Därför är Rotebro bättre än United; del 1

Det är mindre än en vecka kvar till årets hetaste match inom svensk fotboll; Sollentunaderbyt mellan Rotebro ISFF och dess ärkerival Sollentuna United, kort och gott - El Clasico - på annandag påsk. De inledande tråkigheterna i Borlänge är glömda och istället höjer Rotanbloggen upp tempen inför den förväntade folkfesten på Skinnaråsen. I en artikelserie som börjar i och med detta inlägg kommer vi att presentera fem förklaringar till varför livet är bättre som Rotebroare än som Unitidare (att man inte ens kan böja namnet på ett normalt sätt får bli en sjätte förklaring). Först ut är den viktigaste - Supportrarna.

Oavsett division eller motstånd är det alltid fest uppe på Skinnaråsen varannan lördag klockan 14.00 under fotbollssäsongen. När jag började spela i Rotans A-lag 2005 i division 5, fanns det varken stängsel, strålkastare eller läktare. Bänkarna som publiken fick nöja sig med snickrade Lasse Muhrén ihop i början på 50-talet med hjälp av lite ruttet trä. Spelet på plan var allt annat än glamouröst och har i ärlighetens namn förblivit så hela vägen upp i division 2. Trots detta så har en stor del av publiken varit trogen laget och följt med oss under hela resan. Självklart har det tillkommit supportrar under säsongerna, vilket givetvis bara är kul, och visar på att det finns en supporterkultur i klubben. "Här är alla välkomna!" var ett mantra som nuvarande ordföranden i klubben, Tomas Palm, använde som ungdomstränare under 90-talet och detta syns även i supporterleden som är en brokig skara människor. Här finns gamla spelare som lagt skorna på hyllan, men inte solstolen, ungdomar som storögt tittar på sina idoler (eller Daniel Andersson). Det finns gamla gubbar som alltid tittat på Rotan och är tjenis med alla i kommunen, kompisar och familj till spelare och självklart också människor i Rotebro som inte har något bättre för sig en lördageftermiddag än att se lite semiproffessionel fotboll. Här är alla välkomna!

Att supportrarna är en viktig del i en klubb är inget man behöver hymla om och på måndag kommer "den tolfte spelaren" vara en av de bästa spelarna på plan och leda Rotebro till en efterlängtad derbyseger. För på andra sidan plan kommer det inte vara mycket till supporterstöd...

Under höstens derby på Sollentunavallen kom det enligt utsago över 1000 åskådare vilket kan lura en att tro att United har ett stort publikstöd. Sanningen var dock en annan. Bland dessa 1000 åskådare var en stor andel Rotebroare som också var mer färggranna och röststarka än sina antagonister på andra sidan. Och på United-sidan satt det nästan uteslutande spelare från ungdomslagen som blivit dittvingade. Och Resultat-Danne såklart.

Nej, jag är glad att jag spelar i Rotebro och inte i Sollentuna United. Och dagarna fram till Derbyt kommer visa att det inte bara är på grund av våra supportrar. Men mycket är tack vare er. Tack!

Vi syns på måndag supportrar - Här är alla välkomna!