Serieledare en liten stund i alla fall...

Underbart är kort. Så kort att man knappt hinner njuta, när lyckan väl är framme, men vi fick i alla fall vara serieledare i halvtid.

Toppmötet mot Frej utvecklades till en gastkramande tillställning med helt olika ansikten i vardera halvlek. Rotebro dominerade första fyrtiofem och kunde ledat med mer än den uddamålsledning man gick till halvtid med, medan Frej kontrade med att dominera totalt i den andra halvleken. Slutet, med mål och straffar strax innan domaren "blåse av kampen" som Flonaldo hade uttryckt det, gjorde att supportrarna på läktaren fick andas i syrgasmasker för att överleva och att Christer antagligen behöver operera in en pacemaker.

Frej visade att man tog matchen på största allvar när spelarna redan var ute och värmde upp innan hemmaspelarna samlats på Skinnaråsen. Hemmaspelarna kontrade med att flytta mål, bära stolar och sopa bort allt vatten från den vattensjuka gräsmattan. #14 gjorde ingetdera utan valde att smyga in i omklädningsrummet några minuter för sent. Han är lite för fin för sådant slavgöra. På grund av det idoga arbetet med planens sämre delar av Fuck You Berg och övriga lägre stående spelare i laget, så stod sig mattan väl och frågetecknena om man kunde spela på A-planen rätades ut till utropstecken.

1:a halvlek:

Startelvan släpptes sent och såg för Rotebros del ut på följande vis: 4-4-1-1

Curt-Axel

Haga, Seb, Mbye, DF

Kalle Gnäll, Leal, Karlsson, WiklundH

Biyo

Unge Tunge

Tanken med uppställningen var att ha fem man på mitten för att stoppa Frejs konstruktiva innermittfältare, samtidigt som Biyo skulle agera som en anfallare när vi väl vann boll och ställde om. Taktiken var även att låta Frej rulla boll på egen planhalva och att vi skulle sätta press först vid mittlinjen. Det märkliga var bara att Frej inledde med samma taktik, vilket gjorde att det såg ut som att båda lagen hade power-play i hockey den första kvarten. Rotebro spelade power-play bäst, med Wikegård-fotboll; långa bollar, mycket på djupet och "käka boll". Med sin snabba och effektiva fotboll så lyckades Rotan skapa frliga lägen mot Frejs tröga backlinje. Unge Måltorre träffade stolpen i ett jätteläge efter missförstånd mellan back och målvakt och Gnäll, som var Rotans bäste offensiva spelare i första halvlek, sköt en frispark som styrdes i ribban. Defensivt stod vi för en prickfri insats första fyrtiofem. Mittfältet låg rätt i sina positioner och lät inte Frejs mittfältstrio hamna rättvända, DF och Haga vann sina dueller mot yttrarna och Sebban och Mbye var helt magnifika i luft- och närkampsspelet. Frejs farligaste målchans under den första halvleken var faktiskt när Mbye var nära på att nicka in ett självmål, men Curt-Axel var snabb i reflexerna och lyckades rädda. Istället var det de rödblå som stod för halvlekens enda mål, när Biyo hittade Unge Målfarlige på djupet, som blundade och sköt mellan benen på Frejs målvakt. Måltorkan var officiellt över. Skön...T. Det kunde dock blivit mer än ett mål i första halvlek, förutom de två ramträffarna hade vi flertalet chanser som, med lite bättre skärpa hade kunnat resluterat i nätrassel. 1-0 i halvtid fick dock ses som godkänt.

Bäst i första halvlek:

- Serieledning

- Försvarsinsatsen.

- Sebban. Helt outstanding.

- Att Fuck You Bergs snart 2-årige son Wilton, skrek på domaren i halvtid. Han var inte nöjd med hans insats.

Sämst i första halvlek:

- Ingen speakeranläggning denna dag heller. "Det är mycket på sommaren" löd förklaringen...

- Sebbans felaktiga varning vilket fick honom avstängd till nästa match. Domarjävel.

- Stolp- och ribbjävel!

2:a halvlek:

I halvtid pratade vi bara om att fortsätta som vi gjorde i första halvlek och vara ödmjuka inför uppgiften som väntade. Frej gjorde en väldigt dålig första halvlek och vi kunde inte förvänta oss en lika impotent serieledare två halvlekar i rad. Något vi snabbt blev varse när halvleken väl satte igång. Frej höjde tempot per omgående samtidigt som vi stod i korvkön i cafeterian (att de inte lyckas göra mål då känns ju jävligt märkligt...). Trycket på försvaret och Danne i målet var ordentligt hela halvleken och vi lyckades inte hålla i bollen och skapa egna chanser när vi väl fick tag i den. Istället radade Frej upp chanser, franförallt genom otaliga hörnor och frisparkar som ständigt vållade problem. Den pigga inledningen gav Frej energi och vi låg ständigt steget efter i försvarsjobbet högre upp i plan, vilket gjorde att de gula spelarna fick för mycket tid på sig med bollen. Kvitteringen hängde i luften när Rotebro, med tjugo minuter kvar, stod för sitt första ordentliga anfall i den andra halvleken, då Unge Lätte flög fram på vänsterkanten och hittade in till en fristående Biyan som dock träffade målvakten. Mål där och matchen kanske hade varit avgjord. Med knappa tio minuter kvar kom så kvitteringen som puttade ned oss från toppen av tabellen. Efter en hörna kunde Frejs duktiga vänsterback slå in bollen till inbytte mittbacken Emil Wiklundh som knoppade in 1-1. Kuriosa är att Emil säger innan hörnan att "nu är det fan dags att kvittera!". Jävla dumt sagt! Kvitteringen kändes som en kalldusch för oss, även om det inte alls var orättvis och gav Frej segervittring. Med bara minuter kvar av den ordinarie tiden fick Frej sin 35:e frispark i andra halvlek, nästan nere vid hörnflaggan. En väl slagen frispark som skarvades vid första stolpen och 1-2 var ett faktum. Kuken också! Rotan är dock inte ett lag som ger sig och på övertid, när allt såg ut att vara förlorat, blir Gnäll idiotiskt kapad av målvakten i straffområdet och domaren har inget annat val än att döma straff. En straff som Unge Nervöse skulle slå, med ben som vägde bly. Inga bra förutsättningar för att slå en straff. Det som är bra med straffar är dock att de inte alltid behöver vara bra för att resultera i mål. Så var det denna gång, en halvhård straff slarvigt placerad i det hörn som målvakten chansade på, räckte dock för kvittering och för att fastsälla slutresultatet till 2-2.

Sammanfattning

För att sammanfatta matchen så måste vi vara nöjda med den poäng vi fick med oss. Två oavgjorda matcher mot serieledarna är mer än godkänt och är något vi bör vara stolta över. Vi bör framförallt ta med oss den första halvleken där vi är det klart bättre laget och spelar en snabb och effektiv fotboll, blandat med prickfritt försvarsarbete. Att vi inte lyckas stå upp bättre i andra halvlek beror, enligt mig, mest på grund av att Frej höjer sig enormt mycket och får igång sitt snabba passningsspel med bra rörelse. Vi är visserligen lite efter i försvarsjobbet, men krigar på bra längst ner i banan. Självklart ger vi dem för många frisparkar vilket också till slut ger dem ett mål, men den största anledningen till deras massiva spelövertag anser jag vara för att vi inte kunde hålla i bollen när vi väl fick den. Något vi behöver bli klart bättre på, för att avlasta försvaret. Vi fick i alla fall känna på serieledning en liten stund och nu gäller det att fortsätta höstsäsongen lika bra som vi inlett den. Vi kan börja med tre poäng mot Köping på söndag, med sitt nya superförvärv från Sierra Leone som sägs ha fått lovord från både Maradona och Barack Obama. Tydligen ska även Barcelona vara på plats på söndag i Köping för ett eventuellt byte med Zlatan Ibrahimovic, plus lite pengar från Barcelonas sida. Kan bli spännande!

Bäst i andra halvlek:

- Att Fredrika Wessberger i F93 missade bollen som gick ut till inkast och var nära på att ramla i samma veva. Alla såg det Fredrika. Alla.

- Frejs målvakts idiotiska beslut att hockeytackla lilla Kalle. Stort tack!

- 207 åskådare. Femma i publikligan. Hype kring Rotan!

Sämst i andra halvlek:

- Att samtliga 207 åskådare inte får sitta på en läktare och beskåda matchen.

- Att Frej gjorde sitt bästa. Fegt.

- Inte längre serieledare. Underbart är kort.

Match nu på söndag igen alltså, för de som vill följa med i bussen och känna på hur Freddans fisar luktar så är det bara att höra av sig till Arne. Han guidar även runt i Köping för en extra liten penning. Rotan Rotan hela da´n!

/Unge Hårtorre (för din skull Lukas)