Markström på plats när Rotan slog blekt Sandviken

Inför gårdagens match hade förhandssnacket handlat mycket om motståndaren Sandviken och dess hårdsatsning inför säsongen som också lett till att de tippats högt av såväl experter som av sig själva. När matchen väl blåstes igång märktes det dock att det inte var något Barcelona vi var ifärd med att möta direkt. Det var ju Sandviken som stod på planen.

Lennerman borta på hård fysträning inför säsongens viktigaste match mot Armin den 14 maj skapade lite bryller i huvudet på Holmberg som i Mbye-Lennerman haft ett mittbackspar som hållt landslagsklass (Gambiansk landslagsklass i alla fall) under de två senaste matcherna. Vem skulle gå in och ta den rollen med Sebbe skadad och Mellis fortfarande lite sjuk? Skulle Freddan få fortsatt förtroende i startelvan nu när El Clasico ligger bakom oss och således även #14 livsglöd? Kommer Danne få agera sista utpost även denna helg trots sin tavla senast mot GUSK? Och vem av Vigge och Leal är närmast platsen bredvid den allt mer givna Keivan på innermittfältet? Holmbergs svar fick vi innan matchen på lördagen och en startelva formerades på följande vis:

Lennart

Haga, Guffen, Mbye, Jonas

Keivan, Vigge

Bacon, Kalle, Lukas

Skedman

Lennart tävlingsdebuterar i målet, den otippade ryssen Guffen startar som mittback, Vigge får ta sig an mittfältet och Bacon får samma position som i premiären mot Kvarnsveden. Dessutom en tillbakagång till försäsongsmodellen 4-2-3-1 där Kalle fick den något mer fria rollen bakom ensamme Hedman. Mycket nytt.

Rotebro ISFF - Sandviken 2-0 (0-0)

1-0 Johan Hedman 59 (straff)

2-0 Johan Hedman 90

Publik: 172

Den så omtalade och nystartade supportergruppen RUBEN som fått oss att drömma om läktarkultur á la Turkiet med bengaler i barnvagnar och brinnande mopeder i Cafeterian och kanske till och med lite stenkastning mot motståndarbussen, saknade dagen till ära sin beryktade ledare Mattias "Hårde Mats" Åsén (förhör hos aina) vilket påverkade inramningen under matchen. Vice-ledaren Anders "Veke Flampan" Hedman hade svårt att hålla ihop gruppen och kunde inte skapa den "tolfte spelare" som vi kände under derbyt mot United. Tur då att Sandviken var en sådan besvikelse att det räckte med elva spelare för att kamma hem årets andra trepoängare.

Första halvlek:

Sandviken, som målat upp sig själva som Norra Sveriges Barcelona och som tränar mer på en vecka än vad Rotebro gör under en försäsong, var en riktig besvikelse. Stabila? Javisst. Svårforcerade? Jorå. Tjongbollande? Amen skojaru eller?! Från matchminut ett till det att domaren blåste av kampen så hade Sandviken en och endast en modell för att penetrera oss. Långboll på forward. Vad som skulle ske om forwarden skulle vinna den efterkommande nickduell vet bloggen inte eftersom det aldrig skedde. Under de första 45 minuterna vaskade de vitklädda inte fram en enda målchans att tala om och Lennart fick en skön första halvlek att bli varm i Rotanskruden. Rotebro då? Jo, det var förhoppningsvis inte en av våra bättre halvlekar för säsongen, men i halvtid ledde vi ändå klart på poäng. Vi glimtar till stundvis där vi lyckas kombinera ganska fint på Sandvikens planhalva med mycket fart i både löpningar och boll. Bacon är nära att hinna först på en djupledsboll framför mål, Kalle kanske förtjänade en straff när han bröstar sig igenom och samma Kalle nickade över från nära håll efter fint inlägg av Bacon. Ja, i ärlighetens namn så skapade vi inte så jäkla mycket vi heller, men vi var det spelande laget och det kändes som att ett mål skulle komma förr eller senare med lite tålamod och om bara Unge Osynlige ville börja delta i matchen. Tråkigt dock att Guffen tvingades utgå efter en befarad "PES"-skada, dvs. bristning i baksida lår, vilket framtvingade en annan debutant, nämligen Simon Lahdo. "Välkommen in i spelet", som Magnus Härenstam hade sagt.

Bra i första halvlek:

- Simon Lahdos inhopp kändes lovande, spelade stabilt och vann sina nickdueller. Även trygg med bollen.

- Marcus Mårtensson fortsätter att imponera som speaker - "For me, Formidable" spelades under uppvärmningen och Keivans efternamn (som inte går att stava) uttalades nästan halvrätt.

- NHL-målvakten Jacob Markström var och kollade på matchen eftersom bror hans stod i Sandvikenmålet. Enligt uppgift bar han en klocka som kostade mer än alla klockor i Rotebro tillsammans.

- Armin, tillbaka från Nepal, försökte gång på gång att sno Markströms klocka, men misslyckades.

Anus i första halvlek:

- Guffens skada. Pojkvaskern har ju kommit igång så fint i säsongsinledningen och spelade ett stabilt mittbacksspel även de 20 minuter han spelade igår. Våra tankar går till dig Guffen!

- Sandvikens tränares mohikanfrilla såg fan Anus ut.

- Sandvikens vägran att bjuda upp till dans.

Andra halvlek:

I andra halvlek var vi fast beslutna om att belägra tre fina poäng och det skulle göras med ett lite mer 4-4-2-spel i offensiven och fler bollar ut på kanterna. Den första kvarten av halvleken står dock och väger innan Skedman dras ner av Markströmbrorsan i målet efter en fin djupledsboll av Ramsell. Lite filmning, men ändå klar straff. Skedman tar straffen själv och slår inte bara hål på Sandvikens nolla med en distinkt straff, utan slår även hål på myten om att "den som blir fälld inte ska slå straffen". 1-0. Skön...T!

Efter ledningsmålet blir vi lite för tillbakadragna och blir samtidigt stresade när vi väl får kontringslägen. Sandviken fortsätter att satsa på långbollar mot formidabla mittbacksparet Lahdo-Camara och skapar endast lite kalabalik på någon hörna. Lelle är dock säker i luftrummet och kan freda sitt mål. Vi gör två byten där först Bacon byter med 14 och där sedan Vigge får göra plats åt Leal, som dock placeras på kanten, medan Lukas tar ett steg in i mitten. Trots att vi får en del fina kontringslägen skapar vi inte speciellt många farliga lägen. Keivan har en fin frispark i burgaveln efter att Skedman fällts i friläge, men matchen bjuder mer in till kamp än skönspel och chanserna blir därefter. Det här skulle bara bli tre poäng; hur den togs spelade mindre roll denna gång. På övertid kan den sista spiken i segerkistan dock slås in när Skedman nickar fram sig själv i friläge som han sedan avslutar med ett stenhårt skott upp i krysset. Grabben kan ju skjuta för fan! 2-0 och tre jävligt sköna pinnar!

Fina minnen från matchen:

- Andra raka nollan på hemmaplan. Jag har svårt att se att något lag ska kunna överlista oss på Skinnaråsen.

- Grym kampinsats igen; moralen känns jäkligt hög i laget. Alla kämpar för varandra och är beredda att offra en arm (eller en baksida) för att laget ska vinna. Sånt skapar vinnarlag.

- Jacob Markström ska tydligen haft med sig en väldigt snygg flickvän.

Lite mindre fina minnen från matchen:

- Sandvikens tränare Tony Andersson hade en hel del fula ord att säga sina spelare. Bråkade bland annat med målvakt Markström. Jacob kan mycket väl köpa klubben och sparka tränaren imorgon.

- Skedman fick säsongens hittils mest onödiga varning när han lobbade efter signal mot mål. Skedman varning och bollen utanför. Sopa!

- Domarens lite märkliga bedömning i många lägen som också ofta gynnade Sandviken.

- Fotograf Fuck You Berg som tog fem kort från matchen.

Matchens citat: "Det här var erat jävla fel!". Sandvikens tränare till sina spelare fter straffmålet.

Matchens citat 2: "Kan du vinna någon jävla nickduell mot honom?! Han är 1.10 och du är 2.50 för fan!". Sandvikens tränare angående Mbyes överlägsenhet i luftrummet.

Viktig kämpaseger som gör att vi hakar på i en jämn serie där alla lag kan slå alla. På hemmaplan är vi oerhört svårslagna och nästa vecka är det återigen match på Skinnaråsen då Spårvägen kommer på besök. Stockholsmderby alltså, förhoppningsvis med RUBEN på plats. Då tar vi nya tag mot Division 1. Hej så länge!