Men det var Rotan också som anfallet senare bjöd GUSK på en frispark som resulterade i backlängesmål och nytt underläge, 2-3! Publiken började kreativt skoja om ett slutresultat i 8-8-klassen, men halvlekens sista skälvande minuter skulle mest bli en parodi på fotboll där bollen "rörde" sig på en yta av 10 kvadrat. Halvleken ägnades åt domarkonferens med spelare och ledare i båda lagen som slutade i den självklara beslutet att avbryta matchen. Detta innebär att matchen kommer att spelas om inom kort och således från matchminut 1 med resultatet 0-0. Detta innebär även att Unge Jubilerande återigen står på 99 mål. Nesligt, som Lasse Åberg skulle sagt.

Bäst i första halvlek (och hela matchen) :
- Lukas Strömberg
- Jerry Wiklunds hot om att anmäla domaren till förbundet om matchen skulle fortsätta
- GUSK:s målvakts reaktion när domaren förkunnade domen (FAN I HELVETE!!, typ)
- Taket vid cafét
- Unge Jubilerandes mål!
- Att han inte är Unge Jubilerande längre
- Att Unges vän Baldo även hade med sig två papper med siffrorna 9 9 och efter domarens beslut valde att ropa på honom för att hålla upp dessa.
- Domarens klassiska ritual i halvtid när han släpper bollen från midjehöjd för att se om den studsar. Den studsade inte

Unge Bedrövades bergochdalbana mellan glädje och besvikelse.

/Åsén

Inför GUSK - Rotebro IS

Ska Rotebro vända trenden? Ska "Vår-Höst-teorin" fortsätta gälla? Ska mål nummer 100 komma? Ska Upsalaspelarna komma bakfulla även idag? Ja, det är många frågor som kommer att besvaras under dagens drabbning mellan Gamla Upsala och Rotebro på Gamlisvallen i Uppsala. Förhoppningsvis får vi fyra jakande svar på dessa frågor.

Det har varit en något annorlunda vecka som varit, där vi började med att ställa upp med hela A-laget i B-fighten mot Kungsängen på Skinnaråsen i måndags. "Vi ska hitta glädjen igen" var det officiella syftet med detta fula tilltag i en ganska dålig reservlagsserie. Bakom kulisserna visste alla inblandade att det handlade om att tvåla till den före detta Rotanspelaren Bashar Hussein som lämnade de rödblå under kontroversiella former (detta har behandlats i bloggen, fråga annars Anders J vad han tycker om detta) till just Kungsängen. Och som vi tvålade till dem! 9-1 efter att Unge Skrikande gjort två mål från innermittsposition i första halvlek, Lukas dunkat in en volley och Mbye agerat god värd och gett bort ett mål till gästerna. Enda minuset skulle väl vara att Bashar inte spelade matchen...

Övrigt från matchen:

- DF agerade Maicon under andra halvlek. Kom farande som en häst längs kanten och fick tre frilägen. Gjorde ingen missnöjd utan missade såklart alla tre. Stor underhållning.
- Armin vägrade göra mål. Blir han nästa till farmarklubben Kungsängen?
- Kungsängen måste haft störst ålderskillnad mellan sina spelare i serien. Cribba hälsade på flera spelare i laget innan matchstart som var veteraner redan på hans tid i klubben. Bredvid stod spelare som inte har något minne av VM-2002 (det mästerskapet då svenska folket krävde att Magnus Hedman skulle dra sin balle i grus).

Tisdagsträningen blev inte heller som väntat. Istället för den traditionella bajsmackan med kondition och styrka så prövades ett annat kort - smålagsturnering. Låt oss stanna vid denna turnering ett tag. Vissa spelare passar bra på stora ytor, där deras tekniska brister lätt sminkas över av ett fungerande lag eller chansen att gömma sig när så många andra spelare är på samma plan och ska samsas om en boll. Dessa spelare kan hanka sig fram i sitt fotbollsspelande och skryta för sina barnbarn att man minsann spelat i division 2 och mött Bang-Bang-Bangura, men vet någonstans att de inte är några bra spelare.Dde tittar inte på Barcelona eftersom de inte kan identifiera sig med någon spelare (kanske Puyol) och menar på att italienare "är ena jävla benrakande filmare!" för att de inte klyver benpipor och äter foster till frukost som John Terry gör ("det där är en riktig man!"). Sen finns det spelare som kommer till sin rätt när tempot är högt, planen är liten och de tekniska bristerna inte längre kan sminkas över. I Rotebro heter dessa spelare Unge Tekniske, Sebastian "Deco" Strömberg och Christopher "Tiqi-Taqa" Leal. Synd för turneringen att samtliga tre hamnade i samma lag - FC Cluj. I fem matcher bjöd det rumänska mästarlaget på bolltrillande som inte setts på Skinnaråsen förut. Flera av juniorlagen på konstgräsplanen avbröt sina träningar för att anteckna och njuta av "de tre magikerna". Obesegrade, ohotade och osvettiga klev vi av som mästare. Var det skönt för er också Rotebro?

Övrigt från veckan som gått:
- Leal har inte bara dominerat på små ytor, han har även varit hundraprocentig i klunsspelet. Vilken vecka!
- FC Cluj fick verkligen erfara hur det är att vara Barcelona. Samtliga motståndare valde den fega taktiken att backa hem och ställa tre spelare på mållinjen. Till vilken nytta?
- Lukas har varit argast av dem alla igen på träningarna. Alla tycker att detta är ganska roligt.
- Bani fick äran att komma med Karlsson och #14 under torsdagsträningen. Det kändes inte som att han kom speciellt mycket närmre sina fiender.

Nu är det fan dags att vända på den här skutan! Vi är på väg mot ett vattenfall, som visserligen dundrar rätt långt bort, men det känns rätt otrevligt att det är där i alla fall. Nu tar vi tre pinnar mot GUSK. Man kan ju hoppas att de var ute igår...

Onödig och idiotisk förlust mot Enköping

Förlust igen. Bajs. De rödblå färgerna i vårt klubbmärke är målade i mörka nyanser för tillfället. Bollar som tidigare har studsat stolpe in under säsongen, väljer nu att smita utanför samma stolpe och för första gången på länge måste vi titta nedåt i tabellen. Det är bajs.

Det är inte kul att skriva om förluster, därav att vi skribenter har låtsas vara ovanligt upptagna med annat (brottas med 10-åringar, komma väldigt tidigt till träningarna och skapa lag i Aftonbladets drömelva) i hopp om att den andre ska ta tummen ur röven och skriva detta inlägg. Skribent Åsén vann och alltså är det Unge Tunge som sitter vid tangenterna. Eller Unge Frusterade kanske är det rätta attributet för närvarande. Så som vi spelar nu, med oflyt och uppgivenhet som främsta slagord, är det oerhört frustrerande att spela. Vi vet att vi kan så mycket bättre, och förlusten senast mot Enköping kändes både onödig och idiotisk.

Trots att vi tar ledningen mot ett svagt bortaförsvar i matchinledningen genom Gnäll, assisterad av trequartista-Ström, så låter vi Enköping äta sig in i matchen och ta över allt spel. Onödigt och idiotiskt. Frustrerande, eftersom det känns som att vi kan vinna över detta kvalkämpande lag. Enköpings försvar kändes ganska oorganiserat och med lite skärpa i avsluten i den första halvleken hade vi gått till halvtid med en tremålsledning. Istället kunde Enköping kvittera på straff efter att Haga åkt vattenskidor med en motståndares tröja. Onödigt och idiotiskt.

I andra halvlek skapar vi inte lika många klara chanser även om vi har det mesta av spelet, och som vanligt när man inte utnyttjar sitt spelövertag så blir vi straffade. Ett hårt och välplacerat skott ger Enköping ledningen, vilket blir matchens sista mål och innebär ytterligare en förlust för oss. Onödigt och idiotiskt.

Även om vi skapar mängder av 100-procentiga målchanser (som Hasse Backe hade sagt), framförallt under den första halvleken, svarar vi för en medelmåttig insats. Alldeles för många felbeslut över hela banan, för många som inte vill ha boll och för dålig attityd. Det håller inte i division 2 och vi förtjänar inte någon poäng i denna match. Problemet, enligt mig, är att det ser ut ungefär såhär när vi tränar också. Vi måste ta oss i kragen och visa en bättre attityd på träningarna, där en felpass inte är okej, ett felbeslut ska mötas av någon som säger ifrån och där en tappad boll tas igen om det så är Haga som har tagit bollen av dig! Man spelar som man tränar och just nu så är vi inte bättre än det vi presterar. Oflyt kan vi inte klaga på, vi kan ju inte förlita oss på att ha flyt hela säsongen, och när missflytet kommer måste man knyta näven i byxfickan och ge allt för den rödblåa tröjan.

Övrigt från matchen:

- Pappa Hedman har räknat ut att samtliga dubbelmöten har slutat med samma tecken i båda mötena. Köping, Sundsvall och Sandviken har slutat med två segrar, mötena med Frej och Västerås har inneburit två oavgjorda och båda matcherna mot United, Strömsberg och Enköping har slutat i förlust. Skulle trenden fortsätta så blir avslutningen av säsongen i alla fall munter. I våras slog vi nämligen både GUSK och Skiljebo och spelade oavgjort mot Huddiksvall.

- Enköpings tränare Siggi Jonson var den mest aktiva på hela arenan. Varje domslut ifrågasattes och han agerade även linjedomare ett flertal gånger. Kul att se!

- Det är nu två bloggare som har blivit avstängda från spel efter att ha kritiserat domare i olika matcher. Tur att vår domare var felfri i matchen mot Enköping då...

- Var var Gröna Stå?

Jag ber om ursäkt för det bristande engagemanget i detta inlägget, men just nu vill jag bara lämna den matchen bakom mig och koncentrera mig på den kommande uppgiften. GUSK på lördag i Uppsala. Då ska vi vinna och visa Rotebro från vår rätta sida. Allt annat vore onödigt och idiotiskt.

Inför Rotebro IS - Enköping SK

Enköping tog vår oskuld i tvåan då vi på Enavallen förlorade i våras med klara 3-0 på en leråker. Nu är det är dags för returmöte och då spelar vi på Stockholms finaste division 2-matta. Nu tar vi Enköping - i tvåan!

Det vi kommer ihåg från matchen mot Enköping i våras är:
- Att vi förlorade vår första match i division 2 - någonsin.
- Att motståndartränaren var fint brunbränd.
- Att det bjöds på presskonferens efter matchen.
- Att Christer verkade klart mediaotränad på nämnda presskonferens.
- Att de hade en mittback hämtad ur filmen The Expandables.
- Att samme mittback skrämde bort Unge Sköres ljumske.
- Att vi blev tvungna att låna strumpor från hemmalaget.

Det var en bedrövlig match där vi spelade dåligt mot ett starkt och välorganiserat Enköping. Nu när det är dags för revansch krigar Enköping för att hålla sig kvar i serien, medan vi ligger uppe i toppen, även om vi tappat på slutet. Vissa menar till och med att vi har tappat så mycket så att vi inte har något att spela för längre, med förstaplatsen för långt bort samtidigt som det är bra långt ner till kvalplatsen. De har fel. Vi spelar först och främst för stoltheten att bära den rödblå tröjan, dels för att komma före Sollentuna United och koras till bäst i Sollentuna och även för att kvalificera oss för Svenska Cupen nästa år. Det är mer än tillräckligt för att hitta motivation till lördagens match.

Veckan som gått

Christer Johansson är av den sortens tränare som tycker att man har gjort en bra träning om man är bra jävla svettig efter 90 minuter. Om man heter Daniel Forssmed och inte träffar bollen under dessa 90 minuter spelar det inte såstor roll, bara man "blir bra jävla svettig". Därför blir man lite misstänksam när Christer meddelar att vi ska ha "lite teknik" på tisdagsträningen. Samme tränare som sagt att man inte behöver teknikträning efter att man fyllt 18 år. Så när vi parar ihop oss två och två så anar de flesta inte vad som komma skall. Vi som varit med ett tag kan vid det här laget läsa av Christers leende och förstår snabbt att det inte blir någon Janne Stahre-träning i alla fall. Det blev det inte heller. Istället blev det 2 mot 2 över hela planen. Världens i särklass tråkigaste övning. Har man bollen vill man bli kvitt den och har man den inte vill man inte ha den. Ändå jagar man hela tiden den där jävla bollen. Jobbigt som fan och det finns ingen tjusning i övningen hur man än vrider och vänder på den. Spelar man dessutom tillsammans med Armin så kan man ge fan på att han ska försöka sig på en tunnel i fel läge (det är alltid fel läge i den här övningen) och så får man börja jaga boll igen.

Som tur var så fick vi forwards slipa lita avslut mot målvakterna efter denna övning vilket fick upp glädjen lite. Däremot sjönk självförtroendet till botten under denna övning. Fan vad svårt det ska vara att sätta den där jävla bollen i målet. Och då stod till och med Fuck You Berg ibland! Fuck You Berg som på lördag vaktar målet för första gången för oss i division 2 på grund av Curt-Axels avstängning. Jonathan känns laddad inför uppgiften och har toppat formen perfekt. Under veckan har han slängt sig flera gånger. Åt båda hållen! Lycka till att göra mål på oss imorn Enköping!

Även WiklundH och Klas är avstängda på lördag, så en seger känns väldigt nära. Vilka som ersätter är ännu oklart, men min gissning är att Pirre och Larsa rings in för att få in lite rutin i en annars ung trupp. Eftersom Unge Coachande agerade Jogi Löw med sina flickor under torsdagskvällen har jag inget att förtälja från gårdagens träning, men enligt mina scouter så var den sämst.

Nu är det dags att vända trenden och få Rotanskeppet att åka uppåt i tabellen igen. Hissa segel, för här kommer vi - kapten Christer och hans trogna matroser. Syns på Skinnaråsen imorn klockan 14.00!

Årets match, typ...

I anslutning till ett tidigare inlägg på Rotanbloggen - som skulle komma att bli det mest kommenterade sedan starten - så hävdade signaturen "Anders J" följande: Att odla myten om att man kan nå div 2 genom att festa mycket, träna lite och stå över träning om annat privat lockar mer... är INTE okej. Anders J och många med honom kan tycka vad de vill om Rotans A-lag och denna blogg (även om har hyffsat fel i sin analys av vad A-laget håller på med), men faktum är att den avslappnade jargong som råder såväl på träningarna som på bloggen är den kanske enskilt största faktorn till att laget tagit sig till toppen av division 2. Egendomliga, enastående talanger som Unge Tunge må vara viktiga, men ingen är viktigare än laget och detta lags signum är något så grundläggande och banalt som klyschan "det ska va kul att spela fotboll". Låt oss ha det, på gott och ont.

På tal om detta så spelades det en fotbollsmatch igår. En mycket märklig, mäktig och magnifik match på många sätt. En fantastisk ful, feg och fet (nr 14 i hemmalaget) match på andra vis. Rotans B-lag åkte på söndagen till Vaxholm för att försvara serieledningen och man gjorde det med en trupp utöver det vanliga. Eftersom såväl A- som U-lag hade lördagsmatch var det många skadade och slitna spelare som således inte stod till förfogande. När andra klubbar hade tvingat sina mjäkiga junisar att ta sig samman och ställa upp gjorde Rotan istället som Rotan alltid gjort: man slog i telefonboken och hittade numret till Ålderdomshemmet, Dagiset och Kyrkogården. Till att börja med svarade pensionär Åsén i andra änden och gav glatt sitt jakande svar. Därefter ringde man dagiset där Danilo från P-95 väntade på att bli hämtad. När alla registrerade spelare äldre än 15 år hade tackat nej så tog man sitt förnuft till glömska och gjorde vad ingen annan klubb hade gjort; man grävde upp liken Mårtensson och Gaevert, lät dem lufta sin dammiga fotbollsskor av märket Patrick och Panther (som slutade tillverka skor -99) och förnyade deras utgångna spelarlicenser till maj 2011. För att hotta upp detta med lite kvalité malde man ner A-lagsdelikatesserna Wilkundh och Gnäll och lät de krydda den i övrigt ganska tunna truppen. Som om inte detta vore nog hade man shoppat en lätt förståndshandikappad U-tränare på loppmarknaden vid Kom Köpcentrum. Denna man skulle få förtroendet att fördela arbetsbördan på denna krigarhär, den mest ohomogena grupp fotbollsspelare som någonsin förts samman. Han skulle komma att utföra uppdraget... sådär.

När vi fått en barack att byta om i (när Kalle öppnade "toadörren" möttes han av en avgrund tre meter hög rakt ner i skogen) och det skrattats gott och länge åt "ljugarbänken" i östra delen av omklädningsrummet så började "Coach" fråga runt om positioner. Undertecknad hävdade bestämt att han var innermittfältare (såg "rätt proffsig ut" med innebandysnöre i håret och de signerade Pelle Nilsson-mackorna) , Mackan svarade "helst bänk" och Gaevert påstod sig kunna lira överallt. När Coach avslutat det 45 sekunder långa pep-talket med orden "Ni vett vad ni ska gora" så drogs elvan. Eftersom jag inte vet vad juniorerna hette så återger jag guldkornen: Bani mittback för första gången i sitt liv, Gaevert högermitt, Åsén och Wilkundh utgjorde ett rappt mittfält och Gnäll låg som spjutspets på topp. Mackan blev uttagen som högerback, men tackade ödmjukt nej till platsen och placerade sig själv som högerbänk.


1:a halvlek:

Eftersom INGEN med normalt fotbollsintresse på riktigt kan bry sig om hur matchbilden såg ut under denna B-lagsfight så sammanfattar vi istället stjärnornas insatser:
Gnäll: Riktigt "trött". Skämdes nästan för att slå frisparkarna, slog dom dåligt och undrade nog vad fan han gjorde på denna nivå. Ändå bäst på plan, men relativt usel.
Gaevert: Över förväntan, hade några inlägg som va "sådär" och hade riktigt långa ben. Stora biceps.
Wilkundh: Mer avslappnad på en fotbollsplan än vi någonsin sett honom. Ändå tog han kaptensrollen på alldeles för stort allvar. När började B-laget med uppvärmning?
Bani: Kunde inte riktigt sluta skratta över den ovana rollen. Gjorde det ändå med bravur. Sattes dock inte på alltför stora prov av sambalirarna från Vaxiz.
Mellström: Snyggaste pojken som någonsin varit på Växö IP. Rätt vass back dessutom
Åsén: Vi kommer till det
Mårtensson: Spelade med en snus inne och såg inte ut att tycka om att springa. Kom in som innermitt, men tog egna initiativ och tvingade någon junior att byta plats med honom. Eventuellt hade han någon bollkontakt.

Tidernas mest konstruktiva halvtidssurr skulle handla om två saker. Den ena var det ingen som hörde, den andra var en underbar sågning:
Coach: Vad heter du?
Jag: Matte
C: Var du spelar?
Jag: Jag tror att jag började som mittmitt iaf
C: Du spelar överallt förutom på mittfältet
Jag: Haha, åh fan
C: Du ska spela mittback
(pinsam tystnad)

Minuten efter det var något av det roligaste vi upplevt. Samtliga grabbar börjar skratta hejdlöst och kommer fram och frågar vad jag tycker om sågningen och hur det känns att spela mittback under andra. Jag har nog aldrig känt mig så liten som fotbollsspelare men samtidigt upplevt hur härligt avslappnat och galet det kan vara att spela i rotans b-lag, detta eviga tattarlag som alltid vinner sina serier trots ett relativt obefintligt ledarskap (när En-Annan-Del-Av-Köping-Tobbe inte coachar såklart). Andra halvlek spelades av med ett lika fruktansvärt dåligt spel och det är bara Jakob i målet som räddar oss från 1-5. Mackan kom in sista sekunden, Kalle fick göra 2-0 på ett friläge i sista anfallet och Wilkundh sprang mer än övriga laget tillsammans. Vaxholm var som Vaxholm alltid är; stora, klumpiga och ganska hårda. Av comebackerna var väl ändå Gaeverts den mest lovande, trots att undertecknad "höll rent" som mittlås (endast tack vare backup från Snygg-Calle). Jättejunioren Danilo fick spela alldeles för lite och skulle kanske inte fått spela alls om inte speaker Tårtensson övertalat Coach att "grabben måste ju för fan få komma in". Flera oberoende källor hävdar att coach trodde att undertecknad var en A-lagsspelare vilket isåfall med rätta legitimerar sågningen. Jag hann dessutom med att bli tilldelad en varning 10 sek in i andra halvlek efter att ha försökt dämpa bollen efter en tackling. Dämpningen var dock så okänslig att domaren trodde att jag spelade iväg bollen med flit - ostskiva.

Summa sumarum: Rotans B-lag är en underbar institution som tillåter pensionärer, döingar, juniorer, trubadurer och A-lagsstjärnor att mötas i ett forum som inte liknar någonting. Att vi vinner är mindre viktigt för oss, mer viktigt för föreningen. Dagar som dessa kommer personen före spelaren och säga vad man vill, men gårdagen bjöd kanske inte på playmakers med penetrerande passningar, men väl på pangprofiler. "Det ska va kul att spela fotboll". Låt oss i alla fall ha det, på ont och gott.

Övrigt:
-Wilkundh recenserade detta på förhand som "århundradets fotbollsmatch". För att försvara det påståendet får ni nog gå till källan...
-Pojklagen som hade träning innan matchen hade inga problem att köpa att vi faktiskt var FC Barcelona, trots idel svensktalande spelare och en tveksam kvalité på uppvärmningen. Barn är dumma.

/Åsén

Spöket är kvar - men seriesegern har försvunnit

Varför kan inte alla matcher spelas på Skinnaråsen? När planerna ser ut som den igår på Vegavallen i Tierp, så svarar vi alltid med att spela lika dåligt som planens kondition. Strömsbergspöket är kvar och smekmånaden i tvåan är över.

Ghostbusters kom aldrig till undsättning igår för Rotebros räkning när Strömsbergspöket skulle dammsugas bort från våra sinnen. De hittade väl inte till planen i skogen och vi fick se oss besegrade för andra gången i år av Tierplaget, som i och med vinsten gick om oss i tabellen. Vi ligger nu på en fjärdeplats eftersom även lillebror passerade oss efter seger mot Sundsvall.

Startelvan bjöd på ett par överraskningar och såg ut som följande:
DanneLukas, Mbye, Sheriff, WiklundH
Kalle Gnäll, Leal, Karlsson, #14
Seb, Unge Tunge

Kapten fick fortsatt förtroende som anfallare och WiklundH startade som ytterback för andra gången denna säsong. Med Kabba som mittback i Strömsberg så lade Gambia beslag på tre av fyra mittbacksplatser i matchen. Måste vara något rekord inom svensk seriefotboll.

1:a halvlek

Vegavallen bjöd på ett ganska undermåligt underlag, som släppte väldigt lätt och lät inte bollarna rulla länge på den ojämna mattan. Vetskapen om att vi aldrig spelar bra på dåliga planer försökte vi tränga undan från våra sinnen och fokuserade istället på Armins glädje över att få vara kameraman denna resa. Fuck You Berg kunde inte slappna av en sekund när den spralliga iraniern sprang runt med hans 10 000:-kamera.

Matchen inledde med varsin målchans för lagen, Rotebros chans sumpade Unge Återigen Måltorre som sköt över efter att ha rundat målvakten. Första kvarten var jämn spelmässigt, där båda lagen bjöd på ganska stora ytor som gav både oss och Strömsberg ett par chanser. Eftersom "Kuken, ballen - Vegavallen" saknade ett matchur så vet jag inte när 1-0 kom men, som så ofta, kom det oinbjudet och som en blixt från klar himmel. Efter en rad olyckliga incidenter rensas bollen upp mot Sheriff som missar bollen och sätter Strömsbergs anfallare i ett två-mot-ett-läge mot stackars Mbye och helt plötsligt låg vi under. Det dröjer inte länge innan olyckan är framme igen; en misslyckad rensning och obefintligt markeringsspel i straffområdet gav Strömsbergs stora anfallre chansen att nicka in tvåan, vilket han så gladeligen gjorde. Trots tvåmålsunderläge lyckas vi ändå repa oss och skapa några fina chanser innan halvtidsvilan. Närmast kommer Unge Liggande som, efter att målvakten räddat en klack från Seb, tar tre avslut på fem sekunder. Alla liggandes och alla värdelösa. Mål där hade nog behövts för att det skulle bli riktig match de avslutande 45.

Karlsson rädd på mållinjen

Övrigt i första halvlek:
- Laget hade fått nya uppvärmingströjor. Lasse valde att beställa sin gamla storlek, XXXL, vilket gjorde att vi såg ut som ett juniorlag på uppvärmningen. Satte väl knappast skräck i Tierpborna.
- Vi måste vara det bästa "skott-på-uppvärmningen-"laget i serien eller kanske i hela Sverige. Vilka missiler vi dunkar in bakom Danne och Berg! Till och med prinskorvsKarlsson får träff, även om han får skjuta närmare än oss andra.
- "Nu gäller det att vi har disciplin pojkar, mång

a står på två varningar så inga dumma kort nu!" sa Christer innan vi klev ut för första halvlek. Tre minuter senare står Alex med dumstrut på huvudet, framför domaren som räcker upp Svampbobs tredje gula kort för säsongen vilket innebär avstängning i nästa match. Disci

plin var ordet.


2:a halvlek

Planen var inte bättre i andra halvlek. Det var inte heller vi, snarare tvärtom. Inför de sista 45 minuterna ändrades det om i laget, Seb gick ner som mittback, Kalle upp på topp, Sheriff ut som högerback och WiklundH upp på högermittfältet. Den andra halvleken präglas av att vi har en del boll, men har svårt att skap

a någr bra chanser. Det enkla, raka och effektiva spel som Strömsberg behärskar, med uppspel på mötande forward följt av utspel på kanterna, (främst den högra där deras bloggare skördar triumfer med sin snabbhet och goda teknik) fungerade klart bättre än det spel

vi pröva

de oss på. Vad det nu var för spel. Djupledsspelet som fungerat bra i första halvlek mot deras tröga backar var inte lika framgångsrikt mot ett klart lägre försvar i andra halvlek. Slarv och missförstånd gjorde att vi inte kunde komma längre än till straffområdet där det tog stopp. Strömsberg var istället farliga i kontringar och på sina hundra hörnor, där deras gambian nickade över hälften av chanserna. Trots att nyförvärvet David Ström gjorde Rotandebut

och trots att även Bani och

Hagamannen fick beträda planen kom vi inte särskilt nära en reducering i andra halvlek. Istället kunde Strömsberg straffmåla in en kontring i sista sekunden, efter att Danne fått ett mycket märkligt gult kort (ja, han är avstän

gd nästa match) i ett friläge. 3-0 vilket innebar att Tierplaget passeras oss på målskillnad i tabellen.

David debuterar

Övrigt från andra halvlek:
- Domaren försökte slå nytt längdrekord i hur långt en mur får stå från frisparksskytten. Det var snarare 15.9 än de korrekta 9.15 meter som vår mur fick finna sig i att ställa upp på. Märkligt.
- Unge Filmande fick inte med sig någonting. Måste bli bättre på att lägga mig.
- Unge Frustrerande tappade b

ort sin Coca-Cola innan bussresan hem. En olycka kommer sällan ensam.
- Som om inte den borttappade colan var nog - WilkundH vinner två (2) klunsar som gav honom två läsk framför ögonen på Unge Ledsne. Olyckor kommer fan i flock!
- Karlssons fokus låg mer på United-Sundsvall eftersom han spelade för hela lönen på den matchen. Tyvärr gick han plus på sina spel.

Jag vet inte varför, men matcherna mot Strösmberg är på något sätt alltid säsongens tråkigaste och mest frustrerande. All heder till dem dock som spelar ett fysiskt, men också vägvinnande fint anfallsspel med många duktiga spelare i offensiven. Bäst på plan igår var, enligt mig, deras innermittfältare

med nummer 9 på ryggen. Tvåvägsspelare som briljerade med god spelförståelse och teknik, blandat med ett bollvinnande defensivt spel. De förtjänade segern även om 3-0 var i överkant. Jag tycker inte att vi gör någon jättedålig insats, men blir straffade för våra misstag och sätter inte någon av våra chanser i första halvlek. Att spela mot ett starkt Strömsberg på en dålig plan i underläge blev för svårt i andra halvlek och förlusten går tyvärr inte att förklara bort.

Förlusten var vår första i samband med bussresa, vilket får en att fundera över andra ting som man trodde var evig sanning. Är jorden verkligen rund? Är Haga verkligen ond? Har Karlsson verkligen ben gjorda av korv?