Bedrövlig insats gav oss ändå en poäng

Att vi är ett märkligt lag som spelar märkliga matcher är något som vi tydligen måste bevisa för oss själva i var och varannan match numera. Så även mot Västerås i lördags där en av säsongens sämsta insatser, med 0-2-underläge som följd, kunde förvandlas till en mycket oförtjänt poäng efter en duglig sista kvart. Märkligt var ordet.

Känslan hade funnits i mig ända sedan domaren blåste av derbyt i tisdags. Det var en dålig känsla som jag gång på gång försökte slå bort från mitt huvud, men likt en gummiboll kom den gång på gång också tillbaka. Uppgivenhet är väl det ord som närmast kan beskriva denna känsla, en slags tomhet som lätt kan infinna sig när man ser en dröm gå i kras. Drömmen den här gången var division ett, och efter förlusten i El Clasico kändes den drömmen avlägsen - vad hade vi nu att kämpa för? Och bara några dagar senare skulle vi möta ett vilt kämpande Västerås på Skinnaråsen utan den dröm eller energi som fått oss dit vi var. Känslan att vi inte skulle prestera någon propagandafotboll (som vi gjort oss kända för den här säsongen...) gnagde i mig och det fanns en misstanke om att känslan delades med mig i gruppen, utan att vara uttalad. Hur skulle detta gå?

1:a halvlek

Startelvan fick sig en sminkning från förlusten senast mot United och såg ut såhär mot de gulsvarta Västerås:
Curt-Axel
Haga, Mbye, Sheriff, Lukas
Kalle Gnäll, Karlsson, Seb, WiklundH
Biyo, #14
Unge Sköre fick snällt sätta sig på bänken på grund av en ömmande ljumske, vilket gjorde att det kastades om en del i laget.

Känslan som fanns i Unge Tunge redan innan match, visade sig inte vara så fel när matchen väl satte igång heller. Ett håglöst Rotebro, utan den energi och fart som hemmapubliken blivit vana vid att se på Skinnaråsen, började matchen mot ett taggat Västerås. Ett Västerås som slåss med näbbar och klor för att få fortsätta spela i division 2 nästa år och som tog tag i taktpinnen direkt. Långa bollar från mittfältet damp gång på gång ner bakom vår backlinje och som gjorde att Gnällbältelaget kunde komma till inlägg där det blev lite halvfarligt flera gånger. Curt-Axel i målet fick skrika sig hes flera gånger på medspelare som inte tog sitt ansvar i defensiven och tränare Christer och Christer var nära på att svimma på grund av det horribla anfallsspelet. Mängder av felpass, felbeslut och slarv karakteriserade Rotebros första halvlek, där den vanligaste passningen var den långa från försvaret mot stackars Biyan som fick stångas mot långa mittbackar i ett lågt spelande Västerås. Ironiskt nog var det på det sättet vi ett par gånger kunde komma till farligheter, nämligen när andrabollen vanns av oss i den farliga ytan mellan deras backlinje och mittfält. Men några mål gjordes inte av seriens målrikaste lag denna första halvlek. Däremot kunde Västerås nicka in ledningsmålet, vilket kändes helt logiskt när en omarkerad spelare kunde hoppa upp ostört på en vänsterhörna. Danne räddade oss sedan flera gånger från ett större underläge innan domaren gjorde helt rätt i att blåsa av skiten.

Bäst i första halvlek:
- Danne i målet. Har varit fantastisk hela säsongen och visade att även om medspelarna inte alltid är på topp så har vi en målvakt vi alltid kan lita på.
- Att den tog slut.

Sämst i första halvlek:
- De elva färgblinda spelarna i hemmalaget som prompt fortsatte att passa de gulsvarta spelarna.
- Linjedomaren som sa till Vega att han var tvungen att sitta ned "för att det bara får stå en i taget innanför det tekniska området". Bra surr!

Övrigt:
- Den röda tejpen fortsätter att stjäla energi från oss. Nu var det Lukas som lackade på denna förbannelse: "Jävla skittejp!!" skrek arga Klas och kastade bort skittejpen.
- Somliga straffar Gud genast - bara minuter efter Lukas svordomar blir hans familjelycka träffad av Erreamärket på bollen. Matchen fick ta ett tio minuter långt uppehåll innan flickvännen Linn kunde andas ut.
- Bergs kommentar när Lukas ligger ner och behöver vård: "Den här gången går jag fan inte in, han får ligga där!"
- Vi har krävande supportrar i publiken. Efter en bedrövlig första halvlek säger mamma WiklundH till sin besvikna son: "Hur jävla dåliga är ni egentligen?!" Stärkt gick sedan Alex till omklädningsrummet.


2:a halvlek

I halvtid hotade tränarparet att byta ut hela elvan inför den stundande andra halvleken. Tur att lagledare Arne kunde meddela att elva byten inte är tillåtet i division 2 och samtliga spelare fick istället en andra chans att visa vad man går för.

En förändring som gjordes redan i första halvlek var att flytta ner #14 på yttermittfältet, flytta in WiklundH i mitten och flytta upp Kapten Seb i anfallet - bollarna kom ändå uppe i luften så då kunde vi väl lika bra ha en huvudspelare där. Andra halvlek började dock inte så mycket bättre än vad den första slutade. Men Västerås lade sig än mer på försvar, vilket gjorde att de rödblå kunde ha boll lite mer och felpassen reducerades till en icke-katastrofal nivå vilket ledde till något som kunde likna ett spelövertag från vår sida. Just när man kände att "fan, kanske vi kan vända det här trots allt" kommer nästa spark i käften. 0-2 på en inläggsfrispark från deras högerkant med knappa halvtimmen kvar att spela. Återigen fick en omarkerad spelare en alldeles för lätt väg till målet och matchen kändes avgjord. Känslan fanns kvar ända till den 78:e minuten då Sebbe, som en blixt från klar himmel, krutar upp ett grymt högerskott i krysset bakom en förvånad Västeråsmålvakt. Unge Tunge kommer in som en sista desperat åtgärd för att få till en kvittering tillsammans med Leal och DF som sedan tidigare bytts in. Tio minuter efter reduceringen kommer också kvitteringen, efter ett inspel från höger från Unge Tunge som rensas rakt upp i luften av en gulsvart back med kalabalik i straffområdet som följd där till slut Sheriffen kunde panga in bollen i mål.

Båda lagen har sedan hyfsade lägen att avgöra, men matchen slutar 2-2, ett resultat som vi ska vara nöjda med med tanke på hur matchen utvecklade sig, men som ändå måste ses som ett bakslag i vår strävan över att åtminstone komma före United. Vi ska vara nöjda med hur vi avslutar matchen där vi får en poäng som vi definitivt inte förtjänar, men sett till 90 minuter ska vi inte alls vara nöjda med vår insats. Vi gör kanske vår sämsta insats för säsongen och förhoppningsvis kan den fungera som en väckarklocka till säsongsavslutningen.

Bäst i andra halvlek:
- Upphämtningen, som startades av en kanon från kapten.
- Sheriffs målgest som bestod i att springa allt vad han kunde med armarna uppåt tillbaka till sin backplats. Hur gör man den på FIFA10?

Sämst i andra halvlek:
- Ytterliggare ett insläppt mål på fasta. INTE okej!
- Mål nummer 100 låter vänta på sig för Unge Återigen-Måltorre

Övrigt
- Både Frej och United tappade poäng, vilket innebär att det är oförändrat i toppen av tabellen . Typiskt att vi inte vinner då!
- Var är Jerry WiklundH?
- Före detta Rotebrospelaren Joseph Mutumba tittade på matchen i dunjacka. Det är varmare där han kommer ifrån.
- När Joseph till slut tog av sig jackan började det regna. Gud är rolig han.
- Nämnt Gud två gånger detta inlägg. Jag är ju ateist. Eller?

En dålig insats av oss i lördags, en insats som dock väckte något inom mig. En känsla som är klart mer positiv än känslan efter Unitedmatchen. En känsla av revanschlusta, som ska yttra sig i våra fem sista matcher av säsongen. Nu är det upp till oss att visa varför vi ligger tvåa i tabellen. Nu kör vi - framåt stolta Rotan!