Årets sämsta insats bröt årets trevligaste svit

Årets trevligaste svit är bruten! Nej, det handlar inte om att Mbye vägrar dyka upp på förmiddagsträningar, den sviten kommer antagligen aldrig brytas, utan det handlar om att Rotebro inte längre har tagit full pott på Skinnaråsen. Och som spelet såg ut i lördags så är frågan om det blir några fler poäng där den här säsongen...

Solen hade hoppat ner från himlen och satt sig på berget ovanför Skinnaråsens IP denna sommarlördag för att se mötet mellan hemmalaget Rotebro och Västeråsarna Skiljebo. Denna gäst var både välkommen och bidrog till fantastiska förutsättningar. För publiken. För oss spelare kunde solen fan dra! Vi är ju inte Saudi-Arabien á la 94 (som hade spelare, vana vid just värme) och det kompenserades inte jättebra med seriens högsta ovattnade gräsmatta. Det skulle bli en tung eftermiddag det här.

I startelvan laborerades det kraftigt - träningsnärvaron fick ligga till grund för de som spelade och det gjorde att många fick flytta på sig från Strömsbergsmatchen. Så här såg den ut i alla fall:

Danne

Lukas, Mbye, Simon, Jonas

14, Leal, Kalle, Vigge

Rolle, Skedman

Kanske en märklig startelva för vissa, eftersom många byts ut och några fick spela på ovana positioner. Holmberg valde dock för dagen att låta närvaron gå i första hand och då får man acceptera detta. Kändes som ett starkt lag i alla fall.

Rotebro - Skiljebo 0-2 (0-1)

0-1 Eddie Johansson (12)

0-2 Filip Mårtensson (57)

Publik: 154

1:a halvlek:

Vi kommer in fel till den här matchen direkt, det är bara att erkänna. Om det sedan beror på värmen, laguppställningen, inställningen eller en kombination av allt är svårt att säga. Men vi blir mer eller mindre överkörda av Skiljebo i den första halvleken. Jag ska dock inte vanära Skiljebos insats - det spelade en mycket trevlig passningsfotboll där många deltog i anfallen och där passningsalternativen hela tiden fanns i överföd. Vi gör dock motståndet bättre än vad det i själva verket är när vi blir väldigt passiva och bolltittande, vilket gör att Skiljebo alldeles för lätt får komma till farliga lägen. När vi väl har bollen agerar vi som ett trotsåldrigt barn till Skiljebo; vi vägrar att göra som pappa och gör istället tvärtom, det vill säga ingenting. Dålig rörelse, bristande engagemang och svårt för bollhållaren. Under första halvlek skapar vi egentligen bara två kvalificerade målchanser - ena gången på ett fint anfall (!) där Kalle hittar Vigge som spelar in ett lågt inlägg på första stolpen där Rolle träffar boll och målvaktens nyckelben, vilket resulterade i att bollen gick i stolpen och ut och att nyckelbenet gick av. Målvaktsbyte redan i inledningen av matchen. Den andra målchansen som vi vaskade fram, vaskade vi också bort ganska kvickt; lång boll från Mbye över de gulkläddas backlinje till en halvfri Skedman som tar ner bollen till Rolle som i bra läge i straffområdet dock får för mycket fot under bollen som far över både mål och stängsel. Innan dess hade dock olyckan varit framme för länge sedan och givit en välförtjänt ledning för Skiljebo. Olyckan bar namnet Eddie Johansson och fick alldeles för ostört promenera in med bollen i straffområdet och kyligt placera in ledningsmålet framför en chanslös Danne i målet. 0-1 i halvtid.

Vi får egentligen skylla oss själva och får nästan vara glada över att vi inte ligger under med mer än ett mål i halvtid. Som spelare skäms man över att vi presterar så dåligt. Okej att alla inte kan ha en bra dag, men just denna dag kändes det som att knappast någon på planen med rödblåa tröjor gav 100 procent. Då ska man veta att man blir överkörda i den här serien. Så enkelt är det!

2:a halvlek:

En utskällning och ett byte var kontentan av den femton minuter långa pausen i hettan. Lennerman ersatte Källberg, vilket medförde vissa positionsbyten. Carl General tog plats i mittförsvaret med Mbye, Simon hoppade upp ett snäpp till innermitten med Leal och Kalle flyttades ut på Freddans vänsterkant.

Tyvärr så gav bytet inte någon jättestor effekt på laget som fortsatte spela dålig fotboll. Jag kände själv att vi kanske försökte lite mer i den andra halvleken, några spelare ryckte upp sig lite och vi försökte elda på varandra lite mer, men det var inte vår dag det här. Och målchanserna (som hade behövts för att skapa lite energi i laget) fortsatte att lysa med sin frånvaro. Istället var det Skiljebo som fortsatte att imponera med sitt lugna och framgångsrika passningsspel. Och när 2-0 kom efter en tilltrasslad situation i "fel" straffområde försvann en del av det hopp som tänts under halvtidsvilan. Resten av matchen spelades mest av. Vi försökte genom att byta in både Armin och Cesar och gå ner på 3-5-2, men det hjälpte inte den här gången. Matchen slutade 0-2, vår prickfria hemmasvit hade fått en stor Västeråsgul fläck på sig och vår sämsta prestation i år gjorde ingen glad. Det var kuken också!

Det är tråkigt att erkänna att man gjort en bedrövlig insats. I lördags kunde inte någon enskild positiv insats väga upp det dåliga spelet som hänt tidigare under säsongen och när så få spelare kommer upp i den standarden vi kan kräva, ja då blir det stryk. Tyvärr. Nu måste vi snabbt som attan hitta tillbaka till den kämparglöd och den vinnarviljan som präglat Rotebro under de inledande omgångarna av serien för att vi ska fortsätta haka på i toppen av tabellen.

Övrigt noterat från lördagen:

- Vi fick, i vanlig ordning, beröm för vår fina gräsmatta av motståndet. Man kan dock tycka att det är lite konstigt att den inte klipps innan varje hemmamatch. Vi behöver ju lie för tusan för att komma fram på planen ju!

- Sandvikens tränare beskyllde oss för några veckor sedan för att vara ett filmande lag, undrar vad han då tycker om Skiljebo som låg och rullade i gräset på mediterranskt vis under långa stunder av matchen? Eller var det "Tuffa Rotan" som var tillbaka?

- Ruben levde som vanligt upp med flaggor och trummor. Och med dödshot till domaren. Allt är sig likt på Skinnaråsen.

- Cesar försökte göra en "Kamerun 02" - det vill säga spela med linne, men det synade domaren direkt och fick vår lille chilenare att kavla ner armarna. Trist att svensk fotboll vägrar ta in influenser från annat håll.

Nu ser vi fram emot nästa veckas hemmamatch mot Falu, där revansch är ordet vi alla ska ha i munnen. Kul att kunna rapportera om en mycket bra och engagerad måndagsträning från vår sida - det ser redan ljust ut inför helgen!

/Rotanbloggen

P.S. Till sist vill vi uppmärksamma att det är Lukas "Klas Ingesson" Strömbergs 22:a födelsedag idag. Grattis Klas!