Golf. Ett nöje för idioter. Men också en social företeelse som passar ett socialt lag. Huruvida nygifte Carl Lennerman är en idiot eller bara social låter jag vara oskrivet, men den främsta anledningen till att han är kvar i laget är att han då kan arrangera Sollentunas mest prestigefyllda golfturnering varje år - Rotan Masters.
Som bloggare måste man vara där det händer. I söndags hände Rotan Masters. Unge Icke-golfande gick därför upp alldeles för tidigt för att leka caddie åt Kalle Gnäll i snålblåst. I FYRA TIMMAR! Jag ångrar inte en sekund.
Åtta stycken golfspelare av blandad kvalité dök upp denna söndagsmorgon på Sollentuna Golfklubb för att göra upp om den åtråvärda vandringspokalen som vinnaren erhåller. Här följer en kort presentation av dessa:
Kalle Ramsell
Favorit till allt som någonsin görs som har med något som på något sätt kan knytas till idrott är Kalle Gnäll, så även denna gång. Gnäll som vunnit Rotan Masters tidigare hade på förhand, till synes, allt som behövdes för att vinna en andra gång: efrarenhet, talang och två bra stödjeben.
Carl Lennerman
Främste utmanaren till Gnäll var arrangören, tillika monstret Calle Lennerman. Har fejkat skada under hela sommaren för att kunna träna golf och pricka in formen för denna golftävling, som han själv anordnar för fjärde året i rad. Hans golfspelande är lite som hans fotbollspelande, det vill säga kraftfullt men utan känsla. Bra på huvudet även i golf.
Lukas Strömberg
Den talangfullare av de båda Kexbergbröderna när det kommer till golfspelande. Har dock svårt att prestera när det gäller som mest och såg nervös ut inför söndagens tävling. Har inte druckit en öl sen förra lagavslutningen för att maximera chanserna i Rotan Masters.
Sebastian Strömberg
Har kommit trea i sina två tidigare starter i Rotan Masters och hade kunnat bli något stort inom golfen om det inte vore för hans stora skadebekymmer. Eftersom han är halvt blind och har ont i varje muskel i kroppen har han problem både med att svinga klubban och att se bollen. Hans bakfylla efter utgången på Soapbar med #14 kvällen innan förstärkte knappast segerchanserna för kaptenen.
Jonathan Berg
Känd för sin enorma slice (golfterm för högerslag) och är om sanningen ska fram ganska usel. Tävlingsreglerna kräver dock att minst en neger är med och "...deltar efter bästa förmåga" och en social spelare som Fuck You Berg fyller helt klart en funktion under en lång golfdag. Ingen aspirant för slutsegern.
Christer Johansson
Har en biologisk ålder på drygt 100 efter alla sina knäoperationer vilket gör att han inte längre slår några jättedrivear (golfterm för skott) eller har orken att hålla en jämn nivå över 18 hål. Hans kärlek för golfen är dock ungefär som hans kärlek till Christoffer Parmbäck - hård men varm. Och rolig. Någon slags hatkärlek som ändå är mest kärlek. Ett måste i tävlingen.
Christer Holm
Ingen man för slutsegern, utan är mest med för att se och lära i sitt första masters. Är en bra golfspelare i sitt surr, där han har tillräckligt med historier (sanna eller inte) för att hålla låda över 18 hål. En man för framtiden.
Per Karlsson
Turneringens Wild Card gick till sportchefen Per Karlsson som inte tillhörde lågoddsarna på spelbolagen till en eventuell slutseger. Ser ut som en typisk mingolf-spelare, men tyckte att det var kul att få följa med killarna i a-laget för att känna av stämningen lite.
Nu till tävlingen. De åtta deltagarna delades upp i två grupper om fyra i varje för att effektivisera tävlingen lite. Jonte, CJ, Cribba och Lukas i den ena bollen och Lennerman, Gnäll, Seb och Per i den andra. Tävlingens första nio hål präglades av Kalle Gnälls ojämna spel (och gnäll), Jontes slicar, tränarparets ovana i att sätta bollarna i vattenhindren, Sebbans dåliga puttande, Lennermans förväntade storspel och Per Karlssons drömspel. Christer Johansson sågs bara till glimtvis, alltid 35 meter före sina medtävlanden. Gubben hade bråttom eller ville inte umgås med övrigt pack. Efter de första nio hålen kunde man se en tydlig tendens. De bra spelade den sena bollen (med undantag för Per Karlsson som skulle få rätt i sin profetia om att han inte lyckas hålla en jämn nivå över 18 hål) och de lite mindre begåvade den tidiga (Lukas gick bäst och han gick ganska dåligt). Lennerman hade en ganska betryggande ledning och hans dröm om att få vinna sin egen tävling såg ut att slå in. De främsta hoten Sebbe och Gnäll hade spelat för ojämnt och framförallt puttat bedrövligt. Att få in den i hålet kan vara väldigt svårt, även med det bästa förarbetet...
Under de inledande hålen på den andra rundan sviktade dock Lennerman samtidigt som Gnäll började visa sin talang. En nervös Lennerman förbannade sin olycka och bad till golfgudarna för att äntligen få vinna. Gudarna lyssnade och började med att gömma Sebbes boll på något viktigt hål som jag inte kommer ihåg vilket. Detta grusade hans segerchanser och lite senare slog Kalle Gnäll bort sig i buskarna och Lennerman kunde defilera in i mål som värdig slutsegrare. Ingen brydde sig vad som hände hos de andra fyra, eftersom de var så dåliga.
Slutställningen blev som följande:
1. Lennerman
2. Gnäll
3. Seb
4. Klas
5. Cribba
6. Per
7. CJ
8. Fuck You Berg
Ställningen blev ungefär som väntat där Jonte dock skrällde med att vara sämre än väntat och Per överraskade med några fina hål. Här är en ofrivillig caddies topp 10-lista:
10. Fuck You Bergs gnäll efter tävlingens slut "Jag hatar golf". Som det såg ut denna söndag så hatade golfen Berg tillbaka.
9. Christers 100-meterstempo mellan bollarna. Vem kunde tro att gubben skulle vara snabbast på banan?
8. Unge Klumpiges försök att vara med i "slå-långt-tävlingen" som slutade med att han nästan träffade tre pensionärer 20 meter rakt åt höger. Tack för din medtävlan idiot!
7. Christers dubbelgångare som följde efter oss i arton hål. Var på pricken lik Christer, men vägrade le under fyra timmar. Kul kille.
6. Korven i pausen. Grym!
5. Kalles Gnäll när det gick dåligt. Han levererar alltid! Som caddie är det bara att skratta och ge honom en ny klubba.
4. Sebbans puttande de nio första hålen. Han skulle inte ens platsa i Arnes kompiskrets minigolfturneringar.
3. Jontes systemkamera som följde med Unge Fotograferande under hela tävlingen. Många kort togs och räddade mig från att dö av tristess.
2. Sekvensen där först Christer skickar en boll ut i vattnet för att sedan se sin tränarkollega dunka ut två bollar i samma vattenhinder. Allt fastnade på kort och var hysteriskt kul.
1. Lennermans lycka efter att ha vunnit sin turnering för första gången. Kommer antagligen rankas före sitt eget bröllop när året summeras. Stort!
Nästa år är det dags för ett nytt Rotan Masters. Då med Unge Golfande som tävlande. På återseende!
/13
onsdag 29 september 2010
söndag 26 september 2010
Förluster, förluster, förluster. Men det är fan slut med det nu!
"Jag är trött på den där jävla bloggen".
"Det är ju bara kul när det går bra".
"Det va en dum idé från början".
Vi har sagt det förr och vi säger det igen: Det är jobbigt nu. 0-4 mot bottenlaget Hudiksvall och sex raka utan vinst. Ingen tycker det är kul att spela matcherna, ingen tycker det är kul att kolla matcherna. Ingen tycker längre att det är kul att läsa bloggen... och det är fan inte roligt att skriva. MEN! För första gången på länge har vi fått en anledning att sluta göra vad vi vill och börja göra det vi ska. Rotanbloggen har haft en bra säsong och vägrar, trots dåliga skrivmässiga insatser den senaste tiden, falla på mållinjen. Nu måste laget Rotebro göra detsamma. Inför sista omgången finns det en teoretisk chans att vi tvingas kvala. Den chansen måste vi eliminera. Det är hög tid att samla krafterna, göra det vi ska och vi ska fan besegra Skiljebo! Gör vi det finns det faktiskt en chans att hamna topp-4 och därmed bli inbjudna till svenska cupen. I ett riktigt riktigt mörkt rum kan ett litet ljus betyda mycket.
Nu blicker vi framåt mot ljuset och det innebär att vi skiter i referat om Hudikmatchen. Att spela fotboll ska va roligt och därför kommer veckan ägnas åt roligare och hoppfullare inlägg. Nästa inlägg kommer från vänsterkanten och handlar om dagens roliga händelse, nämligen Rotan Masters i golf. Håll till godo så återkommer Unge Caddieande med en rapport.
/Åsén
"Det är ju bara kul när det går bra".
"Det va en dum idé från början".
Vi har sagt det förr och vi säger det igen: Det är jobbigt nu. 0-4 mot bottenlaget Hudiksvall och sex raka utan vinst. Ingen tycker det är kul att spela matcherna, ingen tycker det är kul att kolla matcherna. Ingen tycker längre att det är kul att läsa bloggen... och det är fan inte roligt att skriva. MEN! För första gången på länge har vi fått en anledning att sluta göra vad vi vill och börja göra det vi ska. Rotanbloggen har haft en bra säsong och vägrar, trots dåliga skrivmässiga insatser den senaste tiden, falla på mållinjen. Nu måste laget Rotebro göra detsamma. Inför sista omgången finns det en teoretisk chans att vi tvingas kvala. Den chansen måste vi eliminera. Det är hög tid att samla krafterna, göra det vi ska och vi ska fan besegra Skiljebo! Gör vi det finns det faktiskt en chans att hamna topp-4 och därmed bli inbjudna till svenska cupen. I ett riktigt riktigt mörkt rum kan ett litet ljus betyda mycket.
Nu blicker vi framåt mot ljuset och det innebär att vi skiter i referat om Hudikmatchen. Att spela fotboll ska va roligt och därför kommer veckan ägnas åt roligare och hoppfullare inlägg. Nästa inlägg kommer från vänsterkanten och handlar om dagens roliga händelse, nämligen Rotan Masters i golf. Håll till godo så återkommer Unge Caddieande med en rapport.
/Åsén
fredag 24 september 2010
GUSK upp i tvåan - mycket otrevligt.
För den som vill höra desperata rop på hjälp eller snyftande historier om formkurvor som är värre än Anja Pärsons kurvor på låren blir besvikna när de läser detta inlägg. Vi ska skriva som det är. Inget mer.
Världens längsta match mot GUSK, som började i lördags och spelades färdigt i tisdags var bedrövlig. Det är nog första gången någonsin som ett lag som har 2-2 (efter straffmål av Unge Celebrerande) förlorar med 4-1. Hur gick det till? Fråga domaren. Nej, skämt åsido, den "riktiga" matchen i tisdags är inget som vi i rotanlägret gärna vill minnas. Trots att matchen spelades på konstgräs, ett underlag som vi dittils varit obesegrade på i år, och trots att "Vår-Höst-teorin" förutspådde tre färska pinnar för oss, så viker vi ner oss och förlorar helt rättvist med klara 4-1 mot ett taggat och välspelande GUSK.
En poäng var målet för besöket i Uppsala. En poäng som hade betytt säkrat kontrakt. Då var det ganska dumt att bjuda på 1-0 till hemmalaget redan efter åtta minuter. Efter det lyckades vi kvalificera oss för "VM i felpassningar", då man kunde undra om vi var färgblinda hela laget, eller om alla hade gjort en Karlsson och tippat på motståndarna. I så fall var vi dåliga på att dölja det och ett kompakt försvarande GUSK hade inga som helst problem att utnyttja vårt fatala passningsspel och skapa chanser framåt via giftiga och snabba kontringar. 2-0 kom just på en sådan kontring, då vi tappar boll på mittplan och vips - så låg bollen bakom en uppgiven Curt-Axel i målet. Kändes jäkligt surt. Under de första 45 minuterna lyckas vi inte skapa någno riktigt het målchans, men ett par halvchanser som med lite tur hade kunnat leta sig in i maskorna bakom hemmakeepern. Den turen hade vi inte i första halvlek. Det var synd.
Bäst i första halvlek:
- Att den började.
- Jag kommer ihåg att vi hade några passningar inom laget en liten stund. Men det kan ha varit på uppvärmingen också...
Sämst i första halvlek:
- Rotebro.
- Domaren.
- Unge Bedrövlige.
- Att Unge Bedrövlige fick sin tredje varning och missar nästa match.
Två byten sker redan i halvtid - in med David och Armin, ut med Biyo och Karlsson. Byten som kunde gett en positiv effekt om David lyckats dunka in vår bästa chans en kvart in i halvleken. Istället kunde GUSK kontra (återigen) in matchens tredje mål efter missförstånd på vår högerkant (där WiklundH kommit in som högerback). Som om inte det vore nog så gick Sebastian Kexberg sönder i samband med målet och var tvungen att byta. Eftersom man bara får göra tre byten i fotboll så fick vi spela med en man mindre resten av matchen. Det var inte mycket hjärta i orden "Kom igen nu gubbar, vi vänder det här!", som vi på plan plikttroget ropade till varandra. Under de avslutande tjugo minuterna spelar GUSK keepball med oss och kunde säkerligen gjort fler mål, men slutar på fyra gjorda efter en tavla av Danne. Kalle Gnäll, en av få som kommer undan med hedern i behåll, fick dock tröstmåla med ett riktigt kanonskott i målvaktens högra kryss, men en värdelös match slutar 4-1 och fortsatt depp i Rotanlägret. Kuken!
Bäst i andra halvlek:
- Matchen tog slut.
- Sebbes kommentar efter matchen: "Jag skadade mig när jag ryckte när jag skulle springa ikapp deras anfallare". När Sebbe "ryckt" var bollen redan i mål, men vi uppskattar gesten cap!
- SMS:et från Lukas när delegationen med Kalle, Unge Tunge och Fuck You Berg nått Max i Uppsala: "Vi är i Rotan nu, snittade 190". Lukas satt i Freddans bil.
Sämst i andra halvlek:
- Att inte GUSK:s Kvarneå blev utvisad. Fyra kapningar på hans tio minuter långa inhopp. Borde vara rekord för en anfallare.
- Rotebro.
- Domaren.
Värdelös match med en dålig start vilket gav oss en dålig attityd. Vi sprang inte tillräckligt och för många individer presterade för dåligt. Detta ska dock inte ta ifrån GUSK deras mycket goda insats och laget känns alldeles för bra för att åka ur serien. Frustrationen i vårt spel syntes mycket tydligt och det är dags att vända trenden genom att vinna mot Hudiksvall imorn/idag.
Tänk på att komma i god tid till denna match eftersom speaker Mårtensson har planerat något speciellt till säsongens sista hemmamatch. Jag hoppas att våra trogna supportrar minns de fina stunderna under säsongen och vill komma och stötta oss denna sista kamp på Stockholms finaste gräsmatta, då vi ska avsluta med en seger. Vi är fortfarande Stolta Rotebro!
/Unge Avstängde
Världens längsta match mot GUSK, som började i lördags och spelades färdigt i tisdags var bedrövlig. Det är nog första gången någonsin som ett lag som har 2-2 (efter straffmål av Unge Celebrerande) förlorar med 4-1. Hur gick det till? Fråga domaren. Nej, skämt åsido, den "riktiga" matchen i tisdags är inget som vi i rotanlägret gärna vill minnas. Trots att matchen spelades på konstgräs, ett underlag som vi dittils varit obesegrade på i år, och trots att "Vår-Höst-teorin" förutspådde tre färska pinnar för oss, så viker vi ner oss och förlorar helt rättvist med klara 4-1 mot ett taggat och välspelande GUSK.
En poäng var målet för besöket i Uppsala. En poäng som hade betytt säkrat kontrakt. Då var det ganska dumt att bjuda på 1-0 till hemmalaget redan efter åtta minuter. Efter det lyckades vi kvalificera oss för "VM i felpassningar", då man kunde undra om vi var färgblinda hela laget, eller om alla hade gjort en Karlsson och tippat på motståndarna. I så fall var vi dåliga på att dölja det och ett kompakt försvarande GUSK hade inga som helst problem att utnyttja vårt fatala passningsspel och skapa chanser framåt via giftiga och snabba kontringar. 2-0 kom just på en sådan kontring, då vi tappar boll på mittplan och vips - så låg bollen bakom en uppgiven Curt-Axel i målet. Kändes jäkligt surt. Under de första 45 minuterna lyckas vi inte skapa någno riktigt het målchans, men ett par halvchanser som med lite tur hade kunnat leta sig in i maskorna bakom hemmakeepern. Den turen hade vi inte i första halvlek. Det var synd.
Bäst i första halvlek:
- Att den började.
- Jag kommer ihåg att vi hade några passningar inom laget en liten stund. Men det kan ha varit på uppvärmingen också...
Sämst i första halvlek:
- Rotebro.
- Domaren.
- Unge Bedrövlige.
- Att Unge Bedrövlige fick sin tredje varning och missar nästa match.
Två byten sker redan i halvtid - in med David och Armin, ut med Biyo och Karlsson. Byten som kunde gett en positiv effekt om David lyckats dunka in vår bästa chans en kvart in i halvleken. Istället kunde GUSK kontra (återigen) in matchens tredje mål efter missförstånd på vår högerkant (där WiklundH kommit in som högerback). Som om inte det vore nog så gick Sebastian Kexberg sönder i samband med målet och var tvungen att byta. Eftersom man bara får göra tre byten i fotboll så fick vi spela med en man mindre resten av matchen. Det var inte mycket hjärta i orden "Kom igen nu gubbar, vi vänder det här!", som vi på plan plikttroget ropade till varandra. Under de avslutande tjugo minuterna spelar GUSK keepball med oss och kunde säkerligen gjort fler mål, men slutar på fyra gjorda efter en tavla av Danne. Kalle Gnäll, en av få som kommer undan med hedern i behåll, fick dock tröstmåla med ett riktigt kanonskott i målvaktens högra kryss, men en värdelös match slutar 4-1 och fortsatt depp i Rotanlägret. Kuken!
Bäst i andra halvlek:
- Matchen tog slut.
- Sebbes kommentar efter matchen: "Jag skadade mig när jag ryckte när jag skulle springa ikapp deras anfallare". När Sebbe "ryckt" var bollen redan i mål, men vi uppskattar gesten cap!
- SMS:et från Lukas när delegationen med Kalle, Unge Tunge och Fuck You Berg nått Max i Uppsala: "Vi är i Rotan nu, snittade 190". Lukas satt i Freddans bil.
Sämst i andra halvlek:
- Att inte GUSK:s Kvarneå blev utvisad. Fyra kapningar på hans tio minuter långa inhopp. Borde vara rekord för en anfallare.
- Rotebro.
- Domaren.
Värdelös match med en dålig start vilket gav oss en dålig attityd. Vi sprang inte tillräckligt och för många individer presterade för dåligt. Detta ska dock inte ta ifrån GUSK deras mycket goda insats och laget känns alldeles för bra för att åka ur serien. Frustrationen i vårt spel syntes mycket tydligt och det är dags att vända trenden genom att vinna mot Hudiksvall imorn/idag.
Tänk på att komma i god tid till denna match eftersom speaker Mårtensson har planerat något speciellt till säsongens sista hemmamatch. Jag hoppas att våra trogna supportrar minns de fina stunderna under säsongen och vill komma och stötta oss denna sista kamp på Stockholms finaste gräsmatta, då vi ska avsluta med en seger. Vi är fortfarande Stolta Rotebro!
/Unge Avstängde
tisdag 21 september 2010
Inför GUSK-Rotebro IS 2.0
Första gången jag har blivit tvungen att skriva två stycken "inför-krönikor" (det känns bra att skriva ordet "krönika", jag vet att den korrekta termen är "blogginlägg") inför samma match. För det är ju vad det är - samma match som den i lördags. Eller vadå i lördags? Den matchen har ju officiellt inte spelats, vilket innebär att Unge Tunge står kvar på 99 gjorda seriemål för Rotebro, Mbye aldrig har lärt sig simma efter sina många vändor i bassängen senast och framförallt har GUSK inte ledningen med 3-2 i halvtid. Surt sa räven.
Matchen spelas alltså om från minut ett ikväll i ställningen 0-0. Man kan förvänta sig ett ganska taggat GUSK som fick se segern rinna dem ur händerna, en seger som hade varit välbehövlig i deras kamp om fortsatt spel i division 2 nästa år. Taggningen kanske talar för dem, men underlaget - konstgräs - talar för oss. Vi är nämligen obesegrade i år på denna glädjefotbollens underlag. Fråga mig inte varför. Den enda som hellre hade sett att vi skulle spela även kvällens match på Gamlisvallens förmodade leråker är Lukas. Ett underlag som bjuder in till kamp och grisfotboll passar Klas som handen i handsken, men trots ett mer passningsanvändbart underlag ikväll får Lukas fortsatt förtroende i startelvan. Det får de flesta andra, men Johan Vega (tagen av SD?) byts ut och ersätts på högerbacken av Leal (gömmer sig bättre?) och Karlsson kamperar tillsammans med #14 på innermittfältet.
Det vi har lärt oss av helgens icke-match är följande:
- Man ska ha fotbollsskor på sig (Mbye).
- Man ska markera på hörnor och frisparkar.
- Man ska hålla sig vaken på bänken (Sheriff - han somnade på riktigt senast).
- Man ska aldrig ta något för givet (Unge Tunge och hans målfirande).
- Man ska inte skriva "100" i tusch (Fuck You Bergs hyllningströja till Unge Celebrerande).
Gårdagens träning bjöd på ett keepballspel där det röda laget dominerade och slapp jaga boll, följ av att samma röda lag var lika överlägsna i spelet och kom först till tre segrar utan att behöva förta sig. Då hade vi ändå WiklundH i vårt lag. Annars låg mest fokus på den rulltårta som togs med till träningen av Kalle Gnäll. Ödmjuka som vi är firade vi segern mot GUSK i förväg och det säkrade kontraktet som blir till följd av poängen. Alla som ville fick smaka. Alex ville mest och åt tre bitar innan träningens början, vilket motsvarar en anorektikers kaloriintag på ett helt år. Tjockis. Fuck You Berg var avundsjuk på att han inte fick någon rulltårta på hans jobb och liknade tårtsmaken vid bajs. Moget.
Övrigt från gårdagsträningen:
- Leals sjuka klunsform håller i sig. Sjunde raka segern för den lille chilenaren blev ett faktum innan tvåmålsspelet. Nu hoppas vi att matchen ikväll avgörs på kluns.
- Curt-Axel stod för en hyfsad reflexräddning från två meters håll. Avslutaren WiklundH var ändå nöjd över att ha träffat mål.
- Unge Tekniske stod för träningens konstnummer då han lobbade över Leal (ca. 30 cm över marken) och sen dunkade in en volley bakom Curt-Axel.
- Armin var väldigt oroad över att Sverigedemokraterna röstats in i riksdagen. Han tittade sig över axeln hela träningen och hade redan igår morse packat väskorna för att vara beredd när "de kommer". Vi hoppas att han får stanna.
- Efter träningens slut åt Unge Tjocke fyra bitar rulltårta och gick förbi fyrkanten Alex i tjocklek.
Ikväll klockan 19.00 gör vi ett nytt försök att spela klart matchen mot GUSK i Uppsala. Denna gång på konstgräs. Vi gör också ett nytt försök att få fira Unge Tunge och hans jakt på det hundrade målet. Men framförallt gör vi ett nytt försök att säkra nytt kontrakt till division 2 nästa år. Vi har ju trots allt redan ätit upp rulltårtan.
/#99
P.S. Bilder från Matchen mot GUSK har lagts in på bloggen under matchreferatet från den matchen. Fast den matchen spelades ju aldrig, så hur kan det då finnas bilder från den?
Matchen spelas alltså om från minut ett ikväll i ställningen 0-0. Man kan förvänta sig ett ganska taggat GUSK som fick se segern rinna dem ur händerna, en seger som hade varit välbehövlig i deras kamp om fortsatt spel i division 2 nästa år. Taggningen kanske talar för dem, men underlaget - konstgräs - talar för oss. Vi är nämligen obesegrade i år på denna glädjefotbollens underlag. Fråga mig inte varför. Den enda som hellre hade sett att vi skulle spela även kvällens match på Gamlisvallens förmodade leråker är Lukas. Ett underlag som bjuder in till kamp och grisfotboll passar Klas som handen i handsken, men trots ett mer passningsanvändbart underlag ikväll får Lukas fortsatt förtroende i startelvan. Det får de flesta andra, men Johan Vega (tagen av SD?) byts ut och ersätts på högerbacken av Leal (gömmer sig bättre?) och Karlsson kamperar tillsammans med #14 på innermittfältet.
Det vi har lärt oss av helgens icke-match är följande:
- Man ska ha fotbollsskor på sig (Mbye).
- Man ska markera på hörnor och frisparkar.
- Man ska hålla sig vaken på bänken (Sheriff - han somnade på riktigt senast).
- Man ska aldrig ta något för givet (Unge Tunge och hans målfirande).
- Man ska inte skriva "100" i tusch (Fuck You Bergs hyllningströja till Unge Celebrerande).
Gårdagens träning bjöd på ett keepballspel där det röda laget dominerade och slapp jaga boll, följ av att samma röda lag var lika överlägsna i spelet och kom först till tre segrar utan att behöva förta sig. Då hade vi ändå WiklundH i vårt lag. Annars låg mest fokus på den rulltårta som togs med till träningen av Kalle Gnäll. Ödmjuka som vi är firade vi segern mot GUSK i förväg och det säkrade kontraktet som blir till följd av poängen. Alla som ville fick smaka. Alex ville mest och åt tre bitar innan träningens början, vilket motsvarar en anorektikers kaloriintag på ett helt år. Tjockis. Fuck You Berg var avundsjuk på att han inte fick någon rulltårta på hans jobb och liknade tårtsmaken vid bajs. Moget.
Övrigt från gårdagsträningen:
- Leals sjuka klunsform håller i sig. Sjunde raka segern för den lille chilenaren blev ett faktum innan tvåmålsspelet. Nu hoppas vi att matchen ikväll avgörs på kluns.
- Curt-Axel stod för en hyfsad reflexräddning från två meters håll. Avslutaren WiklundH var ändå nöjd över att ha träffat mål.
- Unge Tekniske stod för träningens konstnummer då han lobbade över Leal (ca. 30 cm över marken) och sen dunkade in en volley bakom Curt-Axel.
- Armin var väldigt oroad över att Sverigedemokraterna röstats in i riksdagen. Han tittade sig över axeln hela träningen och hade redan igår morse packat väskorna för att vara beredd när "de kommer". Vi hoppas att han får stanna.
- Efter träningens slut åt Unge Tjocke fyra bitar rulltårta och gick förbi fyrkanten Alex i tjocklek.
Ikväll klockan 19.00 gör vi ett nytt försök att spela klart matchen mot GUSK i Uppsala. Denna gång på konstgräs. Vi gör också ett nytt försök att få fira Unge Tunge och hans jakt på det hundrade målet. Men framförallt gör vi ett nytt försök att säkra nytt kontrakt till division 2 nästa år. Vi har ju trots allt redan ätit upp rulltårtan.
/#99
P.S. Bilder från Matchen mot GUSK har lagts in på bloggen under matchreferatet från den matchen. Fast den matchen spelades ju aldrig, så hur kan det då finnas bilder från den?
söndag 19 september 2010
Fuck you SD, vad hade Rotan varit utan invandrare?
Rotanbloggen vill härmed lägga in sitt första och sista inlägg i den politiska debatten. Om man är stekare eller sosse skiter vi blanka fan i, så länge man inte är rasist. Vi beklagar djupt att 5.7% av svenskarna varit dumma nog att rösta in ett rasistiskt parti i riksdagen. Utan alla sköna invandrare som förgyllt stämningen i klubben genom åren skulle Rotebro legat kvar i division 5 idag. Startelvan senaste matchen skulle om SD fått välja sett ut som följer:
Danne
Sebban Haga
Lukas #14 Gnäll
Unge Ensamme
Fotbollsklubbar runt om i landet är kanske det bästa samlingsrummet för integration och det är med sorg i hjärtat som vi ändå vill påminna alla våra svenska invandrare om att 93.7% av svenskarna fortfarande har vett och hjärta att välkomna alla kulturer. Imorgon ser vi framemot en träning med Vegas skönsång, Armins galna upptåg och Biyo i underställ. Vi är Rotan rotan hela da'n, och VI, säger No to Racism!
/Rotanbloggen
lördag 18 september 2010
En avbruten match är också en match. Eller?
Det finns journalister som vet hur man skriver krönikor om tuffa Premier League-matcher. Andra är bättre på att återge utgången av vackra tiqi-taka-mather i La Liga. Några få hänger sig åt att besöka allsvenska arenor för att med pennan sminka över de spelmässiga bristerna med den svenska charmens pensel. Sen finns det en liten klick idrottsidioter som väljer att blogga om division 2-matcher. Men vilka i helvete väljer att skriva om AVBRUTNA division 2-matcher? Rotanbloggen, förstås...
Unge frustrerade har vikt veckan som gått åt att berätta för folk om hur lack han varit över den senaste tidens resultat. Dagens match mot GUSK hade enligt statistiken lovat vinst så det var med god förhoppning rotans pojkar satte sig i personbilarna mot Uppsala. Dagen till ära valde vädergudarna att spela såväl spelare som publik ett tråkigt spratt genom att öppna himlen. Att matchen överhuvudtaget startades var en dum idé av en dum domare och första halvlek kändes faktiskt lite på låtsas.
Mbye hade valt skor utan dobbar, Haga sockiplast och 3-4 icke namngivna spelare visade tydligare än önskat att hårdheten i passningsspelet inte är Rotebros adelsmärke. Publiken på division 2-matcher är dock den kanske mest patetiska skara människor man kan finna utanför Upplands Väsby och kan enligt egen utsago göra varje moment 10 gånger bättre än spelarna. Idag slogs dock nytt rekord på Gamlisvallen då gnället över dumma beslut i regnet nådde nya höjder ("hur fan kan man slå en hemåtpass i regn"? "varför skjuter dom inte på allt, bollen kommer ta fart i gräset!" "varför sprang han inte, han borde fattat att bollfan kommer stanna"). Dagens stora fråga handlade om huruvida Unge Oskjutande äntligen skulle göra mål nummer 100 i Rotantröjan. Han hade på förhand utlovat att han skulle ta vara på varje chans att vara egoistisk, vilket skulle visa sig...
Ledarstaben hade inför "ödesmatchen" (alla höstmatcher är alltid ödesmatcher i svensk fotboll) valt att stuva om lite i laget, varpå laget såg ut som följer:
Curt-Axel
Vega Sebban Mbye Haga
Lukas Leal #14 Kalle Gnäll
Unge Måljagande Biyo
Matchens första 20 minuter kan bara med viss svårhet återges av supportergruppen då regnet medförde viss försening, men lagom till entrén valde GUSK ogästvänligt att spräcka nollan med ett lågt vänsterskott i Dannes vänstra hörn. 0-1, pissregn och en oinbjudande bild av svensk fotboll efter 21 spelade minuter. Dessförinnan hade Gnäll enligt rapporter haft ett bra skott ribba-ner. Ett skott som var mer mål än Frank Lampards bortdömda skott i VM inte var mål. Men trots att domaren var usel under den halvtimmen vi såg hade han tydligen rätt om denna situation.
Efter GUSK:s ledningsmål tryckte Rotan på för en kvittering i hällregnet. Underlaget passade en spelare som Lukas Strömberg bäst, men det var Gnäll som återigen skulle visa framfötterna. På en djupledsboll lyckades han ta en touch med sig framåt in i straffområdet och avslutade distinkt med ett hårt skott ur dålig vinkel, stolpe in. Kvalitetsavslut och 1-1. Knappt hade Rotan slutat jubla innan Domare Dum valde att döma två felaktiga hörnor irad och på den andra utbröt kalabalik i straffområdet som avslutades med ett skott som styrdes på någon rotebroare utom räckhåll för Danne, 1-2 och nerföllbacke. Jakten återupptogs på Lukas högersida och det dröjde inte länge innan ett sällsynt inlägg letade upp en GUSK-hand. Straff! Vem som tog den? Unge Egoistiske. Bortapubliken gjorde kameran redo att föreviga målfirandet. Några beslutsamma steg och ett distinkt skott senare 
var jublieumet ett faktum, 2-2 och 100 mål! Spelet avstannade i 15 minuter och dalkullorna kom in med kransar och blombud. Jumbotronen visade guldkornen från fullträffarna genom åren och t.o.m den kräsna hemmapubliken bjöd på stående ovationer. Vännen Baldo hade förberett tre A4 med siffrorna 1,0,0. När undertecknad skulle assistera med att hålla upp lapparna gick dock att utläsa 0 0 1. Unge Hemlige Agentande? Nej, den var riktigt dålig. Men det var Rotan också som anfallet senare bjöd GUSK på en frispark som resulterade i backlängesmål och nytt underläge, 2-3! Publiken började kreativt skoja om ett slutresultat i 8-8-klassen, men halvlekens sista skälvande minuter skulle mest bli en parodi på fotboll där bollen "rörde" sig på en yta av 10 kvadrat. Halvleken ägnades åt domarkonferens med spelare och ledare i båda lagen som slutade i den självklara beslutet att avbryta matchen. Detta innebär att matchen kommer att spelas om inom kort och således från matchminut 1 med resultatet 0-0. Detta innebär även att Unge Jubilerande återigen står på 99 mål. Nesligt, som Lasse Åberg skulle sagt.
Bäst i första halvlek (och hela matchen) :
- Lukas Strömberg
- Jerry Wiklunds hot om att anmäla domaren till förbundet om matchen skulle fortsätta
- GUSK:s målvakts reaktion när domaren förkunnade domen (FAN I HELVETE!!, typ)
- Taket vid cafét
- Unge Jubilerandes mål!
- Att han inte är Unge Jubilerande längre
- Att Unges vän Baldo även hade med sig två papper med siffrorna 9 9 och efter domarens beslut valde att ropa på honom för att hålla upp dessa.
- Domarens klassiska ritual i halvtid när han släpper bollen från midjehöjd för att se om den studsar. Den studsade inte
Unge frustrerade har vikt veckan som gått åt att berätta för folk om hur lack han varit över den senaste tidens resultat. Dagens match mot GUSK hade enligt statistiken lovat vinst så det var med god förhoppning rotans pojkar satte sig i personbilarna mot Uppsala. Dagen till ära valde vädergudarna att spela såväl spelare som publik ett tråkigt spratt genom att öppna himlen. Att matchen överhuvudtaget startades var en dum idé av en dum domare och första halvlek kändes faktiskt lite på låtsas.
Mbye hade valt skor utan dobbar, Haga sockiplast och 3-4 icke namngivna spelare visade tydligare än önskat att hårdheten i passningsspelet inte är Rotebros adelsmärke. Publiken på division 2-matcher är dock den kanske mest patetiska skara människor man kan finna utanför Upplands Väsby och kan enligt egen utsago göra varje moment 10 gånger bättre än spelarna. Idag slogs dock nytt rekord på Gamlisvallen då gnället över dumma beslut i regnet nådde nya höjder ("hur fan kan man slå en hemåtpass i regn"? "varför skjuter dom inte på allt, bollen kommer ta fart i gräset!" "varför sprang han inte, han borde fattat att bollfan kommer stanna"). Dagens stora fråga handlade om huruvida Unge Oskjutande äntligen skulle göra mål nummer 100 i Rotantröjan. Han hade på förhand utlovat att han skulle ta vara på varje chans att vara egoistisk, vilket skulle visa sig...Ledarstaben hade inför "ödesmatchen" (alla höstmatcher är alltid ödesmatcher i svensk fotboll) valt att stuva om lite i laget, varpå laget såg ut som följer:
Curt-Axel
Vega Sebban Mbye Haga
Lukas Leal #14 Kalle Gnäll
Unge Måljagande Biyo
Matchens första 20 minuter kan bara med viss svårhet återges av supportergruppen då regnet medförde viss försening, men lagom till entrén valde GUSK ogästvänligt att spräcka nollan med ett lågt vänsterskott i Dannes vänstra hörn. 0-1, pissregn och en oinbjudande bild av svensk fotboll efter 21 spelade minuter. Dessförinnan hade Gnäll enligt rapporter haft ett bra skott ribba-ner. Ett skott som var mer mål än Frank Lampards bortdömda skott i VM inte var mål. Men trots att domaren var usel under den halvtimmen vi såg hade han tydligen rätt om denna situation.
Efter GUSK:s ledningsmål tryckte Rotan på för en kvittering i hällregnet. Underlaget passade en spelare som Lukas Strömberg bäst, men det var Gnäll som återigen skulle visa framfötterna. På en djupledsboll lyckades han ta en touch med sig framåt in i straffområdet och avslutade distinkt med ett hårt skott ur dålig vinkel, stolpe in. Kvalitetsavslut och 1-1. Knappt hade Rotan slutat jubla innan Domare Dum valde att döma två felaktiga hörnor irad och på den andra utbröt kalabalik i straffområdet som avslutades med ett skott som styrdes på någon rotebroare utom räckhåll för Danne, 1-2 och nerföllbacke. Jakten återupptogs på Lukas högersida och det dröjde inte länge innan ett sällsynt inlägg letade upp en GUSK-hand. Straff! Vem som tog den? Unge Egoistiske. Bortapubliken gjorde kameran redo att föreviga målfirandet. Några beslutsamma steg och ett distinkt skott senare 
var jublieumet ett faktum, 2-2 och 100 mål! Spelet avstannade i 15 minuter och dalkullorna kom in med kransar och blombud. Jumbotronen visade guldkornen från fullträffarna genom åren och t.o.m den kräsna hemmapubliken bjöd på stående ovationer. Vännen Baldo hade förberett tre A4 med siffrorna 1,0,0. När undertecknad skulle assistera med att hålla upp lapparna gick dock att utläsa 0 0 1. Unge Hemlige Agentande? Nej, den var riktigt dålig. Men det var Rotan också som anfallet senare bjöd GUSK på en frispark som resulterade i backlängesmål och nytt underläge, 2-3! Publiken började kreativt skoja om ett slutresultat i 8-8-klassen, men halvlekens sista skälvande minuter skulle mest bli en parodi på fotboll där bollen "rörde" sig på en yta av 10 kvadrat. Halvleken ägnades åt domarkonferens med spelare och ledare i båda lagen som slutade i den självklara beslutet att avbryta matchen. Detta innebär att matchen kommer att spelas om inom kort och således från matchminut 1 med resultatet 0-0. Detta innebär även att Unge Jubilerande återigen står på 99 mål. Nesligt, som Lasse Åberg skulle sagt.Bäst i första halvlek (och hela matchen) :
- Lukas Strömberg
- Jerry Wiklunds hot om att anmäla domaren till förbundet om matchen skulle fortsätta
- GUSK:s målvakts reaktion när domaren förkunnade domen (FAN I HELVETE!!, typ)
- Taket vid cafét
- Unge Jubilerandes mål!
- Att han inte är Unge Jubilerande längre
- Att Unges vän Baldo även hade med sig två papper med siffrorna 9 9 och efter domarens beslut valde att ropa på honom för att hålla upp dessa.
- Domarens klassiska ritual i halvtid när han släpper bollen från midjehöjd för att se om den studsar. Den studsade inte
Unge Bedrövades bergochdalbana mellan glädje och besvikelse.
/Åsén
Inför GUSK - Rotebro IS
Ska Rotebro vända trenden? Ska "Vår-Höst-teorin" fortsätta gälla? Ska mål nummer 100 komma? Ska Upsalaspelarna komma bakfulla även idag? Ja, det är många frågor som kommer att besvaras under dagens drabbning mellan Gamla Upsala och Rotebro på Gamlisvallen i Uppsala. Förhoppningsvis får vi fyra jakande svar på dessa frågor.
Det har varit en något annorlunda vecka som varit, där vi började med att ställa upp med hela A-laget i B-fighten mot Kungsängen på Skinnaråsen i måndags. "Vi ska hitta glädjen igen" var det officiella syftet med detta fula tilltag i en ganska dålig reservlagsserie. Bakom kulisserna visste alla inblandade att det handlade om att tvåla till den före detta Rotanspelaren Bashar Hussein som lämnade de rödblå under kontroversiella former (detta har behandlats i bloggen, fråga annars Anders J vad han tycker om detta) till just Kungsängen. Och som vi tvålade till dem! 9-1 efter att Unge Skrikande gjort två mål från innermittsposition i första halvlek, Lukas dunkat in en volley och Mbye agerat god värd och gett bort ett mål till gästerna. Enda minuset skulle väl vara att Bashar inte spelade matchen...
Övrigt från matchen:
- DF agerade Maicon under andra halvlek. Kom farande som en häst längs kanten och fick tre frilägen. Gjorde ingen missnöjd utan missade såklart alla tre. Stor underhållning.
- Armin vägrade göra mål. Blir han nästa till farmarklubben Kungsängen?
- Kungsängen måste haft störst ålderskillnad mellan sina spelare i serien. Cribba hälsade på flera spelare i laget innan matchstart som var veteraner redan på hans tid i klubben. Bredvid stod spelare som inte har något minne av VM-2002 (det mästerskapet då svenska folket krävde att Magnus Hedman skulle dra sin balle i grus).
Tisdagsträningen blev inte heller som väntat. Istället för den traditionella bajsmackan med kondition och styrka så prövades ett annat kort - smålagsturnering. Låt oss stanna vid denna turnering ett tag. Vissa spelare passar bra på stora ytor, där deras tekniska brister lätt sminkas över av ett fungerande lag eller chansen att gömma sig när så många andra spelare är på samma plan och ska samsas om en boll. Dessa spelare kan hanka sig fram i sitt fotbollsspelande och skryta för sina barnbarn att man minsann spelat i division 2 och mött Bang-Bang-Bangura, men vet någonstans att de inte är några bra spelare.Dde tittar inte på Barcelona eftersom de inte kan identifiera sig med någon spelare (kanske Puyol) och menar på att italienare "är ena jävla benrakande filmare!" för att de inte klyver benpipor och äter foster till frukost som John Terry gör ("det där är en riktig man!"). Sen finns det spelare som kommer till sin rätt när tempot är högt, planen är liten och de tekniska bristerna inte längre kan sminkas över. I Rotebro heter dessa spelare Unge Tekniske, Sebastian "Deco" Strömberg och Christopher "Tiqi-Taqa" Leal. Synd för turneringen att samtliga tre hamnade i samma lag - FC Cluj. I fem matcher bjöd det rumänska mästarlaget på bolltrillande som inte setts på Skinnaråsen förut. Flera av juniorlagen på konstgräsplanen avbröt sina träningar för att anteckna och njuta av "de tre magikerna". Obesegrade, ohotade och osvettiga klev vi av som mästare. Var det skönt för er också Rotebro?
Övrigt från veckan som gått:
- Leal har inte bara dominerat på små ytor, han har även varit hundraprocentig i klunsspelet. Vilken vecka!
- FC Cluj fick verkligen erfara hur det är att vara Barcelona. Samtliga motståndare valde den fega taktiken att backa hem och ställa tre spelare på mållinjen. Till vilken nytta?
- Lukas har varit argast av dem alla igen på träningarna. Alla tycker att detta är ganska roligt.
- Bani fick äran att komma med Karlsson och #14 under torsdagsträningen. Det kändes inte som att han kom speciellt mycket närmre sina fiender.
Nu är det fan dags att vända på den här skutan! Vi är på väg mot ett vattenfall, som visserligen dundrar rätt långt bort, men det känns rätt otrevligt att det är där i alla fall. Nu tar vi tre pinnar mot GUSK. Man kan ju hoppas att de var ute igår...
Det har varit en något annorlunda vecka som varit, där vi började med att ställa upp med hela A-laget i B-fighten mot Kungsängen på Skinnaråsen i måndags. "Vi ska hitta glädjen igen" var det officiella syftet med detta fula tilltag i en ganska dålig reservlagsserie. Bakom kulisserna visste alla inblandade att det handlade om att tvåla till den före detta Rotanspelaren Bashar Hussein som lämnade de rödblå under kontroversiella former (detta har behandlats i bloggen, fråga annars Anders J vad han tycker om detta) till just Kungsängen. Och som vi tvålade till dem! 9-1 efter att Unge Skrikande gjort två mål från innermittsposition i första halvlek, Lukas dunkat in en volley och Mbye agerat god värd och gett bort ett mål till gästerna. Enda minuset skulle väl vara att Bashar inte spelade matchen...
Övrigt från matchen:
- DF agerade Maicon under andra halvlek. Kom farande som en häst längs kanten och fick tre frilägen. Gjorde ingen missnöjd utan missade såklart alla tre. Stor underhållning.
- Armin vägrade göra mål. Blir han nästa till farmarklubben Kungsängen?
- Kungsängen måste haft störst ålderskillnad mellan sina spelare i serien. Cribba hälsade på flera spelare i laget innan matchstart som var veteraner redan på hans tid i klubben. Bredvid stod spelare som inte har något minne av VM-2002 (det mästerskapet då svenska folket krävde att Magnus Hedman skulle dra sin balle i grus).
Tisdagsträningen blev inte heller som väntat. Istället för den traditionella bajsmackan med kondition och styrka så prövades ett annat kort - smålagsturnering. Låt oss stanna vid denna turnering ett tag. Vissa spelare passar bra på stora ytor, där deras tekniska brister lätt sminkas över av ett fungerande lag eller chansen att gömma sig när så många andra spelare är på samma plan och ska samsas om en boll. Dessa spelare kan hanka sig fram i sitt fotbollsspelande och skryta för sina barnbarn att man minsann spelat i division 2 och mött Bang-Bang-Bangura, men vet någonstans att de inte är några bra spelare.Dde tittar inte på Barcelona eftersom de inte kan identifiera sig med någon spelare (kanske Puyol) och menar på att italienare "är ena jävla benrakande filmare!" för att de inte klyver benpipor och äter foster till frukost som John Terry gör ("det där är en riktig man!"). Sen finns det spelare som kommer till sin rätt när tempot är högt, planen är liten och de tekniska bristerna inte längre kan sminkas över. I Rotebro heter dessa spelare Unge Tekniske, Sebastian "Deco" Strömberg och Christopher "Tiqi-Taqa" Leal. Synd för turneringen att samtliga tre hamnade i samma lag - FC Cluj. I fem matcher bjöd det rumänska mästarlaget på bolltrillande som inte setts på Skinnaråsen förut. Flera av juniorlagen på konstgräsplanen avbröt sina träningar för att anteckna och njuta av "de tre magikerna". Obesegrade, ohotade och osvettiga klev vi av som mästare. Var det skönt för er också Rotebro?
Övrigt från veckan som gått:
- Leal har inte bara dominerat på små ytor, han har även varit hundraprocentig i klunsspelet. Vilken vecka!
- FC Cluj fick verkligen erfara hur det är att vara Barcelona. Samtliga motståndare valde den fega taktiken att backa hem och ställa tre spelare på mållinjen. Till vilken nytta?
- Lukas har varit argast av dem alla igen på träningarna. Alla tycker att detta är ganska roligt.
- Bani fick äran att komma med Karlsson och #14 under torsdagsträningen. Det kändes inte som att han kom speciellt mycket närmre sina fiender.
Nu är det fan dags att vända på den här skutan! Vi är på väg mot ett vattenfall, som visserligen dundrar rätt långt bort, men det känns rätt otrevligt att det är där i alla fall. Nu tar vi tre pinnar mot GUSK. Man kan ju hoppas att de var ute igår...
onsdag 15 september 2010
Onödig och idiotisk förlust mot Enköping
Förlust igen. Bajs. De rödblå färgerna i vårt klubbmärke är målade i mörka nyanser för tillfället. Bollar som tidigare har studsat stolpe in under säsongen, väljer nu att smita utanför samma stolpe och för första gången på länge måste vi titta nedåt i tabellen. Det är bajs.
Det är inte kul att skriva om förluster, därav att vi skribenter har låtsas vara ovanligt upptagna med annat (brottas med 10-åringar, komma väldigt tidigt till träningarna och skapa lag i Aftonbladets drömelva) i hopp om att den andre ska ta tummen ur röven och skriva detta inlägg. Skribent Åsén vann och alltså är det Unge Tunge som sitter vid tangenterna. Eller Unge Frusterade kanske är det rätta attributet för närvarande. Så som vi spelar nu, med oflyt och uppgivenhet som främsta slagord, är det oerhört frustrerande att spela. Vi vet att vi kan så mycket bättre, och förlusten senast mot Enköping kändes både onödig och idiotisk.
Trots att vi tar ledningen mot ett svagt bortaförsvar i matchinledningen genom Gnäll, assisterad av trequartista-Ström, så låter vi Enköping äta sig in i matchen och ta över allt spel. Onödigt och idiotiskt. Frustrerande, eftersom det känns som att vi kan vinna över detta kvalkämpande lag. Enköpings försvar kändes ganska oorganiserat och med lite skärpa i avsluten i den första halvleken hade vi gått till halvtid med en tremålsledning. Istället kunde Enköping kvittera på straff efter att Haga åkt vattenskidor med en motståndares tröja. Onödigt och idiotiskt.
I andra halvlek skapar vi inte lika många klara chanser även om vi har det mesta av spelet, och som vanligt när man inte utnyttjar sitt spelövertag så blir vi straffade. Ett hårt och välplacerat skott ger Enköping ledningen, vilket blir matchens sista mål och innebär ytterligare en förlust för oss. Onödigt och idiotiskt.
Även om vi skapar mängder av 100-procentiga målchanser (som Hasse Backe hade sagt), framförallt under den första halvleken, svarar vi för en medelmåttig insats. Alldeles för många felbeslut över hela banan, för många som inte vill ha boll och för dålig attityd. Det håller inte i division 2 och vi förtjänar inte någon poäng i denna match. Problemet, enligt mig, är att det ser ut ungefär såhär när vi tränar också. Vi måste ta oss i kragen och visa en bättre attityd på träningarna, där en felpass inte är okej, ett felbeslut ska mötas av någon som säger ifrån och där en tappad boll tas igen om det så är Haga som har tagit bollen av dig! Man spelar som man tränar och just nu så är vi inte bättre än det vi presterar. Oflyt kan vi inte klaga på, vi kan ju inte förlita oss på att ha flyt hela säsongen, och när missflytet kommer måste man knyta näven i byxfickan och ge allt för den rödblåa tröjan.
Övrigt från matchen:
- Pappa Hedman har räknat ut att samtliga dubbelmöten har slutat med samma tecken i båda mötena. Köping, Sundsvall och Sandviken har slutat med två segrar, mötena med Frej och Västerås har inneburit två oavgjorda och båda matcherna mot United, Strömsberg och Enköping har slutat i förlust. Skulle trenden fortsätta så blir avslutningen av säsongen i alla fall munter. I våras slog vi nämligen både GUSK och Skiljebo och spelade oavgjort mot Huddiksvall.
- Enköpings tränare Siggi Jonson var den mest aktiva på hela arenan. Varje domslut ifrågasattes och han agerade även linjedomare ett flertal gånger. Kul att se!
- Det är nu två bloggare som har blivit avstängda från spel efter att ha kritiserat domare i olika matcher. Tur att vår domare var felfri i matchen mot Enköping då...
- Var var Gröna Stå?
Jag ber om ursäkt för det bristande engagemanget i detta inlägget, men just nu vill jag bara lämna den matchen bakom mig och koncentrera mig på den kommande uppgiften. GUSK på lördag i Uppsala. Då ska vi vinna och visa Rotebro från vår rätta sida. Allt annat vore onödigt och idiotiskt.
Det är inte kul att skriva om förluster, därav att vi skribenter har låtsas vara ovanligt upptagna med annat (brottas med 10-åringar, komma väldigt tidigt till träningarna och skapa lag i Aftonbladets drömelva) i hopp om att den andre ska ta tummen ur röven och skriva detta inlägg. Skribent Åsén vann och alltså är det Unge Tunge som sitter vid tangenterna. Eller Unge Frusterade kanske är det rätta attributet för närvarande. Så som vi spelar nu, med oflyt och uppgivenhet som främsta slagord, är det oerhört frustrerande att spela. Vi vet att vi kan så mycket bättre, och förlusten senast mot Enköping kändes både onödig och idiotisk.
Trots att vi tar ledningen mot ett svagt bortaförsvar i matchinledningen genom Gnäll, assisterad av trequartista-Ström, så låter vi Enköping äta sig in i matchen och ta över allt spel. Onödigt och idiotiskt. Frustrerande, eftersom det känns som att vi kan vinna över detta kvalkämpande lag. Enköpings försvar kändes ganska oorganiserat och med lite skärpa i avsluten i den första halvleken hade vi gått till halvtid med en tremålsledning. Istället kunde Enköping kvittera på straff efter att Haga åkt vattenskidor med en motståndares tröja. Onödigt och idiotiskt.
I andra halvlek skapar vi inte lika många klara chanser även om vi har det mesta av spelet, och som vanligt när man inte utnyttjar sitt spelövertag så blir vi straffade. Ett hårt och välplacerat skott ger Enköping ledningen, vilket blir matchens sista mål och innebär ytterligare en förlust för oss. Onödigt och idiotiskt.
Även om vi skapar mängder av 100-procentiga målchanser (som Hasse Backe hade sagt), framförallt under den första halvleken, svarar vi för en medelmåttig insats. Alldeles för många felbeslut över hela banan, för många som inte vill ha boll och för dålig attityd. Det håller inte i division 2 och vi förtjänar inte någon poäng i denna match. Problemet, enligt mig, är att det ser ut ungefär såhär när vi tränar också. Vi måste ta oss i kragen och visa en bättre attityd på träningarna, där en felpass inte är okej, ett felbeslut ska mötas av någon som säger ifrån och där en tappad boll tas igen om det så är Haga som har tagit bollen av dig! Man spelar som man tränar och just nu så är vi inte bättre än det vi presterar. Oflyt kan vi inte klaga på, vi kan ju inte förlita oss på att ha flyt hela säsongen, och när missflytet kommer måste man knyta näven i byxfickan och ge allt för den rödblåa tröjan.
Övrigt från matchen:
- Pappa Hedman har räknat ut att samtliga dubbelmöten har slutat med samma tecken i båda mötena. Köping, Sundsvall och Sandviken har slutat med två segrar, mötena med Frej och Västerås har inneburit två oavgjorda och båda matcherna mot United, Strömsberg och Enköping har slutat i förlust. Skulle trenden fortsätta så blir avslutningen av säsongen i alla fall munter. I våras slog vi nämligen både GUSK och Skiljebo och spelade oavgjort mot Huddiksvall.
- Enköpings tränare Siggi Jonson var den mest aktiva på hela arenan. Varje domslut ifrågasattes och han agerade även linjedomare ett flertal gånger. Kul att se!
- Det är nu två bloggare som har blivit avstängda från spel efter att ha kritiserat domare i olika matcher. Tur att vår domare var felfri i matchen mot Enköping då...
- Var var Gröna Stå?
Jag ber om ursäkt för det bristande engagemanget i detta inlägget, men just nu vill jag bara lämna den matchen bakom mig och koncentrera mig på den kommande uppgiften. GUSK på lördag i Uppsala. Då ska vi vinna och visa Rotebro från vår rätta sida. Allt annat vore onödigt och idiotiskt.
fredag 10 september 2010
Inför Rotebro IS - Enköping SK
Enköping tog vår oskuld i tvåan då vi på Enavallen förlorade i våras med klara 3-0 på en leråker. Nu är det är dags för returmöte och då spelar vi på Stockholms finaste division 2-matta. Nu tar vi Enköping - i tvåan!
Det vi kommer ihåg från matchen mot Enköping i våras är:
- Att vi förlorade vår första match i division 2 - någonsin.
- Att motståndartränaren var fint brunbränd.
- Att det bjöds på presskonferens efter matchen.
- Att Christer verkade klart mediaotränad på nämnda presskonferens.
- Att de hade en mittback hämtad ur filmen The Expandables.
- Att samme mittback skrämde bort Unge Sköres ljumske.
- Att vi blev tvungna att låna strumpor från hemmalaget.
Det var en bedrövlig match där vi spelade dåligt mot ett starkt och välorganiserat Enköping. Nu när det är dags för revansch krigar Enköping för att hålla sig kvar i serien, medan vi ligger uppe i toppen, även om vi tappat på slutet. Vissa menar till och med att vi har tappat så mycket så att vi inte har något att spela för längre, med förstaplatsen för långt bort samtidigt som det är bra långt ner till kvalplatsen. De har fel. Vi spelar först och främst för stoltheten att bära den rödblå tröjan, dels för att komma före Sollentuna United och koras till bäst i Sollentuna och även för att kvalificera oss för Svenska Cupen nästa år. Det är mer än tillräckligt för att hitta motivation till lördagens match.
Veckan som gått
Christer Johansson är av den sortens tränare som tycker att man har gjort en bra träning om man är bra jävla svettig efter 90 minuter. Om man heter Daniel Forssmed och inte träffar bollen under dessa 90 minuter spelar det inte såstor roll, bara man "blir bra jävla svettig". Därför blir man lite misstänksam när Christer meddelar att vi ska ha "lite teknik" på tisdagsträningen. Samme tränare som sagt att man inte behöver teknikträning efter att man fyllt 18 år. Så när vi parar ihop oss två och två så anar de flesta inte vad som komma skall. Vi som varit med ett tag kan vid det här laget läsa av Christers leende och förstår snabbt att det inte blir någon Janne Stahre-träning i alla fall. Det blev det inte heller. Istället blev det 2 mot 2 över hela planen. Världens i särklass tråkigaste övning. Har man bollen vill man bli kvitt den och har man den inte vill man inte ha den. Ändå jagar man hela tiden den där jävla bollen. Jobbigt som fan och det finns ingen tjusning i övningen hur man än vrider och vänder på den. Spelar man dessutom tillsammans med Armin så kan man ge fan på att han ska försöka sig på en tunnel i fel läge (det är alltid fel läge i den här övningen) och så får man börja jaga boll igen.
Som tur var så fick vi forwards slipa lita avslut mot målvakterna efter denna övning vilket fick upp glädjen lite. Däremot sjönk självförtroendet till botten under denna övning. Fan vad svårt det ska vara att sätta den där jävla bollen i målet. Och då stod till och med Fuck You Berg ibland! Fuck You Berg som på lördag vaktar målet för första gången för oss i division 2 på grund av Curt-Axels avstängning. Jonathan känns laddad inför uppgiften och har toppat formen perfekt. Under veckan har han slängt sig flera gånger. Åt båda hållen! Lycka till att göra mål på oss imorn Enköping!
Även WiklundH och Klas är avstängda på lördag, så en seger känns väldigt nära. Vilka som ersätter är ännu oklart, men min gissning är att Pirre och Larsa rings in för att få in lite rutin i en annars ung trupp. Eftersom Unge Coachande agerade Jogi Löw med sina flickor under torsdagskvällen har jag inget att förtälja från gårdagens träning, men enligt mina scouter så var den sämst.
Nu är det dags att vända trenden och få Rotanskeppet att åka uppåt i tabellen igen. Hissa segel, för här kommer vi - kapten Christer och hans trogna matroser. Syns på Skinnaråsen imorn klockan 14.00!
Det vi kommer ihåg från matchen mot Enköping i våras är:
- Att vi förlorade vår första match i division 2 - någonsin.
- Att motståndartränaren var fint brunbränd.
- Att det bjöds på presskonferens efter matchen.
- Att Christer verkade klart mediaotränad på nämnda presskonferens.
- Att de hade en mittback hämtad ur filmen The Expandables.
- Att samme mittback skrämde bort Unge Sköres ljumske.
- Att vi blev tvungna att låna strumpor från hemmalaget.
Det var en bedrövlig match där vi spelade dåligt mot ett starkt och välorganiserat Enköping. Nu när det är dags för revansch krigar Enköping för att hålla sig kvar i serien, medan vi ligger uppe i toppen, även om vi tappat på slutet. Vissa menar till och med att vi har tappat så mycket så att vi inte har något att spela för längre, med förstaplatsen för långt bort samtidigt som det är bra långt ner till kvalplatsen. De har fel. Vi spelar först och främst för stoltheten att bära den rödblå tröjan, dels för att komma före Sollentuna United och koras till bäst i Sollentuna och även för att kvalificera oss för Svenska Cupen nästa år. Det är mer än tillräckligt för att hitta motivation till lördagens match.
Veckan som gått
Christer Johansson är av den sortens tränare som tycker att man har gjort en bra träning om man är bra jävla svettig efter 90 minuter. Om man heter Daniel Forssmed och inte träffar bollen under dessa 90 minuter spelar det inte såstor roll, bara man "blir bra jävla svettig". Därför blir man lite misstänksam när Christer meddelar att vi ska ha "lite teknik" på tisdagsträningen. Samme tränare som sagt att man inte behöver teknikträning efter att man fyllt 18 år. Så när vi parar ihop oss två och två så anar de flesta inte vad som komma skall. Vi som varit med ett tag kan vid det här laget läsa av Christers leende och förstår snabbt att det inte blir någon Janne Stahre-träning i alla fall. Det blev det inte heller. Istället blev det 2 mot 2 över hela planen. Världens i särklass tråkigaste övning. Har man bollen vill man bli kvitt den och har man den inte vill man inte ha den. Ändå jagar man hela tiden den där jävla bollen. Jobbigt som fan och det finns ingen tjusning i övningen hur man än vrider och vänder på den. Spelar man dessutom tillsammans med Armin så kan man ge fan på att han ska försöka sig på en tunnel i fel läge (det är alltid fel läge i den här övningen) och så får man börja jaga boll igen.
Som tur var så fick vi forwards slipa lita avslut mot målvakterna efter denna övning vilket fick upp glädjen lite. Däremot sjönk självförtroendet till botten under denna övning. Fan vad svårt det ska vara att sätta den där jävla bollen i målet. Och då stod till och med Fuck You Berg ibland! Fuck You Berg som på lördag vaktar målet för första gången för oss i division 2 på grund av Curt-Axels avstängning. Jonathan känns laddad inför uppgiften och har toppat formen perfekt. Under veckan har han slängt sig flera gånger. Åt båda hållen! Lycka till att göra mål på oss imorn Enköping!
Även WiklundH och Klas är avstängda på lördag, så en seger känns väldigt nära. Vilka som ersätter är ännu oklart, men min gissning är att Pirre och Larsa rings in för att få in lite rutin i en annars ung trupp. Eftersom Unge Coachande agerade Jogi Löw med sina flickor under torsdagskvällen har jag inget att förtälja från gårdagens träning, men enligt mina scouter så var den sämst.
Nu är det dags att vända trenden och få Rotanskeppet att åka uppåt i tabellen igen. Hissa segel, för här kommer vi - kapten Christer och hans trogna matroser. Syns på Skinnaråsen imorn klockan 14.00!
måndag 6 september 2010
Årets match, typ...
I anslutning till ett tidigare inlägg på Rotanbloggen - som skulle komma att bli det mest kommenterade sedan starten - så hävdade signaturen "Anders J" följande: Att odla myten om att man kan nå div 2 genom att festa mycket, träna lite och stå över träning om annat privat lockar mer... är INTE okej. Anders J och många med honom kan tycka vad de vill om Rotans A-lag och denna blogg (även om har hyffsat fel i sin analys av vad A-laget håller på med), men faktum är att den avslappnade jargong som råder såväl på träningarna som på bloggen är den kanske enskilt största faktorn till att laget tagit sig till toppen av division 2. Egendomliga, enastående talanger som Unge Tunge må vara viktiga, men ingen är viktigare än laget och detta lags signum är något så grundläggande och banalt som klyschan "det ska va kul att spela fotboll". Låt oss ha det, på gott och ont.
På tal om detta så spelades det en fotbollsmatch igår. En mycket märklig, mäktig och magnifik match på många sätt. En fantastisk ful, feg och fet (nr 14 i hemmalaget) match på andra vis. Rotans B-lag åkte på söndagen till Vaxholm för att försvara serieledningen och man gjorde det med en trupp utöver det vanliga. Eftersom såväl A- som U-lag hade lördagsmatch var det många skadade och slitna spelare som således inte stod till förfogande. När andra klubbar hade tvingat sina mjäkiga junisar att ta sig samman och ställa upp gjorde Rotan istället som Rotan alltid gjort: man slog i telefonboken och hittade numret till Ålderdomshemmet, Dagiset och Kyrkogården. Till att börja med svarade pensionär Åsén i andra änden och gav glatt sitt jakande svar. Därefter ringde man dagiset där Danilo från P-95 väntade på att bli hämtad. När alla registrerade spelare äldre än 15 år hade tackat nej så tog man sitt förnuft till glömska och gjorde vad ingen annan klubb hade gjort; man grävde upp liken Mårtensson och Gaevert, lät dem lufta sin dammiga fotbollsskor av märket Patrick och Panther (som slutade tillverka skor -99) och förnyade deras utgångna spelarlicenser till maj 2011. För att hotta upp detta med lite kvalité malde man ner A-lagsdelikatesserna Wilkundh och Gnäll och lät de krydda den i övrigt ganska tunna truppen. Som om inte detta vore nog hade man shoppat en lätt förståndshandikappad U-tränare på loppmarknaden vid Kom Köpcentrum. Denna man skulle få förtroendet att fördela arbetsbördan på denna krigarhär, den mest ohomogena grupp fotbollsspelare som någonsin förts samman. Han skulle komma att utföra uppdraget... sådär.
När vi fått en barack att byta om i (när Kalle öppnade "toadörren" möttes han av en avgrund tre meter hög rakt ner i skogen) och det skrattats gott och länge åt "ljugarbänken" i östra delen av omklädningsrummet så började "Coach" fråga runt om positioner. Undertecknad hävdade bestämt att han var innermittfältare (såg "rätt proffsig ut" med innebandysnöre i håret och de signerade Pelle Nilsson-mackorna) , Mackan svarade "helst bänk" och Gaevert påstod sig kunna lira överallt. När Coach avslutat det 45 sekunder långa pep-talket med orden "Ni vett vad ni ska gora" så drogs elvan. Eftersom jag inte vet vad juniorerna hette så återger jag guldkornen: Bani mittback för första gången i sitt liv, Gaevert högermitt, Åsén och Wilkundh utgjorde ett rappt mittfält och Gnäll låg som spjutspets på topp. Mackan blev uttagen som högerback, men tackade ödmjukt nej till platsen och placerade sig själv som högerbänk.
1:a halvlek:
Eftersom INGEN med normalt fotbollsintresse på riktigt kan bry sig om hur matchbilden såg ut under denna B-lagsfight så sammanfattar vi istället stjärnornas insatser:
Gnäll: Riktigt "trött". Skämdes nästan för att slå frisparkarna, slog dom dåligt och undrade nog vad fan han gjorde på denna nivå. Ändå bäst på plan, men relativt usel.
Gaevert: Över förväntan, hade några inlägg som va "sådär" och hade riktigt långa ben. Stora biceps.
Wilkundh: Mer avslappnad på en fotbollsplan än vi någonsin sett honom. Ändå tog han kaptensrollen på alldeles för stort allvar. När började B-laget med uppvärmning?
Bani: Kunde inte riktigt sluta skratta över den ovana rollen. Gjorde det ändå med bravur. Sattes dock inte på alltför stora prov av sambalirarna från Vaxiz.
Mellström: Snyggaste pojken som någonsin varit på Växö IP. Rätt vass back dessutom
Åsén: Vi kommer till det
Mårtensson: Spelade med en snus inne och såg inte ut att tycka om att springa. Kom in som innermitt, men tog egna initiativ och tvingade någon junior att byta plats med honom. Eventuellt hade han någon bollkontakt.
Tidernas mest konstruktiva halvtidssurr skulle handla om två saker. Den ena var det ingen som hörde, den andra var en underbar sågning:
Coach: Vad heter du?
Jag: Matte
C: Var du spelar?
Jag: Jag tror att jag började som mittmitt iaf
C: Du spelar överallt förutom på mittfältet
Jag: Haha, åh fan
C: Du ska spela mittback
(pinsam tystnad)
Minuten efter det var något av det roligaste vi upplevt. Samtliga grabbar börjar skratta hejdlöst och kommer fram och frågar vad jag tycker om sågningen och hur det känns att spela mittback under andra. Jag har nog aldrig känt mig så liten som fotbollsspelare men samtidigt upplevt hur härligt avslappnat och galet det kan vara att spela i rotans b-lag, detta eviga tattarlag som alltid vinner sina serier trots ett relativt obefintligt ledarskap (när En-Annan-Del-Av-Köping-Tobbe inte coachar såklart). Andra halvlek spelades av med ett lika fruktansvärt dåligt spel och det är bara Jakob i målet som räddar oss från 1-5. Mackan kom in sista sekunden, Kalle fick göra 2-0 på ett friläge i sista anfallet och Wilkundh sprang mer än övriga laget tillsammans. Vaxholm var som Vaxholm alltid är; stora, klumpiga och ganska hårda. Av comebackerna var väl ändå Gaeverts den mest lovande, trots att undertecknad "höll rent" som mittlås (endast tack vare backup från Snygg-Calle). Jättejunioren Danilo fick spela alldeles för lite och skulle kanske inte fått spela alls om inte speaker Tårtensson övertalat Coach att "grabben måste ju för fan få komma in". Flera oberoende källor hävdar att coach trodde att undertecknad var en A-lagsspelare vilket isåfall med rätta legitimerar sågningen. Jag hann dessutom med att bli tilldelad en varning 10 sek in i andra halvlek efter att ha försökt dämpa bollen efter en tackling. Dämpningen var dock så okänslig att domaren trodde att jag spelade iväg bollen med flit - ostskiva.
Summa sumarum: Rotans B-lag är en underbar institution som tillåter pensionärer, döingar, juniorer, trubadurer och A-lagsstjärnor att mötas i ett forum som inte liknar någonting. Att vi vinner är mindre viktigt för oss, mer viktigt för föreningen. Dagar som dessa kommer personen före spelaren och säga vad man vill, men gårdagen bjöd kanske inte på playmakers med penetrerande passningar, men väl på pangprofiler. "Det ska va kul att spela fotboll". Låt oss i alla fall ha det, på ont och gott.
Övrigt:
-Wilkundh recenserade detta på förhand som "århundradets fotbollsmatch". För att försvara det påståendet får ni nog gå till källan...
-Pojklagen som hade träning innan matchen hade inga problem att köpa att vi faktiskt var FC Barcelona, trots idel svensktalande spelare och en tveksam kvalité på uppvärmningen. Barn är dumma.
/Åsén
På tal om detta så spelades det en fotbollsmatch igår. En mycket märklig, mäktig och magnifik match på många sätt. En fantastisk ful, feg och fet (nr 14 i hemmalaget) match på andra vis. Rotans B-lag åkte på söndagen till Vaxholm för att försvara serieledningen och man gjorde det med en trupp utöver det vanliga. Eftersom såväl A- som U-lag hade lördagsmatch var det många skadade och slitna spelare som således inte stod till förfogande. När andra klubbar hade tvingat sina mjäkiga junisar att ta sig samman och ställa upp gjorde Rotan istället som Rotan alltid gjort: man slog i telefonboken och hittade numret till Ålderdomshemmet, Dagiset och Kyrkogården. Till att börja med svarade pensionär Åsén i andra änden och gav glatt sitt jakande svar. Därefter ringde man dagiset där Danilo från P-95 väntade på att bli hämtad. När alla registrerade spelare äldre än 15 år hade tackat nej så tog man sitt förnuft till glömska och gjorde vad ingen annan klubb hade gjort; man grävde upp liken Mårtensson och Gaevert, lät dem lufta sin dammiga fotbollsskor av märket Patrick och Panther (som slutade tillverka skor -99) och förnyade deras utgångna spelarlicenser till maj 2011. För att hotta upp detta med lite kvalité malde man ner A-lagsdelikatesserna Wilkundh och Gnäll och lät de krydda den i övrigt ganska tunna truppen. Som om inte detta vore nog hade man shoppat en lätt förståndshandikappad U-tränare på loppmarknaden vid Kom Köpcentrum. Denna man skulle få förtroendet att fördela arbetsbördan på denna krigarhär, den mest ohomogena grupp fotbollsspelare som någonsin förts samman. Han skulle komma att utföra uppdraget... sådär.
När vi fått en barack att byta om i (när Kalle öppnade "toadörren" möttes han av en avgrund tre meter hög rakt ner i skogen) och det skrattats gott och länge åt "ljugarbänken" i östra delen av omklädningsrummet så började "Coach" fråga runt om positioner. Undertecknad hävdade bestämt att han var innermittfältare (såg "rätt proffsig ut" med innebandysnöre i håret och de signerade Pelle Nilsson-mackorna) , Mackan svarade "helst bänk" och Gaevert påstod sig kunna lira överallt. När Coach avslutat det 45 sekunder långa pep-talket med orden "Ni vett vad ni ska gora" så drogs elvan. Eftersom jag inte vet vad juniorerna hette så återger jag guldkornen: Bani mittback för första gången i sitt liv, Gaevert högermitt, Åsén och Wilkundh utgjorde ett rappt mittfält och Gnäll låg som spjutspets på topp. Mackan blev uttagen som högerback, men tackade ödmjukt nej till platsen och placerade sig själv som högerbänk.
1:a halvlek:
Eftersom INGEN med normalt fotbollsintresse på riktigt kan bry sig om hur matchbilden såg ut under denna B-lagsfight så sammanfattar vi istället stjärnornas insatser:
Gnäll: Riktigt "trött". Skämdes nästan för att slå frisparkarna, slog dom dåligt och undrade nog vad fan han gjorde på denna nivå. Ändå bäst på plan, men relativt usel.
Gaevert: Över förväntan, hade några inlägg som va "sådär" och hade riktigt långa ben. Stora biceps.
Wilkundh: Mer avslappnad på en fotbollsplan än vi någonsin sett honom. Ändå tog han kaptensrollen på alldeles för stort allvar. När började B-laget med uppvärmning?
Bani: Kunde inte riktigt sluta skratta över den ovana rollen. Gjorde det ändå med bravur. Sattes dock inte på alltför stora prov av sambalirarna från Vaxiz.
Mellström: Snyggaste pojken som någonsin varit på Växö IP. Rätt vass back dessutom
Åsén: Vi kommer till det
Mårtensson: Spelade med en snus inne och såg inte ut att tycka om att springa. Kom in som innermitt, men tog egna initiativ och tvingade någon junior att byta plats med honom. Eventuellt hade han någon bollkontakt.
Tidernas mest konstruktiva halvtidssurr skulle handla om två saker. Den ena var det ingen som hörde, den andra var en underbar sågning:
Coach: Vad heter du?
Jag: Matte
C: Var du spelar?
Jag: Jag tror att jag började som mittmitt iaf
C: Du spelar överallt förutom på mittfältet
Jag: Haha, åh fan
C: Du ska spela mittback
(pinsam tystnad)
Minuten efter det var något av det roligaste vi upplevt. Samtliga grabbar börjar skratta hejdlöst och kommer fram och frågar vad jag tycker om sågningen och hur det känns att spela mittback under andra. Jag har nog aldrig känt mig så liten som fotbollsspelare men samtidigt upplevt hur härligt avslappnat och galet det kan vara att spela i rotans b-lag, detta eviga tattarlag som alltid vinner sina serier trots ett relativt obefintligt ledarskap (när En-Annan-Del-Av-Köping-Tobbe inte coachar såklart). Andra halvlek spelades av med ett lika fruktansvärt dåligt spel och det är bara Jakob i målet som räddar oss från 1-5. Mackan kom in sista sekunden, Kalle fick göra 2-0 på ett friläge i sista anfallet och Wilkundh sprang mer än övriga laget tillsammans. Vaxholm var som Vaxholm alltid är; stora, klumpiga och ganska hårda. Av comebackerna var väl ändå Gaeverts den mest lovande, trots att undertecknad "höll rent" som mittlås (endast tack vare backup från Snygg-Calle). Jättejunioren Danilo fick spela alldeles för lite och skulle kanske inte fått spela alls om inte speaker Tårtensson övertalat Coach att "grabben måste ju för fan få komma in". Flera oberoende källor hävdar att coach trodde att undertecknad var en A-lagsspelare vilket isåfall med rätta legitimerar sågningen. Jag hann dessutom med att bli tilldelad en varning 10 sek in i andra halvlek efter att ha försökt dämpa bollen efter en tackling. Dämpningen var dock så okänslig att domaren trodde att jag spelade iväg bollen med flit - ostskiva.
Summa sumarum: Rotans B-lag är en underbar institution som tillåter pensionärer, döingar, juniorer, trubadurer och A-lagsstjärnor att mötas i ett forum som inte liknar någonting. Att vi vinner är mindre viktigt för oss, mer viktigt för föreningen. Dagar som dessa kommer personen före spelaren och säga vad man vill, men gårdagen bjöd kanske inte på playmakers med penetrerande passningar, men väl på pangprofiler. "Det ska va kul att spela fotboll". Låt oss i alla fall ha det, på ont och gott.
Övrigt:
-Wilkundh recenserade detta på förhand som "århundradets fotbollsmatch". För att försvara det påståendet får ni nog gå till källan...
-Pojklagen som hade träning innan matchen hade inga problem att köpa att vi faktiskt var FC Barcelona, trots idel svensktalande spelare och en tveksam kvalité på uppvärmningen. Barn är dumma.
/Åsén
söndag 5 september 2010
Spöket är kvar - men seriesegern har försvunnit
Varför kan inte alla matcher spelas på Skinnaråsen? När planerna ser ut som den igår på Vegavallen i Tierp, så svarar vi alltid med att spela lika dåligt som planens kondition. Strömsbergspöket är kvar och smekmånaden i tvåan är över.
Ghostbusters kom aldrig till undsättning igår för Rotebros räkning när Strömsbergspöket skulle dammsugas bort från våra sinnen. De hittade väl inte till planen i skogen och vi fick se oss besegrade för andra gången i år av Tierplaget, som i och med vinsten gick om oss i tabellen. Vi ligger nu på en fjärdeplats eftersom även lillebror passerade oss efter seger mot Sundsvall.
Startelvan bjöd på ett par överraskningar och såg ut som följande:
DanneLukas, Mbye, Sheriff, WiklundH
Kalle Gnäll, Leal, Karlsson, #14
Seb, Unge Tunge
Kapten fick fortsatt förtroende som anfallare och WiklundH startade som ytterback för andra gången denna säsong. Med Kabba som mittback i Strömsberg så lade Gambia beslag på tre av fyra mittbacksplatser i matchen. Måste vara något rekord inom svensk seriefotboll.
Ghostbusters kom aldrig till undsättning igår för Rotebros räkning när Strömsbergspöket skulle dammsugas bort från våra sinnen. De hittade väl inte till planen i skogen och vi fick se oss besegrade för andra gången i år av Tierplaget, som i och med vinsten gick om oss i tabellen. Vi ligger nu på en fjärdeplats eftersom även lillebror passerade oss efter seger mot Sundsvall.
Startelvan bjöd på ett par överraskningar och såg ut som följande:DanneLukas, Mbye, Sheriff, WiklundH
Kalle Gnäll, Leal, Karlsson, #14
Seb, Unge Tunge
Kapten fick fortsatt förtroende som anfallare och WiklundH startade som ytterback för andra gången denna säsong. Med Kabba som mittback i Strömsberg så lade Gambia beslag på tre av fyra mittbacksplatser i matchen. Måste vara något rekord inom svensk seriefotboll.
1:a halvlek
Vegavallen bjöd på ett ganska undermåligt underlag, som släppte väldigt lätt och lät inte bollarna rulla länge på den ojämna mattan. Vetskapen om att vi aldrig spelar bra på dåliga planer försökte vi tränga undan från våra sinnen och fokuserade istället på Armins glädje över att få vara kameraman denna resa. Fuck You Berg kunde inte slappna av en sekund när den spralliga iraniern sprang runt med hans 10 000:-kamera.
Matchen inledde med varsin målchans för lagen, Rotebros chans sumpade Unge Återigen Måltorre som sköt över efter att ha rundat målvakten. Första kvarten var jämn spelmässigt, där båda lagen bjöd på ganska stora ytor som gav både oss och Strömsberg ett p
ar chanser. Eftersom "Kuken, ballen - Vegavallen" saknade ett matchur så vet jag inte när 1-0 kom men, som så ofta, kom det oinbjudet och som en blixt från klar himmel. Efter en rad olyckliga incidenter rensas bollen upp mot Sheriff som missar bollen och sätter Strömsbergs anfallare i ett två-mot-ett-läge mot stackars Mbye och helt plötsligt låg vi under. Det dröjer inte länge innan olyckan är framme igen; en misslyckad rensning och obefintligt markeringsspel i straffområdet gav Strömsbergs stora anfallre chansen att nicka in tvåan, vilket han så gladeligen gjorde. Trots tvåmålsunderläge lyckas vi ändå repa oss och skapa några fina chanser innan halvtidsvilan. Närmast kommer Unge Liggande som, efter att målvakten räddat en klack från Seb, tar tre avslut på fem sekunder. Alla liggandes och alla värdelösa. Mål där hade nog behövts för att det skulle bli riktig match de avslutande 45.
Övrigt i första halvlek:
- Laget hade fått nya uppvärmingströjor. Lasse valde att beställa sin gamla storlek, XXXL, vilket gjorde att vi såg ut som ett juniorlag på uppvärmningen. Satte väl knappast skräck i Tierpborna.
- Vi måste vara det bästa "skott-på-uppvärmningen-"laget i serien eller kanske i hela Sverige. Vilka missiler vi dunkar in bakom Danne och Berg! Till och med prinskorvsKarlsson får träff, även om han får skjuta närmare än oss andra.
- "Nu gäller det att vi har disciplin pojkar, mång
Övrigt från andra halvlek:
- Domaren försökte slå nytt längdrekord i hur långt en mur får stå från frisparksskytten. Det var snarare 15.9 än de korrekta 9.15 meter som vår mur fick finna sig i att ställa upp på. Märkligt.
- Unge Filmande fick inte med sig någonting. Måste bli bättre på att lägga mig.
- Unge Frustrerande tappade b
med nummer 9 på ryggen. Tvåvägsspelare som briljerade med god spelförståelse och teknik, blandat med ett bollvinnande defensivt spel. De förtjänade segern även om 3-0 var i överkant. Jag tycker inte att vi gör någon jättedålig insats, men blir straffade för våra misstag och sätter inte någon av våra chanser i första halvlek. Att spela mot ett starkt Strömsberg på en dålig plan i underläge blev för svårt i andra halvlek och förlusten går tyvärr inte att förklara bort.
Förlusten var vår första i samband med bussresa, vilket får en att fundera över andra ting som man trodde var evig sanning. Är jorden verkligen rund? Är Haga verkligen ond? Har Karlsson verkligen ben gjorda av korv?
Vegavallen bjöd på ett ganska undermåligt underlag, som släppte väldigt lätt och lät inte bollarna rulla länge på den ojämna mattan. Vetskapen om att vi aldrig spelar bra på dåliga planer försökte vi tränga undan från våra sinnen och fokuserade istället på Armins glädje över att få vara kameraman denna resa. Fuck You Berg kunde inte slappna av en sekund när den spralliga iraniern sprang runt med hans 10 000:-kamera.
Matchen inledde med varsin målchans för lagen, Rotebros chans sumpade Unge Återigen Måltorre som sköt över efter att ha rundat målvakten. Första kvarten var jämn spelmässigt, där båda lagen bjöd på ganska stora ytor som gav både oss och Strömsberg ett p
ar chanser. Eftersom "Kuken, ballen - Vegavallen" saknade ett matchur så vet jag inte när 1-0 kom men, som så ofta, kom det oinbjudet och som en blixt från klar himmel. Efter en rad olyckliga incidenter rensas bollen upp mot Sheriff som missar bollen och sätter Strömsbergs anfallare i ett två-mot-ett-läge mot stackars Mbye och helt plötsligt låg vi under. Det dröjer inte länge innan olyckan är framme igen; en misslyckad rensning och obefintligt markeringsspel i straffområdet gav Strömsbergs stora anfallre chansen att nicka in tvåan, vilket han så gladeligen gjorde. Trots tvåmålsunderläge lyckas vi ändå repa oss och skapa några fina chanser innan halvtidsvilan. Närmast kommer Unge Liggande som, efter att målvakten räddat en klack från Seb, tar tre avslut på fem sekunder. Alla liggandes och alla värdelösa. Mål där hade nog behövts för att det skulle bli riktig match de avslutande 45.Karlsson rädd på mållinjen
Övrigt i första halvlek:
- Laget hade fått nya uppvärmingströjor. Lasse valde att beställa sin gamla storlek, XXXL, vilket gjorde att vi såg ut som ett juniorlag på uppvärmningen. Satte väl knappast skräck i Tierpborna.
- Vi måste vara det bästa "skott-på-uppvärmningen-"laget i serien eller kanske i hela Sverige. Vilka missiler vi dunkar in bakom Danne och Berg! Till och med prinskorvsKarlsson får träff, även om han får skjuta närmare än oss andra.
- "Nu gäller det att vi har disciplin pojkar, mång
a står på två varningar så inga dumma kort nu!" sa Christer innan vi klev ut för första halvlek. Tre minuter senare står Alex med dumstrut på huvudet, framför domaren som räcker upp Svampbobs tredje gula kort för säsongen vilket innebär avstängning i nästa match. Disci
plin var ordet.
2:a halvlek
Planen var inte bättre i andra halvlek. Det var inte heller vi, snarare tvärtom. Inför de sista 45 minuterna ändrades det om i laget, Seb gick ner som mittback, Kalle upp på topp, Sheriff ut som högerback och WiklundH upp på högermittfältet. Den andra halvleken präglas av att vi har en del boll, men har svårt att skap
2:a halvlek
Planen var inte bättre i andra halvlek. Det var inte heller vi, snarare tvärtom. Inför de sista 45 minuterna ändrades det om i laget, Seb gick ner som mittback, Kalle upp på topp, Sheriff ut som högerback och WiklundH upp på högermittfältet. Den andra halvleken präglas av att vi har en del boll, men har svårt att skap
a någr bra chanser. Det enkla, raka och effektiva spel som Strömsberg behärskar, med uppspel på mötande forward följt av utspel på kanterna, (främst den högra där deras bloggare skördar triumfer med sin snabbhet och goda teknik) fungerade klart bättre än det spel
vi pröva
de oss på. Vad det nu var för spel. Djupledsspelet som fungerat bra i första halvlek mot deras tröga backar var inte lika framgångsrikt mot ett klart lägre försvar i andra halvlek. Slarv och missförstånd gjorde att vi inte kunde komma längre än till straffområdet där det tog stopp. Strömsberg var istället farliga i kontringar och på sina hundra hörnor, där deras gambian nickade över hälften av chanserna. Trots att nyförvärvet David Ström gjorde Rotandebut
och trots att även Bani och
Hagamannen fick beträda planen kom vi inte särskilt nära en reducering i andra halvlek. Istället kunde Strömsberg straffmåla in en kontring i sista sekunden, efter att Danne fått ett mycket märkligt gult kort (ja, han är avstän
gd nästa match) i ett friläge. 3-0 vilket innebar att Tierplaget passeras oss på målskillnad i tabellen.
David debuterar
Övrigt från andra halvlek:
- Domaren försökte slå nytt längdrekord i hur långt en mur får stå från frisparksskytten. Det var snarare 15.9 än de korrekta 9.15 meter som vår mur fick finna sig i att ställa upp på. Märkligt.
- Unge Filmande fick inte med sig någonting. Måste bli bättre på att lägga mig.
- Unge Frustrerande tappade b
ort sin Coca-Cola innan bussresan hem. En olycka kommer sällan ensam.
- Som om inte den borttappade colan var nog - WilkundH vinner två (2) klunsar som gav honom två läsk framför ögonen på Unge Ledsne. Olyckor kommer fan i flock!
- Karlssons fokus låg mer på United-Sundsvall eftersom han spelade för hela lönen på den matchen. Tyvärr gick han plus på sina spel.
Jag vet inte varför, men matcherna mot Strösmberg är på något sätt alltid säsongens tråkigaste och mest frustrerande. All heder till dem dock som spelar ett fysiskt, men också vägvinnande fint anfallsspel med många duktiga spelare i offensiven. Bäst på plan igår var, enligt mig, deras innermittfältare
- Som om inte den borttappade colan var nog - WilkundH vinner två (2) klunsar som gav honom två läsk framför ögonen på Unge Ledsne. Olyckor kommer fan i flock!
- Karlssons fokus låg mer på United-Sundsvall eftersom han spelade för hela lönen på den matchen. Tyvärr gick han plus på sina spel.
Jag vet inte varför, men matcherna mot Strösmberg är på något sätt alltid säsongens tråkigaste och mest frustrerande. All heder till dem dock som spelar ett fysiskt, men också vägvinnande fint anfallsspel med många duktiga spelare i offensiven. Bäst på plan igår var, enligt mig, deras innermittfältare
med nummer 9 på ryggen. Tvåvägsspelare som briljerade med god spelförståelse och teknik, blandat med ett bollvinnande defensivt spel. De förtjänade segern även om 3-0 var i överkant. Jag tycker inte att vi gör någon jättedålig insats, men blir straffade för våra misstag och sätter inte någon av våra chanser i första halvlek. Att spela mot ett starkt Strömsberg på en dålig plan i underläge blev för svårt i andra halvlek och förlusten går tyvärr inte att förklara bort.Förlusten var vår första i samband med bussresa, vilket får en att fundera över andra ting som man trodde var evig sanning. Är jorden verkligen rund? Är Haga verkligen ond? Har Karlsson verkligen ben gjorda av korv?
fredag 3 september 2010
Inför Strömsberg - Rotebro
Imorn ska spöket bort! Strömsbergspöket är det vi talar om, som har gäckat oss i snart två säsonger där hittils tre möten endast genererat i två rödblåa poäng. Imorn rycker dock Ghostbusters ut för att göra slut på detta spöke, en gång för alla, och med oss har vi en ny medlem i gänget. Med ett riktigt spökvapen.
Det som fokus legat på under veckan är annars, självklart, nyheten om Christers avhopp som huvudtränare efter säsongens slut. Vem kommer efterträda? Cribba? Pål Lindholm? Svennis...? Huvudpersonen själv, Christer, verkar dock ta allt med ro. Han fortsätter att gå runt på träningarna och skratta åt Alex misstag, spela fotbollstennis och sparka bollar på oss spelare. Han trivs lika bra som Tjuren Ferdinand under sin korkek. Cribba får väl symbolisera de övriga tjurarna i denna liknelse, där han sprider engagemang på träningarna med diverse övningar som DF aldrig lyckas klura ut hur de fungerar. Tyvärr kommer inga personer från storklubbarna för att titta på stackars Cribba, som får nöja sig med att Sportchef Per Karlsson dyker ned någon träning och kan beundra hans verk. För att snöa in på Ferdinand-temat så har vi här veckans:
Matador: Lukas Strömberg - efter tisdagens keepball, där Klas lag förlorat stort, var många arga och närmast rasande. Men argast av dem alla var - Lukas! Bland annat så fick P00 veta vad för olika slangord det finns för det kvinnliga könsorganet. Och det var inte Hallongrotta han skrek...
Ferdinands mamma: Fredrik Källberg - bryr sig alltid om sina medmänniskor och frågar särskilt Bani om varför han aldrig är och leker med de andra spelarna.
Eftersom jag inte kommer på fler karaktärer i denna lilla tecknade film så blir det inte några fler utmärkelser och jag vet att de två jag skrev var ganska lama, men nu orkar jag inte radera dem. Vi går över till hur veckan har varit rent träningsmässigt istället.
Karlsson i sitt livs form
Måndagsrutinen med B-lagsfight och Fotbollstennis för övriga truppspelare är inget man ruckar på bara sådär. Seb fortfarande obesegrad i år i denna konstform. Kalle Gnäll gästspelade i B-laget för att få in målformen, men fick lämna planen mållös mot Österåker i 4-3-segern. Mål gjorde istället Banibal som enligt rykten "luftade vänstern" som idolen #14 lärt honom. Det är viktigt med förebilder. Precis som det finns måndagsrutiner, finns det även tisdagsrutiner. Dessa är dock inte lika uppskattade. Veckans Bajs, som det så fint har döpts till, består av kondition och styrka, men eftersom det var för mycket mygg denna tisdag så lät Cribba oss springa extra mycket istället för den sedvanliga styrkan (tisdagsrutinen går alltså att rucka på om man är tillräckligt många och många är dem, myggorna, det ska man ge dem). Tack myggjävlar! Torsdagen blev en roligare historia, med mycket avslut där, tro det eller ej, Niklas Karlsson imponerade mest. Ja ni läste rätt. Nej, inte förre AIK-backen som nu spelar i IFK. Nej, vi spelade inte med badboll. Jo, han imponerade. Det är sant. Han gjorde nämligen två mål, varav ett var ganska snyggt. I sitt livs form! WilkundH och Unge Tunge var näst bästa paret under avslutstävlingen, där samspelet fungerade klockrent, medans Gnäll och Källberg var sämst (mer om det snart).
Här kommer en veckans (utan den där töntiga Ferdinand-liknelsen):
Återkomst:Rotebros dyraste försäljning genom tiderna - polacken Janusz Godziewski gästade Skinnaråsen på måndagen. Den här gången som B-lagsspelare i ett division 4-spelande Österåker. Iförd blonderad backslick. Det går bra nu...
Vad säger du nu då?: Janusz gjorde mål och tystade en hel arena.
Gnäll: Alltid roligt när det går dåligt för Kalle Gnäll. Det är ju nämligen sällan hans fel. Under en inläggs/avslutstävling gick det inte alls bra för Kalle som kamperade ihop med #14. Enligt Gnäll berodde dock detta inte på hans egen otillräcklighet utan för "...det är den här jävla F***-SIDAN det är fel på !!"
Gnäll 2: När Kalle och Freddan väl fått komma upp i avslutsledet (man är tvungen att assistera ett mål först innan man själv får avsluta), så hinner paret inte ens få chans till ett avslut innan de skickas ned igen på inläggssidan (gör paret som står framför i ledet mål, skickas man tillbaka och får slå inlägg igen). Denna gång kom Fuck You Berg ut lite fel på inlägget som lätt kunde placeras i mål och tvinga ner Gnäll som inläggare. Kalle lät ingen missa att det var Bergs fel när han skrek "Amen JÄVLA F***-BERG!!!" Som sagt - alltid roligt när det går dåligt för Gnäll.
Rotebro - spökbekämparna
Nu till veckans höjdpunkt, nämligen matchen imorn. Strömsberg står föt motståndet, ett Strömsberg som varit lite utav ett spöke för oss. Vi har på tre försök inte lyckats slå dem och har en förlust med oss i bagaget från vårmötet. Tierp-sönerna är ett fysiskt lag som dock spelar en metodisk och ganska publikfriande fotboll med duktiga individuella krafter i offensiven. I senaste omgången visade man också prov på defensiv disciplin när man spelade 0-0 mot serieledarna Frej, efter tråkspel á la Rotebro. Nu ska dock detta spöke bort. Den sköna känslan är tillbaka i laget och vi kommer att vara ett revanschsuget lag som kommer ge allt för att städa bort varenda spöke som finns i motståndarlaget. Med oss för första gången i vår spelarbuss har vi också vårt senaste nyförvärv, David Ström. Med sin vassa vänsterfot som vapen har vi en riktigt farlig joker att sätta in om det skulle behövas. Ska bli mycket intressant om norrlänningen får några minuter i helgen. I övrigt är Armin fortsatt skadad och tyvärr har även Biyan sållat sig till skadelistan och följer inte med övriga laget till Tierp. Även DF försvinner från matchtruppen, men Unge Tillfrisknande är tillbaka i gott skick och väntas kunna spela.
Matchen kommer att spelas på Vegavallen inne i Tierp, vilket inte är Strömsbergs ordinarie hemmaplan, allt för att locka mer publik. Vi får se hur det påverkar matchbilden, men oavsett om det är gräs, konstgräs, grus eller asfalt eller om vi spelar på Ella BP i Täby eller Camp Nou så ska vi ta tre poäng och hålla andraplatsen i tabellen. Nu ska spöket bort!
/Ghostbusters
P.S. Skribent Åsén ska på söndag säsongsdebutera i B-laget. Kan bli en syn.
P.S. 2. Se aldrig bakåt, känn aldrig inåt - var alltid uppåt.
Det som fokus legat på under veckan är annars, självklart, nyheten om Christers avhopp som huvudtränare efter säsongens slut. Vem kommer efterträda? Cribba? Pål Lindholm? Svennis...? Huvudpersonen själv, Christer, verkar dock ta allt med ro. Han fortsätter att gå runt på träningarna och skratta åt Alex misstag, spela fotbollstennis och sparka bollar på oss spelare. Han trivs lika bra som Tjuren Ferdinand under sin korkek. Cribba får väl symbolisera de övriga tjurarna i denna liknelse, där han sprider engagemang på träningarna med diverse övningar som DF aldrig lyckas klura ut hur de fungerar. Tyvärr kommer inga personer från storklubbarna för att titta på stackars Cribba, som får nöja sig med att Sportchef Per Karlsson dyker ned någon träning och kan beundra hans verk. För att snöa in på Ferdinand-temat så har vi här veckans:
Matador: Lukas Strömberg - efter tisdagens keepball, där Klas lag förlorat stort, var många arga och närmast rasande. Men argast av dem alla var - Lukas! Bland annat så fick P00 veta vad för olika slangord det finns för det kvinnliga könsorganet. Och det var inte Hallongrotta han skrek...
Ferdinands mamma: Fredrik Källberg - bryr sig alltid om sina medmänniskor och frågar särskilt Bani om varför han aldrig är och leker med de andra spelarna.
Eftersom jag inte kommer på fler karaktärer i denna lilla tecknade film så blir det inte några fler utmärkelser och jag vet att de två jag skrev var ganska lama, men nu orkar jag inte radera dem. Vi går över till hur veckan har varit rent träningsmässigt istället.
Karlsson i sitt livs form
Måndagsrutinen med B-lagsfight och Fotbollstennis för övriga truppspelare är inget man ruckar på bara sådär. Seb fortfarande obesegrad i år i denna konstform. Kalle Gnäll gästspelade i B-laget för att få in målformen, men fick lämna planen mållös mot Österåker i 4-3-segern. Mål gjorde istället Banibal som enligt rykten "luftade vänstern" som idolen #14 lärt honom. Det är viktigt med förebilder. Precis som det finns måndagsrutiner, finns det även tisdagsrutiner. Dessa är dock inte lika uppskattade. Veckans Bajs, som det så fint har döpts till, består av kondition och styrka, men eftersom det var för mycket mygg denna tisdag så lät Cribba oss springa extra mycket istället för den sedvanliga styrkan (tisdagsrutinen går alltså att rucka på om man är tillräckligt många och många är dem, myggorna, det ska man ge dem). Tack myggjävlar! Torsdagen blev en roligare historia, med mycket avslut där, tro det eller ej, Niklas Karlsson imponerade mest. Ja ni läste rätt. Nej, inte förre AIK-backen som nu spelar i IFK. Nej, vi spelade inte med badboll. Jo, han imponerade. Det är sant. Han gjorde nämligen två mål, varav ett var ganska snyggt. I sitt livs form! WilkundH och Unge Tunge var näst bästa paret under avslutstävlingen, där samspelet fungerade klockrent, medans Gnäll och Källberg var sämst (mer om det snart).
Här kommer en veckans (utan den där töntiga Ferdinand-liknelsen):
Återkomst:Rotebros dyraste försäljning genom tiderna - polacken Janusz Godziewski gästade Skinnaråsen på måndagen. Den här gången som B-lagsspelare i ett division 4-spelande Österåker. Iförd blonderad backslick. Det går bra nu...
Vad säger du nu då?: Janusz gjorde mål och tystade en hel arena.
Gnäll: Alltid roligt när det går dåligt för Kalle Gnäll. Det är ju nämligen sällan hans fel. Under en inläggs/avslutstävling gick det inte alls bra för Kalle som kamperade ihop med #14. Enligt Gnäll berodde dock detta inte på hans egen otillräcklighet utan för "...det är den här jävla F***-SIDAN det är fel på !!"
Gnäll 2: När Kalle och Freddan väl fått komma upp i avslutsledet (man är tvungen att assistera ett mål först innan man själv får avsluta), så hinner paret inte ens få chans till ett avslut innan de skickas ned igen på inläggssidan (gör paret som står framför i ledet mål, skickas man tillbaka och får slå inlägg igen). Denna gång kom Fuck You Berg ut lite fel på inlägget som lätt kunde placeras i mål och tvinga ner Gnäll som inläggare. Kalle lät ingen missa att det var Bergs fel när han skrek "Amen JÄVLA F***-BERG!!!" Som sagt - alltid roligt när det går dåligt för Gnäll.
Rotebro - spökbekämparna
Nu till veckans höjdpunkt, nämligen matchen imorn. Strömsberg står föt motståndet, ett Strömsberg som varit lite utav ett spöke för oss. Vi har på tre försök inte lyckats slå dem och har en förlust med oss i bagaget från vårmötet. Tierp-sönerna är ett fysiskt lag som dock spelar en metodisk och ganska publikfriande fotboll med duktiga individuella krafter i offensiven. I senaste omgången visade man också prov på defensiv disciplin när man spelade 0-0 mot serieledarna Frej, efter tråkspel á la Rotebro. Nu ska dock detta spöke bort. Den sköna känslan är tillbaka i laget och vi kommer att vara ett revanschsuget lag som kommer ge allt för att städa bort varenda spöke som finns i motståndarlaget. Med oss för första gången i vår spelarbuss har vi också vårt senaste nyförvärv, David Ström. Med sin vassa vänsterfot som vapen har vi en riktigt farlig joker att sätta in om det skulle behövas. Ska bli mycket intressant om norrlänningen får några minuter i helgen. I övrigt är Armin fortsatt skadad och tyvärr har även Biyan sållat sig till skadelistan och följer inte med övriga laget till Tierp. Även DF försvinner från matchtruppen, men Unge Tillfrisknande är tillbaka i gott skick och väntas kunna spela.
Matchen kommer att spelas på Vegavallen inne i Tierp, vilket inte är Strömsbergs ordinarie hemmaplan, allt för att locka mer publik. Vi får se hur det påverkar matchbilden, men oavsett om det är gräs, konstgräs, grus eller asfalt eller om vi spelar på Ella BP i Täby eller Camp Nou så ska vi ta tre poäng och hålla andraplatsen i tabellen. Nu ska spöket bort!
/Ghostbusters
P.S. Skribent Åsén ska på söndag säsongsdebutera i B-laget. Kan bli en syn.
P.S. 2. Se aldrig bakåt, känn aldrig inåt - var alltid uppåt.
onsdag 1 september 2010
"Alla sagor har ett slut"
Efter sex år av framgång tar så kärlekshistorien om Christer Johansson och Rotebro ISFF slut vid säsongens slut. Han kom till en division 5-klubb och lämnar en division 5-klubb. Fast med ett lag som spelar division 2. När Christer under vintern 2005 kom till Rotebro hade laget året dessförinnan kommit i mitten av Division 5 Norra i Stockholmsfotbollen efter lag som Edsbergs IF och IFK Vaxholm och precis före Mockasinen. Stängsel och lyse runt Skinnaråsen, spel i Svenska Cupen och spelare med gula bilar kändes väldigt avlägset för både spelare och förening. Christer hade dock en dröm och vision där Rotebro skulle spela högre upp i seriesystemet, en dröm som skulle uppfyllas av hårt arbete, bra samarbete med grannklubbar och en osannolik lagsammanhållning - och ingen skit!
När Christer nu sex år senare väljer att sluta som huvudtränare för klubben ligger vi, i skivande stund, på en ofattbar andraplats i Division 2, med forna allsvenska lag som Enköping och storsatsande klubbar som Sollentuna United längre ned i tabellen och med en fotbollsplan som ska få en läktare till nästa år. Är det inte otroligt?! Mycket av dessa framgångar kan tillskrivas Christer, som under sina år som tränare i klubben har gjort klubben mer proffessionell i sitt agerande (föreningen som folk skrattar åt för just sin bristande proffessionalism - tänk er hur det var 2005 då...), utarmat grannklubben Tureberg/Sollentuna United på bänkspelare och planerat läger i Norrtälje på sommaren. Resultatet har blivit klubbens i särklass bästa period genom tiderna. Innan Christer anlände likt en gudsutsänd i mitten av 2000-talet, pendlade klubben mellan division fem och fyra (och hade några säsonger tidigare till och med varit i division sex!) och hade aldrig nått division tre under sin nästan 90-åriga historia.
Att framgångarna, i och med Christers avhopp från tränarposten, skulle sluta här och nu är dock inte lika självklart. Främst på grund av att Christer med största sannolikhet blir kvar i och kring klubben och dess A-lag i någon befattning. Rollen som ska skräddarsys för Christer är ännu inte klar, men kommer antagligen fylla någon mentorroll för den efterträdande tränaren där Christer kan fortsätta att mysa runt på Skinnaråsen. En ny huvudtränare kan också fungera som en nytändning för flera spelare där andra idéer och träningsmetoder kan ge en positiv effekt på laget.
Höjdpunkter med Christer som tränare:
- Resan upp i tvåan 2009
- Christers simhopp under en match mot Djurgårdsbrunn säsongen 2006, där en missad målchans fick den 60-årige tränaren att göra ett vackert magplask på sidlinjen. Christers fru skrek högt av förtvivlan och dåvarande "läkaren" Linda sprang fram med läkarväskan i högsta hugg till en fullt frisk, men förtvivlad Christer.
- Alla citat från "Ingen Skit nu" till "Kan Alex kan alla!". De har skänkt oss mången skratt!
En epok ser sitt slut och en framgångsrik tränare tackar för sig. Vi kommer alltid minnas tiden med dig och vi kommer för alltid vara dig tacksam för den glädje och de framgångar du hjälpt oss till under denna fantastiska resa. Tack Christer!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)