Nej, nu får det vara färdigfestat!

Det är inte lätt att vakna upp ur en dröm och acceptera att man är tillbaka i verkligheten. Men det är absolut nödvändigt. Annars kan man lätt hamna i en mardröm. Verkligheten på måndag är Gamla Upsala på bortaplan. Vinst där och en dröm om division ett kan börja näras.

Ju större fest desto större brukar baksmällan tendera bli och efter måndagens brakfest på Skinnaråsen med derbyvinsten som huvudnummer, är risken att åka på ett bakslag mot GUSK nu på måndag överhängande. Detta får inte ske och därför gäller det, tråkigt men sant, att glömma vinsten mot United för att kunna ställa om fokus till nästa drabbning. Om vi ska visa att vi är ett topplag i år så måste vi också kunna visa att vi kan hantera framgångar. En vinst mot GUSK på måndag skulle innebära att vi har fått en ganska så bra start på serien och med tanke på hur jämn Division 2 Norra Svealand ser ut att bli i år så kan en bra start betyda mycket.

Så av med festkostymen och på med blåstället, för nu är det bara att fortsätta kämpa så att vi får anledning att fira igen. Festkostymen har inte hängts in i garderoben för att stanna där särskilt länge!

P.S. Speaker Marcus Mårtensson vill, genom Rotanbloggen, officielt be Sollentuna Uniteds kapten Jens Åberg om ursäkt för sitt plumpa skämt om Matchens Lirare efter El Clasico i måndags. Enligt uppgifter ska många ha tagit illa vid sig och som den godhjärtade människa Marcus är så vill han bikta sig inför pastor Rotanblogg. Så förlåt Jens hälsar Marcus!

Bilder från "El Clásico"

Glad Lagkapten efter matchen!

Supportrarna flyr hemåt för att slippa köerna

Unge Veke får hjälp av planen med ett lätt stukning i slutminutrarna

Notera att Danne tar en 100-meterslöpning för att fira 2-0 målet

En läktare räcker fan inte!

Rotan Ultras!

Unge klene vilar som vanligt med en hand på ryggen

Alla hajade tydligen inte att det var ståplats

Kom igen nu för fan!

Bästa flaggan

Intåg till afrikanska "Baba yetu"

Skön stämning alltså

Tjockis!

Hedman sugen på en burgare innan match

Rotans livvakter

Bloggbanderoll 1

Bloggbanderoll 2

Spiken Mårtensson repar sitt "tal"

Grabben spänner intervjubicepsen

Lasse Muhrén. Rotans största legend visar vad han tycker om United

Idag är vi alla hjältar

Det är Dagen efter. Dagen efter Rotebros stora seger mot antagonisten och arvsfienden Sollentuna United och jag sitter på jobbet och bara njuter. Och jag ser inte ens Kyrkans anslagstavla längre eftersom trädens blad som precis slagit ut skymmer den sikten. Idag är det lätt att vara Johan Hedman.

"Det kommer bli en fest. Och det är vi som ska ha den."

Orden ovan är tagna från Sveriges bronskapten Tommy Svensson inför matchen mot Ryssland i VM 94. Igår var det fest igen. Och det var Vi som hade den.

Jag tänker på hur fin den matchen var. Jag tänker på hur fint det var att vi startade med inte mindre än fem före detta Unitedspelare, som antingen blivit petade från Storklubben United, eller under dramatiska omständigheter flyttat därifrån. För dessa spelar finns det inga större matcher. För dessa spelare finns det inget finare än att vinna över sin förra klubb. Och jag blir så glad över just dessa spelares fina insatser på planen; Sebbe som vann varenda nickduell och närkamp under den första halvleken, Lukas som slet som det djur han är under hela matchen och Guffen som totalt ägde sin kant och visade Pålle vilken miss han gjorde som inte satsade på den unga talangen. Och såklart Danne, som med sin straffräddning var en av de stora hjältarna igår och som efter matchen berättade hur hög av adrenalin han var efter den räddningen. Men främst tycker jag den lilla sagan som vår allas Nummer 14 skrev var finast. Fredrik Källberg som inte spelat mycket under försäsongen och bitvis sett både otränad och omotiverad ut, ändrade inställning och levnadsstil ett par veckor innan matchen för att kämpa till sig en plats i startelvan. För honom är det ju bara två matcher som gäller det här året. Att han då får göra 1-0 inför storpublik på Skinnaråsen är finare än vad någon nobelpristagare hade kunnat skriva ihop. Oj vad jag unnar honom det!

Jag tänker också på den uppsluppna stämningen i omklädningsrummet efter matchen. Alla kramade om alla och det här var en seger vi bärgade Tillsammans i ordets rätta bemärkelse. Det spelade ingen roll om man spelade, hoppade in, satt på bänken hela matchen eller ens på läktaren - alla var lika glada och alla kände en samhörighet som gör oss starkare på planen. Det är såna här segrar som skapar vinnande lag. Lag som står upp för varandra och gör summan av Laget större än spelarna var för sig.

Den sjuka mittbacken Calle Mellström skrev bara ett ord till mig på Facebook efter matchen. "Hjältar!". Han syftade givetvis på oss som spelade matchen. Men en dag som igår - en match som igår - var det inte bara vi på planen som var hjältar. Alla som var uppe på Skinnaråsen igår var en del av den här segern och kan tillskriva sig själva som hjältar. Det här var inte en seger för några få. Det var inte bara en seger för laget Rotebro. Det var en seger för hela föreningen och dess supportrar, som suktat efter det här så länge och som nu kan drömma om något större. Och även om det inte skulle räcka till division 1, så gör det ingenting. För vi har ändå vår fantastiska seger mot Sollentuna United och den kan ingen ta ifrån oss. Vår Seger.

Måndag den 25 april 2011 kommer för alltid att vara en stor dag i Rotebros historia. En av de största. Den skrivs in tillsammans med andra stora segrar som kvalsegrarna till tvåan och trean. Och vi som var där kommer för alltid komma ihåg den som Dagen då Rotebro var bäst i Sollentuna.

/Johan Hedman

Rotebro visade att gammal var äldst i "El Clásico"

Vid ställningen 1-0 till Rotebro fick Sollentuna United straff. Jens Åberg sköt, hela Rotebro njöt. Daniel "Katten" Andersson räddade Rotebro, som äntligen fick visa vilka som regerar i kommunen, såväl på planen, som på läktaren. Annandag påsk blev en rödblå dag.

Inför storpublik på Skinnaråsens IP tog Rotebro emot lokalkonkurrenten Sollentuna United i strålande solsken. Inramningen var magisk, med intåg till afrikanska toner och tifo på läktaren. Rotebros hemliga segervapen skulle enligt planen vara moralen, därför startade man med inte mindre än fem(!) spelare med förflutet i United och ytterligare fyra egna produkter. En motiverad elva som inte skulle vika ner sig en tum. Det skulle också visa sig i närkamperna, där inte mindre än fyra Unitedspelare blev liggandes flertalet minuter, varav en fick uppsöka sjukvård. Det gör ont att möta Rotan.

Spelarna står uppställda inför match

Rotebro IS FF - Sollentuna United

1 - 0 '20 Fredrik Källberg (Johan Hedman)

2 - 0 '94 Kalle Ramsell (Johan Hedman

Publik: 639

Startelvan:

Danne "Katten" Andersson

Mathias Hagman - Carl Lennermann - Mbye Camara - Gustav Lundén

Lukas Strömberg(Ut 82) - Keivan Keshavarz(Ut 77) - Sebastian Strömberg (Ut 46) - Kalle Ramsell

Fredrik Källberg - Johan Hedman

Bänken: Lennart Sandahl, Christopher Leal (In 46), Jonas Petros, Roland Mendy(In 77), Tomas Amanuel (In 82), Johan Larsson, Victor Eriksson

Matchbilden såg ut som förväntat. United ägde boll, Rotan backade hem och kontrade. United hade uppenbara problem med bolltempot då deras snabba passningsspel inte passade naturgräset, vilket gjorde att de slog förvånansvärt mycket långbollar. Rotebro hade lärt sig av sina misstag i premiären och tog djup med backlinjen, vilket gjorde Uniteds långbollar meningslösa. Några gånger blev det dock halvfarligt, när bollarna damp ner mellan backlinjen och Danne i målet. Danne var dock pigg ute på de flesta bollar, något som Uniteds David Gustavsson skulle få känna på. Efter ett halvgenombrott på Uniteds högersida kommer snabbe Gustavsson igenom mot Danne, men får bollen för långt ifrån sig och satsar stenhårt för att hinna först. Danne satsar dock ännu hårdare, hinner först på bollen, men träffar Gustavsson med vad som såg ut att vara dobbarna rätt i ansiktet. Gustavsson blev liggandes ett flertal minuter innan han spelade vidare. Efter cirka en kvarts fortsatt spel blev han dock tvungen att kliva av och i andra halvlek sågs ambulanspersonal uppsöka Unitedbåset.

-Jag minns knappt någonting från de senaste 20 minutrarna, ska Gustavsson ha sagt. Läskigt och tråkigt. Krya på dig, David.

Rotansektionens tifo

Hade detta inte varit en match med sådan nerv hade den inte varit särskilt publikvänlig. Många avblåsningar, mycket kamp, många fasta situationer och framförallt - SM i långbollar. När det blir SM i långbollar, då är Rotebro favoriter. Att slå långt, vinna andrabollen och storma fram med 3-4 spelare är det enkla spelet som tagit laget upp till tvåan. Det var också så man skulle ta ledningen. En hög djupledsboll från Ramsell mot Hedman som ryckte sig loss, vände om, väntade in, och slog en perfekt macka mellan backarna fram till - vem om inte - derbykungen #14 Freddan Källberg, som enkelt placerade in bollen i maskorna och därmed klev upp i den sammanlagda derbyskytteligan på tre mål på tre möten. 1-0 Rotebro, och cirka 500 i publiken exploderade av glädje.

- Rätt svårt, tyckte derbykungen själv efter matchen.

Resten av halvleken bevakade Rotebro. United hade några halvchanser, men riktigt hyperfarligt blev det inte. Rotebro till pausvila med 1-0.

Nickduell mellan Sebastian Strömberg och Jens Åberg

I andra halvlek spelade Rotan handbollsförsvar. United flyttade upp en spelare var 10:e minut tills de slutligen spelade med 5-6 anfallare och bara slog långt. En misslyckat taktik skulle det visa sig då dagens försvarsgeneral Calle Lennermann nickade bort allt som fanns i luftrummet. Efter cirka en timmes spel skulle det dock bli straff för United då Lennermann och inbytte Mike Allyn i United kramades i målområdet, men domaren tyckte att Lennermann kramades hårdast.

- En 50/50-situation, analyserade Lennermann. Han kan lika gärna blåsa frispark till mig, men helt fel var det inte.

Straffskytt blev lagkaptenen och United-bloggaren Jens Åberg, som under veckan gjort sitt bästa för att trissa upp stämningen inför mötet. Ganska hårt slagen, ganska högt upp till höger, men Danne "Katten" Andersson gör en av föreningens viktigaste räddningar genom tiderna när han går rätt och enhandsräddar ut till hörna! Eufori i klacken, men framförallt på planen. Först fram till Åberg flyger den förre Unitedspelaren "Guffen" Lundén och dunkar honom hånfullt i ryggen.

- Inte så jävla kul att missa en straff när det är i det här sammanhanget, muttrade en bedrövad Åberg till Hedman vid en hörna två minuter efter missen.

Sista 20 minutrarna blir en riktig rysare. United har ett halvdussin riktigt farliga hörnor, skapar ett rejält tryck som får Rotan att falla ner med 8-9 utespelare i egen sista tredjedel. Rotebro drar dessutom på sig två solklara gula kort, varav ett på Kalle Ramsell när han lätt övertänd karatesparkar Uniteds bäste för dagen Anton Wiklundh i bröstet, som dock kan spela vidare. United är ofta som farligast när de kommer runt på kanterna, men idag kom de sällan dit. Ett undantag var dock när stjärnan Omar Eddhari trollade sig förbi på vänstersidan och till publikens förtjusning drog på ett "rabona-inlägg" (man skjuter med ena foten bakom den andra). På bortre stolpen nådde han strikern Mike Allyn som försökte sig på en halvbicacleta, men strax över ribban.

När United tryckte på öppnades de sedvanliga ytorna som Rotebro älskar att kontra på. Till skillnad från ifjol har Rotebro också lärt sig att lugna ner emellanåt och byta kant i omställningarna. Det var också så man fick de farligaste lägena, oftast i regi av stundtals briljante Johan Hedman. Inbytte Christopher Leal hade ett riktigt farligt avslut som Maksimovic i Uniteds mål kanonräddade i sista sekund. Ännu farligare blev det när Hedman ryckte sig fri till ett utmärkt avslutsläge, men valde att passa på bortre där framstormande Lukas Strömberg tyvärr inte hann fram.

Uniteds sista riktiga kvitteringsläge kom i slutminutrarna när kapten Åberg lämnat den mittbacksplats han blivit nerflyttad till och kommer perfekt i luften på ett kanoninlägg. Han såg ut att komma ensam till bollen när - vem om inte - general Lennermann kommer flygandes från ingenstans och nickar såväl boll som Åberg i fontanellen. Åberg blir liggandes en knapp minut och hade nog gärna legat längre om inte United jagade kvittering.

Istället ställde Rotan om till ett sista anfall. Kalle Ramsell, som var ute efter personlig vendetta efter straffmissen i förra årets första "El Clásico", hade haft flertalet liknande lägen tidigare i halvleken där han försökt gå på avslut från vänsterposition mot högra krysset. Till sist skulle han så få till sin fullträff när han på samma sätt får se bollen curla in i bortre, fint framspelad återigen av Hedman. 2-0, samtidigt som domaren satte pipan i munnen för slutsignalen.

Ramsell skruvar in avgörande 2-0

När slutsignalen går vänder sig Ramsell mot hemmaklacken, där han läser "historia" på en av dagens tifo-banderoller. Rotebro, som jämfört med United har en supporterskara och en historia som de vittröjade inte kan mäta sig med, visade att gammal var äldst i Sollentunas "El Clásico". I United råder nu förmodligen total depression, då man inte bara inkasserade en derbyförlust, utan även sin andra 0-poängare av två möjliga i årets serie. Åbergs straffmiss var inte bara lika jobbig för honom själv som den var skön för oss på bloggen, den var dessutom speciell i en symbolisk bemärkelse, då det var en straffmiss i utsatt läge som sänkte Rotebro i fjol.

I dagens Rotebro finns det många hjältar. Stjärnan Hedman, som äntligen får överbevisa sina häcklande antagonister i United, straffhjälten Danne Andersson, som fick revanschera sig för den tveksamma premiären, mittbacksparet Mbye och Lennermann som var överallt, för att nämna några. Dock känner nog alla som var på plats idag; publiken, ledarstaben, spelarna - både de som spelade och som inte fick spela, att det var en gemensam seger som vi tog tillsammans.

På bloggen kommer ni naturligtvis kunna läsa mycket mer om derbyt under veckan. Detta inlägg är som ni märker mer officiellt än den typen av roligare inlägg som är vårat adelsmärke. Detta då vi räknar med att fler än enbart våra trogna läsare har intresse för dagens match. För underhållningsvärdet skull och för att fortsätta suga på "El Clásico"-karamellen ytterligare en tid kommer ni kunna läsa såväl krönikor som intervjuer som mer inofficiella inlägg under de närmaste dagarna. Dessutom har dagens fotograf Fredrik "Borgmästaren" Lundblad en hel del redan historiska bilder att dela med sig av inom kort.

Håll till godo!

/Skribent Åsén

Veckan som varit

Påskveckan som varit har bjudit på sällsynt lite choklad, kycklingar och påskgummor. Däremot har det blivit brottning, gräskärlek och bloggande. Det här är veckan som varit!

Visst har det känts i laget att det är derbyvecka; intensiteten på träningarna har höjts, Rolles röst har blivit än mer nasal och Freddan har varit nykter. Trashtalket kring måndagens motstånd Sollentuna United har också ökat under veckan och numera vet alla nyförvärv vilken idiot Filip Terland är och hur monumentalt värdelös Anders Limpar är på Mästarnas Mästare.

Veckan började med B-lagsmatch på måndagen mot forne Rotantränaren Christer Johanssons Österåker vilket slutade med förnedring och överlägsenhet från Rotebros sida; 10-1 där det största utropstecknet kom från tränare Blomberg som kom in och dunkade in tre baljor på 20 minuter. Enligt säkra källor vågade ingen av de rödblåa spelarna på planen göra något annat än att passa sin tränare när han ropade efter bollen. Det gäller att stå på god fot med tränaren.

Den stora frälsningen under veckan kom dock till oss under torsdagens träning då vi efter en lång försäsongs konstgrästränande äntligen fick beträda Skinnaråsens naturgräs för en första försiktig träning. Vad glada vi var! Skinnaråsen som under fjolårets säsong blev känd som Stockholms bästa gräsmatta ser ut att gå en lovande säsong till mötes även i år. Överraskande grön och jämn och med den där härliga gräsdoften som gör att det börjar krypa i brallan, tog den emot oss med öppna armar och vi var, som speaker Mårtensson hade sagt, "varsamma men bestämda" tillbaka. Jag kommer inte ens ihåg vad vi gjorde på träningen. Så kul var det att återigen vara tillbaka på gräs.

Den sedvanliga påskträningen under påskaftons morgon var som traditionen säger både trevlig och solig. Trots stängd träning hade två supportrar lyckats ta sig in, men det var en sån där härlig dag så till och med det var lugnt. Mycket taktik inför morgondagens derby slipades och även en startelva släpptes. Med några förändringar från premiären ser laget imorgon ut på detta vis:

Danne

Guffen, Mellis, Lennerman, Petros

Leal, Kalle

Freddan, Bacon, Lukas

Skedman

Övrigt från veckan som gått:

- D. Ström har varit "hemma" i Luleå under veckan och blivit behandlad som den kung han är där uppe. Väl tillbaka i Rotan till lördagsträningen fick han smaka gräs igen. Jävla norrlänning!

- Lennerman tränade inför "The clash of the Titans" mot Armin den 14 maj, genom att brottas mot Rolle under lördagsträningen. Rolle gav ett mycket starkt motstånd som den hala orm han är och man ska nog inte räkna ut Armin efter att ha sett en stabbig och klumpig Lennerman i träning. Fördel Iranpak!

- Påskledigheten kom vältajmad för bloggparet Hedman/Åsén som slagit rekord i blogginlägg under en helg. När kommer våra oljemiljardärpengar så att vi kan fortsätta med detta på heltid?

Imorn är det dags - El Clasico på Skinnaråsen och vi på bloggen har gjort allt för att haussa upp förväntningarna på den matchen. Imorn vill vi att du kommer att göra vad du kan för att göra det till den fest som den förtjänar. Ta på dig något rött eller blått och kom i god tid så att det kan bli en fantastisk inramning, så vinner vi över United tillsammans! 14.00 sparkas det igång och för att avrunda med ett citat från Ove "The Ovster" Sundberg så säger vi kort och gott: "Du kommer!"

Rotanbloggen

EXTRA: Guffen talar ut om sin mörka tid i United!

De flesta av de tidigare Unitedspelarna känner ni sedan tidigare. Om det senaste tillskottet vet ni dock inte mycket. Gustav "Guffen" Lundén, även kallad Stoneface för sitt minspel, är född -92 och fostrad i Rotan, där han hade sin nuvarande tränare Cribba Holm som pojktränare. Guffen gick sedan till AIK där han tillbringade några säsonger innan han tröttnade på fotboll. Han hade tankar på att lägga av, men valde istället att gå till Sollentuna Uniteds juniorlag för att få spela med sina polare. Från en position på innermittfältet dominerade han stort vilket resulterade i spel med Uniteds division 5-lag. Guffen hade då fått tillbaka suget för fotboll och det skulle inte dröja länge innan han flyttades upp till division 2-laget. När han erbjöds kontrakt med minilönen 3000 kr per säsong skrev han glatt på. En signatur med ofattbara konsekvenser. När han under fjolårssäsongen hamnade i tränare Lindholms frysbox ville han gå till moderklubben Rotebro. Det fick han inte. Inför morgondagens drabbning ger vi er nu Guffens egna version av vad som egentligen hände under den mörka tiden i Mordor, förlåt United.

- Hur upplevde du din tid i Sollentuna?

- Förjävlig.

- Vad var det som gick snett?

- Jag skadade ljumsken precis innan matchstarten när jag hade en grym försäsong där tränarna verkligen trodde mig och jag fick spela. Sen fick jag veta att jag hade ”attitydproblem” och blev nedskickad till division 5-laget för EN utebliven träning. Jag tänkte skita i det när jag sen blev petad mot Rotebro på våren.

- Sportchef ”Attilla” vägrade sedan släppa dig till Rotebro, hur upplevde du den soppan?

- Han sa till mig att jag fick gå till vilken klubb som helst förutom Rotebro. Sen kände jag mig lite utnyttjad av klubben när jag skrev kontraktet med klubben.

- Vad hade du kunnat göra annorlunda?

- Inget, jag står för det jag gjort.

- Har du någon kontakt med någon i klubben idag?

- Nej, ingen.

- Vad tycker du om Jens ”Flickan” Åberg, egentligen?

- Skön kille, men dålig golfspelare som fan!

- Hur känns det i Rotebro inför säsongen?

- Det känns jättebra. Kvalitén är bättre än i höstas med nya spelare och bättre träningar.

- Hade du räknat med en plats i startelvan till premiären?

- När jag klev på bussen trodde jag det, det har gått bra ända sen Akropolismatchen.

- Vem är den bäste United eller Rotanspelare du spelat med?

- (Guffen nickar mot mig)

- Var inte Hailab bra?

- Jo, för fan! Skriv det! Hailab var riktigt jävla bra.

- Hur gärna vill du vinna ”el clasico”?

- Det går inte att beskriva med ord, jag tänker göra något framför deras bänk om jag gör mål, typ kyssa klubbmärket.

- Tänker du sno en straff om vi får en?

- Ja! Ge mig den!

- Vem är snabbast, du eller David Gustavsson?

- Svårt, jag såklart. Han har aldrig sprungit om mig i alla fall. Jag gör 11.30 på hundra meter.

- Är du orolig för att Haga kommer försöka skada dig om du fortsätter hålla honom utanför startelvan?

- Man vet aldrig, han kanske skadar Jonas istället.

- 10 snabba:

- Grabben eller Cribba? Inga kommentarer

- Paul Lindholm eller Anders Limpar? Anders såklart

- Skinnaråsen eller Vallen? Skinnaråsen

- Stoneface eller Guffen? Stoneface

- Springa eller skratta? Skratta

- Åsén eller Hedman på 500-lappen? Hedman

- Säll eller Danne? Danne

- Alltidunited eller Rotanbloggen? Rotanbloggen

- Rotanbloggen eller Rotanbloggish? Rotanbloggish

- Serieseger eller Derbyseger? Derbyseger

Guffen har äntligen hittat hem. I premiären mot Kvarnsveden blev det mål direkt och vi vågar lova att det inte var det sista målet vi sett från nr 5:s fötter i år. Ett drömscenario vore såklart att det kommer redan imorgon. Då är det nog fler än Rotanbloggen som kommer jubla när Guffen hyschar Sauron, förlåt Lindholm.

Dagens replik

Jens, Jens, Jens. Allt du tar i blir skit (inklusive den hög som du och Terland placerade utanför Hedmans bostad i natt). Senaste klavertrampet finner vi på alltidunited.se där herr Åberg i ett uppgivet försök ger sig på Rotans bortaställ:

"Förresten, varför spelade Rotebro sin premiär i helvita matchställ? De kan väl inte vilja ta efter oss där också?"

Man behöver inte leta länge för att finna de riktiga copycatsen. På Uniteds ansträngt stiliga officiella hemsida sollentunaunited.se kan man under fliken >Föreningsutveckling< hitta några ledord för föreningen som kallas för "Den rödblåa tråden". Vänta nu, rödblåa?! Var inte Uniteds färg vitt alldeles nyss? Förvirrade United är ännu bara ett barn som förening. Barn ändrar favoritfärg lika ofta som Åberg stavar fel på bloggen. Barn ser sällan sina egna brister. Tur för United att storebror Rotan kan berätta när man gjort fel. Därför tar vi tillfället i akt: United, er favoritfärg är vitt. Om ni ska byta färg, kan ni väl i alla fall ta en egen. Bajsbrunt till exempel?

Därför är Rotebro bättre än United; del 5

Så var det då dags att knyta ihop säcken. Imorgon 14.00 börjar slakten på Skinnaråsen. Med oss i bagaget har vi supportrarna, stämningen, historien, profilerna och - moralen.

Den magiska sommaren -94. Sverige är i brygga vid 1-2 underläge mot Rumänien när Kennet Andersson slår världsrekord i höjdhopp samtidigt som han knoppar in 2-2. "Där ser vi vad moral betyder i ett lag", utbrister den annars ganska usle bisittaren i VM-studion Sven-Göran Eriksson. Imorgon är det möjligt att vi kan hamna i underläge. Precis som Rumänien gjorde 2-1 efter en frispark som styrdes av den svenska muren så har United en ful vana att göra liknande mål på oss. Men denna gång kommer det inte räcka. Denna gång kommer inga frisparkar, snedträffar eller missade straffar i världen kunna sänka oss. Hade denna artikel publicerats i sportbladet hade ni kunnat läsa om "Rotans hemliga taktik", "Så ska United CHOCKAS". Nu är det inte rosa blaskan ni läser, men vi ger er ändå vinnarreceptet: moralen.

Allt sedan fjolårets 0-4 och 2-3 i derbyna har vi väntat på vår revansch. Vårderbyt var uppsnackad som tidernas största match i kommunen, men regn, minusgrader, straffmiss och en skada på Ramsell förvandlade festen till ett fiasko. Returen på Vallen var jämnare, men med en märklig uppställning i backlinjen och en småskadad Ung Jättetung stjärna kom vi aldrig närmare än 2-3. Bloggen tystnade, Rotan tappade allt vad spel och poäng hette och nånstans insåg vi när det var dags att hålla låg profil. Inför årets första drabbning har vi använt varje träning och varje scout vi haft att tillgå för att komma så förberedda vi bara kan inför revanschen. Ett av framgång övergött United har under tiden ägnat sig åt att vara dryga och bli sämre. De är arroganta och osäkra på samma gång. De tror att de redan har vunnit, men vi vet att de tvekar. United vill tro att de är bäst, men Rotebro vill garanterat vinna mest.

Med i matchtruppen imorgon kommer inte mindre än fem gamla Unitedspelare finnas med i Rotans trupp. Lika många i truppen har fostrats i Rotan sedan barnsben. 10 spelare som antingen älskar Rotan, eller skulle älska att klämma åt sin gamla klubb. Krydda detta med nyförvärv som på varje träning sedan de kom till klubben fått höra det gamla gardet snacka upp Unitedmatchen sedan januari och som är fruktansvärt laddade inför sitt första "El clásico". På andra planhalvan kommer visserligen bloggare Åberg vara laddad till tänderna eftersom hans heder står på spel i just dessa möten i och med kaptensbindeln på armen och för att alla hans kompisar spelar i Rotebro. Även Terland verkar ta matchen personligt (läs föregående inlägg) och är nog nervös som ett barn inför första skoldagen just nu, men i övrigt är Uniteds lag fullt av spelare som skiter i Rotebro eller som inte ens vet vad det är för lag. För dessa spelare är inte ens Sollentuna United ett lag de bryr sig särskilt mycket om utan det är istället drömmen om Allsvenskan eller Europa som får dem att springa. Springa för sig själva vill säga. Hur det går för laget är sekundärt. För spelarna i Rotebro däremot är matchen mot United det viktigaste som händer det här året. Fredrik Källberg har flera gånger under säsongen sagt att "Det är bara två matcher som gäller under säsongen" och Guffen har lovat en målgest mot Unitedbänken om han målar imorn. Utöver det så vill Skedman avsluta sin karriär med laget i sitt hjärta med att vinna mot sin antagonist och detta kommer att göra att Rotanspelarna kommer springa tills det börjar blöda ur skorna och domaren blåsa av kampen. Och då kommer vi ha vunnit.

Det finns ingen match jag hellre vill vinna i min karriär än mitt sista el clasico på Skinnaråsen inför en fantastisk hemmapublik och jag vet att jag delar den känslan med resten av mina lagkamrater imorn. Och det är den känslan som kommer att leda Rotebro till seger.

Nu är det krig!

Med bara en dag kvar till el clasico trappar Sollentuna United upp kriget mot Rotebro. Men på ett väldigt barnsligt och vulgärt sätt som vi på Rotanbloggen tar starkt avstånd ifrån. Vi vill varna känsliga tittare från de bilder som läggs upp i detta inlägg. Sollentuna United - det här är skittaskigt!

Unge Nyinflyttade och bloggkollegan Måsen sov i godan ro i sin lägenhet i Edsberg under natten till påskdagen när man vaknade av ett frenetiskt bankande av grannen tillika Edsbergs Borgmästare Fredrik Lundblad. Borgmästaren är förskräckt när Skedman öppnar dörren. Utanför Bloggdörren ligger två prydliga högar människobajs och några meter längre bort ligger en stinkande pöl kiss. Vafan.

Attacken skakar nu inte bara Skedman och Rotanbloggen, utan hela Rotebro känner sig oroliga. Vad är nästa steg i denna förmodade serie av hatbrott mot Rotebros stjärna? Sten genom fönstret? Landmina i duschen? Kidnappning av familjemedlem? Misstänkta är självklara - så här tätt inpå Matchen med stort M så kan det bara vara någon från Sollentuna Uniteds organisation som är så desperat och äcklig så att han (eller hon, det kan vara en hon) drar ner brallorna och väljer att klämma ut sin avföring utanför dörren på en oskyldig människas bostad. Och den äckligaste och mest desperata människan i United är givetvis Filip. Vad gjorde du mellan klockan 03.00 och 10.00 i morse?

Now what? Kommer matchen kunna spelas? Kommer Filip skaka galler? Hur ska Rotebro hämnas? Lugn, det här är en dåres brott och matchen kommer att spelas, om än med extra sträng bevakning. Bland annat kommer ingen att få komma närmare än tio meter ifrån Skedman under matchen och visitation är numera ett krav från föreningens sida. Och ja, Filip kommer förhoppningsvis få skaka galler för detta illdåd.

Hämnden däremot kommer ni få se imorn på Skinnaråsen klockan 14.00 när Rotebro vinner el clasico mot Sollentuna United. Det kommer att bli skitkul!

Inför el clasico: Favorit-i-repris-intervju med Jens Åberg

Inför premiären gjorde vi en intervju med Jens Åberg. Eftersom vi alltid gör vårt bästa för att jävlas (minns förra årets tjockisbild och fingerade svar) lade vi självklart inte upp svaren i tid, utan har sparat det till nu för att med facit i hand efter premiären kunna kommentera kapten Åbergs svar. Varsågoda.

- Här kommer mina/Uniteds svar. Eftersom vi tydligen lever i gamla Sovjetunionen så får jag väl sikta in mig på 30 år i arbetsläger

Hur är läget i ditt lag?

- Läget efter en lite halvturbulent försäsong börjar kännas riktigt bra. Tre övertygande segrar i rad, årets serie kommer att få se ett ännu starkare och mer samspelt Sollentuna United än förra året, kryddad med ytterligare lite individuell briljans.

Kommentar: Spioner på plats såg ingenting av nått starkare och mer samspelt United i premiären. Individuell briljans i all ära, men något LAG kommer United inte att vara, varken på måndag eller i år.

Hur har det gått på försäsongen?

- Lite blandade insatser inledningsvis, då vi gick runt på hela truppen. Både spelet och resultaten har blivit bättre ju längre vi kommit. De enda två förlusterna har kommit mot ett starkt Foc Farsta (Då vi rullade på hela laget) och i cupen mot Vasalund då vi inte orkade stå emot efter utvisning och straff mot oss.

Kommentar: FOC Farsta kryssade i premiären mot Bissarna i södertvåan, så hur jävla starka kan de va?! När United väl mötte ett bra lag fick de 4-0 i arslet. Imponerande!

Erat hetaste nyförvärv?

- Än så länge så har Doni Makolli varit vårt hetaste nyförvärv. Har kommit in riktigt bra som offensiv spets på mitten. Kommer att kunna vara tungan på vågen i många matcher med sin skicklighet. Sedan tror vi även mycket på Mike Allyn, som fortfarande ligger lite efter med träningen men som går framåt för varje dag.

Kommentar: Med risk för att vi får äta upp det, men rapporter talar om en halvtjock Makolli som slog bort mycket passningar. Mike Allyn kommer säkert göra sina mål i år, men mot Lennermann får han vara hur stark han vill, Lennermann äter monster till frukost.

Vem ska vi hålla ögonen på i ert lag den här säsongen?

- #9 Snake Enberg (David Gustafsson). Efter 7 mål första året i United, 5 förra året, har han vuxit ytterligare en nivå till i år. Tror på 12-15 påsar från hans ormfötter i år.

Kommentar: Om David Gustafsson gör över 10 mål i år lovar Rotanbloggen att ägna ett hyllningsinlägg till honom. Om han inte utvecklats, säg 100%, kommer han inte göra någon glad i år. Snabb förvisso, men enligt Stoneface är han inte blixtrande.

Målsättning för säsongen?

- Vi orkar inte ett år till i tvåan. Så vi vill vinna, alternativt åka ur

Kommentar: Vi kör med uteslutningsprincipen. United kommer inte vinna, alltså...

Vem tycker du är bästa spelaren i serien?

- Fredrik Källberg. Utan konkurrens. Filip Terland är också bra.

Kommentar: 14 är en världsspelare, där har Åberg helt rätt. Men Terland?! Herregud, här måste han skämta. Terland var bra i höstderbyt, men i premiären sägs det att han sög. Det glädjer oss. Mycket.

Hur ser ni på Rotebros chanser?

- Rotebro får väl lita på sin vanliga förmåga att vinna och ta poäng trots att ingen egentligen fattar hur. Väldigt mycket nytt i truppen för att vara Rotan. Spelare som "inte är speciellt vassa" enligt källor inifrån. Tror det blir viktigt med bra start, annars kan det bli åka av.

Kommentar: Här slår han huvudet på spiken. Rotebro kommer ta poäng på måndag, flera stycken, och ingen i United kommer fatta nånting. När det kommer till nyförvärven har Åberg aldrig hajat ironi. Vill minnas att han grät en skvätt när vi la upp tjockisbilden förra året. Klart som fan vi säger att nyförvärven inte är grymma, underdogmentaliteten är vår grej!

Vilka vinner serien?

- BKV Norrtälje, de har ju slagit Hammarby! Herregud!

Kommentar: Här anar vi en viss ironi. Vad fan har Norrtälje gjort dig?!

Vilka ramlar ur?

- Sollentuna United och Rotebro glider taktiskt ner i trean, och kör lite mysiga derbyn där istället nästa år

Kommentar: Första vettiga svaret. Härligt!

Övrig kul kuriosa kring laget/klubben?

- Camp Nou är bokad i slutet av maj för en match mellan Sollentuna United och Barcelonas akademilag. Dock är det tveksamt om vi ekonomiskt och organisatoriskt kommer att kunna ta oss dit.

Kommentar: Blir det inget Barcelona är ni välkomna att joina efterfesten på Ballbreakers med Rotan i oktober. Om det nu blir av, tveksamt om vi ekonomiskt och organisatoriskt kommer att kunna ta oss dit.

Vi tackar Jens för att han till skillnad från många andra i Unitedorganisationen är villig att samarbeta med rivalen. Extra credd till lagkaptenen för att han tar bladet från munnen, trots den extrema sekretess som råder i Sovjet United. Vi önskar er ingen lycka till på måndag!

Därför är Rotebro bättre än United; del 4

Artikelserien om Rotebros övertag på United uppmärksammas. Kommentarerna haglar, div2.se följer "bloggkriget" via twitter och Åberg stångas med tvivel och en känsla av otillräcklighet på alltidunited.se. Rotanbloggen krigar vidare med del 4 i förklaringar till varför Rotan kommer vinna på måndag - Profilerna.

118100: "Ordet profil har flera innebörder. Dels kan det syfta på ett synsätt, att se något i profil betyder då att se från sidan. Profil kan också syfta på en persons karaktäristiska egenskaper". Karaktäristiska egenskaper sa Bill, Karaktäristiska egenskaper var ordet, sa Bull. Rotans Bill & Bull finner man i omklädningsrummet tidigt på måndag morgon. Bill, a.k.a Lasse Muhrén är mannen, myten, l e g e n d e n. Den gamle mannen, som enligt egen utsago varit linjedomare i Mexico-VM -86, vunnit sju bandy-sm-guld med Sandviken, vunnit miljonbelopp på både triss och hästar, försörjt sig på poker och fått tungt kriminella inbrottstjuvar att pissa på sig, ÄR på många sätt Rotebro IS FF. Sedan 10 år tillbaka är det han som styrt upp anläggningen uppe på Skinnaråsen, fostrat unga pojkar till duktiga ungdomstränare genom sommarfotbollsskola, tvättat felvända strumpor och spridit glädje med sin humor från den gamla skolan. Han har också som vana att sätta skräck i varje nyförvärv som får en utskällning för att strumporna vänds fel efter första träningen. Bull, också känd som Arne Hägervik, är mannen med kepsen. När spelare sitter och skiter på bussen upp till Borlänge samtidigt som McDonalds-beställningarna tas upp är det Arne som styr upp det. När Lasse inte orkar gnälla och skrika tar Arne vid. När Unge Kreatives look-a-like-idéer tar slut kollar han på Arne - han är lik jävligt många.

En ny profil på Skinnaråsen är Grabben med G; Johan Blomberg. Med en aldrig sinande energi, en medfödd talang för ordvitsar och fantastisk familj förgyller han de rödblåas vardag. Efter att ha haft en tuff general som coach i fem år är det förändringarnas vindar som friskar upp. Senaste grejen på Grabbens agenda är att börja VARJE samtal med bloggarna med att upprepa "Fem tuffa, fem tuffa" på den ännu outtalade frågan om hur många frågor han ska i intervjun "Veckans tränare". Lämnade också Limpar skönt hängandes i Sveriges Radio. När programledaren frågade Limpar vad han trodde om resultatet svarade Limpar "jag brukar inte tippa mina egna matcher". Grabben ser luckan: "..du sa till mig att ni skulle vinna med 7-0". Blomberg - Limpar 1-0. En profil av rang.

På spelarsidan är profilerna lika många som härliga. Redan kända legendarer som Fredrik "14" Källberg - hyllad från varje mun på Skinnaråsen så fort han nuddar bollen, men som inte säger ett vänligt ord till någon - och gambianen Mbye Camara som fick 2000-talets hybris när IK Frej visade lite intresse av mittbacken och därefter vägrade löpträna med orden "Jag är för bra för det!", har fått sällskap av flera nya profiler inför säsongen. Känd för en del bloggsupportrar har redan Bloggish-stjärnan Tomas Amanuel blivit och där är egentligen kommentarer överflödiga. Han är dock inte ensam. Lennart Sandahl ser ut och bär ett namn för en farfar (som alltidunited så humoristiskt snappat upp), men fyllde i dagarna blott 23 år och är ett glatt tillskott i truppen. Han ger också D. Ström lite Norrlandssällskap där det bli mycket snack om renjakt och snöskoter-SM i Övre Fjukkenbergen i helgen. Roland Mendy har lagt grollet med Lukas bakom sig, bloggen vet dock inte om han har idkat samlag med familjen Strömberg som han så snällt lovade när han spelade med Råsunda mot Rotebro i kvalet till tvåan 2009. Rolle har dessutom truppens roligaste röst. Det enda man hör är "isch" i slutet av varje mening, men hans nasala röst gör att man missar resten. Jonas Petros får tillräckligt med skit på Rotanbloggish, men det bör nämnas att han är så lik man kan vara den gröna Metro-sköldpaddan Elvis. Den största profilen är väl dock Armin Iranpak - denna glädjespridare utan like. Blir mer och mer lik Robert de Niro för varje dag, skrattar mer än vad gemene man gör på ett år under en träning och har för vana att gå med på dumma bet, exempelvis boxning mot Lennerman och Intervinst mot Skedman vid 2-5-underläge mot Schalke. En glad idiot.

I United finns det helt klart många duktiga fotbollsspelare, men vad man förstår av bloggare Åberg är ingen av dem vidare skön. Åberg själv är helt okej, men kanske ingen man ser upp till. Hans närmaste vän är Filip Terland och vilken äcklig liten gris det är vet vi ju alla. Pål "äter barn till middag" Lindholm och Anders "sämre än Evy Palm" Limpar är deras hetaste profiler med både Premier League- och Allsvensk bakgrund, men det räcker inte i detta fall. Även här förlorar ni United. Profilfattigt var ordet sa Bull. För att ens komma i närheten av Rotanstandard får man leka lite med ordets betydelse: "Dels kan det syfta på ett synsätt, att se något i profil betyder då att se från sidan". Den största profilen i Uniteds närhet är också mannen som ser ALLT från sidan. Resultat-Danne, Sollentunas Rainman när det kommer till idrott och sport, oavsett division, är egentligen den enda Unitedmedlemmen vi skulle vilja värva. Tröstpoäng United, absolut. Rotan - United 100 -1.

På måndag kommer Rotans profiler att hjälpa till att skapa en magisk stämning på Skinnaråsen som kommer leda Rotebro till seger. En seger som kommer firas med Gambiansk segersång, Källbergsk segerfylla, Iranska fyrverkerier, tungt inlägg på Rotanbloggish, felvända strumpor och en anteckning i Dannes resultatblock. När United vann ifjol så ryktas det om att Paul sa "Bra jobbat - vi syns på Skyttan för träning i natt" . Vad är det för jävla profil?

För övrigt...

...har Rotebro värvat en av få profiler från United i materialare Åke som surrar mer än Limpar och Blomberg i kvadrat. Drog sin livs historia när han skulle presentera sig i tisdags.

...stavade bloggkollegan Åsén "belopp" med den okonventionella stavningen "biljopp" innan jag var tvungen att rätta honom.

...är United inget kontringslag. Det visar Åberg med all önskvärd tydlighet när hans svar på Rotanbloggens "United har spelarmaterial för mitten av division 1" blev att lägga upp ett "matchen-i-matchen-inlägg". Klart som fan United kan få vinna matchen-i-matchen, så länge Rotan vinner matchen.

...skruvar vi upp temperaturen under helgen. Del 5 i artikelserien kommer imorgon, men redan idag kommer en intervju med Åberg och ett "veckan-som-varit". Imorgon kommer en intervju med senaste Unitedspelaren Guffen Stoneface. Vi utlovar mycket skvaller om vad som försegicks bakom kulisserna i ruttna United under Guffens tid i klubben.

Därför är Rotebro bättre än United; del 3

Vi har kommit till del tre av veckans följetong om varför Rotebro är bättre än Sollentuna United. Denna del är lika självklar som 14 på Soapbar en löningshelg - Historien.

När Rotanbloggen pratar historia så pratar vi just Historia. Inte om att Sollentuna United vann båda mötena klubbarna emellan förra året eller att laget legat över Rotebro sen klubben startades. Nej nu pratar vi längre perspektiv. Mycket längre.

När tre av Göteborgs största klubbar för några år sedan var nära att slås ihop till en storklubb med namnet FC Gothia var man samtidigt nära på att radera ut över 100 år av fotbollshistoria. Där fanns Örgryte - Sveriges första svenska mästare, kultklubben GAIS som blivit kända som Allsvenskans "jojo" för deras upp-och-ner-gång mellan seriesystemets två högsta divisioner, och där fanns också Häcken, som har ett roligt namn. Men det blev inte något FC Gothia. Kärleken till Sin klubb var för stor för supportrarna i de tre klubbarna, som vägrade se två anrika och framgångsrika historier och ett roligt namn försvinna i ett avgrundsdjupt hål i form av en ny klubb. Trots att det rent ekonomiskt hade varit något positivt för samtliga klubbar. När de två klassiska Sollentunaklubbarna Edsberg och Tureberg inför 2007 slogs samman i den nya konstellationen Sollentuna United, fanns det ingen pöbel av supportrar som stoppade denna FC Gothia-kopia. Istället startades en ny klubb, utan identitet och historia, som fortfarande famlar i mörker.

Rotebros historia kan sammanfattas i två ord. Lång och charmig. Since 1918. I klubbens drygt 90-åriga historia har man spatserat i de lägre divisionerna och gjort sig kända som ett benknäckargäng som mer än gärna kläcker en eller två öl efter match. Eller innan. Låtar om laget från 70-talet kan fortfarande höras på hemmamatcherna på Skinnaråsen, vandringspokalen "Årets spelare" har funnits sedan 1979 då en viss Erik Ramsell tog hem den åtråvärda titeln och spelare från 40-talet som "Vaktis", "Pirre" och "Larsa" har fortfarande sin kärlek kvar till klubben. Och trots att klubbens representationslag nu som bekant ligger i division 2 så glömmer man inte sin historia. Bland annat är flera av lagets spelare fortfarande ute på krogen dagen innan match, precis som förr och precis som förr så är man trogen sin idé om att bära trasiga strumpor och dela träningstid med ungdomslag. Det är charmigt och det är älskat.

Men varför skulle Rotebro vara bättre än United för att vi har längre historia?

För att förstå nuet och framtiden så är det viktigt att förstå det förflutna. Det förflutna berättar ofta någonting om vem man är, vilken identitet man har. Rotebros styrka har alltid varit identiteten. Vi vet vilka vi är och tar med oss det när vi mäter styrkor med motståndarna. Uniteds svaghet är deras identitet. När Anders Limpar blev intervjuad i sveriges radio nu i veckan så sa han själv att det låste sig för United i premiären eftersom alla spelarna visste att man var segertippade inför i år. Favoritskapet kan vara betydelselöst, det kan vara inspirerande, men det kan också vara betungande. Uniteds problem är att de inte vet. United vet ingenting. När man skriver på för United vet man inte om man någonsin kommer få lämna. Man vet inte om man kommer bli spelklar till våren. Man vet inte om man blir utlånad till Viggbyholm för att man inte får gå till Rotebro. Det enda man kanske vet är att man måste vara lagom bra. Uniteds enda identitet är nämligen att man är en "samarbetsklubb till AIK". Ända från juniorålder så får Unitedspelare lära sig att lagkänsla, det är ingenting värt. När man blir bäst i sitt lag, då flyttas man upp. Är man bäst i U17 flyttas man till U19, är man bäst i U19 flyttas man till division 5, är man bäst i division 5 flyttas man till division 2, och är man riktigt bra i division 2, ja då är väl tanken att Väsby eller t.o.m AIK ska lägga vantarna på spelaren? Samtidigt får man naturligtvis inte vara för dålig, då blir det division 5, eller Rotebro, om man ber riktigt snällt och tjatar länge. I United måste man vara lagom bra, en lagom märklig identitet. En förvirrad identitet.

I Rotebro, då tackar man nej till allt vad BP, Djurgården och Väsby heter. I Rotebro öppnar vi de dörrar United stänger. I Rotebro firar vi 100 års-jubileum om 7 år. Om 7 år fyller United tonåring. Det kan pratas om brödraskap, lillebror mot storebror, rika United mot fattiga Rotebro. I Rotebro vet vi att rikedom inte mäts i pengar. I Rotebro mäts rikedom i supportrar, stämning och historia. I dessa avseenden kommer United aldrig bli varken vuxna eller rika. På måndag tar vi emot lillebror på Skinnaråsens gräs med supportrarna i ryggen, god stämning i lagen och en lång historia som vill skrivas längre. Till en förvirrad nyrik lillebror har vi bara en sak att säga: Kom och ta oss - dörren står alltid öppen.

Därför är Rotebro bättre än United; del 2

Att bara välja ut fem förklaringar till varför Rotebro är bättre än United är svårt, det finns minst ett dussin att välja på. En punkt som dock är omöjlig att inte nämna är dagens förklaring - stämningen.

Jonas Petros kom till Rotebro inför säsongen från ett Spånga där han var lagkapten. Efter en träning i vintras byter han några ord med Hedman "Fan asså, Rotebro, det är så jävla skön stämning. Alla är bröder med alla, det är sjukt lätt att komma in i gänget". Tomas Amanuel, ny från Råsunda, kom till Rotebro ungefär samtidigt som Jonas, och några månader senare känner han sig så blåröd att han inte längre kan hålla det inne, han måste hitta en kanal att låta den kärlek han känner för Rotebro få rinna genom - han startar rotanbloggish.wordpress.com. Jonte Berg, femtemålvakt som knappt stått i mål sedan division 4, står fortfarande med i truppen när laget spelar i division 2, han kan inte slita sig, han kan inte lämna Gemenskapen och framförallt - han FÅR vara med. För att inte nämna Hedman och Ramsells lägen att lämna klubben för spel högre upp i divisionerna, men som känner att Skinnaråsen är deras obortbytliga hem. Sen har vi förstås alla dessa föredetta Unitedspelarna; Danne Andersson, 14 Kjellberg, Guffen Stoneface, bröderna Strömberg. Alla har de kommit till Rotebro för att de hittat sin gyllene medelväg. Till en början såg de en chans att få fortsätta spela hyffsad fotboll, men träna mindre. Idag ser de en glädje i att komma upp till Skinnaråsen direkt efter jobbet och fortfarande ha tid för ett liv vid sidan av.

Men i United då? Är det inte god stämning där? Kan man inte leva ett liv vid sidan av? Och är dom inte mycket bättre för att de är så seriösa?

Visst, United är favoriter i år, de ska vara favoriter i år. De har spelarmaterial för mitten av division 1, de har en ex-allsvensk tränare, en ex-landslagsman som assisterande och en sportchef som går över lik för att vara bäst i kommunen. Men till vilket pris? Jo, det är klart, är man fotbollsspelare så älskar man fotboll. Man älskar att träna 01.30 på Skytteholm på Nyårsafton, man måste älska att bli utskällda när man kommer några minuter sent till en träning, man måste älska att bli nerskickad till division 5 när man missat en träning för att man har "attitydsproblem", man måste älska att bli stoppad från att gå till Rotebro när man är 18 år trots att det är ens moderklubb och man måste naturligtvis älska att blogga när man inte får skriva något negativt alls om klubben. Och just det, man måste älska att skriva på för United när man inte ens blir spelklar förrän till höstsäsongen.

Att åka med Rotebro till en bortamatch i Borlänge en hel söndag är en ynnest. Det är god stämning i hela laget, det finns tränare som utanför uppladdningen inte ser någon prestige i att vara en del av gruppen och det finns inte en tanke på att ha någon munkavle på en bloggare som får sitta med i omklädningsrumemt. Å andra sidan, varför skulle någon i Rotebro vilja sätta munkavle på bloggarna? Visst finns det en del negativt att skriva, men så länge man är självsäkra nog på sin egen identitet så vet man att en blogg som skriver om Rotan är en blogg som berättar sanningen. Och sanningen i Rotan är att här mår vi bra. Den känslan tar alla rödblåa med sig på måndag, känslan att vi är ett lag som spelar fotboll för att det är roligt. Och ännu roligare ska det bli att få se Unitedspelarna bli utskällda efter förlusten, få tystnadsplikt på bloggen och extra träningspass på midsommarafton. På midsommar sitter vi och dricker öl med Grabben och Cribba och pratar om vinsten mot United på annandag påsk.

Därför är Rotebro bättre än United; del 1

Det är mindre än en vecka kvar till årets hetaste match inom svensk fotboll; Sollentunaderbyt mellan Rotebro ISFF och dess ärkerival Sollentuna United, kort och gott - El Clasico - på annandag påsk. De inledande tråkigheterna i Borlänge är glömda och istället höjer Rotanbloggen upp tempen inför den förväntade folkfesten på Skinnaråsen. I en artikelserie som börjar i och med detta inlägg kommer vi att presentera fem förklaringar till varför livet är bättre som Rotebroare än som Unitidare (att man inte ens kan böja namnet på ett normalt sätt får bli en sjätte förklaring). Först ut är den viktigaste - Supportrarna.

Oavsett division eller motstånd är det alltid fest uppe på Skinnaråsen varannan lördag klockan 14.00 under fotbollssäsongen. När jag började spela i Rotans A-lag 2005 i division 5, fanns det varken stängsel, strålkastare eller läktare. Bänkarna som publiken fick nöja sig med snickrade Lasse Muhrén ihop i början på 50-talet med hjälp av lite ruttet trä. Spelet på plan var allt annat än glamouröst och har i ärlighetens namn förblivit så hela vägen upp i division 2. Trots detta så har en stor del av publiken varit trogen laget och följt med oss under hela resan. Självklart har det tillkommit supportrar under säsongerna, vilket givetvis bara är kul, och visar på att det finns en supporterkultur i klubben. "Här är alla välkomna!" var ett mantra som nuvarande ordföranden i klubben, Tomas Palm, använde som ungdomstränare under 90-talet och detta syns även i supporterleden som är en brokig skara människor. Här finns gamla spelare som lagt skorna på hyllan, men inte solstolen, ungdomar som storögt tittar på sina idoler (eller Daniel Andersson). Det finns gamla gubbar som alltid tittat på Rotan och är tjenis med alla i kommunen, kompisar och familj till spelare och självklart också människor i Rotebro som inte har något bättre för sig en lördageftermiddag än att se lite semiproffessionel fotboll. Här är alla välkomna!

Att supportrarna är en viktig del i en klubb är inget man behöver hymla om och på måndag kommer "den tolfte spelaren" vara en av de bästa spelarna på plan och leda Rotebro till en efterlängtad derbyseger. För på andra sidan plan kommer det inte vara mycket till supporterstöd...

Under höstens derby på Sollentunavallen kom det enligt utsago över 1000 åskådare vilket kan lura en att tro att United har ett stort publikstöd. Sanningen var dock en annan. Bland dessa 1000 åskådare var en stor andel Rotebroare som också var mer färggranna och röststarka än sina antagonister på andra sidan. Och på United-sidan satt det nästan uteslutande spelare från ungdomslagen som blivit dittvingade. Och Resultat-Danne såklart.

Nej, jag är glad att jag spelar i Rotebro och inte i Sollentuna United. Och dagarna fram till Derbyt kommer visa att det inte bara är på grund av våra supportrar. Men mycket är tack vare er. Tack!

Vi syns på måndag supportrar - Här är alla välkomna!

Chockförlust i premiären

15.00 blåste domaren för avspark. 15.20 hörde vi signalen. Då stog det redan 3-0 till Kvarnsveden. Då är det svårt att vinna. Rotebro anföll mest, Kvarnsveden gjorde det bäst, gårdagen var ingen premiärfest.

Det här var en match som

vi får lägga in i facket märkt med "Va-fan-hände-där?!". Trots en ganska pigg inledning där bland annat Skedman missar en chans efter tio sekunder och trots att vi för allt spel O

CH TROTS att tränarna Holmberg hinner mumla något om att "det här är ett riktigt skitgäng", så står det 3-0 på resultattavlan på den mysiga arenan som jag glömt bort namnet på i Borlängeskogen. Målen följer ett ganska tydligt mönster; vi kommer inte riktigt in i förstapressen på deras mittbackar som får måtta långt på löpande fyrtorn bakom vår backlinje. Vid 1-0-målet förlängs bollen vidare

till nästa fyrtorn som blir fälld utanför straffområdet av Mellis som är lite på mellis. Frisparken som följer leder till Kvarnsvedens ledningsmål där Danne känns något felplacerad. Samma långboll ett par minuter senare och ett snyggt volleyskott av deras anfallare i bortre hörnet och ytterligare ett par minuter senare är Danne ute och hänger tvätt och helt plötsligt står det 3-0. Va fan händer?!

Trots detta inledande debacle känner vi allihop att vi är det bättre laget och efter att den största chocken lagt sig började vi återigen spela fotboll och föra spelet. Vi bytte uppställning till 4-4-2 med Bacon på topp och Tomas till vä

nster. Kort därefter gör Guffen sitt första mål i division 2 någonsin efter ett vackert anfall där det börjar med ett inkast av Pe

tros på högerkanten och som slutar med en välplacerad bredsida av Guffen på vänsterkanten. På vägen hann även Skedman, Vigge och Tomas röra bollen innan bollen låg i nät. Ett mönsteranfall där vi fick bevisat hur viktigt det är med spelvändningar och ytterbackarnas offensivlusta i vårt anfallsspel. Målet var starten på vår bästa period i matchen; Vi hittade lätt rättvända spelare långt fram i planen och vi gjorde det som Cribba pratat om innan matchen, nämligen vinna våra individuella "matchen-i-matchen-matcher". När vi väl kom bra in i pressen på deras backlinje kunde vi vinna boll högt upp i planen vilket gjorde att vi skapade mängder med chanser; Bacon väggade sig fri med

hjälp av Skedman, men hittade ingen lucka mellan målvaktens ben, både Vigge och Tomas var nära att hinna före målvakten på fina djupledslöpningar och Kalle träffade ribban i slutet av halvleken med en fin frispark. Under denna period lyckades vi också reducera en andra gång då Kalle hittade Skedman med en fin krossboll. Ner till kortlinjen och väl där kunde hela Borlänge Stad förutom Kvarnsvedens vänsterback se att skottfinten skulle komma. Tur då för Skedman att det var just Kvarnsvedens vänsterback och inte någon annan Borlängebo som var målet för denna skottfint och sen var det bara att placera in bollen i krysset med vänsterdojan. 3-2 och paradoxalt nog liten fördel Rotebro kändes det som när vi gick in till halvtidspausen.

Det var roligt att...

...vi lyckades resa oss efter den minst sagt tuffa starten.

...Skedmans guldskor fortsätter att leverera. Det här var fjärde matchen av fyra möjliga som Nikeskorna svarat för mål.

...man kom ut i friska luften efter att 14 förpestat luften i bussen och Lennerman sedan gjort samma dumma sak i omklädningsrummet.

...Bacon kommer mer till sin rätt centralt på planen och var en av matchens bästa.

Annars var det ganska så jättetråkigt att...

...vi ligger under trots att vi gör en bra halvlek mot ett svagt motstånd.

...Blomberg fick rätt i sin oro att det är individuella misstag som kan kosta oss segern.

Det var med stor optimism vi gick ut till andra halvlek. Målsättningen att åka hem med tre premiärpinnar hade inte ändrats trots underläge i halvtid. Nu var det bara att fortsätta ösa på framåt och vända på steken. Vi börjar också på ett lovande vis och fortsätter att skapa chanser. Bacon är pigg och har en fin chans att kvittera efter att återigen haft ett fint samarbete med Skedman. Det ser mer ut som 4-4-2 där Bacon och Skedman spelar som ett klassiskt anfallspar med kombinationer mellan sig. På kanterna finns Lukas och Tomas ofta lediga och framförallt på Lukas högerkant lyckas vi komma runt ett flertal gånger, men målen lyser med sin frånvaro.

Mellis tvingas bytas ut på grund av skada, Mbye ersätter och med cirka tjugo kvar byts även Bacon ut till förmån av Cesar. Desto längre tiden går och desto oftare Kvarnsveden lyckas skjuta bort bollen till sina fyrtorn på topp, desto mer lyste frustrationen igenom i vårt spel. De långa bollarna från egen planhalva blev mer frekventa, men utan det bästa targetalternativet utbytt i Bacon så ledde detta oftast bara till att bollen lika snabbt var tillbaka på vår planhalva. Vi slår våra huvuden blodiga mot Kvarnsvedens desperat kämpande försvarsmur och till sist blåser domaren för slutsignal som förkunnar att vi har förlorat den så viktiga premiärmatchen mot Kvarnsveden med 3-2.

Vi tar i alla fall med oss att...

...Kalle Gnäll gör en stark insats och framförallt sprang mer än resten av laget tillsammans. Etopiskt blod i den grabben.

...det därför inte är så farligt att åka på en tremånaders suparresa över vintern. Konditionen kommer snart ikapp ändå.

...vi har en hel del fina anfall och skapar mången chans, om än mot ett ganska svagt motstånd.

...vi ligger före Sollentuna United på fler gjorda mål inför nästa omgångs Krisderby.

Men kvar i Kvarnsveden kan fan vissa saker stanna. Typ...

...att vi förlorade mot ett lag som kommer få svårt att ta fler poäng än Sundsvall ifjol.

...den äckliga "läsken" vi fick efter matchen. Var fan var Coca-Colan?

För övrigt så saknades Armin som hamburgerutdelare under middagsstoppet på McDonalds på hemvägen. Utan honom blev det självklart kaos och Danne saknar fortfarande sin Cheesburgare.

Inget ont om Kvarnsveden som med en tydlig spelidé (slå långt på långa anfallare och snabba yttrar) och ett stort nykomlingsengagemang inte behöver be om ursäkt för segern, men när de möter lag som inte släpper in tre mål på sju minuter och när upphetsningen över att ligga i division 2 har släppt en aning så tror jag att de kommer att få det svårt att hålla sig kvar i serien. Försvaret känns varken särskilt samspelt eller individuellt skickligt och på mittfältet är det för tunt med spelande eller spelförstörande spelare. Deras idé om att anfalla via snabba kanter kan kanske överraska vissa lag, men i det långa loppet kan jag inte se att laget stannar kvar. För vår egen del kunde man ju önska sig en något bättre premiär och vi har fortfarande många frågetecken som behöver rätas ut; hur ska vi starta? Bacon gjorde en stark insats centralt, och Leal har gjort det bra på försäsongen som defmitt. David kom inte ens in trots en del pigga insatser på försäsongen och till Unitedmatchen är Keivan spelklar. Vårt stundtals fina spelunder gårdagens match med många chanser som följd är också svårt att värdesätta när vi inte riktigt vet hur väl Kvarnsveden håller i division 2.

Mycket att tänka på för Cribba och Grabben inför derbyt som det bara är en vecka kvar till. Ett derby som också Rotanbloggen kommer att få mycket att tänka inför och under veckan ska derbytemperaturen höjas ju närmare matchstart vi kommer. Nu blickar vi framåt mot säsongens stora händelse och folkfest!