Även en icke-match är en match

Ghotsbusters IS fortsätter att spela oavgjort med sina spöken och serien fortsätter att vara oliiiiidligt spännande, efter en ganska tråkig 0-0-match i Strömsberg mot serieledarna.

- En icke-match, menade mittbacken Carl Lennerman.

Det var väl knappast mot mot "Heden" i Strömsberg som fotbollsvärldens blickar riktades igår, då det vankades toppmöte i Division 2 Norra Svealand mellan serieledande Strömsberg och Rotebro. Det vankades ju tydligen något stormöte i England också. Men vi var där i alla fall och ett referat till alla törstande Rotebrosjälar som inte var där är på sin plats. Och vi var där för att mota bort ännu ett spöke från vår spöklista; förra veckan tog vi vår första poäng mot Enköping i klubbens historia - nu var tanken att vinna mot Strömsberg för första gången någonsin på fem försök. Dumt då att lagets främste dammsugare sög på fel sätt just denna eftermiddag då...

Strömsbergs IF - Rotebro IS 0-0

Publik: 202

Lite förändringar i startelvan från senast gjorde att den såg ut på följande vis:

Danne

Haga, Lennerman, Mbye, Petros

Kalle, Seb (ut 65), Simon (ut 82), Lukas

Rolle (ut 84), Skedman

Bänken: Lelle, Leal, Vigge (in 82), Keivan (in 65), Armin (in 84), Bacon, 14

Danne tillbaka i målet efter några matchers frånvaro - en målvaktskamp som om båda keeprarna tar den på rätt sätt kan bli både utvecklande och nyttig för oss, med två grymma målvakter som gör allt på träning för att få spela. Sen har vi även Emil Fnine som imponerar på träning och kan komma in och göra ett bra jobb om Danne kollar på när Hammarbys damer tränar bågskytte och Lelle spelar in en ny säsong av Paradise Hotel. Och så Armin på det, vilken jävla målvaktsuppsättning! Nåväl, nya för dagen var även Haga som vänsterback och Seb på mitten. Dessutom var Lukas tillbaka på sin högerkant där han trivs som bäst.

1:a halvlek:

Det är en ganska välspelad fotbollsmatch vill jag lura mig själv i första halvlek, där båda lagen spelar en ganska småtrevlig fotboll i hyfsat tempo. Ja, det kanske inte var Manchester United-Barcelona, men biljetten kostade ju inte 1500 kronor på Heden heller så det hade väl ingen förväntat sig. Båda lagen var dock ganska frikostiga med att ge bollen till motståndarna, där förre Unitedspelaren Kabba Langley i Strömsbergsförsvaret var den mest generösa av alla på plan. Helvete vilka dåliga fötter den grabben har! Lennerman med träskor ser ju ut som Messi i jämförelse. Det känns som att vi är det något starkare laget de första 45 minuterna, där Sebbe vinner mycket boll på mitten och där vi hittade fina ytor mellan deras försvar och mittfält att spela på. Dumt då att lagets tänkta kreatör - Skedman - hade glömt att ögna igenom Benny Lennartssons "Vän med bollen"-DVD:s som står i bokhyllan. Sämst på plan och endast marginellt bättre fötter än nämnda Langley.

Trots att vi kändes som det något bättre laget under första 45 så var det hemmalaget som stod för målchanserna. Och Danne som räddade dem:

- Först ett friläge på deras vänsterkant där Danne kommer ut bra och räddar ett svagt avslut i matchinledningen.

- Sen tippar Curt-Axel ett jätteskott i ribban...

...innan han kommer ut och täcker halvlekens farligaste chans då en Strömbergare (inte Sebbe eller Lukas) får ta ner en boll på bröstet i vårt målområde.

Strömsberg är ett farligt lag som utnyttjar sina duktiga yttrar på ett effektivt och systematiskt sätt och som med sina målfarliga och targetspelande forwards ständigt är ett hot mot motståndarbacklinjen. Inget mål från dem innan halvtid i alla fall och istället får vi halvlekens sista chans då Rolle löper sig fri och nickar bollen förbi Strömsbergs målvakt, som "Schumacher-kapar" vår käre Gambian utanför straffområdet. Frispark och utvisning? Nope. Vi fick nöja oss med frispark, gult kort på målvakten och två groggy spelare. En korrekt bedömning enligt min mening då Rolle inte nödvändigtvis hade varit först på bollen efter sin nicktouch, och i så fall ändå inte med särskilt bra vinkel för att sätta bollen i nät. Frisparken var halvlekens sista, men förvaltades dåligt av Kalle som dock bjöd publiken på sin vältränade mage när han drog upp tröjan över huvudet i besvikelse över den dåligt förvaltade frisparken. Mållöst i halvtid.

För övrigt...

...var det oschyst att jämföra Strömsbergs målvakt med tyske Schumacher (som nästan mördade franske Battiston i en liknande utrusning under VM 82), men jag ville få glänsa med mina VM-kunskaper.

...var halvlekens bästa samarbete mellan Kabba Langley och Johan Hedman som ägnade hela halvleken åt att passa varandra. Värva grabben till Rotan, de verkar ju hitta varandra i sömnen de där två!

...spelade Sebbe 45 minuters fotboll utan ambulans fick tillkallas. Vafan va oddset på det?!

2:a halvlek:

Om den första halvleken var bra, så var den andra det motsatta. Dålig alltså. Det höga tempot var borta, men bolltappen kvarstod och en match i lågt tempo, med många bolltapp, men med få målchanser är väl knappast något man masturberar till (vad sjukt DET vore!!). Rotans bästa chans under den avslutande halvleken var en utebliven straff när Rolle sprang förbi landsmannen Kabba som helt sonika fällde honom. Domaren ville dock inte hjälpa oss med målchansskapandet denna gång och avblåsningen uteblev. Istället var det som under första halvlek - Strömsberg stod för chanserna och Danne för räddningarna. Farligast var det när Parling rann igenom, men Danne slängde sig och knep bollen framför fötterna på den storvuxne anfallaren. Puh!

Keivan bytte av tröttkörde Seb tidigt och ville göra avtryck på sitt eget lilla vis; efter en filmning och en hård tackling fick han syna det röda kortet och tacka för sig. Lite hård andra varning kan jag personligen tycka då Keivan endast gick in hårt, inte fult och dessutom var på boll. Fispark hade räckt. Då var det dock bara någon minut kvar och det slapp bli en ödesdiger utvisning. Nej, andra halvlek var inget för de stora scenerna och sämst även denna halvlek var Unge Vafangörhanpåplanige som inte hade mången rätt på hela matchen. En "icke-match" valde Lennerman att kommentera eftermiddagen och får delvis rätt. Om matchen hade varit en film så var regissören en prao-elev som inte visste vad dramaturgi eller avslutning var och med Jacob Eklund i alla roller. Vafan!

0-0 borta mot serieledarna känns väl inte så dumt och vi är endast tre poäng från serieledning efter sju omgångar. Samtidigt gör vi ingen speciellt bra match igår, särskilt inte i andra halvlek och vi måste fortfarande bli bättre på att hålla i bollen under längre sekvenser i matcherna. Känslan är att vi är tillräckligt bra för att vinna den här serien, men då måste vi kunna äga matcher som denna och inte hoppas på individuell briljans såväl framåt som bakåt. Starkt dock att kriga till sig en pinne när det uppenbarligen inte var vår dag igår.

Nu väntar två raka hemmamatcher på vår borg där vi är utan poängtapp och med Ruben i ryggen känner oss bäst i världen. Härligt!

Nu har jag för ont i ryggen och är för trött i huvudet för att komma på några roliga "övrigt-anekdoter", men jag var sämst på plan igår i alla fall. Om jag inte nämnt det tidigare.

Log ut -slut!

Inför Strömsberg: Kartläggning av serieledarna

Strömsbergs IF: Spöket, Storebrodern, Serieledaren. Ett lag som till synes är väldigt likt Rotebro, men som många hävdar är snäppet bättre. Men är de verkligen så jävla bra? Rotanbloggen har under veckan pluggat in sig på motståndet för att ta reda på om tabellen ljuger efter mer än halva vårsäsongen.

Spöktemat har vi redan varit inne på den senaste tiden. Vi har ännu inte besegrat Strömsberg på fyra försök och förra säsongen blev det två förluster. Att sedan kalla SIF för storebror kanske är lite att ta i, men faktum är att det är svårt att snacka bort att Strömsberg hamnat placeringen precis framför oss de två senaste säsongerna. Att de dessutom spelar ganska likt oss gör inte syskonliknelsen sämre. Mindre diskutabel är serieledningen. Efter 6 omgångar är Strömsberg fortfarande obesegrade efter tre vinster och tre oavgjorda. Tabellen har dock en förmåga att ljuga tidigt under säsongen, vilket gjorde oss nyfikna: hur bra är årets upplaga av Strömsberg?

Man inledde med två oavgjorda, borta mot GUSK och hemma mot Sandviken. Båda matcherna slutade 1-1, där GUSK precis som mot oss fick in en boll på stopptid. Enligt rapporterna var bägge matcherna resultatmässigt rättvisa, men efter två omgångar kände Strömsberg att man var på gång och att trepoängarna snart skulle ramla in om man fortsatte skapa målchanser och spela lika bra.

Även om det inte blev någon ketchupeffekt mot Spårvägen så kom första trean i tredje omgången mot Spårvägen. Segerskytt blev mittbacken Johannes Ericsson på huvudet och 1-0 fick räcka trots att man fortsätter skapa chanser.

Islossningen kom istället mot Skiljebo borta när man efter underläge 0-1 efter första 25 minutrarna tar över totalt, dominerar sista 65 minutrarna och vänder och vinner med hela 4-1, återigen anförda av Johannes Ericsson som enligt tidningsrapporter var lagets bäste spelare och matchavgörande under den perioden som Skiljebo tryckte på för att försöka komma igen i matchen.

Målkavalden fortsatte mot Falun hemma i vad som beskrivits som "en dålig match mot ett ännu sämre lag". Strömsberg kom inte alls upp i nivå, Falun hade ribbträffar x 2 och Martin Sundström i målet var fenomenal. Ändå slutade matchen 3-0 till Strömsberg, trots att man var dåliga på att utnyttja Faluns genomusla och naiva kortpassningsspel.

Senaste omgången mot Norrtälje verkade påminna lite om Enköping-Rotebro. Tidig ledning för Strömsberg som ägde första halvlek tack vare en kraftig medvind, medan andra halvlek tillhörde Norrtälje som också lyckades kvittera inför hemmapubliken. Slutresultat 1-1.

För att sammanfatta så objektivt som möjligt så måste man säga att det känns som att Strömsberg har en väldigt hög lägstanivå. Trots att man är segstartade under säsongsinledningen så står man upp bra mot såväl GUSK som Sandviken som bägge gått starkt under våren. Man lyckas också vinna mot Falun klart trots att man har en lite sämre dag. Ska man däremot titta på topparna så verkar det inte heller som att man haft sådär jättehög högstanivå hittills. 1-0 mot Spårvägen och dåligt spel mot Falun skrämmer inte. Oavgjort mot Sandviken likaså. Att kryssa mot GUSK säger verkligen ingenting då GUSK spelar antifotboll och försöker kryssa mot allt och alla och oavgjort mot Norrtälje är väl inte heller jätteimponerande. 4-1 borta mot Skiljebo är ändå riktigt starkt, och framförallt att komma tillbaka och fullständigt äga matchen efter underläge. Strömsbergs styrka är inte att de är ett Frej eller United á la 2010 som var såpass bra att man faktiskt kände sig underlägsna trots att man gjorde en bra match, utan det är snarare tyngden som talar för Strömsberg sett över hela säsongen. Det finns inte ett enda lag som vinner över Strömsberg om man gör en dålig match och detta faktum gör att vi garanterat kommer få se Strömsberg i tätstriden under hösten. Men inför lördagen då? Vad behöver vi se upp med och VAD är serieledarnas styrkor?

Spelet
Strömsberg är precis som Rotebro ett starkt kontringslag. Skillnaden är att man kommer på betydligt fler inlägg där man har framförallt Pontus Parling som är sylvass på huvudet (vill minnas att han hängde en med pannan mot oss på Skinnaråsen -09). Anfallsspelet bygger mycket på firma Parling/Berglund som tillsammans kommer svara för 15-20 mål i år. Det känns klyschigt att säga det eftersom gamle coach Johansson sa det om alla lag inför varje match men här kommer det: "De har en stor tung kille på topp och dom är bra på fasta".

Spelarna
Man har en ruggigt starkt centrallinje där Johannes Ericsson i mittförsvaret, Simon Grudeus på innermittfältet och Björn Berglund på topp har varit lagets bästa spelare såhär långt. Man verkar också fortsätta traditionen med målfarliga yttrar. Förra året gjorde Jocke Blomqvist 10 mål från yttermittfältet, i år har Gustav Ytterbom gjort två från sin högerkant. Kul att nämna är att gamla Unitedmittbacken Kabba Langley är given som mittback. Han spelar fult så in i helvete och är ett monster på huvudet. Särskilt bra försvarare är han dock inte, Hedman har sprungit åttor runt honom förr.

SIF:s skytteliga
Björn Berglund 4
Gustav Ytterbom 2
Marcus Hägg 2
Pontus Parling 1
Johannes Ericsson 1
Daniel Mattsson 1
Micro Lööf 1

SIF:s stjärnliga (man prisar matchens 3 stjärnor efter varje match):
Simon Grudeus 9
Björn Berglund 7
Johannes Ericsson 6


Hur Rotebro väljer att tackla den här informationen håller vi än så länge hemligt på bloggen. Vår hängivne läsare "Analys" vill gärna se en defensiv á la GUSK med 7 spelare bakom bollen och endast Johan, Rolle och Tomas framåt. Hur det blir med den saken får vi se, men det enda vi kan lova är att vi åtminstone inte kommer spela en offensiv á la GUSK. Äckliga långbollar på huvudet och diagonal krossar från kant till kant är inte Rotans melodi, vi har ju Skedman.

Det kan bli en riktigt intressant match där båda lagen föredrar att kontra, det handlar nog mest om vilka som gör det bäst. Strömsberg har en högre lägstanivå, vi har en högre högstanivå. Kan vi bara nå upp till den kan vi skrämma spöket. SÅ jävla bra kan de inte vara!

Tidsmaskinen; Rotan upp i tvåan

Det är lördagen den 17 oktober 2009. Klockan ska snart ticka fram till 19.15 och höstkvällen är kall. På Råsunda Stadion hoppar AIK:s supportrar upp och ner i klacken efter en sedvanligt tråkig 1-0-match mot Gefle som skulle leda till ett SM-guld för Solnaklubben, men det är inte där som känslorna svallar över. Bara hundra meter bort - på Skytteholms mindre glamourösa A-plan - har nämligen en väldigt liten klubb med bara några hundra medlemmar kvalificerat sig för division 2.

"...det kunde inte hända. Det var ömöjligt, det är omöjligt!" / Lasse Granqvist

Inför säsongen 2009 var det inte många i Rotebro som trodde att avancemang från division 3 skulle vara möjlig. Året innan dess hade kontraktet säkrats först i den sista omgången efter en katastrofal sommar och höst där laget föll som ett ankare i seriehavet trots en stark inledning. Inför 2009 hade heller inga stora värvningar kommit in, utan det största "nyförvärvet" blev istället att Kalle Ramsell var tillbaka efter en långtidsskada. Ett tillskott som skulle visa sig viktigt.

Tränare Christer Johansson var dock glasklar inför säsongen - "Vi ska gå upp till division 2!" löd det tydliga målet. Och när gubben Johansson bestämmer sig för något så brukar det också bli så. Det var dock inte förrän segern Järfälla på bortaplan med 5-2 efter sommaren som vi i laget verkligen började hoppas på något stort. Efter en mycket stark avslutning på säsongen, där segern mot toppkonkurrenten Assyriska i Södertälje stack ut som den starkaste av segrar, visade det sig att vi hade kvalificerat oss för kval till division 2. Det var fortfarande en lång väg att gå.

Första hindret på "vägen upp i tvåan" (som vi så många gånger under denna höst skämtade om på ett ganska rått och typiskt manligt sätt) blev Regnsjö som via ett dubbelmöte passaerades utan större problem, främst tack vare en stark hemmamatch. Om Regnsjö var ett litet damhinder i häck, kändes nästa motståndare - Råsunda IS - som en stavhoppsställning i Bubka-klass. Det man hört av Råsunda var att de inte släppt in ett mål på hela säsongen och att de hade världens största (och kanske bästa) forward i laget. Skulle drömmen om tvåan dö här? Efter en halvlek på Skinnaråsen skulle vi bli varse om att Råsunda gick att göra mål på, tre gånger dessutom, och att världens största och bästa forward bara var världens största mittfältare. Och verkligen inte bäst. Inte ens i Råsunda. Det första av två möten slutade med Rotebroviktoria med 3-1, där gamle Rotanbekantingen Robert Babic gjorde motståndarnas mål. Trots detta positiva resultat, var det inte enbart glada ansikten som lämnade Skinnaråsen med Rödblå färger. Resultatet borde varit större och den störste målsumparen var Johan Hedman som missade tre "100-procentiga målchanser" som Hasse Backe hade uttryckt det. Å andra sidan missade Råsunda en straff vid ställningen 3-1, så det kunde varit värre också.

Returmötet på Skytteholm denna kalla höstkväll skulle bli en känslomatch. Den första halvleken var låst och nerverna satt utanpå kläderna, åtminstone hos bortalaget som vädrade sin högsta serieposition i historien. Precis innan halvtid blåste dock, den för dagen värdelösa, domaren straff för Råsunda. 1-0 och helt plötsligt skulle vi bara vara ett baklängesmål från att se drömmen krossas. Men historien ville annorlunda. Abdulmasih Keriakes i Rotebromålet gjorde återigen en viktig räddning och det oavgjorda resultatet stod sig till halvtidsvilan. Andra halvlek blev en lång väntan på en slutsignal som skulle förkunna att vi nått vårt mål som vi satt upp i början på säsongen, men de nerver och den oro som funnits försvann när målsumparen Hedman rundade målvakten i friläge och gav de rödblå hjältarna ledningen - vilket betydde sammanlagt 4-1. Saken var klar! Att Råsunda kunde kvittera i slutet gjorde inget. Vi var i division 2!

Glädjen i Rotebro var total och kylan som hade satt sig runt Solna denna kväll var som försvunnen. I omklädningsrummet korkades champagneflaskorna upp och för vissa av spelarna väntade limousin för blöt efterfest i Uppsala. En lång säsong var över och det som alla trodde var omöjligt hade nu inte bara blivit möjligt utan även verkligt.

Lördag den 17 oktober 2009 kommer för alltid vara ett speciellt datum för alla med rödblåa hjärtan. Tack alla som var med och gjorde detta möjligt!

ESK-Rotebro: Delad poäng och delade känslor

Ghostbusters var på Enavallen i rödblåa kläder för att mota bort ett grönt spöke. I en halvlek. Sen bytte dom plats med Rotebro och Enköping skrämde sig tillbaka in i matchen. Det räckte till delad pinne... och delade känslor.

Enköpings SK - Rotebro ISFF 2-2 (0-2)

0-1 Johan Hedman (3)

0-2 Roland Mendy (37)

1-2 Joel Rajalakso (73)

2-2 Heradi Simba (84)

Publik: 648

Senast vi var på Enavallen möttes vi av kastvindar, minusgrader och en fotbollsplan som till och med BK Häckens spelare hade vägrat spela på. När vi anlände denna vackra senvårsöndag var visserligen de starka vindarna kvar, men minusgrader hade förbytts till solsken och sommarvärme och planen höll nästan Skinnaråsenklass. Det kunde ju bli riktigt trevligt det här.

Litet orosmoln på Rotebrohimlen var dock att tänkte vänsterbreddaren Tomas Amanuel...ish, anlände till Enköping med en fotskada som stoppade honom från spel och tränarparet blev tvungna att göra en sen ändring i startelvan som för dagen såg ut på följande vis:

Lelle

Lukas, Mbye, Lennerman, Petros

Bacon, Keivan, Simon, Kalle

Skedman, Rolle

Bänken: Armin, 14, Cesar, Leal, Vigge, Danne

Simon fick ta steget upp på mittfältet med tanken att bidra med tuffhet och styrka mot ett förmodat starkt grönsvart innermittfält hos motståndarna medan Rolle fick som uppdrag att med sin snabbhet löpa djupa sår i Enköpingsförsvaret.

1:a halvlek:

Ja det började onekligen bra för de rödblåa och Cribba och Grabben fick mysa ordentligt när deras ena drag för dagen - Rolle som forward - gjorde precis som planerat, nämligen löpte igenom och serverade Skyttekungen Skedman ett läge som han inte kunde missa redan i den tredje minuten. Alltid skönt med ett tidigt mål såklart, men samtidigt svårt att veta hur man ska förhålla sig till resterande del av matchen när förutsättningarna plötsligt skakas om. Ska vi lägga oss på försvar och försöka bevaka vår ledning eller fortsätta enligt matchplanen? Vi faller visserligen lite väl långt ner med innermittfältet emellanåt, vilket medför att Enköping får kontrollera spelet farligt högt, men utan att skapa annat än ett par hyfsat farliga frisparkar som resultat. Istället är det vi som kontrar oss framgångsrikt till målchanser. En för dagen mycket inspirerad Roland Mendy (för övrigt födelsedagsbarn idag) löpte sig fri kort efter ledningsmålet men blev bruten precis innan avslut och Skedman var bara ett värdelöst avslut från att göra 2-0 med vänstern. Men bollen skulle leta sig in ytterliggare en gång på Jonte-kopian (nej, det var inte bara för att han var neger!) i Enköpingsmålet innan halvtid, när Rolle Martin Dahlin-kastade sig fram på Lukas inlägg efter en frisparksvariant. 2-0 stod sig till halvtid - en ledning som då kändes både rättvis och säker. Sånt kan dock ändra sig snabbt...

Rotanbloggen likes this:

- Vi kom ihåg att packa ner egna strumpor denna gång - förra året fick vi spela i Enköpings bortastrumpor på Enavallen. Det märks att vi har varit med i tvåan ett år.

- Bacon dominerade under planinspektionen med sedvanligt trixeri á la Ronaldinho. En vit brasse helt klart.

- Armin fick Pierre att garva läppen av sig när han försökte sig på ett "Bapupa-inkast".

- Rolles speed. Kul att Rolandinho äntligen fick ut maximalt av den under första halvtimmen!

- Domaren, faktiskt. En skön kille som gick att prata med.

- Lennerman och Mbye är fan k-u-n-g-a-r i luften. Alla lag som försöker lyfta bakom vår backlinje - come an bara!

Dislikes:

- Vi måste fortfarande fa-an lära oss att få lite längre anfall emellanåt. Anfallsparet Rollman må ha skapat oreda, men hade det fortsatt så hela matchen hade vi behövt mer syrgas än Limpar i Mästarnas Mästare.

- Enköping skapade ändå några halvlägen på fasta... och vi visste sedan tidigare att vi kan vara lite svaga på defensiva fasta. Den känslan ville vi inte ha med oss till andra...

- Enköpingsklackens vokabulär. Gamla gubbar som visar engagemang är härligt. Gamla gubbar som skriker könsord är bara osmakligt. Skärpning! Ruben skulle aldrig sjunka så lågt...

Andra halvlek:

Matchbilden påminde ganska mycket om den första halvleken, med undantaget att vi inte tilläts kontra lika effektivt. Istället skapar vi våra chanser genom kombinationer och kanterna. Kalle har ett bra läge att öka på när han efter väggspel med Skedman kommer ren, men tyvärr lite för nära målvakten som räddar till hörna. Armin gör ett ganska piggt inhopp och trampar runt någon gång och får in bollen utan att det blir hyperfarligt. Istället fortsätter Enköping trycka på. Joel Rajalakso oroar en del med sina löpningar bakom ytterbackarna, men ESK:s anfallsförsök resulterar allt som oftast i hörnor eller inkast långt upp. Deras fasta skulle dock skapa mer än oro. Med ungefär 20 minuter kvar slås en lång frispark några meter in på vår planhalva. Lelle är lite för het och missdömer totalt, men som tur är finns Mbye bakom som en räddande ängel på mållinjen och Carl General som rensar bort i målområdet. Vi som fanns på plats från Ruben (5 pers) kände en viss oro från sidan då det kändes som att en rejäl medvind hjälpte ESK att orka löpa medan vi såg trötta ut, framförallt på mitten. Vår anfall blev kortare och kortare och Lelle hade lite problem i luften för dagen. Med 20 minuter kvar kändes det dock som att vi skulle klara av det utan större problem, men som så ofta när man känner sig bekväma så får motståndarna ett skitmål. ESK har hörna från vänster. Vi har Kalle på första ytan, Mbye i första zonen i målområdet och Jonas på första stolpen, där ESK också har en gubbe. När hörnan slås går gröningen ut några meter på en tom yta mellan Kalle, Mbye och Jonas där ingen egentligen har ansvaret och det således är svårt att klandra någon. Att han sedan får en halvträff på huvudet till en spelare som får felträff med vänster så att bollen dimpar ner till Rajalakso som kan raka in den i öppen kasse - dä 'ä otur och vidrigt irriterande. Bra gjort av ESK om det är en intränad variant, men samtidigt krävs det sjukt mycket för att lyckas hitta just den ytan samtidigt som deras kille inte kan få så mycket kraft på bollen. Skitmål!

Men om första målet var ett skitmål var andra målet ett fenomenalt skitmål. I 83:e minuten får ESK ett inkast (då ska det inte vara målchans om inte Rory Delap kastar). I ett sjukt trångt målområde går Lennerman upp, med Simon och två ESK:are runt sig, missar så att bollen studsar i målområdet mot Lelle på linjen som har en jättestor spelare som backar bak mot honom så att han bara får fingertopparna på den och på mållinjen kommer en ytterliggare gröngöling och touchar in den på huvudet. Återigen en otroligt tilltrasslad situation där ESK har fem gubbar i vårat målområde. Det enda man kan konstatera är att bollen inte ska få studsa i målområdet på ett inkast. Ett fair mål som ska vara godkänt, med otroligt frusterande att både Lennerman och Lelle bara blir sådär lagom smågruffade på att det inte bör dömas bort. Kunde vi inte haft en italiensk domare?!

Efter detta skapas det inga fler riktigt heta målchanser. Oavgjort borta mot Enköping får väl ses som ett okej resultat som många säkert hade tagit på förhand, men som esk.nu så idiotiskt hävdade så bör naturligtvis inte bägge lagen vara nöjda med varsin poäng, vi hade ju för fan 2-0 med en kvart kvar!

I övrigt:

- Tar vi med oss att vi varit tillräckligt bra för att kunna vinna samtliga matcher hittills i år...

- ...men att vi inte har råd att tappa poäng i slutminutrarna om vi ska slåss i toppen.

- Skulle Cesar släppt bollen till Armin i ett kontringsläge 2 mot 1...

- Tycker vi det är tråkigt att vi har två grymma målvakter som tyvärr stått för några missar hittills i år vilket gör att rikspuckon tycker att vi ska köpa ny målvakt. Rotanbloggen lovar att inget lag i serien har så bra reservmålvakt på bänken - oavsett vem som står.

- Är vi trots allt bara två poäng från serieledning och möter ledarna nästa omgång. Vi är fan med i racet!

Nästa vecka är det återigen dags för Rotans grabbar att ta med sig dammsugarna på bortamatch. Denna gång ska det jagas spöken i Tierp. Tar Ghostbusters tre poäng då finns det alla chanser i världen att börja drömma om ännu ett kapitel i sagan som skulle kunna bli fiktion i ett annat bustersammanhang - fotbollstidningen.

/Skyttekung Skedman & Åsen "Ruben" Mattsson

En liten aptitretare

Innan det stora inlägget om gårdagens match mot Enköping så kan vi bjuda på denna länk nedan, som innehåller highlights från matchen. Kul i början, mindre bra slut.

http://www.youtube.com/watch?v=pYCCOod3QPU&feature=player_embedded#at=58

Håll till godo så länge så kommer ett inlägg innan midnatt - nu ska vi skriva mail till Lars-Åke Lagrell och kräva fler poäng i serien eftersom vi har varit bäst i varje match.

Rotanbloggen

Inför Enköping - Rotebro

Efter fem omgångar ligger Rotan med uppe i den jämna toppen, som innefattar ungefär tolv lag och drömmen om spel i Division 1 till nästa år närs fortfarande. Det är dock hemmaspelet som är anledningen till den näringen och när vi imorn åker till Sveriges närmaste stad gör vi det för att ta våra första bortapoäng för säsongen. Missa inte det!

Lördagsträning och sedvanligt vackert väder under ett mycket lättsamt träningspass med mycket skratt och många tunnlar. På 20 minuter kvadratsspel så hinner till och med Lennerman och Paradise Hotel-Lelle tunnla sina medspelare. Dock inga skadade denna gång eftersom Haga satt i fyllecell efter nattens bravader fotfarande*. Det andades optimism och glädje inför den tuffa matchen mot Enköping imorn och vi har ett fint självförtroende i laget och många duktiga spelare vilket skapar en del huvudbry för Holmberg.

Enköping har överraskat i inledningen av serien och är framförallt svåra att få hål på, men känns väl precis som alla andra lag i den här serien. "De är stabila bakåt, är farliga på fasta och har en stor jävel på topp som vi ska passa oss för." Det är bara att kopiera och klistra in inför samtliga "inför-match-inlägg". Rotan känns som seriens mest spelande lag såhär långt. Hur fan hände det?!

I övrigt har veckan som varit bjudit på ganska mycket smått och gott:

- Blomberg somnade under torsdagsträningen - Lärarjobbet i Husby är för mycket för Grabben.

- Mbye valde att inte närvara under den tidiga lördagsträningen med samma motivering som han alltid använder under tidiga lördagsträningar: "Man kan inte träna så tidigt på en lördag!" Word!

- Cribba visade återigen prov på sin skrala svenska (han har ju bara bott här i 40 år...) när han inte ville "...dra alla över en kant" apropå den dåliga ordningen i omklädningsrummet. Man drar dock inte alla över en kant utan över en KAM kära Holm. Mycket studieskulder?

- "Boys will be boys" är ett uttryck som passar i Rotebro. Går inte en träning utan att någon öser en hink kallt vatten över någon annan eller att en skjorta hänger i taket. Vi är fan som Glenn och Glenn i Götet på 80-talet. Fast med någon fler "utlandsfödd" kanske.

Imorn får vi hoppas att den goda stämningen i kombination med chansen att vara ny serieledare efter 90 minuter ska hjälpa oss till tre nya poäng. Det känns som att det är dags att ta på sig Ghotsbustersmunderingen och mota bort det första av två analkande spöken på Enavallen imorn. Vore också kul om RUBEN kunde ge "Gröna Stå" - Enköpings hemmaklack - en match i supporterkampen. Så slut upp och kom och stötta Rotan på vägen till ettan i Sveriges närmaste stad!

Rotanbloggen

* Vi vet ingenting om detta, men det är en rimlig hypotes.

Grattis på namnsdagen RUBEN!

Rotanbloggen vill denna vackra Syttende Maj passa på att skita i att vårt grannland i väst sprutar olja på varandra idag och istället uppmärksamma att Rotans supportergrupp har namnsdag idag. Ja, i almanackan står det nämligen RUBEN över 17 maj och det klart att vi sänder ett lite grattis till alla som känner sig delaktiga i den unga, men redan så populära klubben.

Rotan Ultra Boys kommer förhoppningsvis att bli ännu större än vad den än så länge varit på de två inledande hemmamatcherna. På söndag åker Rotan till "Sveriges Närmaste Stad" och hoppas få med sig lite stöd hemifrån. RUBEN goes bortamatch kanske?

Grattis i alla fall hälsar vi på Bloggredaktionen!

Rotan fortsatt obeserade på Skinnaråsen efter jobbig seger mot Spårvägen

Hemmasviten fortsätter för de rödblå efter en jobbig, men välförtjänt 2-1-seger mot Spårvägen i lördags. Och tåget mot ettan fortsätter.

Rotebro ISFF - Spårvägens FF 2-1 (1-1)
1-0 Johan Hedman (19)
1-1 David Schäfer (35)
2-1 Johan Hedman (63)
Publik: 197

Det skulle bli regn, snålblåst och minusgrader på lördagen, men när det vankas match på Skinnaråsen så spelar det ingen roll vilken årstid eller vilka väderprognoser som går att hitta - när Rotan lirar då skiner solen! Så har det alltid varit och så var det även denna lördag. Härligt för de 197 åskådarna, med RUBEN i spetsen som verkligen fått igång sin Tifo-sektion där både banderoller, flaggor och trumma fanns i klacken. "Baby"-sektionen har också fått ett uppsving där flertalet 95:or gör sig väl hörda under matcherna där motståndarna och domarna får vänja sig vid att bli kallade "tjockisar". Nu är det väl bara en redig fight på Rotsunda Torg innan match som saknas för att vi ska bli riktigt fruktade i norrorts Supporterkretsar.

Startuppställningen för dagen såg ut som följande enligt 4-4-2:
Lennart
Haga, Mbye, Simon, Leal
Kalle, Keivan, Vigge, Lukas
Bacon, Skedman


1:a halvlek:

Det något för höga gräset (varför klipper man inte dagen innan match för?!) och det något för klistriga bollarna (varför kan vi inte ha fem schyssta matchbollar för?!) gjorde att bollen passades bäst genom luften. Detta anammade Spårvägen från första spark och slutade inte med det förrän matchens sista boll hade landat. Ganska lika Sandviken i sitt sätt att spela alltså, med den skillnaden att denna lördags motstånd inte ens siktade mot någon när de sparkade bort bollarna. Man bara hoppades att bollen skulle stanna kvar inne på plan. Rotan startade dock matchen klart mer positivt med ett snabbt anfallsspel, där vi flera gånger kom igenom via djupledsbollar bakom deras stabbiga backlinje. Målchanser saknades inte heller under den inledande 20-minutersperioden där Bacon var mycket nära att ge oss ledningen med ett dunderskott i ribban. Till slut kom dock ledningsmålet när Skedman snodde bollen från en sovande mittback och dunkade in bollen i nättaket. 1-0 och känslan att det skulle bli en ganska behaglig resa till tre nya poäng växte sig stark i laget.

Alldeles för stark skulle det visa sig då vi tappade all den glöd och intensitet som vi hade haft fram till målet. Kvitteringen med tio minuter kvar av första halvlek kom logiskt efter att Spårvägen varit nära att komma igenom ett par gånger på kort tid på grund av lathet från vår sida. Att Lättja är en dödssynd fick vi erfara denna gång då Spårvägens anfallare fick stå helt omarkerad och nicka in kvitteringen i målområdet. 1-1 stod sig till halvtid och RUBEN vinkade med näsdukarna när Rotan besvikna lämnade planen efter 45 minuter.

RIS i första halvlek:
- Första 20 minuterna då vi visade att vi är ett riktigt bra lag, med fart i anfallsspelet.
- RUBEN såklart. Domaren undrade om det var kalas innan matchen eftersom läktaren var så prydd med supporteratteraljer. Ja, när Rotan spelar är det alltid kalas.
- Speaker Mårtensson som gjorde allt rätt fram tills presentationen av linjedomarna: "...och assisterande domare för dagen är Robert Fornstedt och Josef Cakici...eller nå sånt."

GRIS i första halvlek:
- Att vi öppnar första lördagsölen efter 20 minuer bara för att vi leder.
- Att RUBEN-supportrar måste betala inträde trots att de slitit i timmar för att skapa den stämning som gör att det är så grymt att spela på Skinnaråsen.
- Gräset på Skinnaråsen är grymt, men det skadar ju inte om man klipper den någon gång emellanåt. Leal syntes ju knappt i det höga gräset.
- Spårvägens backlinje som klagade på allt, inte misnt på varandra. Redan i den andra minuten utbyttes följande konversation mellan mittbackarna: "Passa in i mitten där för i helvete!" "Håll käften och sköt dig själv!" Anar man vårkänslor i luften?

2:a halvlek:

Tränarparet Holmberg var inte särskilt nöjda med första 45 och lät byta ut Leal och Bacon mot Petros och D. Ström (Kalle gick upp på topp och Ström fick agera vänsterytter), viket också var en varning till oss andra på planen; Prestera eller bli utbytta! Vi tar också tag i taktpinnen per omgående i andra halvlek, men riktigt farliga chanser lyser med sin frånvaro. Det var en jobbig match att spela mot ett gnällande lag och med ett allt mer frustrerat hemmalag. Vi kände nog allihop att vi inte var riktigt på topp denna dag, men att vi ändå var för bra för att inte vinna matchen. Skönt då att ledningsmålet kom efter ett mycket fint anfall där Kalle slår en perfekt kroosboll ut på Lukas som trampar runt och spelar in bollen till Skedman som bara har att raka in 2-1 intill bortre stolpen. Ett lika snyggt som skönt mål.

Nu var det dock bara att sätta på sig blåställen, för ingen jävla skit nu var det som gällde om vi skulle få lämna Skinnaråsen med tre poäng. Direkt efter målet byttes Vigge ut till förmån för Rolle som gjorde Skedman sällskap på topp och flyttade ner Kalle på mitten. Direkt efter att domaren blåste igågn matchen igen så somnade de rödblå igen och lät Spårvägen få sin saftigaste målchans i andra halvlek där dock Lelle kunde stoppa en ny kvittering med en svettig räddning. Trots att Spårvägen inte var särskilt farliga framåt längtade man bara efter slutsignalen de sista 25 minuterna. Vi hade de farligasta chanserna via kontringar då Skedman kunde fullbordat ett hattrick, Rolle kunde kommit till avslut om det inte vore för att bollen försvann eller via längre anfall då både Haga och Keivan kom till fina avslutslägen utan utdelning. Matchen slutade dock med en skön seger och vi fortsätter att vara utan poängtapp på Skinnaråsen vilket är väldigt starkt!

RIS i andra halvlek:
- Seger igen på vår hemmaborg! Rotan är Division 2:s Cagliari.
- Matchens roligaste situation då Unge Dribblande dribblar av sju man för att sedan bli bruten av gräset. Klipp skiten för i helvete!!
- Gratis körv och bulle efter matchen för Unge Hungrige. Livskvalité!
- Pigga insatser av samtliga inhoppare visar på vilken bredd vi har i laget.
- Skedman upp i ensamt majestät i Skytteligan.

GRIS i andra halvlek:
- Att halvleken var så lång - när lagen blir trötta är det väl bäst att blåsa av?!
- Spårvägens GnällKlubb - håll käft och spela för fan!

Spårvägen kommer med stor sannolikhet att ligga i de nedre regionerna när serien sammanfattas i oktober. Tre poäng hemma mot dem var därför ett måste för oss om vi ska vara den uppflyttningskandidat vi vill vara. Därför var segern också väldigt skön, trots att vi kanske gör vår sämsta prestation så här långt på säsongen. Vi ser också att när inställningen eller glöden inte finns där till 100 %, då är vi inte ett topplag. Det är inget lag i den här serien. an måste komma in till varje match som om det vore El Clasico, annars kan vi redan nu kliva av tåget till division 1. Nu väntar två tuffa bortamatcher mot Enköping och därefter Strömsberg - där vi också ska agera Ghostbusters och förinta två spöken. Vi har nämligen inte vunnit mot varken Enköping (två matcher - två förluster) eller Strömsberg (fyra matcher - två oavgjorda och två förluster) ännu i Rotebros historia. Men det ska det bli ändring på nu!

/ #13

Inför Rotebro-Spårvägen

Säsongen har börjat bra på hemmaplan för Rotebro; två raka 2-0-segrar mot favorittippat motstånd. Imorn ska den trenden fortsätta när Spårvägen kommer på besök till Skinnaråsens IP. Festen kan fortsätta!

Som mångårig spelare i Rotebro har såklart Skinnaråsens A-plan en speciell plats i mitt hjärta. Det höga och, för motståndarna, något för långsamma gräset väcker åratals minnen till liv och skapar en känsla som får en att prestera lite bättre än på vilken annan plan som helst världen över (ja, eller åtminstone Sverige över). Bollkallarna runt planen, publiken med RUBEN som ansiktet utåt och Marcus Mårtensson med en trådlös mick i handen har alla del i det bygge som än så länge har såväl förlustnollan som baklängesmålnollan intakt när vi tar emot Spårvägen imorn. Det ger oss en trygghet och ett självförtroende som inte bara kan leda oss till tre poäng imorn, utan som även ger oss hopp om en ljus framtid som stavas d-i-v-i-s-i-o-n e-t-t.

Veckan som varit:

Måndagen kom att bli något utav en "Välkommen tillbaka-träning" då alla spelare som varit borta av olika anledningar gjorde bejublade återkomster. Tomas, Lill-Haga, Sheriff, Joe och Sebbe (nu glömde jag säkert någon, förlåt i så fall) kom under denna glada måndag då vi slog rekord i antalet spelare på en träning. Då passade såklart Johan Blomberg på att skita i att träna och lämnade stackars Cribba ensam med 32 spelare (varav ungefär hälften förstår svenska). Och den glada stämningen som rådde innan träningen dog ganska snabbt när Cribba lade fram det så tråkiga förslaget att ha kondition på schemat för dagen. Eller som han själv valde att utrycka det: "Det kommer bli en hel del springa idag grabbar!". Avgå Cribba!

Tisdagen och torsdagen blev som tur var bättre, men då hade måndagsträningen fungerat som skrämselpropaganda och närvaron sjönk snabbt från 32 till 16 spelare. Mycket mer behagligt att hantera för tränarna som nu var två i fortsättningen. Detta betydde dock inte att alla förstod övningarna på schemat - fråga Tomas som behövde tjugo minuter på sig för att förstå en ganska enkel anfallsövning. Synd för vår dalande bloggishstjärna att övningen bara höll på i 20 minuter.

Gladast under veckan var som vanligt Armin, men denna gång slogs något slags rekord under en övning då spelarna skulle antingen nicka eller fånga bollen på ett kommando. Kruxet med övningen var dock att om kommandot var "fånga" skulle spelaren nicka och vice versa. Varje gång någon blandade ihop kommandona och gjorde fel när Armin agerade kommandant (heter det så) garvade iraniern läppen av sig! Själv garvade jag läppen av mig när jag såg Armin garva.

För övrigt...
...är fighten mellan Armin och Lennerman uppskjuten (skulle ägt rum imorn) tills måndag på Armins initiativ. Känslan är att den kan skjutas upp ytterligare. Även då på Armins initiativ.
...undrar vi vem Lelle känner i Spårvägen imorn. Denna norrlänning som tippas vinna Paradise Hotel, känner de flesta på jorden vilket bloggen förstår.
...vann B-laget mot Älta med 2-1 under onsdagen vilket såklart Kalle tippat i lagets interna tävling. Jävla flax! Men det spelar mindre roll när Cribba, som för övrigt är ansvarig för tävlingen, lyckas sätta alla resultat.

RUBEN lovar grym inramning imorn, jag lovar grymt spel från de rödblåa och jag hoppas att någon har lovat vackert väder när vi tar ytterligare steg mot division ett imorn. Var där och se när tåget fortsätter. På Skinnaråsen är vi oslagbara!

Tidsmaskinen; Parmbäcks skott

Det är inte alltid de stora författarna som skriver de vackraste sagorna. Ibland kan de räcka med en comebackande halvodugling för att skapa något att gråta över. Men tyvärr är halvoduglingarna sämre på att skriva fina slut. Det är därför de aldrig blir stora författare. Det här är Tidsmaskinen - en nostalgitripp!

Vi tar oss tillbaka till den 18 juni 2009 och en bortamatch mot Heby i division 3 norra svealand. Det är dagen före Midsommar, men över det lilla samhället Heby liknar det mer en vattenfestival än ett midsommarfirande, när regnet öser ner. Väldigt opassande då lagets nya hemmaarena skulle invigas med både uppträdande och fotboll denna kväll.

Skador, sjukdomar och idioti (Patrik "Puta" Sjöstedt ansåg sig bland annat för bra för att sitta på bänken) i bortalagets matchtrupp gjorde att lagledare Arne fick bläddra ordentligt i telefonboken för att hitta folk till bänken. Och längst bak, efter Pirre och Larsas nummer, var numret till Christoffer Parmbäck. Utan det numret hade inte den här historien blivit skriven.

För er som inte vet vem Christoffer Parmbäck är så var han en av Rotebros "sociala spelare" som hade sina styrkor i omklädningsrummet, snarare än på planen. När han väl lyckades med något på planen så hörde man dock tränare Christer Johansson, som hyste en speciell kärlek till Christoffer, skrika "GERRARD!!!" så att hela Rotan hörde, eftersom han blev jämförd av Englands pådrivare till mittfältare. Helt klart en haltande jämförelse.

Denna dag innan midsommar hade Christoffer antagligen inte en tanke på att spela division 3 -fotboll, nyss hemkommen från ett års pluggande i USA som han var. Det hade nog ingen i den delegation Rotebrofolk som åkte från Skinnaråsen heller.

I 70 minuter fyllde heller Christoffer någon större funktion under matchen. Regnet öste ner, Unge Skadefyllde lämnade planen innan halvtid på grund av skada och Kalle höll oss kvar i matchen, samtidigt som Christoffer mös på bänken och kände att han som "social spelare" nog gjorde mest nytta just där. Det tyckte inte tränare Christer. Med dryga kvarten kvar skulle Parmbäck in trots att alla andra spelare på bänken var mer kvalificerade än den unga amerikaniserade Gerrard-"kopian".

Strax efteråt skruvar Kalle in 2-2 på frispark, hans andra mål i matchen. Men det är inte Kalle man kommer att tänka på när man tänker tillbaka till denna match. Det som kommer upp i huvudet är det som händer några minuter innan full tid; Christoffer Parmbäck har sprungit i blindo och kvalificerat sig för SM i feltouch när han får bollen en bit in på Hebys planhalva. Medan alla tänker "passa" på bänken så har Christoffer lämnat tankarna åt sidan för ett tag. Christer tänker "Gerrard!". Parmbäck tar fram bollen ett par meter och lossar stora kanonen. Bollen flyger stenhårt, träffar ribban och fortsätter flyga en halvmil till innan den landar. Det är det hårdaste skottet som skjutits i Heby kommun (om det nu är en kommun) och Christer hade redan börjat springa in på planen för att omfamna sin favorit om skottet fått ett bättre öde.

Nu fick inte sagan det vackra slut som den förtjänade - matchen slutade 2-2 och Christoffer hade gjort sin första och sista match för Rotebro för den säsongen. Men de få sekunder som bollen svävade i luften och den förhoppning och förvåning som spreds bland oss på bänken och de på planen, om att vackra saker verkligen händer, de fick en ändå att minnas den här bortamatchen som något speciellt. Tack för det Christoffer Parmbäck!

Markström på plats när Rotan slog blekt Sandviken

Inför gårdagens match hade förhandssnacket handlat mycket om motståndaren Sandviken och dess hårdsatsning inför säsongen som också lett till att de tippats högt av såväl experter som av sig själva. När matchen väl blåstes igång märktes det dock att det inte var något Barcelona vi var ifärd med att möta direkt. Det var ju Sandviken som stod på planen.

Lennerman borta på hård fysträning inför säsongens viktigaste match mot Armin den 14 maj skapade lite bryller i huvudet på Holmberg som i Mbye-Lennerman haft ett mittbackspar som hållt landslagsklass (Gambiansk landslagsklass i alla fall) under de två senaste matcherna. Vem skulle gå in och ta den rollen med Sebbe skadad och Mellis fortfarande lite sjuk? Skulle Freddan få fortsatt förtroende i startelvan nu när El Clasico ligger bakom oss och således även #14 livsglöd? Kommer Danne få agera sista utpost även denna helg trots sin tavla senast mot GUSK? Och vem av Vigge och Leal är närmast platsen bredvid den allt mer givna Keivan på innermittfältet? Holmbergs svar fick vi innan matchen på lördagen och en startelva formerades på följande vis:

Lennart

Haga, Guffen, Mbye, Jonas

Keivan, Vigge

Bacon, Kalle, Lukas

Skedman

Lennart tävlingsdebuterar i målet, den otippade ryssen Guffen startar som mittback, Vigge får ta sig an mittfältet och Bacon får samma position som i premiären mot Kvarnsveden. Dessutom en tillbakagång till försäsongsmodellen 4-2-3-1 där Kalle fick den något mer fria rollen bakom ensamme Hedman. Mycket nytt.

Rotebro ISFF - Sandviken 2-0 (0-0)

1-0 Johan Hedman 59 (straff)

2-0 Johan Hedman 90

Publik: 172

Den så omtalade och nystartade supportergruppen RUBEN som fått oss att drömma om läktarkultur á la Turkiet med bengaler i barnvagnar och brinnande mopeder i Cafeterian och kanske till och med lite stenkastning mot motståndarbussen, saknade dagen till ära sin beryktade ledare Mattias "Hårde Mats" Åsén (förhör hos aina) vilket påverkade inramningen under matchen. Vice-ledaren Anders "Veke Flampan" Hedman hade svårt att hålla ihop gruppen och kunde inte skapa den "tolfte spelare" som vi kände under derbyt mot United. Tur då att Sandviken var en sådan besvikelse att det räckte med elva spelare för att kamma hem årets andra trepoängare.

Första halvlek:

Sandviken, som målat upp sig själva som Norra Sveriges Barcelona och som tränar mer på en vecka än vad Rotebro gör under en försäsong, var en riktig besvikelse. Stabila? Javisst. Svårforcerade? Jorå. Tjongbollande? Amen skojaru eller?! Från matchminut ett till det att domaren blåste av kampen så hade Sandviken en och endast en modell för att penetrera oss. Långboll på forward. Vad som skulle ske om forwarden skulle vinna den efterkommande nickduell vet bloggen inte eftersom det aldrig skedde. Under de första 45 minuterna vaskade de vitklädda inte fram en enda målchans att tala om och Lennart fick en skön första halvlek att bli varm i Rotanskruden. Rotebro då? Jo, det var förhoppningsvis inte en av våra bättre halvlekar för säsongen, men i halvtid ledde vi ändå klart på poäng. Vi glimtar till stundvis där vi lyckas kombinera ganska fint på Sandvikens planhalva med mycket fart i både löpningar och boll. Bacon är nära att hinna först på en djupledsboll framför mål, Kalle kanske förtjänade en straff när han bröstar sig igenom och samma Kalle nickade över från nära håll efter fint inlägg av Bacon. Ja, i ärlighetens namn så skapade vi inte så jäkla mycket vi heller, men vi var det spelande laget och det kändes som att ett mål skulle komma förr eller senare med lite tålamod och om bara Unge Osynlige ville börja delta i matchen. Tråkigt dock att Guffen tvingades utgå efter en befarad "PES"-skada, dvs. bristning i baksida lår, vilket framtvingade en annan debutant, nämligen Simon Lahdo. "Välkommen in i spelet", som Magnus Härenstam hade sagt.

Bra i första halvlek:

- Simon Lahdos inhopp kändes lovande, spelade stabilt och vann sina nickdueller. Även trygg med bollen.

- Marcus Mårtensson fortsätter att imponera som speaker - "For me, Formidable" spelades under uppvärmningen och Keivans efternamn (som inte går att stava) uttalades nästan halvrätt.

- NHL-målvakten Jacob Markström var och kollade på matchen eftersom bror hans stod i Sandvikenmålet. Enligt uppgift bar han en klocka som kostade mer än alla klockor i Rotebro tillsammans.

- Armin, tillbaka från Nepal, försökte gång på gång att sno Markströms klocka, men misslyckades.

Anus i första halvlek:

- Guffens skada. Pojkvaskern har ju kommit igång så fint i säsongsinledningen och spelade ett stabilt mittbacksspel även de 20 minuter han spelade igår. Våra tankar går till dig Guffen!

- Sandvikens tränares mohikanfrilla såg fan Anus ut.

- Sandvikens vägran att bjuda upp till dans.

Andra halvlek:

I andra halvlek var vi fast beslutna om att belägra tre fina poäng och det skulle göras med ett lite mer 4-4-2-spel i offensiven och fler bollar ut på kanterna. Den första kvarten av halvleken står dock och väger innan Skedman dras ner av Markströmbrorsan i målet efter en fin djupledsboll av Ramsell. Lite filmning, men ändå klar straff. Skedman tar straffen själv och slår inte bara hål på Sandvikens nolla med en distinkt straff, utan slår även hål på myten om att "den som blir fälld inte ska slå straffen". 1-0. Skön...T!

Efter ledningsmålet blir vi lite för tillbakadragna och blir samtidigt stresade när vi väl får kontringslägen. Sandviken fortsätter att satsa på långbollar mot formidabla mittbacksparet Lahdo-Camara och skapar endast lite kalabalik på någon hörna. Lelle är dock säker i luftrummet och kan freda sitt mål. Vi gör två byten där först Bacon byter med 14 och där sedan Vigge får göra plats åt Leal, som dock placeras på kanten, medan Lukas tar ett steg in i mitten. Trots att vi får en del fina kontringslägen skapar vi inte speciellt många farliga lägen. Keivan har en fin frispark i burgaveln efter att Skedman fällts i friläge, men matchen bjuder mer in till kamp än skönspel och chanserna blir därefter. Det här skulle bara bli tre poäng; hur den togs spelade mindre roll denna gång. På övertid kan den sista spiken i segerkistan dock slås in när Skedman nickar fram sig själv i friläge som han sedan avslutar med ett stenhårt skott upp i krysset. Grabben kan ju skjuta för fan! 2-0 och tre jävligt sköna pinnar!

Fina minnen från matchen:

- Andra raka nollan på hemmaplan. Jag har svårt att se att något lag ska kunna överlista oss på Skinnaråsen.

- Grym kampinsats igen; moralen känns jäkligt hög i laget. Alla kämpar för varandra och är beredda att offra en arm (eller en baksida) för att laget ska vinna. Sånt skapar vinnarlag.

- Jacob Markström ska tydligen haft med sig en väldigt snygg flickvän.

Lite mindre fina minnen från matchen:

- Sandvikens tränare Tony Andersson hade en hel del fula ord att säga sina spelare. Bråkade bland annat med målvakt Markström. Jacob kan mycket väl köpa klubben och sparka tränaren imorgon.

- Skedman fick säsongens hittils mest onödiga varning när han lobbade efter signal mot mål. Skedman varning och bollen utanför. Sopa!

- Domarens lite märkliga bedömning i många lägen som också ofta gynnade Sandviken.

- Fotograf Fuck You Berg som tog fem kort från matchen.

Matchens citat: "Det här var erat jävla fel!". Sandvikens tränare till sina spelare fter straffmålet.

Matchens citat 2: "Kan du vinna någon jävla nickduell mot honom?! Han är 1.10 och du är 2.50 för fan!". Sandvikens tränare angående Mbyes överlägsenhet i luftrummet.

Viktig kämpaseger som gör att vi hakar på i en jämn serie där alla lag kan slå alla. På hemmaplan är vi oerhört svårslagna och nästa vecka är det återigen match på Skinnaråsen då Spårvägen kommer på besök. Stockholsmderby alltså, förhoppningsvis med RUBEN på plats. Då tar vi nya tag mot Division 1. Hej så länge!

Inför Rotebro - Sandviken; vägen uppåt

Tillbaka på Skinnaråsen, tillbaka till helgmatch och tillbaka till fotbollsfest. Idag tar vi klivet uppåt i tabellen mot Sandviken.

Dagens match mot topptippade Sandviken känns mycket inspirerande eftersom vi behöver ta tre poäng för att kunna hänga på i tabelltoppen och inte tappa för mycket i ett tidigt stadium. Den är också inspirerande i det avseende att vi är ute efter revansch efter den snöpliga förlusten senast mot GUSK. Och på Skinnaråsen med nystartade RUBEN på läktaren känns det som att vi har ett grymt läge att göra just det. Inspiration var ordet.

Dagens motståndare Sandviken är som sagt topptippade inför årets serie och har startat ganska starkt med fem poäng på de tre inledande omgångarna. Laget verkar stabilt och solitt, med ett genomtänkt grundspel och en ambitiös tränare. Vi fick inför säsongen en pratstund med tränare Tony Andersson och här nedan har vi hela den intervjun:

- Hur är läget i laget?

- Läget är mycket bra, samtliga utespelare har vart skadefria en längre tid och att inte ha en enda skada någon vecka innan seriestart känns utmärkt. Dock har bägge våra Målvakter och en av J-Målvakterna gått småskadade. Målvakter är helt enkelt inte lika tuffa som utespelare.

Vi har tränat bra hela vintern och känner oss starka !

- Hur har försäsongen varit?

- Vi har spelat 16 !!!! matcher innan serien med "blandat" resultat. 16 matcher låter mycket men vi har gått runt på mycket folk och snittet för spelarna ligger på 9 matcher! Bäst är segern över Hammarby TFF med 1-0 samt uddamåls förluster mot Superettan lagen IK Brage och Västerås SK, 2-3 bägge matcherna. Sämst är 2-3 förlusten mot Gamla Upsala SK, dock kom vi med ett B-betonat lag men det var en obra match.

- Vilket är ert hetaste nyförvärv?

- Jesper Karlsson , Huddiksvall ABK. Bollsäker mittfältare som är utrustad med en riktig högerslägga !

- Vem ska man hålla ögonen på?

- Tobias Wanke var bäst redan förra säsongen och är det troligen även i år, Filip Johannesson ser glödhet ut på topp och Jimmy Hansson på vänsterbacken har fortfarande aldrig mött en forward som är snabbare än han !

- Vad har ni för målsättning för säsongen?

- Vi ska vara med och utmana om seriesegern men ser oss inte som favoriter, dock en tuff utmanare !

- Vem är den bästa spelare i serien?

- Tidigare Akropolis spelaren, numera Sollentuna United, Mike Allin har garanterat förutsättningarna att bli det !

Vad tror du om Rotebro 2011?

- Gillar er som lag och är imponerad över den "resa" ni har gjort. Tror dock ni får svårt att upprepa fjolårets succésäsong, ni får nog slita i mitten och hålla ordning på nedflyttningsspöket under ännu en rekordjämn säsong !

- Vinner serien gör?

- Sandvikens IF ! Men Sollentuna United får gälla som favoriter, bra redan förra året och några fina nyförvärv tills i år !

- Ramlar ur gör?

- Gamla Upsala får det svårt i år, att tappa Kim Skoglund och Niklas Thor skulle vara kännbart för vilket lag som helst och även med dom hade GUSK en jobbig säsong 2010, vilka som gör dom sällskap ner till div 3 är svårare, det blir det laget som underprestrerar mest ....

- Kuriosa kring laget?

- Sandvikens IF har en grymt vältränad trupp och även om det inte skulle bli serieseger så kommer det bli en rolig säsong på stranden ... truppen snittar ca 9 % i kroppsfett mig som tränare inräknad, ligger själv på ca 9.5 %. SIF tränar 2.5 timmarspass hela försäsongen, 4 dar i veckan, spelar match en 5e och vilar två dagar! Klubben skulle förövrigt hamna på en 9e plats i Allsvenskan i tabellen gällande eget positivt kapital !

Veckan som varit:

Eftersom vi matchade i måndags så bjöds det bara på två träningar denna vecka - båda i snålblåst och minusgrader, men båda också på en mycket fin gräsmatta. Det kan väl rapporteras från tisdagens träning (som var bra jävla trött efter matchen dagen innan) att röda laget var bra jävla överlägsna. Jobbigt att det var vinnarspel så att man var tvungen att spela mycket mer än de andra när man var så trött. Annars imponerade juniorerna Jonas Ström och Jesper Magnusson under nämnda träning, särskilt den förstnämnda som dunkade in boll efter boll på både matchspelet och 3mot2-övningen. Ödmjuk som alla Rotanspelare är sa han efter träningen "Ja, men jag sköt ju hela tiden också". Lite skillnad i jämförelse med Skedman som aldrig skjuter och därför aldrig gör mål på träning.

Under torsdagen så handlade snacket mest om den nya B-lagsledaren Pierre från Gislaved (Sportchef Karlsson garvade läppen av sig när Grabben skämtade att Gislaved är en förort till Stockholm) som var på plats för att "sondera terrängen" och se vilka i truppen som håller B-lagskvalité. Detta är nämligen samma Pierre som skrivit på bloggen förut och som tog en massa kort under El Clasico. Ska bli kul att se vad han kan bidra med - du är välkommen Pierre!

För övrigt:

- Har Armin inte tränat under veckan. Rykten säger att han äntligen skrivit på för Enebyberg i division 5 som han snackade om hela försäsongen.

- Väntar vi på att första baksidan ska springa iväg under "uppvärmningen" då halva laget skjuter frisparkar. Simon Lahdos baksida ger pengarna tillbaka.

- Har nämnda Lahdo världens sämsta musiksmak, men har i egenskap av sin närhet till högtalarna någon slags prenumation på vilken musik som ska spelas i omklädningsrummet.

- Rättar jag mig direkt - Bashar hade sämre musiksmak.

- Ska det bli kul att se RUBEN:s "Baby-falang" som kallar sig RUBEN:s Baby Girls och som består av F93 på matchen idag. Man ska tydligen inte bråka med dem.

- Börjar det närma sig 14 maj. Har Armin flytt landet kanske?

Idag tar Rotebro ett första steg i klättringen uppåt i tabellen. Du är där och hjälper oss med det. Farväl botten!

Bitter förlust mot GUSK trots bra insats

Med lite tur hade vi legat på en delad förstaplats idag. Vi hade kunnat köpa att vi hade legat i mitten av tabellen. Nu ligger vi delad sist. Det suger.

När en delegation Rotanspelare åkte hem från Uppsala efter ett förvånansvärt lugn Valborgsfirande syntes en mycket komisk skapelse på vårhimlen. Ett moln som var så likt ett pekande långfinger att man kunde tro att det var en skulptör som låg bakom verket. Då visste vi inte att det var Gud själv som var skulptören och som ville skicka en liten hälsning till delegationen inför nästa möte med den gamla Studentstaden.

GUSK - Rotebro ISFF 2-1 (0-0)

1-0 Patrik Källsten (58)

1-1 Kalle Ramsell (76)

2-1 Sam Saidi (88)

Publik: 85

Laguppställningen inför denna drabbning var snarlik den som slog United en vecka tidigare med 4-4-2 som grund:

Danne

Guffen, Mbye, Lennerman, Haga

Ramsell, Keivan, Leal, Lukas

14, Skedman

Bänken: Lennart, D. Ström, Rolle, Vigge, Bacon, Cesar, Petros

Farhågorna om att vi, efter vinsten mot Sollentuna i den bästa av den senaste tidens fem El Clasico-möten, skulle sväva iväg och känna oss som världsmästare skulle visa sig vara obefogade till detta svåra bortamöte mot Gamla Upsala. Svårt eftersom GUSK är ett starkt hemmalag som också startat serien på ett övertygande sätt med fyra poäng på de två inledande matcherna, men svårt även för att en lång arbetsdag satt i benen när vi äntrade konstgräsplanen i iskallt "vår"-väder. Kontrasterna till derbyfesten en vecka tidigare var uppenbar. Laddningen på uppvärmningen var dock på topp och en hägrande serieledning var motivation nog för att kriga i 90 minuter. Tränarparet Holmberg gjorde även sitt yttersta för att väcka hat mot GUSK genom att anklaga Uppsalalaget för både 9/11-attacken och spridningen av AIDS i Afrika.

Matchen började också optimistiskt för oss som tog tag i taktpinnen direkt med bra fart i anfallen och många som ville bli aktiverade i spelet. Ofta var det via kanterna som vi hittade luckorna i GUSK:s försvarsspel, men vi skapade även chanser via en aggressiv press mixat med lite nonchalant försvarsspel hos hemmalaget. Det var framförallt under den första kvarten som målchanserna duggade tätt för oss (då även en viss bakfylla från valborghelgen kunde skönjas hos hemmalaget) då Leal fick det finaste läget i straffområdet efter slarv i försvaret. Keivan träffade dessutom ribban med en fin frispark, Skedman hade ett bra läge som styrdes undan och Freddan stressade målvakten till ett misstag som dock inte ledde till något avslut. När vi inte fick något resultatmässigt övertag av vår spelmässiga överlägsenhet kunde GUSK istället jobba sig in i matchen och skapade ett par fina målchanser innan halvtid där dock Danne stod för ett par mycket kvalificerade räddningar.

Första halvlek kändes som vår halvlek till en början, men GUSK visade att de har flera duktiga fotbollsspelare och en tydlig spelidé som främst handlar om välriktade diagonala krossbollar ut på kanterna, följt av inlägg. Även instick bakom vår backlinje skapade problem ett par gånger när de spelade förbi vår press på mittfältet. Vår insats var dock mer än godkänd såväl anfallsmässigt som försvarsmässigt och samtliga elva startande kändes inspirerade.

Det var jäkligt kul att...

...av dem 85 åskådarna hade nästan hälften Rotanhjärta och visade att vi faktiskt är ett publiklag. Härlig stämning skapades på läktaren av den nystartade supportergruppen "Ruben" (Rotan Ultras Boys) - en hyllning till Turebergs förra supportergrupp Tuben som blev portade från Vallen.

...Snacket i nämnda supportergrupp återigen till mångt om mycket handlade om hur tung Rotebros nummer 13 såg ut.

...Rotan spelade en ganska fin fotboll stundtals.

Det var däremot ganska förjävligt att...

...vintern hälsade på igen efter en fin vårvecka. Man frös ju knäna av sig!

...vi inte ledde efter en så stark inledning av matchen.

...man nog måste ge supportergruppen rätt i nummer 13:s kroppshydda.

Känslan inför den andra halvleken var mycket positiv och vi gick för tre färska poäng, vilket skulle leda oss upp till en angenäm serieledning. Vi fortsatte också vårt övertag i andra halvlek, men skapade inga jättechanser och då blir det som det brukar bli - skit åt andra hållet. Och vilken jävla skit sen då! På en (feldömd) frispark från 30 meter dunkades en kandidat till årets mål i Division 2 (vet ej vem som sitter i den juryn) in via ribban. Baklängesmålet kommer väldigt olägligt för oss eftersom känslan innan dess var att vi snart skulle få hål på ett ganska defensivt spelande GUSK. Ledningsmålet gjorde ju inte att de skulle spela offensivare direkt. Strax efter målet byts Freddan och Leal ut efter bra insatser och Rolle och Cesar byttes in i deras ställen. Cesar tog Freddans anfallsplats rakt av, medan inbytte Rolle tog vänsterkanten under belägring och skickade ner Kalle som innermitt. En uppställning som andades offensivlusta. Vi rycker också upp oss efter det tunga baklängesmålet och är nära att kvittera två gånger om på hörna då först Lennerman nickar sönder en GUSK-spelares huvud och sen Skedman får till ett riktigt fint volleyskott som dock räddas mycket fint av GUSK:s duktiga sista utpost. Kalle hinner också med en frispark i ribban innan han skruvar in kvitteringen. Utjämnat såväl i matchen som i frisparks-SM.

Målet kommer med kvarten kvar och ger oss luft under vingarna. Nu var det bara tre poäng som gällde. Men trots att vi spelar bra så skapar vi inte de klara målchanserna som hade behövts för att kunna sätta in ett avgörande. Istället är det GUSK som har marginalerna på sin sida. Danne missbedömer ett inlägg och bollen kan retfullt löst lobbnickas in, vilket blir segermålet med bara två minuter kvar av ordinarie tid. Vi kämpar och försöker verkligen in i det sista, men Guds långfinger fanns kvar latent på kvällshimlen över Uppsala, pekandes mot Rotanspelarna. Matchen slutar 2-1 och en match som mycket väl hade kunnat sluta med tre poäng och serieledning slutade istället utan poäng och en delad sistaplats. Surt sa räven.

Det är lätt att vara bitter efter en sån här förlust. Vi väljer dock att ta med oss det positiva från matchen som var mycket. Kul att se att vi kan komma in med en mycket bra inställning där vi verkligen slet för varandra och aldrig gav upp under alla 90 minuter. Spelmässigt var det också ytterliggare ett steg framåt från Unitedmatchen och det känns som att vi har något mycket fint på gång. Serien är jämn och alla lag kommer att ta poäng av varandra och visst hade det varit fint att ligga först en dag som denna, men ännu viktigare så här tidigt på säsongen är att hitta ett vägvinnande spel och en bra inställning. I måndags kändes det som att vi hade det och kan vi spela som mot GUSK så kommer vi att ta många poäng och ligga i toppen av serien. Det är jag säker på!

Vi tar med oss...

...att vi har en bra inställning trots det kalla vädret och det ocharmiga i att spela en måndagkväll.

...att vi har seriens bästa supportergrupp. Med Ruben i ryggen kommer vi att bärga många poäng både hemma och borta.

...att våra frisparkskyttar har skjutit in sig - två ribbträffar och en boll i krysset bådar gott inför framtiden.

...att det är en lång serie och att vi snart är i toppen.

Det som kan stanna i Uppsala däremot...

...är det iskalla vädret. Så här ska det ju inte vara i maj!

...är GUSK:s äckliga högerback som inte bara var urusel utan även en kaxig jävel. Ta bort dig själv!

Med den nystartade Ruben och två raka hemmamatcher ser Rotanbloggen nu fram emot kommande helger på Skinnaråsen då först topptippade Sandviken och sen nykomlingen Spårvägen gästar oss på en förhoppningsvis fin gräsmatta och inför storpublik. Se aldrig bakåt, känn aldrig inåt - var alltid uppåt!

Skedman

Hatmatch mot GUSK - jorå vi kan hata alla!

Inför morgondagens viktiga möte i Division 2 Norra Svealand mellan GUSK och Rotebro, där vinnaren kliver upp i serieledning, har Uppsala-laget antagit ett italienskt trick för att gäcka sina motståndare. Silencio Stampa kallas det. Och det är bara en av anledningarna till att vi, så här veckan efter årets första El Clasico, ställs inför ännu ett hatmöte. Häng med!

Här försöker man vara professionell och skicka ut en (visserligen ganska oprofessionell) intervju till Gamla Upsalas tränare Ramin Kiani redan i onsdags så att han kan få lång tid på sig att svara grundligt på de vasst ställda frågorna. Dagarna går, men inget svar. Nu är det 22 timmar kvar till avspark och fortfarande lyser svaren från GUSK:s tränare med sin frånvaro och Rotanbloggen kan bara ta detta icke-svar på ett sätt; GUSK laddar för psykkrig! Denna Silencio Stampa känns både beräknande och ond. Jag skulle vilja jämföra detta med att Andorra skulle förklara krig mot Kina - det är ett krig dem inte kan vinna. Kiani, you just made the list!

Hur konstigt det än låter så har morgondagens match vuxit till att bli en hatmatch. Det handlar inte bara om tränare Kianis fula intervjugrepp, utan GUSK har betett sig illa på fler sätt än så. Det började med att de ville flytta morgondagens match till morgondagens datum från gårdagens valborgsfirande, vilket Rotebro så snällt gick med på. När Rotebro sedan ville flytta höstmatchen eftersom vi ska läsa högt för blinda Haiti-barn samma datum, så ställer sig dock Uppis på den tvära sidan. "Nej, det går inte - vi skiter väl i hur det går för de där jävla äcklona", ryktas det om att en högt uppsatt GUSK-ledare ska ha sagt. Det är även ett välkänt faktum att GUSK är taskiga mot äldre människor. Vilka jävla rövhål!

Nåväl.

Veckan som varit:

Tisdagens träning luktade bakfylla lång väg från måndagens derbyseger och bland annat närvarade inte derbyhjälten Källberg på träningen. Officiellt var det på grund av "en sen körning på jobbet", men Rotanbloggen anar ugglor i den mossen. Även Sebastian Strömberg valde att vila från träning eftersom nagelbandet på hans vänstra lilltå blev skrapat under matchen dagen innan. Förväntas bli borta 3-6 månader. Han har en kropp som är 92 den mannen.

Träningarna under veckan har annars bjudit på både tävlingar där alla lag förutom Skedmans fuskat och bicacletamål från Johan Blomberg. Dessutom gjorde Mbye det som han alltid gör efter en bra insats - strunta i att komma på tidiga träningar som i lördags. Anledning: Inget busskort. En riktig klasspelare!

Övrigt som känns viktigt att meddela världen:¨

- Rotanbloggen gillar att Uniteds assisterande tränare Anders Limpar fortsätter att vara totalt värdelös i Mästarnas Mästare.

- Lennart Sandahl ska enligt utsago vara pitchpointad för nästa säsong av Paradise Hotel. "Jag skulle inte få många ovänner" sa huvudpersonen själv när Rotanbloggen fick en kort intervju med den blivande TV-stjärnan.

- Adriano är löjligt bra i PES 6.

- Mattias "Mattsson" Åsén är alltid Inter i PES 6.

- Gotlänningen visade under dagens match mellan Sollentuna United-Enköping varför han är seriens bästa speaker. Skämtade bl.a. om att Djurgården ledde mot Trelleborg. Alla förstod att det var ett skämt.

-Gillar Rotanbloggen sin nya "hårda" approach. Vi har inte heller några större moraliska samvetskval, därför går vi nu ut med att vi i fortsättningen (gärna mot betalning) kan tänka oss att fabricera historier. Har du någon du ogillar? Hör av dig till rotanbloggen@hotmail.com

Imorn är det dags att överta serieledningen för första gången den här säsongen genom att köra över ett Valborgbakfyllt Gamla Upsala som säkerligen minns förra säsongens "Efter Valborg-möte" med Rotebro som slutade i en 0-4-fadäs för Uppsalagänget. Sen är vägen till Division 1 öppen för oss. Och vi tänker trycka gasen i botten hårdare än Freddan när han kör Rotebro-Uppsala på 12 minuter!