Inför Strömsberg: Kartläggning av serieledarna

Strömsbergs IF: Spöket, Storebrodern, Serieledaren. Ett lag som till synes är väldigt likt Rotebro, men som många hävdar är snäppet bättre. Men är de verkligen så jävla bra? Rotanbloggen har under veckan pluggat in sig på motståndet för att ta reda på om tabellen ljuger efter mer än halva vårsäsongen.

Spöktemat har vi redan varit inne på den senaste tiden. Vi har ännu inte besegrat Strömsberg på fyra försök och förra säsongen blev det två förluster. Att sedan kalla SIF för storebror kanske är lite att ta i, men faktum är att det är svårt att snacka bort att Strömsberg hamnat placeringen precis framför oss de två senaste säsongerna. Att de dessutom spelar ganska likt oss gör inte syskonliknelsen sämre. Mindre diskutabel är serieledningen. Efter 6 omgångar är Strömsberg fortfarande obesegrade efter tre vinster och tre oavgjorda. Tabellen har dock en förmåga att ljuga tidigt under säsongen, vilket gjorde oss nyfikna: hur bra är årets upplaga av Strömsberg?

Man inledde med två oavgjorda, borta mot GUSK och hemma mot Sandviken. Båda matcherna slutade 1-1, där GUSK precis som mot oss fick in en boll på stopptid. Enligt rapporterna var bägge matcherna resultatmässigt rättvisa, men efter två omgångar kände Strömsberg att man var på gång och att trepoängarna snart skulle ramla in om man fortsatte skapa målchanser och spela lika bra.

Även om det inte blev någon ketchupeffekt mot Spårvägen så kom första trean i tredje omgången mot Spårvägen. Segerskytt blev mittbacken Johannes Ericsson på huvudet och 1-0 fick räcka trots att man fortsätter skapa chanser.

Islossningen kom istället mot Skiljebo borta när man efter underläge 0-1 efter första 25 minutrarna tar över totalt, dominerar sista 65 minutrarna och vänder och vinner med hela 4-1, återigen anförda av Johannes Ericsson som enligt tidningsrapporter var lagets bäste spelare och matchavgörande under den perioden som Skiljebo tryckte på för att försöka komma igen i matchen.

Målkavalden fortsatte mot Falun hemma i vad som beskrivits som "en dålig match mot ett ännu sämre lag". Strömsberg kom inte alls upp i nivå, Falun hade ribbträffar x 2 och Martin Sundström i målet var fenomenal. Ändå slutade matchen 3-0 till Strömsberg, trots att man var dåliga på att utnyttja Faluns genomusla och naiva kortpassningsspel.

Senaste omgången mot Norrtälje verkade påminna lite om Enköping-Rotebro. Tidig ledning för Strömsberg som ägde första halvlek tack vare en kraftig medvind, medan andra halvlek tillhörde Norrtälje som också lyckades kvittera inför hemmapubliken. Slutresultat 1-1.

För att sammanfatta så objektivt som möjligt så måste man säga att det känns som att Strömsberg har en väldigt hög lägstanivå. Trots att man är segstartade under säsongsinledningen så står man upp bra mot såväl GUSK som Sandviken som bägge gått starkt under våren. Man lyckas också vinna mot Falun klart trots att man har en lite sämre dag. Ska man däremot titta på topparna så verkar det inte heller som att man haft sådär jättehög högstanivå hittills. 1-0 mot Spårvägen och dåligt spel mot Falun skrämmer inte. Oavgjort mot Sandviken likaså. Att kryssa mot GUSK säger verkligen ingenting då GUSK spelar antifotboll och försöker kryssa mot allt och alla och oavgjort mot Norrtälje är väl inte heller jätteimponerande. 4-1 borta mot Skiljebo är ändå riktigt starkt, och framförallt att komma tillbaka och fullständigt äga matchen efter underläge. Strömsbergs styrka är inte att de är ett Frej eller United á la 2010 som var såpass bra att man faktiskt kände sig underlägsna trots att man gjorde en bra match, utan det är snarare tyngden som talar för Strömsberg sett över hela säsongen. Det finns inte ett enda lag som vinner över Strömsberg om man gör en dålig match och detta faktum gör att vi garanterat kommer få se Strömsberg i tätstriden under hösten. Men inför lördagen då? Vad behöver vi se upp med och VAD är serieledarnas styrkor?

Spelet
Strömsberg är precis som Rotebro ett starkt kontringslag. Skillnaden är att man kommer på betydligt fler inlägg där man har framförallt Pontus Parling som är sylvass på huvudet (vill minnas att han hängde en med pannan mot oss på Skinnaråsen -09). Anfallsspelet bygger mycket på firma Parling/Berglund som tillsammans kommer svara för 15-20 mål i år. Det känns klyschigt att säga det eftersom gamle coach Johansson sa det om alla lag inför varje match men här kommer det: "De har en stor tung kille på topp och dom är bra på fasta".

Spelarna
Man har en ruggigt starkt centrallinje där Johannes Ericsson i mittförsvaret, Simon Grudeus på innermittfältet och Björn Berglund på topp har varit lagets bästa spelare såhär långt. Man verkar också fortsätta traditionen med målfarliga yttrar. Förra året gjorde Jocke Blomqvist 10 mål från yttermittfältet, i år har Gustav Ytterbom gjort två från sin högerkant. Kul att nämna är att gamla Unitedmittbacken Kabba Langley är given som mittback. Han spelar fult så in i helvete och är ett monster på huvudet. Särskilt bra försvarare är han dock inte, Hedman har sprungit åttor runt honom förr.

SIF:s skytteliga
Björn Berglund 4
Gustav Ytterbom 2
Marcus Hägg 2
Pontus Parling 1
Johannes Ericsson 1
Daniel Mattsson 1
Micro Lööf 1

SIF:s stjärnliga (man prisar matchens 3 stjärnor efter varje match):
Simon Grudeus 9
Björn Berglund 7
Johannes Ericsson 6


Hur Rotebro väljer att tackla den här informationen håller vi än så länge hemligt på bloggen. Vår hängivne läsare "Analys" vill gärna se en defensiv á la GUSK med 7 spelare bakom bollen och endast Johan, Rolle och Tomas framåt. Hur det blir med den saken får vi se, men det enda vi kan lova är att vi åtminstone inte kommer spela en offensiv á la GUSK. Äckliga långbollar på huvudet och diagonal krossar från kant till kant är inte Rotans melodi, vi har ju Skedman.

Det kan bli en riktigt intressant match där båda lagen föredrar att kontra, det handlar nog mest om vilka som gör det bäst. Strömsberg har en högre lägstanivå, vi har en högre högstanivå. Kan vi bara nå upp till den kan vi skrämma spöket. SÅ jävla bra kan de inte vara!