Att vi är ett märkligt lag som spelar märkliga matcher är något som vi tydligen måste bevisa för oss själva i var och varannan match numera. Så även mot Västerås i lördags där en av säsongens sämsta insatser, med 0-2-underläge som följd, kunde förvandlas till en mycket oförtjänt poäng efter en duglig sista kvart. Märkligt var ordet.
Känslan hade funnits i mig ända sedan domaren blåste av derbyt i tisdags. Det var en dålig känsla som jag gång på gång försökte slå bort från mitt huvud, men likt en gummiboll kom den gång på gång också tillbaka. Uppgivenhet är väl det ord som närmast kan beskriva denna känsla, en slags tomhet som lätt kan infinna sig när man ser en dröm gå i kras. Drömmen den här gången var division ett, och efter förlusten i El Clasico kändes den drömmen avlägsen - vad hade vi nu att kämpa för? Och bara några dagar senare skulle vi möta ett vilt kämpande Västerås på Skinnaråsen utan den dröm eller energi som fått oss dit vi var. Känslan att vi inte skulle prestera någon propagandafotboll (som vi gjort oss kända för den här säsongen...) gnagde i mig och det fanns en misstanke om att känslan delades med mig i gruppen, utan att vara uttalad. Hur skulle detta gå?
1:a halvlek
Startelvan fick sig en sminkning från förlusten senast mot United och såg ut såhär mot de gulsvarta Västerås:
Curt-Axel
Haga, Mbye, Sheriff, Lukas
Kalle Gnäll, Karlsson, Seb, WiklundH
Biyo, #14
Unge Sköre fick snällt sätta sig på bänken på grund av en ömmande ljumske, vilket gjorde att det kastades om en del i laget.
Känslan som fanns i Unge Tunge redan innan match, visade sig inte vara så fel när matchen väl satte igång heller. Ett håglöst Rotebro, utan den energi och fart som hemmapubliken blivit vana vid att se på Skinnaråsen, började matchen mot ett taggat Västerås. Ett Västerås som slåss med näbbar och klor för att få fortsätta spela i division 2 nästa år och som tog tag i taktpinnen direkt. Långa bollar från mittfältet damp gång på gång ner bakom vår backlinje och som gjorde att Gnällbältelaget kunde komma till inlägg där det blev lite halvfarligt flera gånger. Curt-Axel i målet fick skrika sig hes flera gånger på medspelare som inte tog sitt ansvar i defensiven och tränare Christer och Christer var nära på att svimma på grund av det horribla anfallsspelet. Mängder av felpass, felbeslut och slarv karakteriserade Rotebros första halvlek, där den vanligaste passningen var den långa från försvaret mot stackars Biyan som fick stångas mot långa mittbackar i ett lågt spelande Västerås. Ironiskt nog var det på det sättet vi ett par gånger kunde komma till farligheter, nämligen när andrabollen vanns av oss i den farliga ytan mellan deras backlinje och mittfält. Men några mål gjordes inte av seriens målrikaste lag denna första halvlek. Däremot kunde Västerås nicka in ledningsmålet, vilket kändes helt logiskt när en omarkerad spelare kunde hoppa upp ostört på en vänsterhörna. Danne räddade oss sedan flera gånger från ett större underläge innan domaren gjorde helt rätt i att blåsa av skiten.
Bäst i första halvlek:
- Danne i målet. Har varit fantastisk hela säsongen och visade att även om medspelarna inte alltid är på topp så har vi en målvakt vi alltid kan lita på.
- Att den tog slut.
Sämst i första halvlek:
- De elva färgblinda spelarna i hemmalaget som prompt fortsatte att passa de gulsvarta spelarna.
- Linjedomaren som sa till Vega att han var tvungen att sitta ned "för att det bara får stå en i taget innanför det tekniska området". Bra surr!
Övrigt:
- Den röda tejpen fortsätter att stjäla energi från oss. Nu var det Lukas som lackade på denna förbannelse: "Jävla skittejp!!" skrek arga Klas och kastade bort skittejpen.
- Somliga straffar Gud genast - bara minuter efter Lukas svordomar blir hans familjelycka träffad av Erreamärket på bollen. Matchen fick ta ett tio minuter långt uppehåll innan flickvännen Linn kunde andas ut.
- Bergs kommentar när Lukas ligger ner och behöver vård: "Den här gången går jag fan inte in, han får ligga där!"
- Vi har krävande supportrar i publiken. Efter en bedrövlig första halvlek säger mamma WiklundH till sin besvikna son: "Hur jävla dåliga är ni egentligen?!" Stärkt gick sedan Alex till omklädningsrummet.
2:a halvlek
I halvtid hotade tränarparet att byta ut hela elvan inför den stundande andra halvleken. Tur att lagledare Arne kunde meddela att elva byten inte är tillåtet i division 2 och samtliga spelare fick istället en andra chans att visa vad man går för.
En förändring som gjordes redan i första halvlek var att flytta ner #14 på yttermittfältet, flytta in WiklundH i mitten och flytta upp Kapten Seb i anfallet - bollarna kom ändå uppe i luften så då kunde vi väl lika bra ha en huvudspelare där. Andra halvlek började dock inte så mycket bättre än vad den första slutade. Men Västerås lade sig än mer på försvar, vilket gjorde att de rödblå kunde ha boll lite mer och felpassen reducerades till en icke-katastrofal nivå vilket ledde till något som kunde likna ett spelövertag från vår sida. Just när man kände att "fan, kanske vi kan vända det här trots allt" kommer nästa spark i käften. 0-2 på en inläggsfrispark från deras högerkant med knappa halvtimmen kvar att spela. Återigen fick en omarkerad spelare en alldeles för lätt väg till målet och matchen kändes avgjord. Känslan fanns kvar ända till den 78:e minuten då Sebbe, som en blixt från klar himmel, krutar upp ett grymt högerskott i krysset bakom en förvånad Västeråsmålvakt. Unge Tunge kommer in som en sista desperat åtgärd för att få till en kvittering tillsammans med Leal och DF som sedan tidigare bytts in. Tio minuter efter reduceringen kommer också kvitteringen, efter ett inspel från höger från Unge Tunge som rensas rakt upp i luften av en gulsvart back med kalabalik i straffområdet som följd där till slut Sheriffen kunde panga in bollen i mål.
Båda lagen har sedan hyfsade lägen att avgöra, men matchen slutar 2-2, ett resultat som vi ska vara nöjda med med tanke på hur matchen utvecklade sig, men som ändå måste ses som ett bakslag i vår strävan över att åtminstone komma före United. Vi ska vara nöjda med hur vi avslutar matchen där vi får en poäng som vi definitivt inte förtjänar, men sett till 90 minuter ska vi inte alls vara nöjda med vår insats. Vi gör kanske vår sämsta insats för säsongen och förhoppningsvis kan den fungera som en väckarklocka till säsongsavslutningen.
Bäst i andra halvlek:
- Upphämtningen, som startades av en kanon från kapten.
- Sheriffs målgest som bestod i att springa allt vad han kunde med armarna uppåt tillbaka till sin backplats. Hur gör man den på FIFA10?
Sämst i andra halvlek:
- Ytterliggare ett insläppt mål på fasta. INTE okej!
- Mål nummer 100 låter vänta på sig för Unge Återigen-Måltorre
Övrigt
- Både Frej och United tappade poäng, vilket innebär att det är oförändrat i toppen av tabellen . Typiskt att vi inte vinner då!
- Var är Jerry WiklundH?
- Före detta Rotebrospelaren Joseph Mutumba tittade på matchen i dunjacka. Det är varmare där han kommer ifrån.
- När Joseph till slut tog av sig jackan började det regna. Gud är rolig han.
- Nämnt Gud två gånger detta inlägg. Jag är ju ateist. Eller?
En dålig insats av oss i lördags, en insats som dock väckte något inom mig. En känsla som är klart mer positiv än känslan efter Unitedmatchen. En känsla av revanschlusta, som ska yttra sig i våra fem sista matcher av säsongen. Nu är det upp till oss att visa varför vi ligger tvåa i tabellen. Nu kör vi - framåt stolta Rotan!
måndag 30 augusti 2010
fredag 27 augusti 2010
Inför Rotebro IS - Västerås IK
Efter några dygn där Rotebros slagna hjältar har slickat sina djupa sår och plåstrat om sina ömma bakdelar, är det så återigen dags för match där matcher ska spelas - på Skinnaråsen. Laget som får äran att beträda "Stockholms bästa fotbollsplan" och möta "Sollentunas sämsta fotbollsspelare" är Västerås IK.
Västerås - Ett lag som för närvarande ligger på den ganska jobbiga kvalplatsen, på samma poäng som Köping som huserar under samma streck, och med två poäng färre än Enköping som är på den bättre sidan om kvalplatsen. Trots sina blott 17 poäng på 16 matcher är Västerås förvånansvärt svåra att få hål på. Endast 20 mål har de gulsvarta släppt in på dessa matcher och har faktiskt nollat det målgladaste laget i serien, nämligen vårt kära Rotebro. Det är alltså ett försvarsstarkt lag som gästar vår fina idrottsplats imorn, svårare är det med målskyttet framåt. Inte fler än 17 mål har gnällbältelaget (Man har under veckan varit och tittat på Kalle för en eventuell övergång tills nästa säsong, han skulle enligt deras hemsida passa in väl i laget) mäktat med under säsongen och det är alltså inte det roligaste laget som kommer på besök denna sjuttonde omgång.
För vår egen del har vi bara hunnit med en träning efter El Clasico-debaclet, där Lukas fick veta att han gjorde sin bästa match för säsongen "...men ändå låg bakom två baklängesmål". Tro inte att du är något Klas! För att säkerställa planens kvalité (det är ju det enda vi kan skylta med när motståndarna kommer på besök) tränade vi på konstgräset under torsdagen, tillsammans med några pojk- och flicklag. Man kan inte beskylla oss för att inte ha kontakt med våra yngre medlemmar i alla fall. Kul för F99 att upptäcka:
- att de har bättre kickrekord än DF
- att de har bättre kondition än Curt-Axel
- att man kan spela i A-laget full, som Haga
- att man kan spela i startelvan hög, som Mbye
- att Freddan kan träna nykter
- och att man inte behöver träna om man inte vill, som Unge Träningsovillige.
Träningen bjöd på lite teknik, där det ärligt talat ska sägas att Karlsson imponerade stort, med samma löpsteg som Aron Lennon, lite kondition där Unge Tunge slapp vara med och där Fuck You Berg vägrade när han märkte att det var jobbigt att springa, samt lite spel där Kalle Gnäll gjorde sig värdig sitt smeknamn.
Med sex matcher kvar att spela denna säsong gäller det att hitta motivationen igen. Förlusten senast sved inte bara för att den kom mot ärkerivalen United, utan även för att avståndet till serierivalen IK Frej ökade till sex poäng. Helt plötsligt känns division 1 ganska avlägset. Vi ligger dock fortfarande tvåa, och framförallt en poäng före United. Att komma före vår Nemesis när de 22 omgångarna spelats färdigt, vore väldigt roligt och överraskande. Det känns inte heller som en omöjlighet, men då krävs det en mycket bra avslutning, där vinst mot Västerås skulle vara en bra start. Mot Västerås får man dock klara sig utan Unge Skadade, som dock sitter på bänken med sin ömmande ljumske. In i spelartruppen anländer Johan Vega, som får till uppgift att sjunga nationalsången innan matchstart. Någon startelva är inte presenterad, men får jag spekulera så tror jag att det blir ett par ändringar från derbyt i tisdags. Den som lever tills imorn klockan 14.00 får se. Kom och ge oss ditt stöd även imorn, det kommer att behövas!
Veckans...
...mål: Fredrik Källberg på gårdagens träning. Volley. Krysset. Det var ledigt där. Svårt.
...rättelse: Samme Källberg fick, till slut, sina mål i DN. Efter massiva påtryckningar sägs det.
...byte: Jesper Limpar in, fem minuter efter att Pålle Lindholm visats upp på läktaren, i derbyt av pappa Limpar. När katten är borta...
...byte 2: Niclas Wilow in i derbyt. Är inte han klar för oss?
...omskolningar: WilkundH som ytterback och DF som forward. Och så sägs det att man inte utvecklas som spelare i Rotan...
...sms: Bashar Hussein till Christer Johansson, fem minuter efter slutsignalen i tisdags: "Hahaha, ni är inte bättre än så!". Kommentarer överflödiga.
Vi syns imorn på Skinnaråsen, gärna med banderollerna som supportergruppen glömde senast! Och kom ihåg - "Skrattar först som skrattar sist!"
Rotanbloggen
Västerås - Ett lag som för närvarande ligger på den ganska jobbiga kvalplatsen, på samma poäng som Köping som huserar under samma streck, och med två poäng färre än Enköping som är på den bättre sidan om kvalplatsen. Trots sina blott 17 poäng på 16 matcher är Västerås förvånansvärt svåra att få hål på. Endast 20 mål har de gulsvarta släppt in på dessa matcher och har faktiskt nollat det målgladaste laget i serien, nämligen vårt kära Rotebro. Det är alltså ett försvarsstarkt lag som gästar vår fina idrottsplats imorn, svårare är det med målskyttet framåt. Inte fler än 17 mål har gnällbältelaget (Man har under veckan varit och tittat på Kalle för en eventuell övergång tills nästa säsong, han skulle enligt deras hemsida passa in väl i laget) mäktat med under säsongen och det är alltså inte det roligaste laget som kommer på besök denna sjuttonde omgång.
För vår egen del har vi bara hunnit med en träning efter El Clasico-debaclet, där Lukas fick veta att han gjorde sin bästa match för säsongen "...men ändå låg bakom två baklängesmål". Tro inte att du är något Klas! För att säkerställa planens kvalité (det är ju det enda vi kan skylta med när motståndarna kommer på besök) tränade vi på konstgräset under torsdagen, tillsammans med några pojk- och flicklag. Man kan inte beskylla oss för att inte ha kontakt med våra yngre medlemmar i alla fall. Kul för F99 att upptäcka:
- att de har bättre kickrekord än DF
- att de har bättre kondition än Curt-Axel
- att man kan spela i A-laget full, som Haga
- att man kan spela i startelvan hög, som Mbye
- att Freddan kan träna nykter
- och att man inte behöver träna om man inte vill, som Unge Träningsovillige.
Träningen bjöd på lite teknik, där det ärligt talat ska sägas att Karlsson imponerade stort, med samma löpsteg som Aron Lennon, lite kondition där Unge Tunge slapp vara med och där Fuck You Berg vägrade när han märkte att det var jobbigt att springa, samt lite spel där Kalle Gnäll gjorde sig värdig sitt smeknamn.
Med sex matcher kvar att spela denna säsong gäller det att hitta motivationen igen. Förlusten senast sved inte bara för att den kom mot ärkerivalen United, utan även för att avståndet till serierivalen IK Frej ökade till sex poäng. Helt plötsligt känns division 1 ganska avlägset. Vi ligger dock fortfarande tvåa, och framförallt en poäng före United. Att komma före vår Nemesis när de 22 omgångarna spelats färdigt, vore väldigt roligt och överraskande. Det känns inte heller som en omöjlighet, men då krävs det en mycket bra avslutning, där vinst mot Västerås skulle vara en bra start. Mot Västerås får man dock klara sig utan Unge Skadade, som dock sitter på bänken med sin ömmande ljumske. In i spelartruppen anländer Johan Vega, som får till uppgift att sjunga nationalsången innan matchstart. Någon startelva är inte presenterad, men får jag spekulera så tror jag att det blir ett par ändringar från derbyt i tisdags. Den som lever tills imorn klockan 14.00 får se. Kom och ge oss ditt stöd även imorn, det kommer att behövas!
Veckans...
...mål: Fredrik Källberg på gårdagens träning. Volley. Krysset. Det var ledigt där. Svårt.
...rättelse: Samme Källberg fick, till slut, sina mål i DN. Efter massiva påtryckningar sägs det.
...byte: Jesper Limpar in, fem minuter efter att Pålle Lindholm visats upp på läktaren, i derbyt av pappa Limpar. När katten är borta...
...byte 2: Niclas Wilow in i derbyt. Är inte han klar för oss?
...omskolningar: WilkundH som ytterback och DF som forward. Och så sägs det att man inte utvecklas som spelare i Rotan...
...sms: Bashar Hussein till Christer Johansson, fem minuter efter slutsignalen i tisdags: "Hahaha, ni är inte bättre än så!". Kommentarer överflödiga.
Vi syns imorn på Skinnaråsen, gärna med banderollerna som supportergruppen glömde senast! Och kom ihåg - "Skrattar först som skrattar sist!"
Rotanbloggen
onsdag 25 augusti 2010
Vilka ligger först i serien då...?
Det började ju så bra. I årets viktigaste match, inför årets största publik, gav årets största nyförvärv Rotan ledningen redan efter ett par minuter. Sen gick det som det brukar gå mot United numera - åt helvete. Vi kan dock trösta oss med att tabeller aldrig ljuger - Rotan är fortfarande bäst i kommunen!
Knappt två timmar före matchstart fick vi spelare reda på hur startelvan skulle bli fomerad denna tisdagskväll. Man har ju diskuterat den väntade elvan fram och tillbaka i olika scenarion, men jag tror ingen hade väntat sig denna formering:
En mäktig inramning mötte oss spelare när vi tågade ut på planen inför första halvlek, med duggregnet strilande över oss (som tur var det enda under kvällen). United, som måste ha seriens sämsta supporterkultur, hade lyckats fylla en hel läktare med ungdomslag som utgjorde en gäll, men högljudd ljudkuliss. Rotebro kontrade med att fylla den andra läktaren och hördes minst lika bra som hemmafansen. Tillsammans skapade de en mäktig stämning under hela matchen, vilket man som division 2-spelare inte är alltför bortskämd med. Denna stämning verkade påverka hemmaspelarna mest och tagna av stundens allvar glömde man bort den förlorade sonen, Fredrik Källberg, som kunde skjuta in ledningsmålet i matchens öppning. Med vänstern som vanligt. Svårt. Hans utlovade målgest, att springa fram till Unitedbänken med ett hyssjande finger, blev det dock ingenting av eftersom han fick ett antal glada medspelare över sig innan han hann säga "det var ledigt där!".
Anton i United? Timmy i South Park?
Bäst i 2:a halvlek:
Det är väl nästan oundvikligt antar jag. Förr eller senare springer alla småbröder ikapp, och så småningom, förbi sin äldre antagonist. Så även inom fotbollen och inom Sollentuna kommun. Storebror Rotebro som älskat att slå lillebrorsan så länge, utan att ens behöva förta sig har nu behövt erkänna att lillebror Sollentuna Uniteds idoga träning och envishet gett resultat. Det gör självklart ont att behöva erkänna, men det kanske är dags för dig att ta över nu lillebror.
Anledningen till att det inte gjorde lika ont igår att få analhålet uppfläkt för andra gången denna säsong är två; dels så vet alla att en redan uttänjd rumpa är lättare att beträda än en oskuld, vilket gjorde att vårens överraskningsex blev klart mer obehagligt än gårdagens. Dels så stod vi i alla fall upp på ett bra sätt igår, där vi höll liv i matchen i 93 minuter och gav publiken en match värdig sammanhanget. Sollentuna United stod för en bra match och med sin ursprungliga, redan starka trupp, kryddat med ett par finfina nyförvärv inför hösten, gjorde att vi inte hade så mycket att sätta emot, framförallt inte när vi inte kommer upp till vår högstanivå. Nu till matchen i sin helhet.
1:a halvlek
Knappt två timmar före matchstart fick vi spelare reda på hur startelvan skulle bli fomerad denna tisdagskväll. Man har ju diskuterat den väntade elvan fram och tillbaka i olika scenarion, men jag tror ingen hade väntat sig denna formering:
Danne
WiklundH, Mbye, Sheriff, Lukas
#14, Karlsson, Johan Sebastian Strömberg, Kalle Gnäll
Biyo, Unge Tunge
WiklundH som debuterande ytterback alltså, med uppgift att få stopp på en av seriens främsta dribblers, Hailab, och med två föredetta Unitedspelare på innermitten för att kväva motståndets kreatörer på mittplan, Hezha och Åberg. Med detta upplägg fanns det även, enligt Christer och Christer, möjlighet att gå ner på 3-5-2 eller, om så skulle behövas, 5-3-2, utan att utföra några byten.
En mäktig inramning mötte oss spelare när vi tågade ut på planen inför första halvlek, med duggregnet strilande över oss (som tur var det enda under kvällen). United, som måste ha seriens sämsta supporterkultur, hade lyckats fylla en hel läktare med ungdomslag som utgjorde en gäll, men högljudd ljudkuliss. Rotebro kontrade med att fylla den andra läktaren och hördes minst lika bra som hemmafansen. Tillsammans skapade de en mäktig stämning under hela matchen, vilket man som division 2-spelare inte är alltför bortskämd med. Denna stämning verkade påverka hemmaspelarna mest och tagna av stundens allvar glömde man bort den förlorade sonen, Fredrik Källberg, som kunde skjuta in ledningsmålet i matchens öppning. Med vänstern som vanligt. Svårt. Hans utlovade målgest, att springa fram till Unitedbänken med ett hyssjande finger, blev det dock ingenting av eftersom han fick ett antal glada medspelare över sig innan han hann säga "det var ledigt där!".
Det tidiga ledningsmålet fungerade dock som en väckarklocka för United, som sedan tar över spelet helt. Vi har svårt att få tag i deras spelare som centrerade från olika håll, Jens och Hezha mötte bol djupt ner i plan, vilket öppnade upp ytor för en mötande Omar och löpande yttrar som fick hamna rättvända mot vårt försvar gång på gång. En kvittering hängde i luften och när Hezha lämnades helt naken på mittplan med yta framför sig så trillade bollen till slut in i mål. En fin boll i djupled och en snygg avslutning av Sollentunas högerytter Christian Antonio och kvitteringen var ett faktum. Efter detta tar, konstigt nog, Rotebro över matchen igen. Det offensivt balanserade United, glömmer flera gånger bort att man måste försvara mot ett kontrande Rotebro, som får stora ytor på ofensiv planhalva att operera på. Vi lyckas dock inte förvalta denna gästfrihet till några jättechanser, samtidigt som United inte utnyttjar någon av sina hörnor eller farligheter som de skapar på individuell skicklighet och 1-1 står det i halvtid.
Bäst i första halvlek:
- Publiken, och främst den rödblåa delen. Ni vann läktarkampen enligt en väldigt partisk skribent. Härlit!
- Att några av Rotans spelare fick högst jubel under spelargenomgången.
- Lukas. Riktigt bra matchen igenom.
- Konversationen när "naprapat" Berg kallas in av domaren (efter många om och men ska tilläggas) när Karlsson ligger och kvider i gräset. Berg som till vardags jobbar på dagis och inte är utbildad till något som har med skador att göra, springer fram till Karlsson:
Berg: Jaha, Karlsson, hur är det?
Karlsson: Det känns fan som att halva foten är av!
B: Oj, vad gör man då?
K: Inte fan vet jag!
B: Kan vi inte låta deras läkare ta hand om honom? Kurre heter han va?
K: Ja, ropa på honom.
Unge Tunge blandar sig in i frågan: Nej, men det kan vi väl inte göra?
B: Jo, ropa på honom!
UT: Äh, vi hjälper prinskorven (det kanske jag inte sa, men det hade varit roligt så här i efterhand om jag hade sagt det) av plan, så får Kurre ta hand om honom där.
B: Okej, så gör vi, kan du gå själv Karlsson?
K: Nej, vafan, hjälp mig!
Karlsson hjälptes sedan av planen och kom ett par minuter senare in igen och fullföljde matchen.
Sämst i 1:a halvlek:
- Tifogruppen: VAR FAN VAR BANDEROLLERNA?!
- Uniteds enda banderoll: KASTPLAN. Vad var det för kul med det?
- Domarens mycket märkliga nivå, Sheriff borde blivit utvisad, Karlsson kanske borde fått en lite frispark när hans halva fot klövs i två delar. Det blev inte bättre i andra heller.
- Fuck You Bergs mummel under matchgenomgången som fick hela laget att skälla på honom. Roligt, men dåligt.
- Att man får spela med halvjättar. Axel (eller var det Alex. Eller Erik. Christer hade koll på namnet i alla fall.) måste vara släkt med Hagrid i Harry Potter.
- Att Unge Dumme försökte lobba över denna halvjätte. Man tar så konstiga beslut ibland. Bollen tog på Axels knä.
2:a halvlek
Tyvärr kunde vi inte upprätthålla det fina spel som vi avslutade första halvlek med, utan det var United som tog kommandot direkt när domaren startade andra halvlek. Hailab och Omar fortsatte vara hala som ålar och med överlappande ytterbackar i både Anton Wilklundh och Filip Terland så kunde United vinna kantspelet och komma till farligheter. Vedad sköt en nick i stolpen innan ledningsmålet, rättvist dunkades in bakom Curt-Axel av Omar efter lite stök i straffområdet. Tungt för oss, eftersom vi hade svårt att få tag i bollen och skapa några egna chanser. Unge Tunge hade ett vänsterskott som Säll räddade som bästa målchans innan olyckan var framme igen. Anton lyckas krångla sig förbi på vänsterkanten, in i straffområdet, där Sheriff tvekar i förstaläget och sedan kapar den lille Timmy-kopian (den rullstolsbundna i South Park). Straffen är solklar och Vedad gör inga misstag, även om Danne är på bollen, som dock är för hård för att hindras gå i mål. Med tjugo minuter kvar känns matchen avgjord, även om vi försöker elda på varandra. Rotebros första byte, var något oväntat. Istället för att gå ner på trebackslinje som vi pratat om innan matchen, byts istället Biyan ut mot -DF. Lite märkligt måste jag säga, men om tränarparet tror på det beslutet så måste de självklart ta det. Med tio minuter kvar får vi också lite luft under vingarna, när #14 gör sitt andra mål för matchen med en säker avlsutning i Sälls högra hörn. Med högern denna gång. Rätt svårt. Vi gör sedan allt vi kan för att åstadkomma en kvittering, Leal byts in på mitten istället för en krampande kapten och vi flyttar upp alt vi har på fasta situationer. Vi är också riktigt nära en gång, då det blir kalabalik i Uniteds straffområde och Niklas Karlsson, av alla spelare, får chansen med huvudet. Den lösa bollen studsar dock förbi både backar och Säll och hela faderullan, till mållinjen där United dock står med tre målvakter till som kan ta bort bollen. Närmare än så kommer vi inte och matchen slutar 3-2 till Sollentuna. Kuken också!
Anton i United? Timmy i South Park?
Bäst i 2:a halvlek:
- Att WiklundH springande överlämnar kaptensbindeln till sin rättmätiga ägare, Unge Vicekaptenige, när Sebastian Kexberg inte orkar fullfölja matchen. Stort!
- Att Pål Lindholm blir uppvisad på läktaren. Efter att hans lag gjort mål! Pål menade på att Sheriff borde blivit utvsad i samband med straffen, vilket han givetvishar fel i. Han borde blivit utvisad redan i första halvlek. Att domaren sedan vågar visa upp den arga finnen, ska han ha cred för, även om jag anser att man borde få skrika lite. Löjligt men modigt av domaren.
Sämst i 2:a halvlek:
- Jens Åbergs brutala kapning på Unge Kapade. Ursäkten var dock fin Jens, och bara så du vet så gjorde det inte ont ändå!
- Matchklockan, som stod på minut 47 när halvleken började och som fick Unitedspelarna att skrika sig hesa på domaren som till slut blåste av matchen en minut för tidigt.
- Att WilkundH inte fick chansen att göra mål, vilket skulle ge honom 1000:- från pappa Jerry. Alex utlovade därför em femtedel till den som assisterade honom, men som högerback fick han inte jättemånga bra lägen. Trist.
En väldigt vis man sa en gång "Synd - det är när man vill att något ska hända, så händer inte det. Det är synd." Gårdagens match var inte bara ett läge för oss i Rotebro att ta revansch på United för vårens förnedring, utan även en chans att haka på i toppen av tabellen och hålla drömmen om division 1 vid liv. Nu ligger vi sex poäng efter, med sex matcher kvar. Nu gäller det att hitta motivationen igen och starta en ny förlustfri svit (vi hade inför gårdagens match inte förlorat sen förra derbyt) och se till att vi kommer före United när serien når sitt slut. Än så länge är vi fortfarande bäst i Sollentuna. Även om vi har lite träningsverk i rumpan idag.
Rotanbloggen
P.S. DN hade inte någon jättebra koll på händelserna i årets match. Enligt Sveriges största morgontidning slutade matchen 3-1 till United där Rotans enda mål gjordes av - Calle Lennerman. Kan man tänka sig!
måndag 23 augusti 2010
Inför Sollentuna United - Rotebro ISFF - El Clasico 2-0
För de allra flesta invånarna i Sollentuna kommer tisdagen den 24 augusti 2010 bara vara en tisdag i mängden. Man går till jobbet eller skolan på morgonen, kommer hem och äter sin middag framför TV:n eller sätter sig och spelar tv-spel tills mamma tvingar en att gå och lägga sig. För de allra flesta. För några män (och ett gäng pojkar) kommer tisdag den 24 augusti 2010 vara en dag att för alltid minnas. Klockan 19.00 kommer denna blandning av män och pojkar att marschera in på Sollentunavallen för den viktigaste matchen i sina liv. Det är om den matchen det här inlägget handlar om.
Matchen imorn är den viktigaste matchen vi spelat i år och hela laget trånar efter revansch. Vi vet att vi inte spelar roligast i serien eller har den proffsigaste organisationen kring laget, men det som gör att jag tror att vi kommer åka hem med buss 520 efter matchen med tre sköna poäng är att vi spelar väldigt enkelt och tror på det vi gör. Sen har vi fler matchvinnare i laget än vad Sollentuna har också och det kommer fälla avgörandet imorn.
Att matchen imorn på Vallen är speciell är inte någon överdrift. Sollentuna United, med 1500 medlemmar, tränare från allsvenskan och Premier League och med ett samarbete med regerande svenska mästarna AIK, ska möta Rotebro, en förening med drygt 300 medlemmar, tränare från Åkersberga och "Från koja till slott" och där det närmaste ett samarbete med en allsvensk klubb är att dåvarande Djurgårdsspelaren Mikael Dorsin delade ut priser på skinnaråsen i RISgrynscupen i början på 2000-talet. Att Rotebro till stora delar består av ratade Unitedspelare gör de rödblå till ännu större underdogs. Trots dessa förutsättningar så ligger Rotebro före United i tabellen och kommer att fortsätta göra så oavsett resultat i morgondagens drabbning. Att nykomlingen Rotebro är med och krigar om seriesegern är inte bara imponerande - det är helt jävla otroligt! Matchen imorn är för United en chans att rädda säsongen och hålla liv i spänningen om "kampen om kommunen". För Rotebro är matchen i första hand en chans att haka på serieledarna Frej och i andra hand en chans att ta revansch på United, som vann vårmötet med klara 4-0.
Mötet uppehåller bortalagets tankar och känslor under dygnets alla vakna timmar och det här är ett litet axplock av vad vi har gjort den senaste veckan:
- Supportergruppen har, i vanlig ordning, fixat banderoller som kommer att synas på läktaren imorn.
- Fansen har mobiliserats via Facebook, playahead och genom dörrknackningar. Kampen om att vinna slaget på läktaren har övertrumfat de flesta av partiernas valkampanjer inför höstens val.
- Det har diskuterats huruvida vi ska skaffa bengaler till bortaklacken som kan kasta in dessa på plan och på så sätt orsaka böter (och i bästa fall tvångsdegradering) för Sollentuna. Efter många diskussioner och mycket övervägande valde vi att avstå. Endast på grund av rädsla för Pål Lindholm.
- Murar har skjutits sönder, som tidigare tagits upp i bloggen.
- Alla spelare har fått skratta åt Filip Terlands utseende. Vilket ytterbacksutseende den mannen har!
- Men den största laddningen och uppoffringen har ändå Fredrik Källberg gjort. Precis som utlovat har "Mr. Öl" tagit avstånd till allt alkoholdrickande under två veckors tid och har under denna tid mest legat och skakat i abstinensbesvär i sin säng. All alkohol har säkert inte försvunnit ur kroppen tills imorn, men det kommer vara en ny man som kliver in på Vallens gräs imorn. Det kan jag lova.
Veckan som varit
Träningarna efter Sundsvallsmatchen, vår senaste skalp på vårt korståg genom serien, har dominerats av spelövningar och matchspel. När assisterande tränare Cribba är borta i sjukdom ett par träningar försvinner med honom också teknikträningen. "Hittepå" är Christers synpunkt på nymodigheter som Teknikcirkeln eller Y:et. Bashar Hussein har under veckan lämnat laget efter att ha bråkat en gång för mycket på träning. "Världens bästa fotbollsspelare" återfinns numera i division 3 och Kungsängen, med tidigare Rotanprofiler som Mohamed Musa, Kalid Mohamed och Riyad Zagloumi. Epitetet "Världens bästa fotbollsspelare" har för övrigt Bashar myntat om sig själv. Övrigt från träningarna:
- Mbye har inte lagt av med sina divalater. Under konditionen i torsdags medverkade han inte av den enkla anledningen att han "inte gillar att springa". Är man bäst så är man.
- Att Armin har rehabtränat varje träning efter den senaste matchen har inte gjort att han synts mindre på träningarna. Snarare tvärtom. I lördags gjorde han ett traditionsenligt gästspel i målet vid frisparksträningen. Alltid lika underhållande.
- Nyförvärvet David Ström behövde bara tjugo minuter innan han skrev på ett kontrakt med klubben. Han började med att skjuta sönder vår gamla trogna frisparksmur. Den var inte gratis David.
Största matchen
Matchen imorn är den viktigaste matchen vi spelat i år och hela laget trånar efter revansch. Vi vet att vi inte spelar roligast i serien eller har den proffsigaste organisationen kring laget, men det som gör att jag tror att vi kommer åka hem med buss 520 efter matchen med tre sköna poäng är att vi spelar väldigt enkelt och tror på det vi gör. Sen har vi fler matchvinnare i laget än vad Sollentuna har också och det kommer fälla avgörandet imorn. Tisdagen den 24 augusti 2010 spelas den största matchen i Sollentunas historia. Två lag med vitt skilda historier kommer beträda planen. Jag hoppas innerligt att vi är det lag som går av samma plan med en vinst i ryggen. Vad resten av Sollentunas invånare gör samtidigt skiter jag faktiskt i.
Rotanbloggen
Fotboll är bara en lek - le lite United!
Som spelare har man en ganska begränsad insyn i motståndarlagen. Man möter varandra två gånger per år, där man bildar sig en uppfattning om hur laget är och får sedan förlita sig till tabellen (där de flesta lagen gnuggar sig i ögonen av att se Rotebro så högt upp). Har man tur så känner man någon spelare i något rivaliserande lag vilket kan ge en viss inside-information, men hur det ser ut på träningar eller hur stämningen i omklädningsrummet är, förblir ofta dolt för oss motståndare. Självklart tackade Rotanbloggen då ja till en inbjudan till Sollentuna Uniteds träning förra veckan. Det här var ju ett unikt tillfälle att se laget förbereda sig inför match (då mot Frej). Frågorna som Rotanbloggens två utsända, Unge Tunge och Alexander WiklundH, hade inför träningen var många:
- Skulle Jens springa som en flicka även på träning?
- Skulle tränaren Pål Lindholm äta upp någon junior?
- Skulle assisterande tränaren Anders Limpar vara bäst?
- Skulle Tomas Rübsamen ens vara där?
- Skulle Anton Wiklundh våga öppna munnen?
Upplevelsen vi fick av denna 90 minuter långa träning var något vi aldrig kommer att glömma. Förutom att både jag och Svampbob gick runt och var rädda för Påls raseri (det sägs att han dödat en oxe med bara händer. När han gick i grundskolan.) var den kusliga, nästan ödsliga stämningen på planen, något som fick oss att rysa. Under dessa 90 minuter hördes inte ett enda skratt, vi skymtade inte ett enda leende och vi såg framförallt ingen specialkram. Kusligast var det alldeles i början på träningen när de tränade koordination i stegar, i cirka tio minuter. Under denna tiominutersperiod var det enda som hördes när Alex fes (och det var en smygare).
Att Sollentuna United vill ha "fokus och kvalité" på sina träningar råder det inga som helst tvivel om. Träningen höll verkligen god kvalité, ingen var full eller ens bakis, och spelarnas fokus låg på träningen under hela passet. Imponerande kan man tycka, men också bra jävla tråkigt! Särskilt när det inte verkar ge något särskilt bra resultat i serien. Här kommer därför några tips på vad som kan lätta upp den minst sagt tryckta stämningen i konkurrentlaget:
- Göteborgsvitsar. Fungerar alltid, såväl i omklädningsrum som under pågående spel.
- Specialkramen. Man blir inte bara glad, man blir varm i själen också. Och hård.
- Armin Iranpak. Inte ens ett inbördeskrig kan få den mannen att bli sur. Agerar lekledare varje dag och får upp humöret på en hel trupp på en sekund.
- Skjuta bollar på varandra. Haga är den som gör det hårdast, Christer den som gör det mest och WiklundH den som gör det sämst. Men det är ändå väldigt roligt.
Oavsett resultat i morgondagens match så kommer en sak vara säker: Det är roligare att spela i Rotebro än i Sollentuna United.
P.S. Anton öppnade inte munnen under träningen (ingen annan heller för den delen), Jempa springer alltid som en flicka, Pål åt konstigt nog inte upp någon alls och Rübsamen var såklart inte på träningen.
- Skulle Jens springa som en flicka även på träning?
- Skulle tränaren Pål Lindholm äta upp någon junior?
- Skulle assisterande tränaren Anders Limpar vara bäst?
- Skulle Tomas Rübsamen ens vara där?
- Skulle Anton Wiklundh våga öppna munnen?
Upplevelsen vi fick av denna 90 minuter långa träning var något vi aldrig kommer att glömma. Förutom att både jag och Svampbob gick runt och var rädda för Påls raseri (det sägs att han dödat en oxe med bara händer. När han gick i grundskolan.) var den kusliga, nästan ödsliga stämningen på planen, något som fick oss att rysa. Under dessa 90 minuter hördes inte ett enda skratt, vi skymtade inte ett enda leende och vi såg framförallt ingen specialkram. Kusligast var det alldeles i början på träningen när de tränade koordination i stegar, i cirka tio minuter. Under denna tiominutersperiod var det enda som hördes när Alex fes (och det var en smygare).
Att Sollentuna United vill ha "fokus och kvalité" på sina träningar råder det inga som helst tvivel om. Träningen höll verkligen god kvalité, ingen var full eller ens bakis, och spelarnas fokus låg på träningen under hela passet. Imponerande kan man tycka, men också bra jävla tråkigt! Särskilt när det inte verkar ge något särskilt bra resultat i serien. Här kommer därför några tips på vad som kan lätta upp den minst sagt tryckta stämningen i konkurrentlaget:
- Göteborgsvitsar. Fungerar alltid, såväl i omklädningsrum som under pågående spel.
- Specialkramen. Man blir inte bara glad, man blir varm i själen också. Och hård.
- Armin Iranpak. Inte ens ett inbördeskrig kan få den mannen att bli sur. Agerar lekledare varje dag och får upp humöret på en hel trupp på en sekund.
- Skjuta bollar på varandra. Haga är den som gör det hårdast, Christer den som gör det mest och WiklundH den som gör det sämst. Men det är ändå väldigt roligt.
Oavsett resultat i morgondagens match så kommer en sak vara säker: Det är roligare att spela i Rotebro än i Sollentuna United.
P.S. Anton öppnade inte munnen under träningen (ingen annan heller för den delen), Jempa springer alltid som en flicka, Pål åt konstigt nog inte upp någon alls och Rübsamen var såklart inte på träningen.
söndag 22 augusti 2010
Vem vill stå mur på tisdag?
Motivation är ett viktigt ledord inom fotbollen, såväl i Champions League som i Division 2. Inget konstigt i det. Det svåra är hur man ska få spelarna motiverade, trots obefintliga lönecheckar och värdelös benskyddstejp. I Rotebro använder vi vår kreativitet för att lösa detta problem. Vår gamla frisparksmur har numera fått namn (eftersom vi ändå skjuter så mycket på muren, så kan vi lika gärna få lite motivation att skjuta hårt...). Namnen ser ni på bilderna nedan. Fram tills gårdagens träning har muren stått emot både hårda Kalle Gnäll-skott, som lösa WiklundH-tåpajar. Fram tills igår. Då kliver Rotans senaste nyförvärv, från Norrlands djupaste skogar, David Ström, in och fullständigt pepprar muren sönder och samman. Tillsammans med Gnäll rök sen det mesta av muren. Allt på grund av lite kreativt motivation.
fredag 20 augusti 2010
Rotans framgångskaka
Den vanligste meningen man får höra när man pratar om Division 2 norra svealand är nog: "HUR fan kan ni ligga tvåa med ert jävla skitgäng och ert jävla skitspel!". Tvåa på den listan är "Har Karlsson kvar sin fula tatuering?", men nu ska inte detta inlägg handla om Karlsson så ni som undrar något om hans tatuering får fråga honom själv, eller gå via hans flickvän (han frågar ändå henne först om han får svara på frågor).
Vanligtvis svarar jag på den första frågan med given självsäkerhet: "Jag har inte en blekfet jävla aning!" De senaste veckorna har jag dock försökt skriva ned vårt hemliga framgångsrecept och har kommit fram till detta:
Rotans Framgångskaka
Ingredienser:
1 glad gubbe som tränare
3 glada träningar/vecka
1 glad idiot från Iran
1 hög idiot från Gambia
2 alkoholister
1 gul bil
1 mytoman som kan passa som materialare
1 TV-profil från en annan del av Köping
0 spelidé
1 specialkram (går bra med flera)
1 träningsläger i Norrtälje VARJE sommar
Keepball
Fotbollstennis
Gör så här:
1. Blanda ingredienserna på en perfekt gräsmatta.
2. Krydda med två egna produkter som du har i din kyl.
3. "Låna" gärna lite utgångna varor från grannkylen (se dock upp för att vissa oönskade hårstrån kan finnas där...).
4. Grädda i seriesystemugnen i fem år.
5. Hoppas på det bästa.
Svårare än så är det alltså inte att ligga i toppen av division 2 och kämpa för uppflyttning. Man behöver alltså INTE ta den krångliga och dyra vägen som Sollentuna United har gjort, men alla sätt är som sagt bra - utom de dåliga.
Fyra dagar kvar.
Rotanbloggen
P.S. Tack för de fina orden i ditt senaste blogginlägg Jempa! D.S.
Vanligtvis svarar jag på den första frågan med given självsäkerhet: "Jag har inte en blekfet jävla aning!" De senaste veckorna har jag dock försökt skriva ned vårt hemliga framgångsrecept och har kommit fram till detta:
Rotans Framgångskaka
Ingredienser:
1 glad gubbe som tränare
3 glada träningar/vecka
1 glad idiot från Iran
1 hög idiot från Gambia
2 alkoholister
1 gul bil
1 mytoman som kan passa som materialare
1 TV-profil från en annan del av Köping
0 spelidé
1 specialkram (går bra med flera)
1 träningsläger i Norrtälje VARJE sommar
Keepball
Fotbollstennis
Gör så här:
1. Blanda ingredienserna på en perfekt gräsmatta.
2. Krydda med två egna produkter som du har i din kyl.
3. "Låna" gärna lite utgångna varor från grannkylen (se dock upp för att vissa oönskade hårstrån kan finnas där...).
4. Grädda i seriesystemugnen i fem år.
5. Hoppas på det bästa.
Svårare än så är det alltså inte att ligga i toppen av division 2 och kämpa för uppflyttning. Man behöver alltså INTE ta den krångliga och dyra vägen som Sollentuna United har gjort, men alla sätt är som sagt bra - utom de dåliga.
Fyra dagar kvar.
Rotanbloggen
P.S. Tack för de fina orden i ditt senaste blogginlägg Jempa! D.S.
onsdag 18 augusti 2010
Slag under bältet United
När stora matcher nalkas så hör det fula psykspelet till. Vid stundande presidentval i USA är det närmast kutym att smutskasta sin opponent och inför fotbollsmatcher med extra krydda, exempelvis derbyn, hör man ofta spelare i respektive lag slänga ut missiler i ord som att det eller det laget "...spelar som ett gäng getter" eller "vi ska pissa på dem!". Det får man vara beredd på och ärligt talat är det ganska roligt med sådant "psykkrig".
Man bör dock inse att det finns vissa gränser och denna gräns balanserar Sollentuna United på för tillfället. Och det känns faktiskt som att de håller på att falla ner på fel sida om denna gräns. För er oinvigda så kan jag berätta att det är Uniteds sportchef, Erik Börjesson - aka Attila, som har lämnat in en anmälan till Svenska Fotbollsförbundet där han anklagar Rotebros hyllade tränare Christer Johansson för att ha kontaktat en, för United, kontrakterad spelare. Detta är sandlådenivå så det sprutar sand i hela kommunen om det! Det enda Christer har gjort är att ha blivit p-r-e-s-e-n-t-e-r-a-d för spelaren i fråga, av gamle Unitedprofilen "Gutte" Källberg under en match i somras. Christer visste inte ens om spelaren innan och har inte försökt att värva spelaren, eftersom vi redan har tillräckligt med gamla Unitedspelare.
Förhoppningsvis kan förbundet välja rätt sida i denna fråga och undlåta bestraffning för Christer, men helt klart har detta fula tilltag förvandlats till mer bensin på den eld som redan brinner inför El Calsico nästa vecka. Vi vet nu vad United går för och hoppas att de inte kommer med fler fula påhopp, som exempelvis att raka av Mellis hår, förstöra Karlssons bromsar eller spränga upp Rotebros kansli. Vi får hoppas, men kan nog inte sova riktigt lugna.
Samtidigt som lillebror sysslar med otyg, håller Rotebro på att ladda inför kommande match. Det som tydligast visar vilken betydelse matchen spelar är nog att Freddan "#14" Källberg, mannen som hade öl i nappflaskan och sade "bira" innan han kunde gå, har valt att avstå alkohol fram till derbyt. Ni läste rätt - drygt en vecka utan alkohol för Rotans #14!! Enligt rykten låg han i söndags och skakade av abstinens i sin egen säng. Då hade han varit nykter i ett dygn. Vi önskar Freddan lycka till!
Mindre än en vecka kvar - Spänningen stiger.
Rotanbloggen
Man bör dock inse att det finns vissa gränser och denna gräns balanserar Sollentuna United på för tillfället. Och det känns faktiskt som att de håller på att falla ner på fel sida om denna gräns. För er oinvigda så kan jag berätta att det är Uniteds sportchef, Erik Börjesson - aka Attila, som har lämnat in en anmälan till Svenska Fotbollsförbundet där han anklagar Rotebros hyllade tränare Christer Johansson för att ha kontaktat en, för United, kontrakterad spelare. Detta är sandlådenivå så det sprutar sand i hela kommunen om det! Det enda Christer har gjort är att ha blivit p-r-e-s-e-n-t-e-r-a-d för spelaren i fråga, av gamle Unitedprofilen "Gutte" Källberg under en match i somras. Christer visste inte ens om spelaren innan och har inte försökt att värva spelaren, eftersom vi redan har tillräckligt med gamla Unitedspelare.
Förhoppningsvis kan förbundet välja rätt sida i denna fråga och undlåta bestraffning för Christer, men helt klart har detta fula tilltag förvandlats till mer bensin på den eld som redan brinner inför El Calsico nästa vecka. Vi vet nu vad United går för och hoppas att de inte kommer med fler fula påhopp, som exempelvis att raka av Mellis hår, förstöra Karlssons bromsar eller spränga upp Rotebros kansli. Vi får hoppas, men kan nog inte sova riktigt lugna.
Samtidigt som lillebror sysslar med otyg, håller Rotebro på att ladda inför kommande match. Det som tydligast visar vilken betydelse matchen spelar är nog att Freddan "#14" Källberg, mannen som hade öl i nappflaskan och sade "bira" innan han kunde gå, har valt att avstå alkohol fram till derbyt. Ni läste rätt - drygt en vecka utan alkohol för Rotans #14!! Enligt rykten låg han i söndags och skakade av abstinens i sin egen säng. Då hade han varit nykter i ett dygn. Vi önskar Freddan lycka till!
Mindre än en vecka kvar - Spänningen stiger.
Rotanbloggen
söndag 15 augusti 2010
Gör ert bästa United - det här är för enkelt!
Jaha, United - så var det fyra poäng ner till er på er blygsamma tredjeplats. Det betyder att ni inte ens vid vinst mot Storebror Rotebro den 24 augusti, kan gå om oss. Det var ju synd.
Anledningen till denna överlägsenhet i serietabellen är gårdagens resultat, där Rotebro krossade ett mycket dåligt IFK Sundsvall, samtidigt som lilla United tappade en 1-0-ledning till förlust mot serieledande IK Frej. Eftersom man bara kan vara på en plats samtidigt så får ni dock bara matchreferat från matchen på Skinnaråsen. Lite hån mot lokalkonkurrenten kan vi nog ordna ändå...
Årets varmaste dag
Matchen mellan Rotebro ISFF och IFK Sundsvall på Skinnaråsen, blev inte den underhållande match som de 137 åskådarna hade hoppats på. Den främsta anledningen till det undermåliga spelet, från båda håll, var värmen. Det var så varmt att man kunde grädda pizzor rätt på marken och till och med så varmt att Jerry WiklundH inte orkade åka och kolla på matchen. Däremot var det inte tillräckligt varmt för att Biyan skulle lämna understället i omklädningsrummet...
1:a halvlek
Sundsvall, som inför gårdagens match hade gjort sig väl hemmastadda i tabellens bottenskikte och som kom från en 0-7-förlust mot Frej fäskt i minne, valde att sätta en ganska hög press i inledningen av matchen för att överraska och på så sätt få ett enkelt mål och energi i ett annars deppigt gäng. Som tur var så hände inte det, även om Sundsvall förde matchen de första tio minuterna. Istället för ett mål i baken, kunde de rödblå ta ledningen genom #14 som gjorde sitt första mål i Rotantröjan sedan senaste matchen mot Sundsvall i början på juni. Precis som i bortamatchen så var det Unge Assisterande som lade fram bollen till nykteristen Freddan i straffområdet. Väl där står Freddan för en dålig första touch och en felträff, vilket betyder 1-0 till oss. Redan då kändes matchen nästan avgjord. Inte bara på oss spelare, utan även publiken bara väntade på nästa mål, kändes det som. Och de behövde inte vänta så länge heller. Återigen sprang Unge Tunge igenom ett oorganiserat bortaförsvar och framför mål kunde Biyan raka in tvåan. Sundsvall agerade som ett slaget lag, där endast nummer 11, Benny Matsson, var ett hot mot vår backlinje med sin tyngd och sitt starka huvudspel. Att det var just han som stod för bortalagets enda mål kom därför inte som en skräll, när han skickade in 1-3 (Armin hade dessförinnnan snyggt nickat in Rotans tredje mål på en väl avvägd Freddan-frispark) i Curt-Axels högra kryss. Trots klar ledning i halvtid var det mycket som var dåligt även i hemmalägret. Vi gick inte in i dueller, tog många felbeslut (slog långt när vi behövde vila framförallt) och kändes lite oinspirerade överhuvudtaget. Tur att vi mötte seriens sämsta lag då...
Övrigt från 1:a halvlek:
- Bara att sitta som publik under gårdagens match var, enligt säkra källor, tufft på grund av värmen. Tänk er då hur det var att spela. Och tänk er då hur det var för Mbye, som på grund av den muslimska fasteperioden, Ramadan, valde att varken att äta eller dricka före, under eller efter matchen. Helt otroligt hur han överlevde denna match.
- Skadegudarna var inte på vår sida den första halvleken, Armin stukade foten och Unge Otränade sträckte ljumsken. Igen. Man kan tro att det var samma ljumske som förra gången, men nej, hans otränade kropp håller på att stänga ned det mesta för tillfället och nu var det alltså dags för ljumske nummer två. Enligt rapporter ska dock inte El Clasico 2.0 ligga i farozonen.
- Bäst runt plan denna lördag var helt klart speaker Mårtensson, som stod för en prickfri insats i sin comeback efter sommaren. Du har varit efterlängtad Marcus!
2:a halvlek
Unge Målkåte ville gärna göra sitt hundrade seriemål för klubben i sitt hjärta och valde att försöka spela i den andra halvleken också, trots den skadade ljumsken. Redan efter några minuter stod det dock klart att detta egoistiska och dumdristiga försök skulle misslyckas. Även Armins fot höll inte för att spela på och vips så var Haga och Kalle Gnäll (som satt på bänken som en försiktighetsåtgärd på grund av sitt ömmande lår) inne på planen istället för de skadade spelarna. Ganska snart var matchen också defintivt avgjord då först Biyan gjorde sitt andra mål för dagen efter en snubbeltur av Gnäll, och kort därefter mål av uppflyttade Leal på nick, efter vakert inlägg av Bani, som bytte av Freddan. Efter 5-1 slutade de spelare i Sundsvall som inte redan gjort det, också att spela och siffrorna både borde och kunde blivit större. En blandning mellan värmen, oskärpa och oflyt gjorde dock att matchen slutade 5-1 till oss. Innan matchen var över hann också Curt-Axel rädda en straff (som om Sundsvallsanfallarna inte redan hade dåligt självförtroende) som Haga så snällt ordnade åt Sundsvall.
Övrigt från matchen:
- Wilkund fick agera lagkapten i en dryg halvtimme, efter att Unge Tunge klivit av. Tro dock inte att det kommer bli en vana Svampbob!
- Bani erkände under pistolhot att han hoppades att Freddan skulle missa chansen som betydde 1-0 till oss. Den infekterade schismen mellan spelarna tas nu upp på styrelsenivå...
- Christoffer Nisser gjorde sin sista match för klubben denna säsong, innan han senare på kvällen tog helikoptern till staterna för att plugga "Lyxkunskap" i ett år. Där får han bland annat lära sig om vilken rysk kaviar som passar bäst till hummer, vilket toapapper som lämpar sig bäst på lördagar och hur man skrattar högfärdigt när man ser fattiga människor (mindre än tre miljoner i årsinkomst). Lycka till Nisser, det var trevligt att ha dig med på färden mot ettan!
Vi gjorde det som krävdes av oss denna dag, där tre poäng var det viktigaste. Att vi dels mötte ett dåligt lag, och dels stod för en ganska svag insats får vi ha överseende med denna gång. Viktigt att Biyan hittat tillbaka till målformen igen och att Armin fortsätter att imponera, dessa spelare kommer säkert spela avgörande roller i höst. Att Gnäll var tillbaka och kunde spela dryga halvtimmen utan problem, var också ett gott tecken och nu hoppas vi bara att Unge Sköre och Iranpak lyckas läka sina skador tills derbyt om, i skrivande stund, nio dagar.
I Väntan på derbytider
Derbyt ja. I och med Uniteds väntade torsk mot Frej under lördagen, så befäste vi vår position som bäst i Sollentuna och tvåa i serien och ryckte samtidigt ifrån i tabellen till en stabil fyrapoängsledning. Även om United har hemmaplan, ekonomi, spelare från Väsby och tränare från Djurgården och Arsenal, så är vi ändå före dem, både innan och efter El Clasico 2.0. Detta innebär inte att vi varken kommer att ta lätt på nästkommande uppgift, eller vara softa med en förlust. Tvärtom, vi är omåttligt revanschsugna efter förlusten på Skinnaråsen i våras. En förlust som är Rotebros senaste, som efter detta radat upp åtta raka matcher utan förlust, varav sex är segrar. Svårt. Vi hoppas att den sviten håller i sig ett tag till.
Under de följande nio dagarna är det tänkt att temperaturen ska trappas upp succesivt inför matchen hela kommunen pratar om. United hoppas på storpublik, men eftersom de bara har supportar som är under 13 eller över 100 år så bör vi kunna vinna publikmatchen också. Kom och heja fram oss till seger i årets match, El Clasico 2.0 och hjälp oss samtidigt ett steg närmare division 1.
Rotanbloggen
Anledningen till denna överlägsenhet i serietabellen är gårdagens resultat, där Rotebro krossade ett mycket dåligt IFK Sundsvall, samtidigt som lilla United tappade en 1-0-ledning till förlust mot serieledande IK Frej. Eftersom man bara kan vara på en plats samtidigt så får ni dock bara matchreferat från matchen på Skinnaråsen. Lite hån mot lokalkonkurrenten kan vi nog ordna ändå...
Årets varmaste dag
Matchen mellan Rotebro ISFF och IFK Sundsvall på Skinnaråsen, blev inte den underhållande match som de 137 åskådarna hade hoppats på. Den främsta anledningen till det undermåliga spelet, från båda håll, var värmen. Det var så varmt att man kunde grädda pizzor rätt på marken och till och med så varmt att Jerry WiklundH inte orkade åka och kolla på matchen. Däremot var det inte tillräckligt varmt för att Biyan skulle lämna understället i omklädningsrummet...
Startelvan denna heta dag såg ut på följande vis:
Curt-Axel
Leal, Sheriff, Mbye, Nisser
#14, Karlsson, WiklundH, Armin
Biyo, Unge Tunge
Curt-Axel
Leal, Sheriff, Mbye, Nisser
#14, Karlsson, WiklundH, Armin
Biyo, Unge Tunge
1:a halvlek
Sundsvall, som inför gårdagens match hade gjort sig väl hemmastadda i tabellens bottenskikte och som kom från en 0-7-förlust mot Frej fäskt i minne, valde att sätta en ganska hög press i inledningen av matchen för att överraska och på så sätt få ett enkelt mål och energi i ett annars deppigt gäng. Som tur var så hände inte det, även om Sundsvall förde matchen de första tio minuterna. Istället för ett mål i baken, kunde de rödblå ta ledningen genom #14 som gjorde sitt första mål i Rotantröjan sedan senaste matchen mot Sundsvall i början på juni. Precis som i bortamatchen så var det Unge Assisterande som lade fram bollen till nykteristen Freddan i straffområdet. Väl där står Freddan för en dålig första touch och en felträff, vilket betyder 1-0 till oss. Redan då kändes matchen nästan avgjord. Inte bara på oss spelare, utan även publiken bara väntade på nästa mål, kändes det som. Och de behövde inte vänta så länge heller. Återigen sprang Unge Tunge igenom ett oorganiserat bortaförsvar och framför mål kunde Biyan raka in tvåan. Sundsvall agerade som ett slaget lag, där endast nummer 11, Benny Matsson, var ett hot mot vår backlinje med sin tyngd och sitt starka huvudspel. Att det var just han som stod för bortalagets enda mål kom därför inte som en skräll, när han skickade in 1-3 (Armin hade dessförinnnan snyggt nickat in Rotans tredje mål på en väl avvägd Freddan-frispark) i Curt-Axels högra kryss. Trots klar ledning i halvtid var det mycket som var dåligt även i hemmalägret. Vi gick inte in i dueller, tog många felbeslut (slog långt när vi behövde vila framförallt) och kändes lite oinspirerade överhuvudtaget. Tur att vi mötte seriens sämsta lag då...
Övrigt från 1:a halvlek:
- Bara att sitta som publik under gårdagens match var, enligt säkra källor, tufft på grund av värmen. Tänk er då hur det var att spela. Och tänk er då hur det var för Mbye, som på grund av den muslimska fasteperioden, Ramadan, valde att varken att äta eller dricka före, under eller efter matchen. Helt otroligt hur han överlevde denna match.
- Skadegudarna var inte på vår sida den första halvleken, Armin stukade foten och Unge Otränade sträckte ljumsken. Igen. Man kan tro att det var samma ljumske som förra gången, men nej, hans otränade kropp håller på att stänga ned det mesta för tillfället och nu var det alltså dags för ljumske nummer två. Enligt rapporter ska dock inte El Clasico 2.0 ligga i farozonen.
- Bäst runt plan denna lördag var helt klart speaker Mårtensson, som stod för en prickfri insats i sin comeback efter sommaren. Du har varit efterlängtad Marcus!
Seriens bästa speaker
2:a halvlek
Unge Målkåte ville gärna göra sitt hundrade seriemål för klubben i sitt hjärta och valde att försöka spela i den andra halvleken också, trots den skadade ljumsken. Redan efter några minuter stod det dock klart att detta egoistiska och dumdristiga försök skulle misslyckas. Även Armins fot höll inte för att spela på och vips så var Haga och Kalle Gnäll (som satt på bänken som en försiktighetsåtgärd på grund av sitt ömmande lår) inne på planen istället för de skadade spelarna. Ganska snart var matchen också defintivt avgjord då först Biyan gjorde sitt andra mål för dagen efter en snubbeltur av Gnäll, och kort därefter mål av uppflyttade Leal på nick, efter vakert inlägg av Bani, som bytte av Freddan. Efter 5-1 slutade de spelare i Sundsvall som inte redan gjort det, också att spela och siffrorna både borde och kunde blivit större. En blandning mellan värmen, oskärpa och oflyt gjorde dock att matchen slutade 5-1 till oss. Innan matchen var över hann också Curt-Axel rädda en straff (som om Sundsvallsanfallarna inte redan hade dåligt självförtroende) som Haga så snällt ordnade åt Sundsvall.
Övrigt från matchen:
- Wilkund fick agera lagkapten i en dryg halvtimme, efter att Unge Tunge klivit av. Tro dock inte att det kommer bli en vana Svampbob!
- Bani erkände under pistolhot att han hoppades att Freddan skulle missa chansen som betydde 1-0 till oss. Den infekterade schismen mellan spelarna tas nu upp på styrelsenivå...
- Christoffer Nisser gjorde sin sista match för klubben denna säsong, innan han senare på kvällen tog helikoptern till staterna för att plugga "Lyxkunskap" i ett år. Där får han bland annat lära sig om vilken rysk kaviar som passar bäst till hummer, vilket toapapper som lämpar sig bäst på lördagar och hur man skrattar högfärdigt när man ser fattiga människor (mindre än tre miljoner i årsinkomst). Lycka till Nisser, det var trevligt att ha dig med på färden mot ettan!
Vi gjorde det som krävdes av oss denna dag, där tre poäng var det viktigaste. Att vi dels mötte ett dåligt lag, och dels stod för en ganska svag insats får vi ha överseende med denna gång. Viktigt att Biyan hittat tillbaka till målformen igen och att Armin fortsätter att imponera, dessa spelare kommer säkert spela avgörande roller i höst. Att Gnäll var tillbaka och kunde spela dryga halvtimmen utan problem, var också ett gott tecken och nu hoppas vi bara att Unge Sköre och Iranpak lyckas läka sina skador tills derbyt om, i skrivande stund, nio dagar.
Armin innan matchen på behandlingsbritsen
I Väntan på derbytider
Derbyt ja. I och med Uniteds väntade torsk mot Frej under lördagen, så befäste vi vår position som bäst i Sollentuna och tvåa i serien och ryckte samtidigt ifrån i tabellen till en stabil fyrapoängsledning. Även om United har hemmaplan, ekonomi, spelare från Väsby och tränare från Djurgården och Arsenal, så är vi ändå före dem, både innan och efter El Clasico 2.0. Detta innebär inte att vi varken kommer att ta lätt på nästkommande uppgift, eller vara softa med en förlust. Tvärtom, vi är omåttligt revanschsugna efter förlusten på Skinnaråsen i våras. En förlust som är Rotebros senaste, som efter detta radat upp åtta raka matcher utan förlust, varav sex är segrar. Svårt. Vi hoppas att den sviten håller i sig ett tag till.
Under de följande nio dagarna är det tänkt att temperaturen ska trappas upp succesivt inför matchen hela kommunen pratar om. United hoppas på storpublik, men eftersom de bara har supportar som är under 13 eller över 100 år så bör vi kunna vinna publikmatchen också. Kom och heja fram oss till seger i årets match, El Clasico 2.0 och hjälp oss samtidigt ett steg närmare division 1.
Rotanbloggen
fredag 13 augusti 2010
Inför Rotebro ISFF - IFK Sundvsall
Vi är ett märkligt lag. Seriens lilla fula ankunge (i snudd på hela seriesystemets) ligger just nu på en andraplats, trots en trupp som inte skiljer sig nämnvärt från fjolårets kvalvinnare, trots en ekonomi som får lag som IK Frej och Skiljebo att titta på oss som kvarterets ledare tittar på den lilla fyraåringen som vill vara med och spela fotboll (vi är små och söta, men med dem stora grabbarna får vi inte vara med...). Vi ligger tvåa trots att vi endast tränar tre gånger i veckan, åker på "träningsläger" med tretton spelare och bara har två kontrakterade spelare. Men vi ligger tvåa i serien, tre poäng efter den enda direktplatsen till division ett, för att vi förtjänar det. Säga vad man vill, men en tabell ljuger aldrig och nu är det bara att satsa på förstaplatsen som, hur konstigt det än låter, är inom räckhåll. Det är fortfarande åtta matcher kvar, och vi har mycket hårt jobb framför oss, men nog fan är det okej att drömma om att ta lilla Rotebro ytterligare ett steg uppåt i seriesystemet?! Det här kan bli en rödblå höst, det är helt upp till oss. Första hindret på vägen är seriens jumbo IFK Sundsvall. "En lätt match" skulle kanske lekmannen på gatan säga efter Rotebros segertåg och norrlänningarnas djupa svacka, med debaclet mot Frej, 0-7, som senaste lågvattenmärke. Om det är något som Rotebros erfarna trupp har gjort under klättringen på seriestegen under åren, så är det att möta klart värre blåbärslag än Sundsvall. Att möta ett lag utanför Stockholm är fortfarande kittlande för de flesta i laget (undantaget Karlsson, som har spelat i de flesta klubbarna utanför Stockholm) och vi är väl medvetna om att det kommer krävas en 100-procentig insats mot Sundsvall för att inte stå kvar på perrongen när Division 1-tåget går. Så här har veckan varit i Rotanlägret:
Ledigt på måndagen på grund av den ovana matchdagen, söndag mot Köping, vilket gav Freddan utrymme för en liten utgång; "det är ju ändå lill-fredag..." och för Klas att dra till Mallis för att besöka en häxdoktor som kan hela hans skadade axel. Tisdagen bjöd därför på väntat hårt skitgöra med "Doctor Pain" i egen hög person: Christer Holm. Löpa, löpa, löpa och så lite snöänglar på det, sen så var man redo att läggas på grillen. Man ska inte tro att man är något!
På lördag möts Rotebro och IFK Sundsvall på Skinnaråsen klockan 14.00. Kom och ta farväl av Christoffer Nisser som gör sin sista match innan han tar helikoptern till USA för ett studieår och heja samtidigt Rotebro närmare drömmen om ettan. Väl mött!
Ledigt på måndagen på grund av den ovana matchdagen, söndag mot Köping, vilket gav Freddan utrymme för en liten utgång; "det är ju ändå lill-fredag..." och för Klas att dra till Mallis för att besöka en häxdoktor som kan hela hans skadade axel. Tisdagen bjöd därför på väntat hårt skitgöra med "Doctor Pain" i egen hög person: Christer Holm. Löpa, löpa, löpa och så lite snöänglar på det, sen så var man redo att läggas på grillen. Man ska inte tro att man är något!Torsdagsträningen var klart snällare mot oss gamlingar (ja, jag är på den äldre halvan i laget - Unge Gamle), som bjöd på passningsövningar och spel i huvudsak. Veckan har annars mest handlat om kära återseenden. Johan Vega avlsutade sin sommarturné med Markoolio och Magnus Uggla, där han värmt upp publiken med sommarens stora plåga "Turn it on!", och kom på tisdagen tillbaka till Skinnaråsen för att visa sitt kritvita leende. Eftersom Vega alltid bjuder på mycket skratt och en mängd misslyckade tunnelförsök, så är han varmt välkommen tillbaka! Många har skrvit mail till Rotanbloggens redaktion och undrat varför det skrivits så lite om bloggfavoriten Bashar under sommaren. Svaret är att han har varit "hemma" i Syrien och försökt odla tillbaka svansen som prydde hans huvud förra året. På torsdagsträningen var han dock tillbaka och bjöd på sedvanliga överstegsfinter och utskällningar av Calle Mellström. Välkommen tillbaka Bash! En som inte varit borta lika länge, och som heller inte har saknats alls, är Niklas Karlsson som till torsdagen återvände hem från förlovningsresa med flickvännen. Det är helt okej att du är tilllbaka du med Prinskorven!
Övrigt från veckan som gått:
- Veckan började på sämsta sätt för Bani, som under uppvärmningen på tisdagsträningen sparkar upp halva Skinnaråsen och snubblar - mitt framför ögonen på Freddan. För de som inte hängt med bloggen vet inte heller att Freddan aldrig missar ett läge att håna någon, särskilt inte hackkyklingen Bani, och denna grova miss fick nästan #14 att komma i brallorna av lycka.
- B-laget förlorade under onsdagen mot Sundbyberg med 3-1, där Daniel Nasteski stod för de rödblås mål. I det unga Rotebrolaget ska unge Jesper Magnusson ha imponerat på mittfältet med sitt frejdiga spel och sin respektlösa inställning till motståndet. Alltid kul att höra!
- Sheriff, som gjorde en bejublad debut i Rotanstället mot Köping, har liten bit till formen i alla fall. På fysen i tisdags, gav han upp först av alla på varje övning och började göra armhävningar på knäna före Freddan hann lägga sin första rumpraket.
- "Om man är innermittfältare i Rotebro så kan man ta med stol och termos och kolla på matchen". Citatet är hämtat från en av Frejs ledare, Rotanbloggen tycker sig urskönja en viss bitterhet i orden.
På lördag möts Rotebro och IFK Sundsvall på Skinnaråsen klockan 14.00. Kom och ta farväl av Christoffer Nisser som gör sin sista match innan han tar helikoptern till USA för ett studieår och heja samtidigt Rotebro närmare drömmen om ettan. Väl mött!/Rotanbloggen
tisdag 10 augusti 2010
El Clasico 2.0 - ducks för revansch
Den 29 maj 2010 kommer att minnas som en svart dag i Rotebro ISFF:s historia. Det var dagen då klubbens flaggskepp förnedrades av lokalkonkurrenten, tillika lillebror, Sollentuna United. I fortsättningen kommer supportrar till de rödblå bära svarta band detta hemska datum. Samtidigt som de lyssnar på "Take a walk on the wild side"...
Men inget ont som inte för något gott med sig. Förlusten mot lillebror den 29 maj, är Rotebros senaste förlust och laget har klättrat i tabellen efter detta. Och klättrat. Och klättrat. Nu ligger Rotebro på en imponerande andraplats, en poäng före trean Sollentuna. En poäng som kan ha fått sällskap av tre till inför returmötet den 24 augusti, om allt går som önskat nu i helgen. Hela laget har sett fram emot returen, ända sedan domaren blåste av förnedringen i slutet av maj. Nya banderollförslag har funderats ut, bilder på en jublande Filip Terland har satts upp i omklädningsrummet som tändvätska, och snöänglar har utförts. Allt med siktet inställt på matchen hela kommunen pratar om - El Clasico 2.0 - ducks för revansch!
I skrivande stund är det två veckor kvar till denna, redan på förhand, legendariska match. Förvänta er en hel del hets de kommande fjorton dagarna. Nu kör vi!
Rotanbloggen
måndag 9 augusti 2010
Hejdå United - nu drar vi!
Serietvåa, före Sollentuna United, fortfarande obesegrade i buss, Köping-Tobbe närvarande på matchen och Unge Vinnande mästare i plump. Det går bra nu.
Förra året åkte vi på tre bortamatcher i spelarbuss, vilket ledde till två segrar och en oavgjord. I år har facit på dessa långa bortaresor varit en oavgjord (Hudiksvall) och två segrar (Sandviken och Sundsvall), inför mötet mot Köping. Köping som visserligen, inför söndagens match, låg på nedflyttningsplats, men som nyss spelat oavgjort mot serieledande Frej och som hade en hypad anfallare på topp. Som tur var så skulle bussen föra tur med sig igen för ett för dagen ganska stukat Rotebro.
Resan till Sveriges nya favoritställe, Köping, var som de flesta bussresorna är; trånga, långa och det luktar bajs i bussen eftersom #14 har för ovana att släppa sina farligaste skott "Silence, but deadly". Historia skrevs dock denna sensommarsöndag då den första supportern någonsin beträtt spelarbussen. Den historiske supportern var ingen mindre än Karl "Banan" WiklundH, tillika Alexander WiklundHs lillebror (låt er inte luras av "lille" i lillebror, han är både större, starkare och snyggare än den äldre brodern. Dock har Svampbob fortfarande mer ansiktsbehåring). Stort! Lite glesare mellan stolsraderna var det också efter att både Haga och Biyo insjuknat under natten, vilket också ledde till att ingen behövde bli stämplad av Haga under ditresan vilket annars är kutym under bortamatcherna. Unge Kortspelande hann också vinna ett parti Gurka innan ett mycket välspelat parti Plump startade. Ett parti som sträckte sig över både dit- och hemresan och som, föga överraskande, Unge Tunge kunde vinna efter en rafflande slutomgång där Gnäll fick se sig besegrad. Gnäll tyckte att korten var märkta och att det var lättare om man åkte baklänges i bussen och krävde att partiet skulle spelas om. Det gjorde vi inte.
1:a halvlek:
Nu till matchen som spelades på seriens långhårigaste och tjockaste matta, där man valt att anlägga en lngdhoppsgropp mitt i ena straffområdet. Udda planlösning helt klart. På grund av att Kapten Seb var avstängd, Karlsson på tatueringsresa i Grekland och nämnda Haga och Biyo borta på grund av sjukdom så såg startelvan ut på följande vis:
Curt-Axel
Lukas, Mbye, Sheriff, Nisser
Kalle Gnäll, WiklundH, Leal, Armin
#14, Unge Tunge
Sheriff Njie från Råsunda fick alltså debutera för Rotebro eftersom DF fick kasta in handduken redan på uppvärmningen och en halvskadad Lukas fick ta vänsterbacken, där han kunde skydda sin skadade axel med sitt karakteristiska nedborrade huvud. Med ett erkänt svajigt försvar i hemmalaget valde tränarduon att starta med en hög press och med vårt signum - det snabba anfallsspelet som främsta anfallsvapen.
Första halvlek är ingen halvlek som vi gärna minns, även om Kalle ger oss ledningen efter fint förarbete av Armin. Även fast vi har ett par chanser till under första fyrtiofem, så är det Köping som har det mesta av spelet och vi har svårt att få tag i deras duktiga innermittfältare (nummer 10 bäst på plan enligt min åsikt, särskilt i första halvlek). Kvitteringen kom också efter en frisparkskontring där bollen till slut letar sig fram till den så uppsnackade Bangura som rundade Danne i målet och placerade in 1-1. Efter en bra räddning av Danne och en Mbye som, liggande försökte få bort bollen, tog Danne upp bollen med händerna. Det skulle han tydligen inte gjort, för domaren dömde indirekt frispark och Köpings andra nyförvärv, mittbacken Dennis Boskalio, dunkade upp ledningsmålet i nättaket. Ett resultat som stod sig till halvtidsvilan, trots Banguras jätteläge att sätta 3-1.
Övrigt från första halvlek:
- Armin snubblade ut på planen innan uppvärmningen och gjorde dessutom om bedriften när han skulle ut efter halvtid. Den andra gången skrattade en hel hemmapublik.
- Sämsta finten stod Unge Sopige för när han snurrfintade sig själv ut över kortlinjen. Idiot!
- Veven är helt borta från målgestportolion. Dags att ta efter islänningarna kanske?
2:a halvlek
Många hårda ord sades i omklädningsrummet i halvtid (seriens trångaste omklädningsrum dessutom. Hade Lennerman varit med hade vi varit tvungna att duscha utomhus.), men vi hade ändå kommit överens om att gå till oss själva och höja oss på samtliga positioner, efter en bedrövlig halvlek. Och det kan man lugnt säga att vi gjorde, Linderborg! Efter en något nervös start även på andra halvlek så kom målet som väckte liv i oss. Och vilket mål sen! Med risk för att vara lite partisk i frågan så vill jag ändå mena att Unge Hårdskjutande stod för ett av fotbollshistoriens hårdaste skott efter en volleyträff utan dess like innanför straffområdet. Koeman, släng dig i väggen! 2-2 var ett faktum och bara början på vår vändning. Bara minuter senare kommer matchens märkligaste sekvens. Armin vinner en nickduell på högerkanten och får i samma veva nästan huvudet avsparkat. Detta upptäcker linjedomaren, som vinkar för frispark till Rotebro. Bollen går dock fram till Unge Djupledslöpande som bryter sig loss på kanten. Köpingspelarna tror dock att linjedomaren vinkat för offside och slutar spela. Kalle Gnäll har dock uppfattat situationen rätt och helt plötsligt är vi två stycken ensamma mot Köpings stackars målvakt. Trots detta lyckas vi missa, mest på grund av Unge Dummes för tidiga och för dåliga passning och målvakten kan istället rädda ut till hörna. En hörna som slås kort av syndarna Gnäll och Unge Tunge som dock revanscherar sig med att slå in bollen till en överraskande fristående Armin som snyggt kan ta ner bollen och placera in 3-2 till vår stora glädje. Efter målet blir det som vanligt när man fått en ledning, Köping börjar trycka på och vi väntar på kontring. Köping får en del frisparkar och hörnor, men skapar egentligen inte någon bra chans under de avslutande tjugo minuterna. Istället kan vi kontra in 4-2 där Unge Tunge glider mellan två backar och avslutar med att chippa in sitt andra mål för dagen, nionde för säsongen vilket förde honom upp till skytteligatopp, Härlt! (liten stund till bara Jempa).
Matchen slutar 4-2 och sättet vi vinner matchen på, med flera startspelare borta och med underläge i paus, är oerhör starkt! I och med dessa tre poäng tog vi oss förbi Hudiksvall och United och placerar oss på en angenäm andraplats, tre poäng efter Frej. Vi är nu tio poäng från kvalplats och börjar känna oss smått säkra på nytt kontrakt. Kanske dags att börja ta oss själva på allvar och förstå att med mycket kamp och lite tur så kan hösten bli riktigt trevlig. Nästa lördag kommer tabelljumbon Sundsvall på besök som i helgen åkte på en riktig mina i 0-7-förlusten mot Frej. Ett revanschsuget Sundsvall är att vänta på lördag och det krävs att vi spelar lika bra som i andra halvlek senast för att vi ska kunna hålla United bakom oss inför derbyt den 24 augusti.
Övrigt från matchen:
- Loka efter matchen? Vad är det för jävla skämt?! Ni är skyldiga mig en Coca-Cola Köpingjävlar!
- Köping-Tobbe besökte matchen och stod i 90 minuter och skrek ut spydigheter bakom Köpings bås. Inget kort togs tyvärr på Look-a-likesen.
- DF kom in sista minuten och stid för värdefull rutin. Matchavgörande!
- Sheriff stod för en mycket bra debut och backproblemen känns lösta. Konkurrensen på mittbacksidan blir benhård i höst.
- Unge Tunge fick pris som matchens lirare - fyra trisslotter där Klas skrapade fram 50 kronor. Lagutgång någon?
- Bussen fungerar fortfarande, obesegrade med denna turbuss. Buss till bortamatchen mot United kanske? 520 stannar vid Vallen...
- Köpings McDonalds har inte Big Tasty. Trist.
- Tabellen talar sitt tydliga språk. Rotebro bäst i kommunen! Rätt svårt!
Angående Köpings omtalade nyförvärv Tetteh Bangura och Dennis Boskalio kan sägas att Bangura på topp visade att han var en mycket duktig anfallare och att den nog inte var hans sista mål för säsongen. Boskalio, som spelat i Djurgården för några säsonger sedan visade dock inga allsvenska inentioner utan såg mest klumpig ut. Tråkigt tycker en Djurgårdssupporter som jag. Anekdot också att storebror Anders Hedman anser att hans livs största händelse är när han träffade nämnde Boskalio ute på krogen för några år sedan. Coolt brorsan!
Match på lördag mot Sundsvall alltså. Vi förväntar oss storpublik nu när ettan inte är alldeles för långt borta. Kom och ge oss ditt stöd!
/ Rotanbloggen
P.S. Om datorjäveln fungerar imorn så kanske det kommer lite bilder från resan till Köping.
Förra året åkte vi på tre bortamatcher i spelarbuss, vilket ledde till två segrar och en oavgjord. I år har facit på dessa långa bortaresor varit en oavgjord (Hudiksvall) och två segrar (Sandviken och Sundsvall), inför mötet mot Köping. Köping som visserligen, inför söndagens match, låg på nedflyttningsplats, men som nyss spelat oavgjort mot serieledande Frej och som hade en hypad anfallare på topp. Som tur var så skulle bussen föra tur med sig igen för ett för dagen ganska stukat Rotebro.
Resan till Sveriges nya favoritställe, Köping, var som de flesta bussresorna är; trånga, långa och det luktar bajs i bussen eftersom #14 har för ovana att släppa sina farligaste skott "Silence, but deadly". Historia skrevs dock denna sensommarsöndag då den första supportern någonsin beträtt spelarbussen. Den historiske supportern var ingen mindre än Karl "Banan" WiklundH, tillika Alexander WiklundHs lillebror (låt er inte luras av "lille" i lillebror, han är både större, starkare och snyggare än den äldre brodern. Dock har Svampbob fortfarande mer ansiktsbehåring). Stort! Lite glesare mellan stolsraderna var det också efter att både Haga och Biyo insjuknat under natten, vilket också ledde till att ingen behövde bli stämplad av Haga under ditresan vilket annars är kutym under bortamatcherna. Unge Kortspelande hann också vinna ett parti Gurka innan ett mycket välspelat parti Plump startade. Ett parti som sträckte sig över både dit- och hemresan och som, föga överraskande, Unge Tunge kunde vinna efter en rafflande slutomgång där Gnäll fick se sig besegrad. Gnäll tyckte att korten var märkta och att det var lättare om man åkte baklänges i bussen och krävde att partiet skulle spelas om. Det gjorde vi inte.
1:a halvlek:
Nu till matchen som spelades på seriens långhårigaste och tjockaste matta, där man valt att anlägga en lngdhoppsgropp mitt i ena straffområdet. Udda planlösning helt klart. På grund av att Kapten Seb var avstängd, Karlsson på tatueringsresa i Grekland och nämnda Haga och Biyo borta på grund av sjukdom så såg startelvan ut på följande vis:
Curt-Axel
Lukas, Mbye, Sheriff, Nisser
Kalle Gnäll, WiklundH, Leal, Armin
#14, Unge Tunge
Sheriff Njie från Råsunda fick alltså debutera för Rotebro eftersom DF fick kasta in handduken redan på uppvärmningen och en halvskadad Lukas fick ta vänsterbacken, där han kunde skydda sin skadade axel med sitt karakteristiska nedborrade huvud. Med ett erkänt svajigt försvar i hemmalaget valde tränarduon att starta med en hög press och med vårt signum - det snabba anfallsspelet som främsta anfallsvapen.
Första halvlek är ingen halvlek som vi gärna minns, även om Kalle ger oss ledningen efter fint förarbete av Armin. Även fast vi har ett par chanser till under första fyrtiofem, så är det Köping som har det mesta av spelet och vi har svårt att få tag i deras duktiga innermittfältare (nummer 10 bäst på plan enligt min åsikt, särskilt i första halvlek). Kvitteringen kom också efter en frisparkskontring där bollen till slut letar sig fram till den så uppsnackade Bangura som rundade Danne i målet och placerade in 1-1. Efter en bra räddning av Danne och en Mbye som, liggande försökte få bort bollen, tog Danne upp bollen med händerna. Det skulle han tydligen inte gjort, för domaren dömde indirekt frispark och Köpings andra nyförvärv, mittbacken Dennis Boskalio, dunkade upp ledningsmålet i nättaket. Ett resultat som stod sig till halvtidsvilan, trots Banguras jätteläge att sätta 3-1.
Övrigt från första halvlek:
- Armin snubblade ut på planen innan uppvärmningen och gjorde dessutom om bedriften när han skulle ut efter halvtid. Den andra gången skrattade en hel hemmapublik.
- Sämsta finten stod Unge Sopige för när han snurrfintade sig själv ut över kortlinjen. Idiot!
- Veven är helt borta från målgestportolion. Dags att ta efter islänningarna kanske?
2:a halvlek
Många hårda ord sades i omklädningsrummet i halvtid (seriens trångaste omklädningsrum dessutom. Hade Lennerman varit med hade vi varit tvungna att duscha utomhus.), men vi hade ändå kommit överens om att gå till oss själva och höja oss på samtliga positioner, efter en bedrövlig halvlek. Och det kan man lugnt säga att vi gjorde, Linderborg! Efter en något nervös start även på andra halvlek så kom målet som väckte liv i oss. Och vilket mål sen! Med risk för att vara lite partisk i frågan så vill jag ändå mena att Unge Hårdskjutande stod för ett av fotbollshistoriens hårdaste skott efter en volleyträff utan dess like innanför straffområdet. Koeman, släng dig i väggen! 2-2 var ett faktum och bara början på vår vändning. Bara minuter senare kommer matchens märkligaste sekvens. Armin vinner en nickduell på högerkanten och får i samma veva nästan huvudet avsparkat. Detta upptäcker linjedomaren, som vinkar för frispark till Rotebro. Bollen går dock fram till Unge Djupledslöpande som bryter sig loss på kanten. Köpingspelarna tror dock att linjedomaren vinkat för offside och slutar spela. Kalle Gnäll har dock uppfattat situationen rätt och helt plötsligt är vi två stycken ensamma mot Köpings stackars målvakt. Trots detta lyckas vi missa, mest på grund av Unge Dummes för tidiga och för dåliga passning och målvakten kan istället rädda ut till hörna. En hörna som slås kort av syndarna Gnäll och Unge Tunge som dock revanscherar sig med att slå in bollen till en överraskande fristående Armin som snyggt kan ta ner bollen och placera in 3-2 till vår stora glädje. Efter målet blir det som vanligt när man fått en ledning, Köping börjar trycka på och vi väntar på kontring. Köping får en del frisparkar och hörnor, men skapar egentligen inte någon bra chans under de avslutande tjugo minuterna. Istället kan vi kontra in 4-2 där Unge Tunge glider mellan två backar och avslutar med att chippa in sitt andra mål för dagen, nionde för säsongen vilket förde honom upp till skytteligatopp, Härlt! (liten stund till bara Jempa).
Matchen slutar 4-2 och sättet vi vinner matchen på, med flera startspelare borta och med underläge i paus, är oerhör starkt! I och med dessa tre poäng tog vi oss förbi Hudiksvall och United och placerar oss på en angenäm andraplats, tre poäng efter Frej. Vi är nu tio poäng från kvalplats och börjar känna oss smått säkra på nytt kontrakt. Kanske dags att börja ta oss själva på allvar och förstå att med mycket kamp och lite tur så kan hösten bli riktigt trevlig. Nästa lördag kommer tabelljumbon Sundsvall på besök som i helgen åkte på en riktig mina i 0-7-förlusten mot Frej. Ett revanschsuget Sundsvall är att vänta på lördag och det krävs att vi spelar lika bra som i andra halvlek senast för att vi ska kunna hålla United bakom oss inför derbyt den 24 augusti.
Övrigt från matchen:
- Loka efter matchen? Vad är det för jävla skämt?! Ni är skyldiga mig en Coca-Cola Köpingjävlar!
- Köping-Tobbe besökte matchen och stod i 90 minuter och skrek ut spydigheter bakom Köpings bås. Inget kort togs tyvärr på Look-a-likesen.
- DF kom in sista minuten och stid för värdefull rutin. Matchavgörande!
- Sheriff stod för en mycket bra debut och backproblemen känns lösta. Konkurrensen på mittbacksidan blir benhård i höst.
- Unge Tunge fick pris som matchens lirare - fyra trisslotter där Klas skrapade fram 50 kronor. Lagutgång någon?
- Bussen fungerar fortfarande, obesegrade med denna turbuss. Buss till bortamatchen mot United kanske? 520 stannar vid Vallen...
- Köpings McDonalds har inte Big Tasty. Trist.
- Tabellen talar sitt tydliga språk. Rotebro bäst i kommunen! Rätt svårt!
Angående Köpings omtalade nyförvärv Tetteh Bangura och Dennis Boskalio kan sägas att Bangura på topp visade att han var en mycket duktig anfallare och att den nog inte var hans sista mål för säsongen. Boskalio, som spelat i Djurgården för några säsonger sedan visade dock inga allsvenska inentioner utan såg mest klumpig ut. Tråkigt tycker en Djurgårdssupporter som jag. Anekdot också att storebror Anders Hedman anser att hans livs största händelse är när han träffade nämnde Boskalio ute på krogen för några år sedan. Coolt brorsan!
Match på lördag mot Sundsvall alltså. Vi förväntar oss storpublik nu när ettan inte är alldeles för långt borta. Kom och ge oss ditt stöd!
/ Rotanbloggen
P.S. Om datorjäveln fungerar imorn så kanske det kommer lite bilder från resan till Köping.
lördag 7 augusti 2010
Inför Köping FF - Rotebro ISFF
Inte bara "en annan del"
När den tjockare delen av av duon "Filip&Fredrik" fick den lysande idén att följa de boende i ett hem för förståndshandikappade i en dokumentäserie, jublade hela Sverige. Alla förutom fotbollsspelarna i Köping FF, kan man anta. För i samma veva som serien började visas i TV-apparaterna i hemmen runtom i Sverige, kan man tänka sig att skräckslagna fotbollsspelare i kommunens stolthet tänkte "Det här ska du få fan för Filip Hammar! Fatta hur mycket vi kommer att få höra av våra motståndare att vi är ett gäng mongon!" Det har de säkert också fått höra. En hel del. Vilket gör att Rotanbloggen inte kommer att vandra samma lätta, men upptrampade stig som endast leder till en uttorkad sjö av förnedringar.
Istället ska Köping kommuns andra, mindre uppmärksammade delar få rampljuset riktat mot sig. Här kommer en lista på vad som gör Köping till allt annat än en "mongokommun":
1. "Gratis parkering i centrum är något vi värnar om i Köping(...)" Citatet kommer från Köping kommuns egen hemsida där de ger en tre anledningar till varför man ska bosätta sig i just deras kommun. Detta är deras främsta anledning och man måste hålla med om att det är jäkligt skönt när man slipper betala parkeringsavgift...
2. Minnesstenen vid Johannisdals hälsobrunn vallfärdar hundratals historieintresserade från Mälardalens alla hörn varje år för att se. Brunnen finns inte längre kvar, men stenen som förkunnar att brunnen är verklig är praktfull. Denna hälsobrunn skulle kanske behövts i en annan del av Köping...
3. Om stenar inte är din kopp av té så finns det en radda av museum som kan besökas. Populärast av dem alla är Köpings museum där du "(...) bland annat kan lära dig om apotekare Scheele, som upptäckte åtta av våra grundämnen". Något för Lukas kanske?
Läget i laget
Nog om världsmetropolen Köping, nu riktas fokus mot söndagens viktiga bortamatch. Med viktig menar skribent Hedman att en vinst mot bottenlaget Köping skulle ge ett ökat försprång ner till de mindre glamourösa ned- och kvalplatserna som är varje division 2-lagsskräck. Man kan kanske tycka att en seriefyra som endast har tre poäng upp till serieledning inte borde titta för långt ned i tabellen, men faktum är att vi spelar i en väldigt jämn serie och att ett par förluster i rad kan göra att man helt plötsligt är inblandad i bottenstriden. Målsättningen "att hålla sig kvar" är fortfarande vårt huvudmål, där en seger på söndag skulle ge oss viktiga poäng i den kampen. Just nu är det åtta poäng ned till Enköping på kvalplats och nio till Köping som är första lag under strecket. Förhoppningsvis är det minst lika många poäng på söndag kväll.
Efter den dramatiska avslutningen i onsdagsmatchen mot Frej har de rödblåa hjältarna mest försökt återhämta sig och ätit gröt. Det ovana veckoschemat med matcher onsdag och söndag, fick till följd att även träningsschemat ändrades. Ledigt torsdag och lördag för att kunna klämma in en träning på fredagen. En träning som innehöll passningsspel som Unge Passningssugne trivdes i, och spel där rött och gult klagade på ojämna lag. Maken till dominans från det blåa laget har sällan skådats, trots interna stridigheter mellan lagets två antagonister Bani och Freddan. Svårt.
Ingen startelva släpptes under träningen eftersom misstankar om att Arne ska skvallra till sina vänner i Köping, vilket gör att vi spelare lever i ovisshet i någon dag till. Klart är dock att Sebban missar matchen på grund av avstängning och att prinskorven Karlsson inte är disponibel under sin utlandsresa med flickvännen (namnsdagsfirandet är inte över än). Lukas, som missade onsdagsmatchen tack vare en axelskada, tränade för fullt under fredagen och är tillbaka i matchtruppen. Dock osäker på spel. I matchtruppen är även lagets senaste nyförvärv, Sheriff Njie, "Sheriffen" i folkmun, som blixtvärvats från fjolårskvalrivalen (smaka på det ordet Björn Ranelid!) Råsunda. Så länge du håller pistolen i hölstret efter träningarna, är du välkommen i laget (lågvattenmärke jag vet, men det var för enkelt för att missa).
Övrigt från veckan som gått:
- Klunsen är tillbaka i träningssammanhang efter kraftiga påtryckningar från Unge Barnslige. Påsen fortsätter att kamma hem segrar och Lukas är numera bannlyst från leken.
- Mbye har spelat så bra under den senaste tiden att han inte behöver träna längre. Sägs att han tänker ta en egenchartrad buss till bortamatchen på söndag också, eftersom han inte anser att någon i laget är värdig att sitta bredvid honom i bussen.
- Rekord i att skjuta över slogs under fredagsträningen av det blåa laget. Unge Missande syndade flest gånger, men Bani var den som fick leta längst i snåret bakom stängslet efter två kolosala felträffar på lika många försök. Trots detta felsiktande vann blått utan att behöva förta sig.
- Det var inga ballerinor som spelade i onsdags. Innan träningen kunde börja under fredagen var vi tvungna att tillbringa fem minuter åt att reparera skadorna från senast. Skinnaråsen blir nog sig aldrig lik igen.
Matchstart på söndag är 17.00. För de som inte väljer att stötta oss på plats, hänvisar jag till Text-TV eller Viasat Fotboll. Håll tummarna för att Rotebros svit på sex matcher utan förlust ska hålla sig en vecka till!
/#13
P.S. Måste visa Jagges frispark från mötet med Vagnhärad i division 3 för två år sen. Saknaden av Mr. Rotebro 2010 är stor och vi tröstar oss därför med denna godbit (notera även den "välplanerade" målgesten) : http://www.youtube.com/watch?v=AduMEz_zSzo
När den tjockare delen av av duon "Filip&Fredrik" fick den lysande idén att följa de boende i ett hem för förståndshandikappade i en dokumentäserie, jublade hela Sverige. Alla förutom fotbollsspelarna i Köping FF, kan man anta. För i samma veva som serien började visas i TV-apparaterna i hemmen runtom i Sverige, kan man tänka sig att skräckslagna fotbollsspelare i kommunens stolthet tänkte "Det här ska du få fan för Filip Hammar! Fatta hur mycket vi kommer att få höra av våra motståndare att vi är ett gäng mongon!" Det har de säkert också fått höra. En hel del. Vilket gör att Rotanbloggen inte kommer att vandra samma lätta, men upptrampade stig som endast leder till en uttorkad sjö av förnedringar.
Istället ska Köping kommuns andra, mindre uppmärksammade delar få rampljuset riktat mot sig. Här kommer en lista på vad som gör Köping till allt annat än en "mongokommun":
1. "Gratis parkering i centrum är något vi värnar om i Köping(...)" Citatet kommer från Köping kommuns egen hemsida där de ger en tre anledningar till varför man ska bosätta sig i just deras kommun. Detta är deras främsta anledning och man måste hålla med om att det är jäkligt skönt när man slipper betala parkeringsavgift...
2. Minnesstenen vid Johannisdals hälsobrunn vallfärdar hundratals historieintresserade från Mälardalens alla hörn varje år för att se. Brunnen finns inte längre kvar, men stenen som förkunnar att brunnen är verklig är praktfull. Denna hälsobrunn skulle kanske behövts i en annan del av Köping...
3. Om stenar inte är din kopp av té så finns det en radda av museum som kan besökas. Populärast av dem alla är Köpings museum där du "(...) bland annat kan lära dig om apotekare Scheele, som upptäckte åtta av våra grundämnen". Något för Lukas kanske?
Läget i laget
Nog om världsmetropolen Köping, nu riktas fokus mot söndagens viktiga bortamatch. Med viktig menar skribent Hedman att en vinst mot bottenlaget Köping skulle ge ett ökat försprång ner till de mindre glamourösa ned- och kvalplatserna som är varje division 2-lagsskräck. Man kan kanske tycka att en seriefyra som endast har tre poäng upp till serieledning inte borde titta för långt ned i tabellen, men faktum är att vi spelar i en väldigt jämn serie och att ett par förluster i rad kan göra att man helt plötsligt är inblandad i bottenstriden. Målsättningen "att hålla sig kvar" är fortfarande vårt huvudmål, där en seger på söndag skulle ge oss viktiga poäng i den kampen. Just nu är det åtta poäng ned till Enköping på kvalplats och nio till Köping som är första lag under strecket. Förhoppningsvis är det minst lika många poäng på söndag kväll.
Efter den dramatiska avslutningen i onsdagsmatchen mot Frej har de rödblåa hjältarna mest försökt återhämta sig och ätit gröt. Det ovana veckoschemat med matcher onsdag och söndag, fick till följd att även träningsschemat ändrades. Ledigt torsdag och lördag för att kunna klämma in en träning på fredagen. En träning som innehöll passningsspel som Unge Passningssugne trivdes i, och spel där rött och gult klagade på ojämna lag. Maken till dominans från det blåa laget har sällan skådats, trots interna stridigheter mellan lagets två antagonister Bani och Freddan. Svårt.
Ingen startelva släpptes under träningen eftersom misstankar om att Arne ska skvallra till sina vänner i Köping, vilket gör att vi spelare lever i ovisshet i någon dag till. Klart är dock att Sebban missar matchen på grund av avstängning och att prinskorven Karlsson inte är disponibel under sin utlandsresa med flickvännen (namnsdagsfirandet är inte över än). Lukas, som missade onsdagsmatchen tack vare en axelskada, tränade för fullt under fredagen och är tillbaka i matchtruppen. Dock osäker på spel. I matchtruppen är även lagets senaste nyförvärv, Sheriff Njie, "Sheriffen" i folkmun, som blixtvärvats från fjolårskvalrivalen (smaka på det ordet Björn Ranelid!) Råsunda. Så länge du håller pistolen i hölstret efter träningarna, är du välkommen i laget (lågvattenmärke jag vet, men det var för enkelt för att missa).
Övrigt från veckan som gått:
- Klunsen är tillbaka i träningssammanhang efter kraftiga påtryckningar från Unge Barnslige. Påsen fortsätter att kamma hem segrar och Lukas är numera bannlyst från leken.
- Mbye har spelat så bra under den senaste tiden att han inte behöver träna längre. Sägs att han tänker ta en egenchartrad buss till bortamatchen på söndag också, eftersom han inte anser att någon i laget är värdig att sitta bredvid honom i bussen.
- Rekord i att skjuta över slogs under fredagsträningen av det blåa laget. Unge Missande syndade flest gånger, men Bani var den som fick leta längst i snåret bakom stängslet efter två kolosala felträffar på lika många försök. Trots detta felsiktande vann blått utan att behöva förta sig.
- Det var inga ballerinor som spelade i onsdags. Innan träningen kunde börja under fredagen var vi tvungna att tillbringa fem minuter åt att reparera skadorna från senast. Skinnaråsen blir nog sig aldrig lik igen.
Matchstart på söndag är 17.00. För de som inte väljer att stötta oss på plats, hänvisar jag till Text-TV eller Viasat Fotboll. Håll tummarna för att Rotebros svit på sex matcher utan förlust ska hålla sig en vecka till!
/#13
P.S. Måste visa Jagges frispark från mötet med Vagnhärad i division 3 för två år sen. Saknaden av Mr. Rotebro 2010 är stor och vi tröstar oss därför med denna godbit (notera även den "välplanerade" målgesten) : http://www.youtube.com/watch?v=AduMEz_zSzo
fredag 6 augusti 2010
Skrämselpropaganda
Ni som tycker att Rotanbloggen haussade Köpings nyförvärv från Sierra Leone som stod för ett hattrick mot Frej i sin debutmatch för klubben, i det senaste blogginlägget, får väl titta bort en stund. Detta, för Rotanbloggen, mycket korta inlägg kommer nämligen uteslutande handla om vår framtida "vän".
Rotanbloggen har blivit så stor att den numera har en stab större än Chelseas ledaransamling. Senaste frilansaren som får en omnämning är Erkan Zengin-kopian Joachim Wernersson, en för många obetydlig pojkvasker som är mest känd för att ha lyckats ådra sig en hjärnskakning i samband med ett bicacletaförsök (han missade bollen). Hjärnan skakades dock inte om så mycket att hans grävande journalistinstinkter rubbades. Det är nämligen nämnde Wernersson som släppt bomben att Isamel Tetteh Bangura, som är Köpingspelarens fullständiga namn, har blivit inbjuden av den framtida Superettanklubben AIK Solna, som alltså imponerats av spelarens framfart. Att det är just AIK som lockar med ett provspel är ingen slump, deras succéförvärv med samma efternamn som Köpings afrikan har nämligen agerat forwardsduo med vår söndagsmotståndare. För det fullständiga referatet, klicka på länken nedan: http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/sverige/allsvenskan/aik/article7577745.ab
Det kan bli en tuff match mellan Bangoura och Camara på söndag, eftersom vår Gambier har spelat i belgiska Lokeren och finns på FIFA 10, så är jag inte särskilt orolig.
/Rotanbloggen
Rotanbloggen har blivit så stor att den numera har en stab större än Chelseas ledaransamling. Senaste frilansaren som får en omnämning är Erkan Zengin-kopian Joachim Wernersson, en för många obetydlig pojkvasker som är mest känd för att ha lyckats ådra sig en hjärnskakning i samband med ett bicacletaförsök (han missade bollen). Hjärnan skakades dock inte om så mycket att hans grävande journalistinstinkter rubbades. Det är nämligen nämnde Wernersson som släppt bomben att Isamel Tetteh Bangura, som är Köpingspelarens fullständiga namn, har blivit inbjuden av den framtida Superettanklubben AIK Solna, som alltså imponerats av spelarens framfart. Att det är just AIK som lockar med ett provspel är ingen slump, deras succéförvärv med samma efternamn som Köpings afrikan har nämligen agerat forwardsduo med vår söndagsmotståndare. För det fullständiga referatet, klicka på länken nedan: http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/sverige/allsvenskan/aik/article7577745.ab
Det kan bli en tuff match mellan Bangoura och Camara på söndag, eftersom vår Gambier har spelat i belgiska Lokeren och finns på FIFA 10, så är jag inte särskilt orolig.
/Rotanbloggen
torsdag 5 augusti 2010
Serieledare en liten stund i alla fall...
Underbart är kort. Så kort att man knappt hinner njuta, när lyckan väl är framme, men vi fick i alla fall vara serieledare i halvtid.
Toppmötet mot Frej utvecklades till en gastkramande tillställning med helt olika ansikten i vardera halvlek. Rotebro dominerade första fyrtiofem och kunde ledat med mer än den uddamålsledning man gick till halvtid med, medan Frej kontrade med att dominera totalt i den andra halvleken. Slutet, med mål och straffar strax innan domaren "blåse av kampen" som Flonaldo hade uttryckt det, gjorde att supportrarna på läktaren fick andas i syrgasmasker för att överleva och att Christer antagligen behöver operera in en pacemaker.
Frej visade att man tog matchen på största allvar när spelarna redan var ute och värmde upp innan hemmaspelarna samlats på Skinnaråsen. Hemmaspelarna kontrade med att flytta mål, bära stolar och sopa bort allt vatten från den vattensjuka gräsmattan. #14 gjorde ingetdera utan valde att smyga in i omklädningsrummet några minuter för sent. Han är lite för fin för sådant slavgöra. På grund av det idoga arbetet med planens sämre delar av Fuck You Berg och övriga lägre stående spelare i laget, så stod sig mattan väl och frågetecknena om man kunde spela på A-planen rätades ut till utropstecken.
1:a halvlek:
Startelvan släpptes sent och såg för Rotebros del ut på följande vis: 4-4-1-1
Curt-Axel
Haga, Seb, Mbye, DF
Kalle Gnäll, Leal, Karlsson, WiklundH
Biyo
Unge Tunge
Tanken med uppställningen var att ha fem man på mitten för att stoppa Frejs konstruktiva innermittfältare, samtidigt som Biyo skulle agera som en anfallare när vi väl vann boll och ställde om. Taktiken var även att låta Frej rulla boll på egen planhalva och att vi skulle sätta press först vid mittlinjen. Det märkliga var bara att Frej inledde med samma taktik, vilket gjorde att det såg ut som att båda lagen hade power-play i hockey den första kvarten. Rotebro spelade power-play bäst, med Wikegård-fotboll; långa bollar, mycket på djupet och "käka boll". Med sin snabba och effektiva fotboll så lyckades Rotan skapa frliga lägen mot Frejs tröga backlinje. Unge Måltorre träffade stolpen i ett jätteläge efter missförstånd mellan back och målvakt och Gnäll, som var Rotans bäste offensiva spelare i första halvlek, sköt en frispark som styrdes i ribban. Defensivt stod vi för en prickfri insats första fyrtiofem. Mittfältet låg rätt i sina positioner och lät inte Frejs mittfältstrio hamna rättvända, DF och Haga vann sina dueller mot yttrarna och Sebban och Mbye var helt magnifika i luft- och närkampsspelet. Frejs farligaste målchans under den första halvleken var faktiskt när Mbye var nära på att nicka in ett självmål, men Curt-Axel var snabb i reflexerna och lyckades rädda. Istället var det de rödblå som stod för halvlekens enda mål, när Biyo hittade Unge Målfarlige på djupet, som blundade och sköt mellan benen på Frejs målvakt. Måltorkan var officiellt över. Skön...T. Det kunde dock blivit mer än ett mål i första halvlek, förutom de två ramträffarna hade vi flertalet chanser som, med lite bättre skärpa hade kunnat resluterat i nätrassel. 1-0 i halvtid fick dock ses som godkänt.
Bäst i första halvlek:
- Serieledning
- Försvarsinsatsen.
- Sebban. Helt outstanding.
- Att Fuck You Bergs snart 2-årige son Wilton, skrek på domaren i halvtid. Han var inte nöjd med hans insats.
Sämst i första halvlek:
- Ingen speakeranläggning denna dag heller. "Det är mycket på sommaren" löd förklaringen...
- Sebbans felaktiga varning vilket fick honom avstängd till nästa match. Domarjävel.
- Stolp- och ribbjävel!
2:a halvlek:
I halvtid pratade vi bara om att fortsätta som vi gjorde i första halvlek och vara ödmjuka inför uppgiften som väntade. Frej gjorde en väldigt dålig första halvlek och vi kunde inte förvänta oss en lika impotent serieledare två halvlekar i rad. Något vi snabbt blev varse när halvleken väl satte igång. Frej höjde tempot per omgående samtidigt som vi stod i korvkön i cafeterian (att de inte lyckas göra mål då känns ju jävligt märkligt...). Trycket på försvaret och Danne i målet var ordentligt hela halvleken och vi lyckades inte hålla i bollen och skapa egna chanser när vi väl fick tag i den. Istället radade Frej upp chanser, franförallt genom otaliga hörnor och frisparkar som ständigt vållade problem. Den pigga inledningen gav Frej energi och vi låg ständigt steget efter i försvarsjobbet högre upp i plan, vilket gjorde att de gula spelarna fick för mycket tid på sig med bollen. Kvitteringen hängde i luften när Rotebro, med tjugo minuter kvar, stod för sitt första ordentliga anfall i den andra halvleken, då Unge Lätte flög fram på vänsterkanten och hittade in till en fristående Biyan som dock träffade målvakten. Mål där och matchen kanske hade varit avgjord. Med knappa tio minuter kvar kom så kvitteringen som puttade ned oss från toppen av tabellen. Efter en hörna kunde Frejs duktiga vänsterback slå in bollen till inbytte mittbacken Emil Wiklundh som knoppade in 1-1. Kuriosa är att Emil säger innan hörnan att "nu är det fan dags att kvittera!". Jävla dumt sagt! Kvitteringen kändes som en kalldusch för oss, även om det inte alls var orättvis och gav Frej segervittring. Med bara minuter kvar av den ordinarie tiden fick Frej sin 35:e frispark i andra halvlek, nästan nere vid hörnflaggan. En väl slagen frispark som skarvades vid första stolpen och 1-2 var ett faktum. Kuken också! Rotan är dock inte ett lag som ger sig och på övertid, när allt såg ut att vara förlorat, blir Gnäll idiotiskt kapad av målvakten i straffområdet och domaren har inget annat val än att döma straff. En straff som Unge Nervöse skulle slå, med ben som vägde bly. Inga bra förutsättningar för att slå en straff. Det som är bra med straffar är dock att de inte alltid behöver vara bra för att resultera i mål. Så var det denna gång, en halvhård straff slarvigt placerad i det hörn som målvakten chansade på, räckte dock för kvittering och för att fastsälla slutresultatet till 2-2.
Sammanfattning
För att sammanfatta matchen så måste vi vara nöjda med den poäng vi fick med oss. Två oavgjorda matcher mot serieledarna är mer än godkänt och är något vi bör vara stolta över. Vi bör framförallt ta med oss den första halvleken där vi är det klart bättre laget och spelar en snabb och effektiv fotboll, blandat med prickfritt försvarsarbete. Att vi inte lyckas stå upp bättre i andra halvlek beror, enligt mig, mest på grund av att Frej höjer sig enormt mycket och får igång sitt snabba passningsspel med bra rörelse. Vi är visserligen lite efter i försvarsjobbet, men krigar på bra längst ner i banan. Självklart ger vi dem för många frisparkar vilket också till slut ger dem ett mål, men den största anledningen till deras massiva spelövertag anser jag vara för att vi inte kunde hålla i bollen när vi väl fick den. Något vi behöver bli klart bättre på, för att avlasta försvaret. Vi fick i alla fall känna på serieledning en liten stund och nu gäller det att fortsätta höstsäsongen lika bra som vi inlett den. Vi kan börja med tre poäng mot Köping på söndag, med sitt nya superförvärv från Sierra Leone som sägs ha fått lovord från både Maradona och Barack Obama. Tydligen ska även Barcelona vara på plats på söndag i Köping för ett eventuellt byte med Zlatan Ibrahimovic, plus lite pengar från Barcelonas sida. Kan bli spännande!
Bäst i andra halvlek:
- Att Fredrika Wessberger i F93 missade bollen som gick ut till inkast och var nära på att ramla i samma veva. Alla såg det Fredrika. Alla.
- Frejs målvakts idiotiska beslut att hockeytackla lilla Kalle. Stort tack!
- 207 åskådare. Femma i publikligan. Hype kring Rotan!
Sämst i andra halvlek:
- Att samtliga 207 åskådare inte får sitta på en läktare och beskåda matchen.
- Att Frej gjorde sitt bästa. Fegt.
- Inte längre serieledare. Underbart är kort.
Match nu på söndag igen alltså, för de som vill följa med i bussen och känna på hur Freddans fisar luktar så är det bara att höra av sig till Arne. Han guidar även runt i Köping för en extra liten penning. Rotan Rotan hela da´n!
/Unge Hårtorre (för din skull Lukas)
tisdag 3 augusti 2010
Inför Rotebro ISFF-IK Frej
Tufft matchande nu, med toppmöte mot serieledande Frej imorn, onsdag. En match som vid tre poäng tar oss upp i topp av tabellen, före "storlag" som Hudiksvall och Sollentuna United. Lilla Rotebro. Vi är seriesystemets Gingers, fula, ingen gillar oss och de flesta önskar oss all olycka, men det är ändå underhållande att se oss kämpa och vi är vare sig man vill eller inte i allra högsta grad levande.
Och efter morgondagens batalj kan vi alltså vara i serieledning. Härlit! (Jens Åberg, "Härlit" kommer från Sveriges före detta förbundskapten, Tommy Söderberg som utbrister, på sitt karakteristiska vis, "Härlit Sverige!" i VM-krönikan 2002. Er ass.tränare Anders säger säkert detta på ett väldigt roligt sätt också och om du känner att det är det mest värdefulla ni har i omklädningsrummet så kan vi sluta skriva det på bloggen. Vi hittar säkert på något nytt.)
Och efter morgondagens batalj kan vi alltså vara i serieledning. Härlit! (Jens Åberg, "Härlit" kommer från Sveriges före detta förbundskapten, Tommy Söderberg som utbrister, på sitt karakteristiska vis, "Härlit Sverige!" i VM-krönikan 2002. Er ass.tränare Anders säger säkert detta på ett väldigt roligt sätt också och om du känner att det är det mest värdefulla ni har i omklädningsrummet så kan vi sluta skriva det på bloggen. Vi hittar säkert på något nytt.)I förra mötet mot Frej på Vikingavallen, bjöd de röd-blå på en riktig kämpainsats och visade stor defensiv disciplin i en match som slutade mållöst. Vissa av Frejs spelare och ledare var frustrerade, vilket var väntat efter att ha haft ett 90-procentigt bollinehav utan att komma till särskilt många målchanser, men var även arga på grund av Rotebros destruktiva spelstil. Det ber vi inte om ursäkt för, vi bryr oss bara om att få poäng, vi gör det sällan genom Tiqi-taqa-fotboll á la Spanien eller sambafotboll som Brasilien. Vi jämför oss hellre med lag som Ghana som backar hem för att sedan kontra med några få spelare. Hoppas att allt inte skiter sig för Rotan, som det gjorde för Ghana. Frej kommer, precis som vi, med en match i benen efter 
sommaruppehållet. 3-3 mot Rotebros nästa helgmotståndare, Köping efter en sen kvittering av de gula. En poängmiss som kostade Lasse Myren stora pengar eftersom han tippat på Täbylaget. Tur att han har vunnit så mycket under året då, via olika tips och via sin miljoninspringande häst, så att det inte går någon nöd på honom...
sommaruppehållet. 3-3 mot Rotebros nästa helgmotståndare, Köping efter en sen kvittering av de gula. En poängmiss som kostade Lasse Myren stora pengar eftersom han tippat på Täbylaget. Tur att han har vunnit så mycket under året då, via olika tips och via sin miljoninspringande häst, så att det inte går någon nöd på honom...Uppladdningen inför morgondagens möte stördes lite igår när en tsunami vräkte in över Skinnaråsen och gjorde Stockholms bästa matta ospelbar, vilket fick oss att tvingas träna på konstgräset. Kalle Gnäll lovade att använda sin borste på huvudet för att få bort det mesta av vattnet på planen, Freddan sa att han kunde sugrörsdricka upp vätskan - om den blandades ut med vodka. Vi andra håller bara tummarna för att planen ska bli spelklar tills imorn.
Gårdagens träning bjöd annars på bra spel, men väl ojämna lag. Gult hade ingen chans när de blåa satte fart, varken i det avslutande spelet eller i 4mot2. Det ska dock sägas att vi hade stor hjälp av en sällan skådad storspelande Curt-Axel i målet. Det ska mycket till för att Frejs anfallare ska näta på vår Bajensupporter, som även såg oförskämt stark ut i löpningen. En annan som imponerade på löpningen var, trott eller ej, Niklas Karlsson. Han kommer springa åttor runt Frejs mittfältare imorn om han får chansen från start. Och som han sköt igår så får Frej vara vaksamma på att inte ge honom utrymme på offensiv planhalva, för då smäller det!
Övrigt:
- Lagledare Arne har inte setts till på ett bra tag. Nisser förklarade varför, han är nämligen och spelar in nya avsnitt av "En annan del av Köping" med Linda och gänget som kommer sändas i höst. Han möter upp oss på söndag i Köping.
- Mbye kan ha tränat pårökt igår, agerade spjuver i 90 minuter. Bani tröttnade redan på tekniken, där Gambiern hade stor show.
- Om vi är Ghana, är WiklundH då Michael Essien?
Klockan 19.00 är det matchstart på Skinnaråsens IP imorn. Kom i tid, för det väntas storpublik denna sensommarkväll. Rotan mot ettan!
Ginger and prod of it!
söndag 1 augusti 2010
Tre poäng mot Sandviken ger hopp om serieledning
En vinst är en vinst är en vinst. De kan se ut på många olika sätt, vara välförtjänta, oförtjänta, vackra, smutsiga eller som igår, bara märkliga. Det som är så bra är att man får tre poäng även utav en märklig seger. Det gör också så att vi hänger på i tabelltoppen inför onsdagens toppmöte mot Frej på Skinnaråsen. Men först tittar vi bak på gårdagens drabbning mot Sandviken.
Den största snackisen inför matchen var Sandvikens matchställ. Deras traditionella röda ställ var givetvis för likt hemmalagets röd-blå, men enligt domaren var även det medtagna, blåa bortastället för likt, vilket gjorde att Sandviken fick iklä sig Rotebros vita bortaställ (Den italienska fotbollsklubben Città di Palermo fick sina rosa färger efter att ha glömt matchtröjor till en match mot Juventus, som då lånade ut sitt rosa bortaställ till gästerna från Sicilien, så ni är i gott sällskap Sandviken). Märkligt att se Rotebros vackra klubbemblem pryda motståndarnas dresser, vilket kanske kan förklara en del felpass från vår sida...
För er som inte hade tillgång till en dator och kunde läsa startelvan redan igår kommer denna därför igen:
Curt-Axel Andersson
Nisser, Mbye, Seb, Lukas
Kalle Gnäll, WiklundH, Leal, Armin
Biyo, Unge Tunge
1:a halvlek:
Vi hade beordrats att sätta hög press mot Sandvikens väntade låga försvar, för att erövra boll högt och på så sätt kunna skapa några enkla chanser mot ett överrumplat försvar. Så blev nu inte riktigt fallet, eftersom vi inte var tillräckligt samlade i vår press och motståndet kunde antingen spela sig ur pressen, eller hitta upp på sina forwards med en tidig boll från försvaret. Vi fick istället koncentrera oss på att skapa målchanser på eget sätt, men när vi väl fick upp bollen runt straffområdet agerade vi för omständligt och smånätt, där Unge Dålige var den störste syndaren i första halvlek. De första 45 minuterna bjöd på ganska dåligt spel från båda håll, på en som vanligt numera, fantastisk gräsmatta på Skinnaråsen. Närmast mål innan halvtid var Sandviken som var farliga på fasta situationer (vilket lag är inte det i den här serien...?) och det var just på en fast situation, närmare bestämt en hörna, som var nära att ge utdelning där dock bollen rensas undan på mållinjen. Puh! Rotebros bästa möjlighet fick Kalle Gnäll som träffade ribban. Annars visade sig Biyan pigg och farlig i djupled, men kom aldrig loss till någon riktigt farlig målchans. Mållöst i halvtid var ganska symptomatiskt för den första halvleken.
Övrigt från 1:a halvlek:
- Sandvikens spelare var gjorda av kex och låg ner efter varje duell kändes det som. Eller så har den hårda fysträningen gett resultat för Rotebro.
- Speakeranläggningen var inte på plats vilket gjorde att Marcus Mårtensson fick stå och se ledsen ut istället för att göra det han är bäst på. Bedrövligt!
- Sandvikens mittback var Abgar Barsoms tvillingbror. Även släkt med Josef Fares.
- Ingen Wavin Flag eftersom speakeranläggningen inte var ute. Riktigt Bedrövligt!
2:a halvlek
Även fast vi stod för en medioker första halvlek kändes det som att vi var det bättre laget och att vi skulle ta tre viktiga poäng om vi bara skärpte till oss lite. Tji fick vi då när Sandviken tog ledningen innan åskådarna ens hunnit sätta sig i det höga gräset bakom båsen. Ett vackert anfall som avslutades med ett mästerligt avslut av Sandvikens nummer 9, utan chans för Curt-Axel i målet. Det kändes tungt efter målet och vi hade svårt att komma till 100-procentiga målchanser (Hasse Backe kräver väl stimpengar nu, men vafan!), men då kliver såklart Mr. Gambia fram i rampljuset och Martin Dahlin-nickar in kvitteringen på en väl avvägd frispark från Leal. Som vi sett så många gånger förr så ger ett mål energi och det dröjer inte länge innan vi har tagit ledningen. Denna gång är det Rotebro som står för ett fint anfall när Gnäll förlänger en utspark till Biyo som hittar en djupledslöpande Unge Tunge. Unge Lobbande väljer att Kennet Andersson-lobba (mycket VM 94-uttryck här) över målvakten, men bollen ville inte leta sig in i nätmaskorna utan studsar i stolpen och ut till en framrusande Armin Iranpak som kan raka in bollen i mål. Härlit! Efter det målet kändes det på något konstigt sätt som att matchen var klar och vi började slappna av lite. Det var vi nära att straffas för, men då visade Curt-Axel sin storhet i målet och räddade oss med två högklassiga räddningar inom en minut. Strax därefter kunde Gnäll istället göra 3-1 mycket kyligt efter en snabb kontring. Innan matchen var över hade även Biyan gjort sitt första mål i division 2 på inlägg av Leal. 4-1 och ridå ned för Sandviken.
Starkt av oss att vända underläge till seger, vilket tyder på stark moral i laget. Även väldigt starkt att vinna med så stora siffror trots att vi egentligen inte gör någon bra match alls. Vi hade inte ens bra perioder i spelet, utan endast bra intentioner och anfall. Att vi har många matchvinnare nämnde jag redan i inför-texten och detta visade sig också idag. Extra plus till Curt-Axel i målet som räddade oss när vi ledde med 2-1, Mbye som gav oss den livsviktiga kvitteringen och till Biyan som verkligen förtjänade att göra mål. Står alltid för ett enormt jobb och är livsfarlig för motståndarna att tappa bevakningen på. Nu är vi bara tre poäng från serieledande Frej, och eftersom Sollentuna United och Huddiksvall spelade oavgjort, 1-1, idag så är vi nya serieledare på onsdag om vi vinner då. Detta om något är väl en morot inför veckodrabbningen!
Övrigt från matchen:
- Unge Måltorre har officiell måltorka. Fem mål på de inledande tre matcherna är de enda målen som mäktats med. Skärpning!
- Lukas Kexberg var tvungen att kliva av på grund av en skadad axel. Vi får hoppas att det inte var något allvarligt.
- Sebastian stod för nya 90 minuter. Vad är det som händer i Rotebro?!
- Sebastian Strömberg fyller även 27 år idag. Hans önskelista:
*Nytt imunförsvar
*Ny knäled
*Årskort på idrottskliniken
*Ny njure
*Heineken-flak
Nu laddar vi om batterierna till på onsdag där alltså serieledning står på spel. Matchtid, 19.00 på Skinnaråsen, kom och stötta oss i kampen mot ettan!
/Unge Måltorre
Den största snackisen inför matchen var Sandvikens matchställ. Deras traditionella röda ställ var givetvis för likt hemmalagets röd-blå, men enligt domaren var även det medtagna, blåa bortastället för likt, vilket gjorde att Sandviken fick iklä sig Rotebros vita bortaställ (Den italienska fotbollsklubben Città di Palermo fick sina rosa färger efter att ha glömt matchtröjor till en match mot Juventus, som då lånade ut sitt rosa bortaställ till gästerna från Sicilien, så ni är i gott sällskap Sandviken). Märkligt att se Rotebros vackra klubbemblem pryda motståndarnas dresser, vilket kanske kan förklara en del felpass från vår sida...
För er som inte hade tillgång till en dator och kunde läsa startelvan redan igår kommer denna därför igen:
Curt-Axel Andersson
Nisser, Mbye, Seb, Lukas
Kalle Gnäll, WiklundH, Leal, Armin
Biyo, Unge Tunge
1:a halvlek:
Vi hade beordrats att sätta hög press mot Sandvikens väntade låga försvar, för att erövra boll högt och på så sätt kunna skapa några enkla chanser mot ett överrumplat försvar. Så blev nu inte riktigt fallet, eftersom vi inte var tillräckligt samlade i vår press och motståndet kunde antingen spela sig ur pressen, eller hitta upp på sina forwards med en tidig boll från försvaret. Vi fick istället koncentrera oss på att skapa målchanser på eget sätt, men när vi väl fick upp bollen runt straffområdet agerade vi för omständligt och smånätt, där Unge Dålige var den störste syndaren i första halvlek. De första 45 minuterna bjöd på ganska dåligt spel från båda håll, på en som vanligt numera, fantastisk gräsmatta på Skinnaråsen. Närmast mål innan halvtid var Sandviken som var farliga på fasta situationer (vilket lag är inte det i den här serien...?) och det var just på en fast situation, närmare bestämt en hörna, som var nära att ge utdelning där dock bollen rensas undan på mållinjen. Puh! Rotebros bästa möjlighet fick Kalle Gnäll som träffade ribban. Annars visade sig Biyan pigg och farlig i djupled, men kom aldrig loss till någon riktigt farlig målchans. Mållöst i halvtid var ganska symptomatiskt för den första halvleken.
Övrigt från 1:a halvlek:
- Sandvikens spelare var gjorda av kex och låg ner efter varje duell kändes det som. Eller så har den hårda fysträningen gett resultat för Rotebro.
- Speakeranläggningen var inte på plats vilket gjorde att Marcus Mårtensson fick stå och se ledsen ut istället för att göra det han är bäst på. Bedrövligt!
- Sandvikens mittback var Abgar Barsoms tvillingbror. Även släkt med Josef Fares.
- Ingen Wavin Flag eftersom speakeranläggningen inte var ute. Riktigt Bedrövligt!
2:a halvlek
Även fast vi stod för en medioker första halvlek kändes det som att vi var det bättre laget och att vi skulle ta tre viktiga poäng om vi bara skärpte till oss lite. Tji fick vi då när Sandviken tog ledningen innan åskådarna ens hunnit sätta sig i det höga gräset bakom båsen. Ett vackert anfall som avslutades med ett mästerligt avslut av Sandvikens nummer 9, utan chans för Curt-Axel i målet. Det kändes tungt efter målet och vi hade svårt att komma till 100-procentiga målchanser (Hasse Backe kräver väl stimpengar nu, men vafan!), men då kliver såklart Mr. Gambia fram i rampljuset och Martin Dahlin-nickar in kvitteringen på en väl avvägd frispark från Leal. Som vi sett så många gånger förr så ger ett mål energi och det dröjer inte länge innan vi har tagit ledningen. Denna gång är det Rotebro som står för ett fint anfall när Gnäll förlänger en utspark till Biyo som hittar en djupledslöpande Unge Tunge. Unge Lobbande väljer att Kennet Andersson-lobba (mycket VM 94-uttryck här) över målvakten, men bollen ville inte leta sig in i nätmaskorna utan studsar i stolpen och ut till en framrusande Armin Iranpak som kan raka in bollen i mål. Härlit! Efter det målet kändes det på något konstigt sätt som att matchen var klar och vi började slappna av lite. Det var vi nära att straffas för, men då visade Curt-Axel sin storhet i målet och räddade oss med två högklassiga räddningar inom en minut. Strax därefter kunde Gnäll istället göra 3-1 mycket kyligt efter en snabb kontring. Innan matchen var över hade även Biyan gjort sitt första mål i division 2 på inlägg av Leal. 4-1 och ridå ned för Sandviken.
Starkt av oss att vända underläge till seger, vilket tyder på stark moral i laget. Även väldigt starkt att vinna med så stora siffror trots att vi egentligen inte gör någon bra match alls. Vi hade inte ens bra perioder i spelet, utan endast bra intentioner och anfall. Att vi har många matchvinnare nämnde jag redan i inför-texten och detta visade sig också idag. Extra plus till Curt-Axel i målet som räddade oss när vi ledde med 2-1, Mbye som gav oss den livsviktiga kvitteringen och till Biyan som verkligen förtjänade att göra mål. Står alltid för ett enormt jobb och är livsfarlig för motståndarna att tappa bevakningen på. Nu är vi bara tre poäng från serieledande Frej, och eftersom Sollentuna United och Huddiksvall spelade oavgjort, 1-1, idag så är vi nya serieledare på onsdag om vi vinner då. Detta om något är väl en morot inför veckodrabbningen!
Övrigt från matchen:
- Unge Måltorre har officiell måltorka. Fem mål på de inledande tre matcherna är de enda målen som mäktats med. Skärpning!
- Lukas Kexberg var tvungen att kliva av på grund av en skadad axel. Vi får hoppas att det inte var något allvarligt.
- Sebastian stod för nya 90 minuter. Vad är det som händer i Rotebro?!
- Sebastian Strömberg fyller även 27 år idag. Hans önskelista:
*Nytt imunförsvar
*Ny knäled
*Årskort på idrottskliniken
*Ny njure
*Heineken-flak
Nu laddar vi om batterierna till på onsdag där alltså serieledning står på spel. Matchtid, 19.00 på Skinnaråsen, kom och stötta oss i kampen mot ettan!
/Unge Måltorre
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)