Inför Rotebro - Västerås IK

Sista matchen innan uppehållet står framför oss i gulsvarta tröjor och med ett bortafacit som skrämmer även den mest hårdknackade. Men det ska ni veta Västerås - på Skinnaråsen kan ni glömma att få med er några poäng.

Västerås kan vara seriens märkligaste lag under våren, då man står utan seger på hemmaplan, medan man som gäster har vunnit fyra av fem matcher. Rotanbloggens, inte alltför riskfyllda kalkyl till detta fenomen, är att Västerås spelstil med ett lågt spelande försvarsspel och snabba kontringar helt enkelt lämpar sig bäst på bortaplan där motståndarna i högre utsträckning vill anfalla och på så vis också blotta sig bakåt. Dessa kontringar ska vi alltså vara mycket vaksamma med och "att avsluta anfallen" kommer att bli en nyckel för att vår defensiv inte ska behöva bli för hårt ansatt under matchen. För att dyrka upp låga försvar kommer offensiva löpningar att vara en central del i vår matchplan och det gäller att vi alla vill ha boll. Ofta och gärna. En intressant match att vänta alltså.

Tur då att vi i B-lagsmatchen fick möta ett nästan löjligt lågt spelande Eckerö på konstgräset (naturgräset var perfekt, men eftersom Eckerö hade en spelare som gillade att glidtackla så förpassade man matchen till konstgräset), en match som slutade 1-0 till hemmalaget efter ett sent mål av Tomas Amanuelish.

Endast en träning denna vecka, och den avslutades nyss på en regnblöt plan där chipparna dominerade träningen. Amanuels var kanske finast, men Skedmans den som kom från längst håll. Danne lika chanslös på båda. Fuck You! Mest anmärkningsvärt var annars kanske att vår lilla hustomte Pierre inte var närvarande på dagens träning, vilket betyder att han ramlar ner från förstaplatsen i träningsligan i laget. Det betydde också att vi tappade bort tre bollar eftersom Boll-Pierre saknades.

Övrigt som bör förmedlas:
- Vi fick efter dagens träning ett litet individuellt träningsupplägg för sommaren. Fredrik Källberg ska enligt rykten vara den som ligger bakom detta initiativ...
- Mbye var den enda som ville avbryta träningen när det började regna idag. Regn finns inte i Gambia nämligen. Voodoo!!
- Guffen tillbaka i träning - tempot och tvåfotarna höjs direkt på träningarna!
- Kalle Ramsell fyller ikväll 22 år - en ålder som inte betyder någonting men som man ändå måste fylla.

På torsdag spelar vi vårens sista match innan uppehållet. Kom och stötta oss på Skinnaråsen klockan 19.30. Sen kan man bli kanon på midsommar!

Skedman

Dyrköpt poäng i Norrtälje

Som vanligt när det är spöken som ska drivas bort och som vanligt när Rotan är ute på vägarna anno 2011 så slutar det med ett "nja". Både ja och nej. Oavgjort. Så även mot Norrtälje i fredags. En poäng. En dyr poäng.

BKV Norrtälje - Rotebro ISFF 2-2 (1-1)

1-0 Andreas Bellander (27)

1-1 Sebastian Strömberg (31)

2-1 Mikael Douhan (67)

2-2 Kalle Ramsell (72)

Publik: 172

Vi har ännu inte tagit någon trepoängare på bortaplan den här säsongen. Förluster mot Kvarnsveden och GUSK och oavgjort mot såväl Enköping, Strömsberg som mot Norrtälje senast. I samtliga matcher har det känts som förlorade poäng i matcher vi egentligen borde vunnit. Små marginaler, individuella misstag eller ren jävla oflyt har man skyllt på. Åtminstone har man velat skylla på det. Men efter femte raka plumpen i protokollet (i en storklubb som Rotebro ses alla poängtapp som plumpar) måste man se sanningen i vitögat - vi är för dåliga! Och med det sagt menar jag inte att vi inte har tillräckligt bra spelare för att kunna vinna på bortaplan eller att vi

redan nu ska vinka adjö till seriesegern. Tvärtom. Vi har väldigt bra spelare, egentligen på samtliga positioner och bra konkurrens överallt men vi vinner ändå inte, trots att känslan efter matcherna ofta är "att vi är bättre än dem". Vi underpresterar alltså. Annars hade vi haft fler poäng, man kan inte skylla på oflyt i fem matcher. Dags att skärpa till sig!

Vi ställde upp på följande vis mot Norrtälje denna regniga och, för årstiden, ganska kyliga fredagskväll:

Danne

Haga, Lennerman, Mbye, Petros

Kalle, Leal, Sebbe (ut 46), Lukas (ut 74)

Hedman, Rolle (ut 41)

Bänk: Lelle, Simon, Vigge (in 74), Cesar (in 41), Bacon, Keivan (in 46), 14.

Den uppmärksamme kan notera att fredagens startelva var identisk med den elva som äntrade planen mot Falu en knapp vecka tidigare. När hände den senast?!

Den neutrale åskådaren (som exempelvis förre blårandiga sportchefen Bosse Andersson) kan inte ha fått erektion av spelet på plan som mestadels innehöll långbollar, kamp och nickdueller. Det kändes ganska tidigt som att matchen inte skulle präglas av sambafotboll från något lag - allra minst från det för dagen vitklädda Rotebro. Vi kom helt enkelt inte upp riktigt till den standard som vi kan ha och har haft vissa matcher denna säsong. Tur då att Norrtälje sympatiserade med oss och inte spelade ut hela sitt register heller då. Ett snyggt ledningsmål bjöd de dock "Super-Bo" på efter att Petros missbedömt en svepande krossboll som hittade deras vänsterytter, som i sin tur hittade forward Bellander med ett fint inlägg och som möttes av en lika vacker nick från nära håll. Fram tills dess stod matchen och vägde utan att något av lagen fått något egentligt övertag. Ena stunden kändes det som att det var vi som hade greppet, för att sedan känna motvind i seglen i nästa minut. Skulle första målet bli avgörande? Nej. Snabbt svar från vår sida med ett mycket skönt skitmål på hörna. Målet tillskrevs Sebbe som visserligen var sist av oss vitklädda att röra bollen, men ingen hade nog klagat (förutom Sebbe) om det hade stått självmål i rapporten, eftersom Norrtäljespelarna bråkade ganska länge om vem som skulle få näta innan en av försvararna på mållinjen dubnkade upp bollen i nättaket på bästa Steven Gerrard-vis. Tack och bock.

Glädjen över ett kvitteringsmål kom dock snabbt av sig då först Rolle, med en befarad bristning i låret (PES-skada), och sen Sebbe (stukad fot) fick kliva av planen innan halvtidsvisslan ljöd. Cesar och Keivan ersatte våra sargade hjältar som antagligen missar torsdagens match mot Västerås - vårsäsongens sista.

Den andra halvleken bjöd på liknande underhållning som den första. Ganska undermålig alltså. Känslan var dock att det var vi som oftare fick hålla i taktpinnen, främst tack vare ett fint samarbete mellan Kalle och Johan som skapade oreda i Norrtäljeförsvaret. Men livet på planen är hård - gör man inte mål då kan man glömma att få hålla i taktpinnen vidare länge. 2-1 och nytt underläge kom efter ett inkast (såklart) som Lennerman nickar bort, men inte tillräckligt för att förhindra Norrtäljes andravåg att svepa med sig bollen in i nätmaskorna. Bajskorv. Starkt av oss dock att resa oss för andra gången i matchen och återigen ta oss in i matchen per omgående. Denna gång genom ett klart finare mål, där Lukas erövrar boll högt upp i plan och levererar den vidare till Cesar, som i sin tur passar Hedman och som håller i boll och spelar fram en anstormande Kalle som kan vidarebefodra bollen in i mål. Som sagt; livet är hårt på planen Norrtälje.

Båda lagen har en gyllene chans att avgöra matchen - Norrtälje genom ett gratisläge där dock chippen lätt tas omhand av Danne - och Rotebro när Hedman rinner igenom efter fin pass av nyinsatte Vigge (Lukas ut på grund av skada, han med) där dock avslutet smiter utanför. 2-2 och slut.

Ett rättvist resultat där inget av lagen gör någon vidare stark match, men trots att det var rättvist och trots att det är vi som kvitterar två gånger, känns det som två förlorade poäng snarare än en vunnen. Vi behöver vinna jämna matcher för att kunna haka på i toppen. Och det handlar som sagt inte om flyt eller oflyt. Fler måste fram och prestera och individuella misstag måste slipas ned för att drömmen om division 1 ska fortsätta näras under hösten. Dock ska det sägas att det är starkt av oss att kvittera två underlägen, vilket tyder på moral. Nu gäller det bara att vinna också!

För övrigt...

...var det bästa på matchen att Speakern dedikerade andra målet till en viss Johan Hedman.

...var det sämsta på matchen att samme speaker rättade till sitt misstag och förkunnade att det inte alls var Johan Hedman som gjorde målet. Det var ju Kalle Ramsell.

...har kapten Hedman en sjuk streak vad gäller slantsinglingen innan match - jag har vunnit samtliga under säsongen och om jag inte missminner mig så har kronan vunnit över klaven varje gång. De två senaste gångerna ha jag till och med sagt "jag tar krona - den vinner alltid" på ett mycket ödmjukt sätt. Sjukt!

...är bröderna Strömberg gjorda av kex. Men det är gamla regler.

...försov sig Bacon och kom sent till matchen. Kändes väl kanske inte som att chans till speltid under denna match ökades med det tilltaget...

...borde kanske Skedman lagt sig ner när han blev tacklad i straffområdet innan han avlossade sitt tama skott i slutet.

Efter att den tionde omgången är färdigspelad är vi fem poäng bakom den ledande duon Sandviken och Enköping och vinst mot Västerås på torsdag känns ganska självklar om vi ska ha något i toppen att göra. Den spelas på Skinnaråsen och där vet vi att vi är svårstoppade. Kom dit och ge oss ditt stöd!

Rotanbloggen

Falukorv till förrätt och vargstek till efterrätt. Mums!

Falukorvarna är uppätna och näst på menyn står det något så ovanligt som - vargstek! En måltid som serveras i Norrtälje och inte är så lättfångad.

Nu får det gå undan. Efter debaclet med den nedstängda Rotanbloggen.se, måste segermatchen mot Falun dammas av, samtidigt som inför-rapporten inför kvällens drabbning mot en annan nykomling - BKV Norrtälje - också ¨ska få sig en stund i rampljuset. Allt i samma inlägg. Spänn fast er!

Matchen mot Falun först. En match som NHL-kommentatorerna hade valt ordet "Momentum" inför - då det var lite utav ett vägskäl vi stod inför; skulle vi vinna och haka på i den jämna toppen, eller skulle vi blanda oss i en tråkig bottenstrid via poängtapp? Mycket som stod på spel denna vackra sommarlördag.

Rotebro IS - Falu FK 6-1 (2-1)
0-1 Omar Jagne (15)
1-1 Roland Mendy (26)
2-1 Sebastian Strömberg (44)
3-1 Kalle Ramsell (56)
4-1 Johan Hedman (75)
5-1 Roland Mendy (84)
6-1 Armin Iranpak (90)
Publik: 150

Vi ställde upp med följande startelva:
Danne
Haga, Lennerman, Mbye, Petros
Kalle (80), Leal, Sebbe (62), Lukas (75)
Hedman, Rolle
Avbytare: Lelle, Armin (80), Vigge, Keivan (62), Cesar, Bacon (75), Simon.

Det var, som så ofta förr när Rotebro spelar match, en märklig tillställning på Skinnaråsen. En dramaturgiskt väl ihopsnickrad inledning med både mål och stolpskott från gästande Falu, vilket skapade en ganska stor gnutta nerv och oro hos de betalande åskådarna. För att inte prata om hur det kändes att vara i tränarparet Holmbergs kläder efter cirka tjugo minuter spelade. Kvitteringen kom lite som en blixt från klar himmel då Roland Mendy bröt den över fem halvlekar långa måltorka som gäckat laget, med ett fint avslut på ett fint inlägg av Skedman. Målet kom olägligt för Falu, som tappade sitt fina passningsspel och blev lite ängsliga, medan vi rödblåa krigare självklart fick energi av målet. Och om kvitteringen kom lägligt så är det inget mot vad ledningsmålet gjorde, då Sebbe, som ser ut som en sargad krigshjälte i pensionsålder i varje löpsteg, placerade in 2-1 i krysset efter fint förarbete av Kalle med bara minuten kvar av första halvlek. "Det var ledigt där" hade 14 sagt. Ett psykologiskt mycket viktigt mål så nära inpå halvtid.

I den andra halvleken visade det sig att psykologin även antastade våra gäster, som inte alls hade någon geist kvar för att kunna vända matchen. Ingen plan heller till synes, då det låga och passiva presspelet fortsattes även i underläge, vilket lät oss utnyttja vårt stora bollinnehav till max. Och denna dag var det många som var vän med bollen och många som var sugna på att göra något med den, vilket ledde till en mycket trevlig lekstund som varade i 45 minuter i andra halvlek. Efter att Kalle avgjort tidigt med 3-1 tio minuter in i den andra akten, passade regissören på att låta alla aktörer få sig en stund på scenen. Tre mål gjordes den sista kvarten och fler mål kunde gjorts med mer skärpa, men fantastiskt kul att se att vi fortsätter att ösa på under hela matchen och att alla tre inhopparna gjorde bra ifrån sig och visade en vilja att lämna avtryck på matchen. 6-1 slutade matchen, som gav oss den arbetsro som vi behövde och som visade in oss på den väg som leder mot en toppstrid och där man långt, långt där framme kan skymta en liten skylt med texten "Division 1". Men det är många stopp på vägen som kan ställa till det för oss...

För övrigt...
...var speaker Mårtensson i sitt ess, när han glömde bort vad Rotebro har för efterföljande bokstäver i sitt namn. Han chansade på FK. Det var fel.
...var det såklart extra roligt att se den glade gamängen Armin Iranpak nicka in sitt första mål för säsongen. En spelare vi alla unnar framgång. Pazza Armin!
...kan Mathias Hagman vara seriens mest brytsäkra back. Har någon kommit förbi på hans vänsterkant den här säsongen?
...var det ett intressant ämne i anfallet hos motståndarna Falu. Omar Jagne var snabb, irrationell och ständigt aktiv både med och utan boll. Luktar det Tetteh Bangura-varning här eller?

Nu snabbt till det första av alla stopp på vägen mot division 1 - nämligen nykomlingen och jättedödaren BKV Norrtälje. Norrtälje som gjorde sig kända under våren med att vara det stora lagens skräck i seriesystemet då man slog ut både IK Frej och självaste Hammarby, innan man fick se sig hedersamt besegrade av allsvenska Norrköping efter en tuff 3-4-drabbning. Imponerande!

Inte lika imponerande har spelet i division 2 varit under samma vår och sommar. Som nykomling ligger man visserligen över nedflyttningsstrecket, men med åtta inspelade poäng på de nio inledande omgångarna känns det som att det är i botten av tabellen man kommer att behöva kriga i. Vad rapporter gör gällande verkar det som att mycket av lagets spel handlar om forward Andreas Bellander, som ska vara en av seriens bästa spelare. Vindsnabbe Bellander har dock endast lyckat knoppa in två mål under våren, men är något som Rotans backlinje måste vara vaksamma på för att kunna bärga en trepoängare.

Ett plus för kvällens bortalag är att duktige Henrik Holmström är avstängd efter utvisning i förra veckans förlustmatch mot Skiljebo. Ett avbräck för Norrtälje som kan visa sig kostsam.

Rotebro kommer från en bra träningsvecka med mycket glädje och en hel del avslutstävlingar. Bacon imponerade under volleytävlingen i tisdags ("Jag har aldrig gjort så mycket mål förut!") ingen imponerade under Grabbens "Tre avslut-tävling" i torsdags. Däremot kunde en hel del fusk rapporteras från tisdagstränningen, då endast Johan Hedmans lag höll sig till reglerna och vann även fast resterande lag fuskade. Mbye hade trots hjälp av tolk Njie, stora svårigheter att förstå ord som "vänster" och "fot", vilket medförde en hel del kul stunder.

Andra till synes oviktiga saker som kanske inte borde rapporteras:
- Johan Grabben Blomberg var den grinigaste av de som kände sig förfördelade av Cribbas bedömnnig under tisdagens stafetter. Gnällde mer än Kalle Gnäll. Han är en vinnare den där!
- Apropå vinnare har Simon Lahdo inlett (och kommit en bra bit på vägen) en skäggutväxt liknande nyblivne Stanly Cup-vinnaren Zdeno Chara. Nu ska han bara växa enhalvmeter också för att man ska kunna ta fel på dem.


Känslan inför kvällens match mot Vargarna Norrtälje är mycket positiv och med en 100-procentig inställning från vår sida så har vi ett utmärkt läge att hitta en bra position inför höstens titelrace. Nu ska det ut och jagas varg!

/Skedman

Rotanbloggen är tillbaka! Tack Pierre!

När Rotanbloggen stannar - stannar Sverige. /Dr. Alban

Vår favorittandläkare kanske överdriver något i sitt citat ovan, men att Rotanbloggen är tillbaka, efter en oväntad och olustig radiotystnad, kanske åtminstone gläder en analytiker eller två. Mailkorgen har knappast översvämmats (ett mail under veckan - från Hotmail som varnar att mailen måste användas för att adressen inte ska försvinna...), men telefonen har gått varm och den oro som spridit sig på träningarna under veckan kan i mångt om mycket härledas till bloggens plötsliga försvinnande.

Nu är vi tillbaka i alla fall. Och detta tack vare en person som får alldeles för lite utrymme inom svensk fotboll.

Pierre.

För den oinvigde är Pierre en fantastisk person som gör allt som inte behövs göras i en fotbollsförening, men som verkligen uppskattas av alla i den. Exempelvis:

- Hämta bollar som skjuts över stängslet (oftast av Lukas Strömberg).

- Skrattar åt Johan Blombergs skämt.

- Har med sig Coca-Cola och Red Bull till bortamatcherna till samtliga spelare.

- Skriker på domaren under match (från A-laget till F12 i föreningen) när Rotebro förfördelas.

Och nu har denna rödblå-bevingade ängel alltså räddat Rotanbloggen genom att skaffa oss ett nytt domän. Ni hittar oss numera på Rotanbloggen. COM, då vi vill ha lite fler internationella läsare (vi kommer även börja skriva på engelska och de dominerande språken i Gambia). Ett stort tack riktas såklart till Pierre för denna osjälviska handling och han har redan en plats i Rotanbloggens hjärta. Tack!

Vad händer nu då?

Ja, vi har ju ett referat från föregående utklassningsseger mot Falun att förmedla till era törstande bloggstrupar, samtidigt som vi måste blicka framåt mot nästkommande fredagsdrabbning mot Division 3-spöket BKV Norrtälje. Båda dessa inlägg kan ni förvänta er under torsdag/fredag så håll till godo.

Rotanbloggen är tillbaka. Sverige kan andas ut igen. Och Doktor Alban.

Inför Rotebro - Falukorv... förlåt Falu BK

För er som trodde att Rotan är på väg neråt i tabellen så kan Rotanbloggen hälsa: Fuck You! Idag vänder vi skutan mot division 1 igen. Jag är ledsen Falu - det blir till att tröstäta Falukorv á la Kicki Danielsson på bussen hem, för på Skinnaråsen har ni inget att hämta!

Årets kanske bästa träningsvecka avslutades i torsdags, där alla tre träningarna innehöll engagemang, tempo, kvalitet och Mbye. Anledningen till den fina träningsveckan kan gå att hitta innan den ens började då spelarrådet hade ett KRISMÖTE med tränarstaben. Där luftades allt som fanns allt luftas och efter tre tuffa förhandlingstimmar bestämde vi att ALLA ska lägga sina strumpor i korgen efter träningarna. Efter detta moralhöjande beslut kunde gruppen släppa sina bördor från sina axlar och gå ut och prestera. Framförallt lille Klas. Den numera 22-åriga Lukas Strömberg D-o-m-i-n-e-r-a-d-e måndagen och tisdagen som Bacon ryktas göra på rasterna på sin skola och valde sedan att konservera sin nyfunna form till lördagen genom att strunta i torsdagsträningen. Slugt.

Det som annars imponerade mest under veckan var de två hemvävda stjärnorna Kalle Ramsell och Johan Hedman som under krossbollstävlingen mördade allt motstånd. Två av tre grensegrar, där avslutande "Ta ned 40-meterskross med bröst-klack-fot" klarades av på felfritt sätt genom att sätta fem av fem försök. "Svårt" som 14 skulle sagt.

Falu BK då? Ja, det råder delade meningar om det laget. Enligt tabellen är det inget stjärnlag, men flera säkra källor (alla från Sollentuna United) har meddelat att det är ett bolltrillande lag som håller boll inom laget, men som har lite svårt att komma till i sista tredjedelen. Deras kanter är farliga med fina fötter, men deras försvar är lite långsamt och bör kunna straffas med en hög press eftersom de är något naiva i sitt passningsspel.

Vi kommer med ett himla revanschsug och kommer slita hund för att vinna den här matchen. Inställningen kommer det inte att vara något fel på denna gång, och med hjälp av Ruben och övrig publik så kommer vi ta en ny trepoängare i jakten på Division 1. Farväl Falu!

/13

Årets sämsta insats bröt årets trevligaste svit

Årets trevligaste svit är bruten! Nej, det handlar inte om att Mbye vägrar dyka upp på förmiddagsträningar, den sviten kommer antagligen aldrig brytas, utan det handlar om att Rotebro inte längre har tagit full pott på Skinnaråsen. Och som spelet såg ut i lördags så är frågan om det blir några fler poäng där den här säsongen...

Solen hade hoppat ner från himlen och satt sig på berget ovanför Skinnaråsens IP denna sommarlördag för att se mötet mellan hemmalaget Rotebro och Västeråsarna Skiljebo. Denna gäst var både välkommen och bidrog till fantastiska förutsättningar. För publiken. För oss spelare kunde solen fan dra! Vi är ju inte Saudi-Arabien á la 94 (som hade spelare, vana vid just värme) och det kompenserades inte jättebra med seriens högsta ovattnade gräsmatta. Det skulle bli en tung eftermiddag det här.

I startelvan laborerades det kraftigt - träningsnärvaron fick ligga till grund för de som spelade och det gjorde att många fick flytta på sig från Strömsbergsmatchen. Så här såg den ut i alla fall:

Danne

Lukas, Mbye, Simon, Jonas

14, Leal, Kalle, Vigge

Rolle, Skedman

Kanske en märklig startelva för vissa, eftersom många byts ut och några fick spela på ovana positioner. Holmberg valde dock för dagen att låta närvaron gå i första hand och då får man acceptera detta. Kändes som ett starkt lag i alla fall.

Rotebro - Skiljebo 0-2 (0-1)

0-1 Eddie Johansson (12)

0-2 Filip Mårtensson (57)

Publik: 154

1:a halvlek:

Vi kommer in fel till den här matchen direkt, det är bara att erkänna. Om det sedan beror på värmen, laguppställningen, inställningen eller en kombination av allt är svårt att säga. Men vi blir mer eller mindre överkörda av Skiljebo i den första halvleken. Jag ska dock inte vanära Skiljebos insats - det spelade en mycket trevlig passningsfotboll där många deltog i anfallen och där passningsalternativen hela tiden fanns i överföd. Vi gör dock motståndet bättre än vad det i själva verket är när vi blir väldigt passiva och bolltittande, vilket gör att Skiljebo alldeles för lätt får komma till farliga lägen. När vi väl har bollen agerar vi som ett trotsåldrigt barn till Skiljebo; vi vägrar att göra som pappa och gör istället tvärtom, det vill säga ingenting. Dålig rörelse, bristande engagemang och svårt för bollhållaren. Under första halvlek skapar vi egentligen bara två kvalificerade målchanser - ena gången på ett fint anfall (!) där Kalle hittar Vigge som spelar in ett lågt inlägg på första stolpen där Rolle träffar boll och målvaktens nyckelben, vilket resulterade i att bollen gick i stolpen och ut och att nyckelbenet gick av. Målvaktsbyte redan i inledningen av matchen. Den andra målchansen som vi vaskade fram, vaskade vi också bort ganska kvickt; lång boll från Mbye över de gulkläddas backlinje till en halvfri Skedman som tar ner bollen till Rolle som i bra läge i straffområdet dock får för mycket fot under bollen som far över både mål och stängsel. Innan dess hade dock olyckan varit framme för länge sedan och givit en välförtjänt ledning för Skiljebo. Olyckan bar namnet Eddie Johansson och fick alldeles för ostört promenera in med bollen i straffområdet och kyligt placera in ledningsmålet framför en chanslös Danne i målet. 0-1 i halvtid.

Vi får egentligen skylla oss själva och får nästan vara glada över att vi inte ligger under med mer än ett mål i halvtid. Som spelare skäms man över att vi presterar så dåligt. Okej att alla inte kan ha en bra dag, men just denna dag kändes det som att knappast någon på planen med rödblåa tröjor gav 100 procent. Då ska man veta att man blir överkörda i den här serien. Så enkelt är det!

2:a halvlek:

En utskällning och ett byte var kontentan av den femton minuter långa pausen i hettan. Lennerman ersatte Källberg, vilket medförde vissa positionsbyten. Carl General tog plats i mittförsvaret med Mbye, Simon hoppade upp ett snäpp till innermitten med Leal och Kalle flyttades ut på Freddans vänsterkant.

Tyvärr så gav bytet inte någon jättestor effekt på laget som fortsatte spela dålig fotboll. Jag kände själv att vi kanske försökte lite mer i den andra halvleken, några spelare ryckte upp sig lite och vi försökte elda på varandra lite mer, men det var inte vår dag det här. Och målchanserna (som hade behövts för att skapa lite energi i laget) fortsatte att lysa med sin frånvaro. Istället var det Skiljebo som fortsatte att imponera med sitt lugna och framgångsrika passningsspel. Och när 2-0 kom efter en tilltrasslad situation i "fel" straffområde försvann en del av det hopp som tänts under halvtidsvilan. Resten av matchen spelades mest av. Vi försökte genom att byta in både Armin och Cesar och gå ner på 3-5-2, men det hjälpte inte den här gången. Matchen slutade 0-2, vår prickfria hemmasvit hade fått en stor Västeråsgul fläck på sig och vår sämsta prestation i år gjorde ingen glad. Det var kuken också!

Det är tråkigt att erkänna att man gjort en bedrövlig insats. I lördags kunde inte någon enskild positiv insats väga upp det dåliga spelet som hänt tidigare under säsongen och när så få spelare kommer upp i den standarden vi kan kräva, ja då blir det stryk. Tyvärr. Nu måste vi snabbt som attan hitta tillbaka till den kämparglöd och den vinnarviljan som präglat Rotebro under de inledande omgångarna av serien för att vi ska fortsätta haka på i toppen av tabellen.

Övrigt noterat från lördagen:

- Vi fick, i vanlig ordning, beröm för vår fina gräsmatta av motståndet. Man kan dock tycka att det är lite konstigt att den inte klipps innan varje hemmamatch. Vi behöver ju lie för tusan för att komma fram på planen ju!

- Sandvikens tränare beskyllde oss för några veckor sedan för att vara ett filmande lag, undrar vad han då tycker om Skiljebo som låg och rullade i gräset på mediterranskt vis under långa stunder av matchen? Eller var det "Tuffa Rotan" som var tillbaka?

- Ruben levde som vanligt upp med flaggor och trummor. Och med dödshot till domaren. Allt är sig likt på Skinnaråsen.

- Cesar försökte göra en "Kamerun 02" - det vill säga spela med linne, men det synade domaren direkt och fick vår lille chilenare att kavla ner armarna. Trist att svensk fotboll vägrar ta in influenser från annat håll.

Nu ser vi fram emot nästa veckas hemmamatch mot Falu, där revansch är ordet vi alla ska ha i munnen. Kul att kunna rapportera om en mycket bra och engagerad måndagsträning från vår sida - det ser redan ljust ut inför helgen!

/Rotanbloggen

P.S. Till sist vill vi uppmärksamma att det är Lukas "Klas Ingesson" Strömbergs 22:a födelsedag idag. Grattis Klas!

Inför Rotebro - Skiljebo...och eftersnack Inter - Man U

Det kommer att bli något utav ett tudelat inlägg det här. Visst kommer matchen imorn mot Västeråslaget Skiljebo att stötas och blötas, men en av oss kommer att behöva skriva av sig om en heeeelt annan match.

Johan:

Jag är ledsen att jag inte kan fokusera på mötet mot kombatanterna för morgondagen för tillfället, men kan garantera en fullt fokuserad lagkapten på Skinnaråsen imorn. Och revanschlysten. Och inte i första hand för min makalöst dåliga insats senast mot Strömbergarna, utan för den där "...heeeelt andra matchen" som berördes i inledningen av texten.

Vi snackar TV-spel nu. PES för att vara mer precisa. Adriano och Evra för att vara ännu mer precisa. Adriano är så jääääävla sjukt bra på det där äckliga jävla spelet och när inte han mördar alla i sin väg och dunkar in bollen med sin kanon till vänsterfot - ja då ska Fucking Jävla Kuk-Evra trycka in ett självmål i slutet! Det är för jävla tråkigt! Så. Nu har jag talat ut. Fokus på Skiljebo nu.

Mattias:

Om det har varit tema: Jaga-bort-spöken-som-inte-riktigt-velat-försvinna ett par veckor nu, så är det nu Rotebro som agerar spöke imorn. Skiljebo betydde sex sköna pinnar förra säsongen. Och sköna var fan ordet eftersom just dessa möten fick både inleda, som avsluta första året i tvåan för Rotan. Den första trepoängaren bärgades med Henrik Strömblad som speaker (som senare sparkades när Marcus Mårtensson hittades i ett dike utanför O´Learys) och med storpublik och 2-0-seger. Den andra Skiljebosegern kom efter en stark vändning i slutet av sista omgången vilket förde oss till den fjärdeplats som låg bakom Svenska Cupenäventyret (och vilket äventyr det blev...).

När vi nu möts för tredje gången så är det vi som kommer med tre raka hemmasegrar i bagaget och ett enormt självförtroende på hemmaplan, medans Skiljebo ligger efter oss i denna osannolikt jämna tabell. Skiljebos största stjärna förra året; Christoffer Brandeborn (en av fjolårsseriens bästa enligt denna blogg) har försvunnit till satsande Degerfors och spelet som förra året kretsade mycket kring denna unga stjärna har därför fått ändras. Ny i laget är forwarden Axel Johansson som för närvarande ligger tvåa i seriens skytteliga på fem mål, ett efter Rotebros just nu mycket frustrerade "stjärna" Johan Skedman. Intressant anekdot är att just dessa två herrar bildade anfallspar under andra halvlek av Hedmans provspel med BP för fyra år sedan. Nu möts de igen.

Och just Axel är den spelare som spelet kretsar mycket kring anno 2011. Denna stora och starka, men också löpvilliga forward måste firma Camara-Lennerman hålla ett extra öga på imorn för att den goda hemmasviten ska hållas intakt.

Johan:

En annan grej: Det är så jävla frustrerande att passningarna är så jääääääävla lösa på PES och eftersom jag föredrar en spelande spelstil á la Barcelona så drabbas jag grymt mycket mer än den "något mer rakt spelande" Mattsson. Fy fan!

Mattias (och lite Johan):

Rotebro har under veckan vunnit med B-laget i Huddinge där det lossnade efter en mållös första halvlek med bland annat Grabbenmål, men även en tvåmålsskytt i Cesar, vilket till slut kunde skrivas till en 5-0-seger. Bäst på plan var ju dock som alltid Fredrik "14" Källberg som stod för ett mål och en assist. Hade troligtvis mest liter alkohol i kroppen av samtliga i Huddinge också. Stort. På tisdagsträningen hann vi skratta åt Dannes makalöst dåliga spänst på målvaktsträningen, innan en ganska dålig radda passningar radades upp på Skinnaråsens perfekta gräsmatta. Vi skyllde ändå på gräset.

Noterbart från träningen är ju annars hur otroligt veka 92:orna är. Av fyra snart-student-beredda pojkar rehabtränade tre fjärdedelar, medans den fjärde (Joe), gjorde sitt första pass med boll sedan han började i klubben. Han bröt efter en halvtimme. Sluta festa och börja ta tag i era liv för faan!

Eftersom ingen från Rotanbloggredaktionen var närvarande under torsdagsträningen så kan inte mycket skvallras om där, men vi antar att Mbye inte deltog eftersom passet lades innan solen gått ner. Somnig kille det där.

Dags att ladda ordentligt till festen imorn, då Skiljebo ska få kamma noll återigen på Skinnaråsen. Nu ska en av oss sova gott och den andra frustande försöka döda PES-spöken i sömnen. Syns imorn!

/Rotanbloggen

P.S. En annan grej som är fett irri-terande på PES är att formen har så jävla stor betydelse. Till och med Muntari blir grym när han är röd! Det är bara Figo som alltid är sämst på plan. Men nu skiter vi i PES!