Tidsmaskinen; Parmbäcks skott

Det är inte alltid de stora författarna som skriver de vackraste sagorna. Ibland kan de räcka med en comebackande halvodugling för att skapa något att gråta över. Men tyvärr är halvoduglingarna sämre på att skriva fina slut. Det är därför de aldrig blir stora författare. Det här är Tidsmaskinen - en nostalgitripp!

Vi tar oss tillbaka till den 18 juni 2009 och en bortamatch mot Heby i division 3 norra svealand. Det är dagen före Midsommar, men över det lilla samhället Heby liknar det mer en vattenfestival än ett midsommarfirande, när regnet öser ner. Väldigt opassande då lagets nya hemmaarena skulle invigas med både uppträdande och fotboll denna kväll.

Skador, sjukdomar och idioti (Patrik "Puta" Sjöstedt ansåg sig bland annat för bra för att sitta på bänken) i bortalagets matchtrupp gjorde att lagledare Arne fick bläddra ordentligt i telefonboken för att hitta folk till bänken. Och längst bak, efter Pirre och Larsas nummer, var numret till Christoffer Parmbäck. Utan det numret hade inte den här historien blivit skriven.

För er som inte vet vem Christoffer Parmbäck är så var han en av Rotebros "sociala spelare" som hade sina styrkor i omklädningsrummet, snarare än på planen. När han väl lyckades med något på planen så hörde man dock tränare Christer Johansson, som hyste en speciell kärlek till Christoffer, skrika "GERRARD!!!" så att hela Rotan hörde, eftersom han blev jämförd av Englands pådrivare till mittfältare. Helt klart en haltande jämförelse.

Denna dag innan midsommar hade Christoffer antagligen inte en tanke på att spela division 3 -fotboll, nyss hemkommen från ett års pluggande i USA som han var. Det hade nog ingen i den delegation Rotebrofolk som åkte från Skinnaråsen heller.

I 70 minuter fyllde heller Christoffer någon större funktion under matchen. Regnet öste ner, Unge Skadefyllde lämnade planen innan halvtid på grund av skada och Kalle höll oss kvar i matchen, samtidigt som Christoffer mös på bänken och kände att han som "social spelare" nog gjorde mest nytta just där. Det tyckte inte tränare Christer. Med dryga kvarten kvar skulle Parmbäck in trots att alla andra spelare på bänken var mer kvalificerade än den unga amerikaniserade Gerrard-"kopian".

Strax efteråt skruvar Kalle in 2-2 på frispark, hans andra mål i matchen. Men det är inte Kalle man kommer att tänka på när man tänker tillbaka till denna match. Det som kommer upp i huvudet är det som händer några minuter innan full tid; Christoffer Parmbäck har sprungit i blindo och kvalificerat sig för SM i feltouch när han får bollen en bit in på Hebys planhalva. Medan alla tänker "passa" på bänken så har Christoffer lämnat tankarna åt sidan för ett tag. Christer tänker "Gerrard!". Parmbäck tar fram bollen ett par meter och lossar stora kanonen. Bollen flyger stenhårt, träffar ribban och fortsätter flyga en halvmil till innan den landar. Det är det hårdaste skottet som skjutits i Heby kommun (om det nu är en kommun) och Christer hade redan börjat springa in på planen för att omfamna sin favorit om skottet fått ett bättre öde.

Nu fick inte sagan det vackra slut som den förtjänade - matchen slutade 2-2 och Christoffer hade gjort sin första och sista match för Rotebro för den säsongen. Men de få sekunder som bollen svävade i luften och den förhoppning och förvåning som spreds bland oss på bänken och de på planen, om att vackra saker verkligen händer, de fick en ändå att minnas den här bortamatchen som något speciellt. Tack för det Christoffer Parmbäck!