Bitter förlust mot GUSK trots bra insats

Med lite tur hade vi legat på en delad förstaplats idag. Vi hade kunnat köpa att vi hade legat i mitten av tabellen. Nu ligger vi delad sist. Det suger.

När en delegation Rotanspelare åkte hem från Uppsala efter ett förvånansvärt lugn Valborgsfirande syntes en mycket komisk skapelse på vårhimlen. Ett moln som var så likt ett pekande långfinger att man kunde tro att det var en skulptör som låg bakom verket. Då visste vi inte att det var Gud själv som var skulptören och som ville skicka en liten hälsning till delegationen inför nästa möte med den gamla Studentstaden.

GUSK - Rotebro ISFF 2-1 (0-0)

1-0 Patrik Källsten (58)

1-1 Kalle Ramsell (76)

2-1 Sam Saidi (88)

Publik: 85

Laguppställningen inför denna drabbning var snarlik den som slog United en vecka tidigare med 4-4-2 som grund:

Danne

Guffen, Mbye, Lennerman, Haga

Ramsell, Keivan, Leal, Lukas

14, Skedman

Bänken: Lennart, D. Ström, Rolle, Vigge, Bacon, Cesar, Petros

Farhågorna om att vi, efter vinsten mot Sollentuna i den bästa av den senaste tidens fem El Clasico-möten, skulle sväva iväg och känna oss som världsmästare skulle visa sig vara obefogade till detta svåra bortamöte mot Gamla Upsala. Svårt eftersom GUSK är ett starkt hemmalag som också startat serien på ett övertygande sätt med fyra poäng på de två inledande matcherna, men svårt även för att en lång arbetsdag satt i benen när vi äntrade konstgräsplanen i iskallt "vår"-väder. Kontrasterna till derbyfesten en vecka tidigare var uppenbar. Laddningen på uppvärmningen var dock på topp och en hägrande serieledning var motivation nog för att kriga i 90 minuter. Tränarparet Holmberg gjorde även sitt yttersta för att väcka hat mot GUSK genom att anklaga Uppsalalaget för både 9/11-attacken och spridningen av AIDS i Afrika.

Matchen började också optimistiskt för oss som tog tag i taktpinnen direkt med bra fart i anfallen och många som ville bli aktiverade i spelet. Ofta var det via kanterna som vi hittade luckorna i GUSK:s försvarsspel, men vi skapade även chanser via en aggressiv press mixat med lite nonchalant försvarsspel hos hemmalaget. Det var framförallt under den första kvarten som målchanserna duggade tätt för oss (då även en viss bakfylla från valborghelgen kunde skönjas hos hemmalaget) då Leal fick det finaste läget i straffområdet efter slarv i försvaret. Keivan träffade dessutom ribban med en fin frispark, Skedman hade ett bra läge som styrdes undan och Freddan stressade målvakten till ett misstag som dock inte ledde till något avslut. När vi inte fick något resultatmässigt övertag av vår spelmässiga överlägsenhet kunde GUSK istället jobba sig in i matchen och skapade ett par fina målchanser innan halvtid där dock Danne stod för ett par mycket kvalificerade räddningar.

Första halvlek kändes som vår halvlek till en början, men GUSK visade att de har flera duktiga fotbollsspelare och en tydlig spelidé som främst handlar om välriktade diagonala krossbollar ut på kanterna, följt av inlägg. Även instick bakom vår backlinje skapade problem ett par gånger när de spelade förbi vår press på mittfältet. Vår insats var dock mer än godkänd såväl anfallsmässigt som försvarsmässigt och samtliga elva startande kändes inspirerade.

Det var jäkligt kul att...

...av dem 85 åskådarna hade nästan hälften Rotanhjärta och visade att vi faktiskt är ett publiklag. Härlig stämning skapades på läktaren av den nystartade supportergruppen "Ruben" (Rotan Ultras Boys) - en hyllning till Turebergs förra supportergrupp Tuben som blev portade från Vallen.

...Snacket i nämnda supportergrupp återigen till mångt om mycket handlade om hur tung Rotebros nummer 13 såg ut.

...Rotan spelade en ganska fin fotboll stundtals.

Det var däremot ganska förjävligt att...

...vintern hälsade på igen efter en fin vårvecka. Man frös ju knäna av sig!

...vi inte ledde efter en så stark inledning av matchen.

...man nog måste ge supportergruppen rätt i nummer 13:s kroppshydda.

Känslan inför den andra halvleken var mycket positiv och vi gick för tre färska poäng, vilket skulle leda oss upp till en angenäm serieledning. Vi fortsatte också vårt övertag i andra halvlek, men skapade inga jättechanser och då blir det som det brukar bli - skit åt andra hållet. Och vilken jävla skit sen då! På en (feldömd) frispark från 30 meter dunkades en kandidat till årets mål i Division 2 (vet ej vem som sitter i den juryn) in via ribban. Baklängesmålet kommer väldigt olägligt för oss eftersom känslan innan dess var att vi snart skulle få hål på ett ganska defensivt spelande GUSK. Ledningsmålet gjorde ju inte att de skulle spela offensivare direkt. Strax efter målet byts Freddan och Leal ut efter bra insatser och Rolle och Cesar byttes in i deras ställen. Cesar tog Freddans anfallsplats rakt av, medan inbytte Rolle tog vänsterkanten under belägring och skickade ner Kalle som innermitt. En uppställning som andades offensivlusta. Vi rycker också upp oss efter det tunga baklängesmålet och är nära att kvittera två gånger om på hörna då först Lennerman nickar sönder en GUSK-spelares huvud och sen Skedman får till ett riktigt fint volleyskott som dock räddas mycket fint av GUSK:s duktiga sista utpost. Kalle hinner också med en frispark i ribban innan han skruvar in kvitteringen. Utjämnat såväl i matchen som i frisparks-SM.

Målet kommer med kvarten kvar och ger oss luft under vingarna. Nu var det bara tre poäng som gällde. Men trots att vi spelar bra så skapar vi inte de klara målchanserna som hade behövts för att kunna sätta in ett avgörande. Istället är det GUSK som har marginalerna på sin sida. Danne missbedömer ett inlägg och bollen kan retfullt löst lobbnickas in, vilket blir segermålet med bara två minuter kvar av ordinarie tid. Vi kämpar och försöker verkligen in i det sista, men Guds långfinger fanns kvar latent på kvällshimlen över Uppsala, pekandes mot Rotanspelarna. Matchen slutar 2-1 och en match som mycket väl hade kunnat sluta med tre poäng och serieledning slutade istället utan poäng och en delad sistaplats. Surt sa räven.

Det är lätt att vara bitter efter en sån här förlust. Vi väljer dock att ta med oss det positiva från matchen som var mycket. Kul att se att vi kan komma in med en mycket bra inställning där vi verkligen slet för varandra och aldrig gav upp under alla 90 minuter. Spelmässigt var det också ytterliggare ett steg framåt från Unitedmatchen och det känns som att vi har något mycket fint på gång. Serien är jämn och alla lag kommer att ta poäng av varandra och visst hade det varit fint att ligga först en dag som denna, men ännu viktigare så här tidigt på säsongen är att hitta ett vägvinnande spel och en bra inställning. I måndags kändes det som att vi hade det och kan vi spela som mot GUSK så kommer vi att ta många poäng och ligga i toppen av serien. Det är jag säker på!

Vi tar med oss...

...att vi har en bra inställning trots det kalla vädret och det ocharmiga i att spela en måndagkväll.

...att vi har seriens bästa supportergrupp. Med Ruben i ryggen kommer vi att bärga många poäng både hemma och borta.

...att våra frisparkskyttar har skjutit in sig - två ribbträffar och en boll i krysset bådar gott inför framtiden.

...att det är en lång serie och att vi snart är i toppen.

Det som kan stanna i Uppsala däremot...

...är det iskalla vädret. Så här ska det ju inte vara i maj!

...är GUSK:s äckliga högerback som inte bara var urusel utan även en kaxig jävel. Ta bort dig själv!

Med den nystartade Ruben och två raka hemmamatcher ser Rotanbloggen nu fram emot kommande helger på Skinnaråsen då först topptippade Sandviken och sen nykomlingen Spårvägen gästar oss på en förhoppningsvis fin gräsmatta och inför storpublik. Se aldrig bakåt, känn aldrig inåt - var alltid uppåt!

Skedman