Därför är Rotebro bättre än United; del 2

Att bara välja ut fem förklaringar till varför Rotebro är bättre än United är svårt, det finns minst ett dussin att välja på. En punkt som dock är omöjlig att inte nämna är dagens förklaring - stämningen.

Jonas Petros kom till Rotebro inför säsongen från ett Spånga där han var lagkapten. Efter en träning i vintras byter han några ord med Hedman "Fan asså, Rotebro, det är så jävla skön stämning. Alla är bröder med alla, det är sjukt lätt att komma in i gänget". Tomas Amanuel, ny från Råsunda, kom till Rotebro ungefär samtidigt som Jonas, och några månader senare känner han sig så blåröd att han inte längre kan hålla det inne, han måste hitta en kanal att låta den kärlek han känner för Rotebro få rinna genom - han startar rotanbloggish.wordpress.com. Jonte Berg, femtemålvakt som knappt stått i mål sedan division 4, står fortfarande med i truppen när laget spelar i division 2, han kan inte slita sig, han kan inte lämna Gemenskapen och framförallt - han FÅR vara med. För att inte nämna Hedman och Ramsells lägen att lämna klubben för spel högre upp i divisionerna, men som känner att Skinnaråsen är deras obortbytliga hem. Sen har vi förstås alla dessa föredetta Unitedspelarna; Danne Andersson, 14 Kjellberg, Guffen Stoneface, bröderna Strömberg. Alla har de kommit till Rotebro för att de hittat sin gyllene medelväg. Till en början såg de en chans att få fortsätta spela hyffsad fotboll, men träna mindre. Idag ser de en glädje i att komma upp till Skinnaråsen direkt efter jobbet och fortfarande ha tid för ett liv vid sidan av.

Men i United då? Är det inte god stämning där? Kan man inte leva ett liv vid sidan av? Och är dom inte mycket bättre för att de är så seriösa?

Visst, United är favoriter i år, de ska vara favoriter i år. De har spelarmaterial för mitten av division 1, de har en ex-allsvensk tränare, en ex-landslagsman som assisterande och en sportchef som går över lik för att vara bäst i kommunen. Men till vilket pris? Jo, det är klart, är man fotbollsspelare så älskar man fotboll. Man älskar att träna 01.30 på Skytteholm på Nyårsafton, man måste älska att bli utskällda när man kommer några minuter sent till en träning, man måste älska att bli nerskickad till division 5 när man missat en träning för att man har "attitydsproblem", man måste älska att bli stoppad från att gå till Rotebro när man är 18 år trots att det är ens moderklubb och man måste naturligtvis älska att blogga när man inte får skriva något negativt alls om klubben. Och just det, man måste älska att skriva på för United när man inte ens blir spelklar förrän till höstsäsongen.

Att åka med Rotebro till en bortamatch i Borlänge en hel söndag är en ynnest. Det är god stämning i hela laget, det finns tränare som utanför uppladdningen inte ser någon prestige i att vara en del av gruppen och det finns inte en tanke på att ha någon munkavle på en bloggare som får sitta med i omklädningsrumemt. Å andra sidan, varför skulle någon i Rotebro vilja sätta munkavle på bloggarna? Visst finns det en del negativt att skriva, men så länge man är självsäkra nog på sin egen identitet så vet man att en blogg som skriver om Rotan är en blogg som berättar sanningen. Och sanningen i Rotan är att här mår vi bra. Den känslan tar alla rödblåa med sig på måndag, känslan att vi är ett lag som spelar fotboll för att det är roligt. Och ännu roligare ska det bli att få se Unitedspelarna bli utskällda efter förlusten, få tystnadsplikt på bloggen och extra träningspass på midsommarafton. På midsommar sitter vi och dricker öl med Grabben och Cribba och pratar om vinsten mot United på annandag påsk.