Rotan fortsatt obeserade på Skinnaråsen efter jobbig seger mot Spårvägen

Hemmasviten fortsätter för de rödblå efter en jobbig, men välförtjänt 2-1-seger mot Spårvägen i lördags. Och tåget mot ettan fortsätter.

Rotebro ISFF - Spårvägens FF 2-1 (1-1)
1-0 Johan Hedman (19)
1-1 David Schäfer (35)
2-1 Johan Hedman (63)
Publik: 197

Det skulle bli regn, snålblåst och minusgrader på lördagen, men när det vankas match på Skinnaråsen så spelar det ingen roll vilken årstid eller vilka väderprognoser som går att hitta - när Rotan lirar då skiner solen! Så har det alltid varit och så var det även denna lördag. Härligt för de 197 åskådarna, med RUBEN i spetsen som verkligen fått igång sin Tifo-sektion där både banderoller, flaggor och trumma fanns i klacken. "Baby"-sektionen har också fått ett uppsving där flertalet 95:or gör sig väl hörda under matcherna där motståndarna och domarna får vänja sig vid att bli kallade "tjockisar". Nu är det väl bara en redig fight på Rotsunda Torg innan match som saknas för att vi ska bli riktigt fruktade i norrorts Supporterkretsar.

Startuppställningen för dagen såg ut som följande enligt 4-4-2:
Lennart
Haga, Mbye, Simon, Leal
Kalle, Keivan, Vigge, Lukas
Bacon, Skedman


1:a halvlek:

Det något för höga gräset (varför klipper man inte dagen innan match för?!) och det något för klistriga bollarna (varför kan vi inte ha fem schyssta matchbollar för?!) gjorde att bollen passades bäst genom luften. Detta anammade Spårvägen från första spark och slutade inte med det förrän matchens sista boll hade landat. Ganska lika Sandviken i sitt sätt att spela alltså, med den skillnaden att denna lördags motstånd inte ens siktade mot någon när de sparkade bort bollarna. Man bara hoppades att bollen skulle stanna kvar inne på plan. Rotan startade dock matchen klart mer positivt med ett snabbt anfallsspel, där vi flera gånger kom igenom via djupledsbollar bakom deras stabbiga backlinje. Målchanser saknades inte heller under den inledande 20-minutersperioden där Bacon var mycket nära att ge oss ledningen med ett dunderskott i ribban. Till slut kom dock ledningsmålet när Skedman snodde bollen från en sovande mittback och dunkade in bollen i nättaket. 1-0 och känslan att det skulle bli en ganska behaglig resa till tre nya poäng växte sig stark i laget.

Alldeles för stark skulle det visa sig då vi tappade all den glöd och intensitet som vi hade haft fram till målet. Kvitteringen med tio minuter kvar av första halvlek kom logiskt efter att Spårvägen varit nära att komma igenom ett par gånger på kort tid på grund av lathet från vår sida. Att Lättja är en dödssynd fick vi erfara denna gång då Spårvägens anfallare fick stå helt omarkerad och nicka in kvitteringen i målområdet. 1-1 stod sig till halvtid och RUBEN vinkade med näsdukarna när Rotan besvikna lämnade planen efter 45 minuter.

RIS i första halvlek:
- Första 20 minuterna då vi visade att vi är ett riktigt bra lag, med fart i anfallsspelet.
- RUBEN såklart. Domaren undrade om det var kalas innan matchen eftersom läktaren var så prydd med supporteratteraljer. Ja, när Rotan spelar är det alltid kalas.
- Speaker Mårtensson som gjorde allt rätt fram tills presentationen av linjedomarna: "...och assisterande domare för dagen är Robert Fornstedt och Josef Cakici...eller nå sånt."

GRIS i första halvlek:
- Att vi öppnar första lördagsölen efter 20 minuer bara för att vi leder.
- Att RUBEN-supportrar måste betala inträde trots att de slitit i timmar för att skapa den stämning som gör att det är så grymt att spela på Skinnaråsen.
- Gräset på Skinnaråsen är grymt, men det skadar ju inte om man klipper den någon gång emellanåt. Leal syntes ju knappt i det höga gräset.
- Spårvägens backlinje som klagade på allt, inte misnt på varandra. Redan i den andra minuten utbyttes följande konversation mellan mittbackarna: "Passa in i mitten där för i helvete!" "Håll käften och sköt dig själv!" Anar man vårkänslor i luften?

2:a halvlek:

Tränarparet Holmberg var inte särskilt nöjda med första 45 och lät byta ut Leal och Bacon mot Petros och D. Ström (Kalle gick upp på topp och Ström fick agera vänsterytter), viket också var en varning till oss andra på planen; Prestera eller bli utbytta! Vi tar också tag i taktpinnen per omgående i andra halvlek, men riktigt farliga chanser lyser med sin frånvaro. Det var en jobbig match att spela mot ett gnällande lag och med ett allt mer frustrerat hemmalag. Vi kände nog allihop att vi inte var riktigt på topp denna dag, men att vi ändå var för bra för att inte vinna matchen. Skönt då att ledningsmålet kom efter ett mycket fint anfall där Kalle slår en perfekt kroosboll ut på Lukas som trampar runt och spelar in bollen till Skedman som bara har att raka in 2-1 intill bortre stolpen. Ett lika snyggt som skönt mål.

Nu var det dock bara att sätta på sig blåställen, för ingen jävla skit nu var det som gällde om vi skulle få lämna Skinnaråsen med tre poäng. Direkt efter målet byttes Vigge ut till förmån för Rolle som gjorde Skedman sällskap på topp och flyttade ner Kalle på mitten. Direkt efter att domaren blåste igågn matchen igen så somnade de rödblå igen och lät Spårvägen få sin saftigaste målchans i andra halvlek där dock Lelle kunde stoppa en ny kvittering med en svettig räddning. Trots att Spårvägen inte var särskilt farliga framåt längtade man bara efter slutsignalen de sista 25 minuterna. Vi hade de farligasta chanserna via kontringar då Skedman kunde fullbordat ett hattrick, Rolle kunde kommit till avslut om det inte vore för att bollen försvann eller via längre anfall då både Haga och Keivan kom till fina avslutslägen utan utdelning. Matchen slutade dock med en skön seger och vi fortsätter att vara utan poängtapp på Skinnaråsen vilket är väldigt starkt!

RIS i andra halvlek:
- Seger igen på vår hemmaborg! Rotan är Division 2:s Cagliari.
- Matchens roligaste situation då Unge Dribblande dribblar av sju man för att sedan bli bruten av gräset. Klipp skiten för i helvete!!
- Gratis körv och bulle efter matchen för Unge Hungrige. Livskvalité!
- Pigga insatser av samtliga inhoppare visar på vilken bredd vi har i laget.
- Skedman upp i ensamt majestät i Skytteligan.

GRIS i andra halvlek:
- Att halvleken var så lång - när lagen blir trötta är det väl bäst att blåsa av?!
- Spårvägens GnällKlubb - håll käft och spela för fan!

Spårvägen kommer med stor sannolikhet att ligga i de nedre regionerna när serien sammanfattas i oktober. Tre poäng hemma mot dem var därför ett måste för oss om vi ska vara den uppflyttningskandidat vi vill vara. Därför var segern också väldigt skön, trots att vi kanske gör vår sämsta prestation så här långt på säsongen. Vi ser också att när inställningen eller glöden inte finns där till 100 %, då är vi inte ett topplag. Det är inget lag i den här serien. an måste komma in till varje match som om det vore El Clasico, annars kan vi redan nu kliva av tåget till division 1. Nu väntar två tuffa bortamatcher mot Enköping och därefter Strömsberg - där vi också ska agera Ghostbusters och förinta två spöken. Vi har nämligen inte vunnit mot varken Enköping (två matcher - två förluster) eller Strömsberg (fyra matcher - två oavgjorda och två förluster) ännu i Rotebros historia. Men det ska det bli ändring på nu!

/ #13