Fotboll är bara en lek - le lite United!

Som spelare har man en ganska begränsad insyn i motståndarlagen. Man möter varandra två gånger per år, där man bildar sig en uppfattning om hur laget är och får sedan förlita sig till tabellen (där de flesta lagen gnuggar sig i ögonen av att se Rotebro så högt upp). Har man tur så känner man någon spelare i något rivaliserande lag vilket kan ge en viss inside-information, men hur det ser ut på träningar eller hur stämningen i omklädningsrummet är, förblir ofta dolt för oss motståndare. Självklart tackade Rotanbloggen då ja till en inbjudan till Sollentuna Uniteds träning förra veckan. Det här var ju ett unikt tillfälle att se laget förbereda sig inför match (då mot Frej). Frågorna som Rotanbloggens två utsända, Unge Tunge och Alexander WiklundH, hade inför träningen var många:
- Skulle Jens springa som en flicka även på träning?
- Skulle tränaren Pål Lindholm äta upp någon junior?
- Skulle assisterande tränaren Anders Limpar vara bäst?
- Skulle Tomas Rübsamen ens vara där?
- Skulle Anton Wiklundh våga öppna munnen?

Upplevelsen vi fick av denna 90 minuter långa träning var något vi aldrig kommer att glömma. Förutom att både jag och Svampbob gick runt och var rädda för Påls raseri (det sägs att han dödat en oxe med bara händer. När han gick i grundskolan.) var den kusliga, nästan ödsliga stämningen på planen, något som fick oss att rysa. Under dessa 90 minuter hördes inte ett enda skratt, vi skymtade inte ett enda leende och vi såg framförallt ingen specialkram. Kusligast var det alldeles i början på träningen när de tränade koordination i stegar, i cirka tio minuter. Under denna tiominutersperiod var det enda som hördes när Alex fes (och det var en smygare).

Att Sollentuna United vill ha "fokus och kvalité" på sina träningar råder det inga som helst tvivel om. Träningen höll verkligen god kvalité, ingen var full eller ens bakis, och spelarnas fokus låg på träningen under hela passet. Imponerande kan man tycka, men också bra jävla tråkigt! Särskilt när det inte verkar ge något särskilt bra resultat i serien. Här kommer därför några tips på vad som kan lätta upp den minst sagt tryckta stämningen i konkurrentlaget:
- Göteborgsvitsar. Fungerar alltid, såväl i omklädningsrum som under pågående spel.
- Specialkramen. Man blir inte bara glad, man blir varm i själen också. Och hård.
- Armin Iranpak. Inte ens ett inbördeskrig kan få den mannen att bli sur. Agerar lekledare varje dag och får upp humöret på en hel trupp på en sekund.
- Skjuta bollar på varandra. Haga är den som gör det hårdast, Christer den som gör det mest och WiklundH den som gör det sämst. Men det är ändå väldigt roligt.

Oavsett resultat i morgondagens match så kommer en sak vara säker: Det är roligare att spela i Rotebro än i Sollentuna United.

P.S. Anton öppnade inte munnen under träningen (ingen annan heller för den delen), Jempa springer alltid som en flicka, Pål åt konstigt nog inte upp någon alls och Rübsamen var såklart inte på träningen.