Rotans år uppe i tvåan har varit en bergochdalbaneresa där vi kastat våra supportrar mellan hopp och förtvivlan och där vi hela tiden balanserat på gränsen mellan genialitet och galenskap. Det har bråkats, bloggats, skrattats och specialkramats. Spelare har blivit sparkade, petade, sågade, hyllade och på träningarna har vi sprungit, spelat keepball och blivit världsmästare i fotbollstennis. Det har Gnällts, hånats och skrattats på planen. Och varje sekund har varit värd att älska.
Att lilla nykomlingen Rotebro, med drygt 300 medlemmar, seriens risigaste omklädningsrum och ett gäng petade United-spelare i startelvan, skulle leda division 2 norra svealand i halvtid under seriefinalen mot IK Frej måste ses som en av fotbollshistoriens största skrällar. Utan spelidé, benskyddstejp eller träningsläger (nåväl) så byggdes laget kring en underdog-mentalitet och en glädje som ingen motståndare tycktes hitta något motvapen till. Mannen på gatan frågade oss spelare Hur det kunde gå så bra? Vi hade inget bra svar då och kan inte ge något bra svar nu. Vi hade en bra trupp, där vi litade på varandra och där vi var tvungna att komma på bra lösningar. Ingen kan beskylla oss för att vi spelade omständligt som Frej eller för mycket via innermittfältet som United. Vi hittade istället våra egna okonventionella vägar till målet, vilket visade sig fungera alldeles utmärkt. Bakåt litade vi på att en målvakt skulle rädda allt som kom förbi fyrtornet och Gambianen. Allt såg ut att fungera utan problem och mattegeniet Karlsson fick i uppdrag av klubben att kalkylera om vi hade råd att gå upp till division 1. Efter att Karlsson gett klartecken, blev vi alla lite skitnödiga och plötsligt hade vi tagit en poäng på sju matcher och riskerade att få kvala för att hänga kvar i tvåan, inför sista seriematchen. När det nu gick bedrövligt på planen frågade sig mannen på gatan igen Hur det kan gå som det går? Vi hade inte något bra svar denna gång heller, och ni får inget bra svar heller nu. En svängig säsong fick i alla fall ett rättmätigt svängigt slut mot Skiljebo då underläge 1-2 vändes till seger 3-2 under de sista fem minuterna, vilket innebar att vi rödblåa hjältar slutade på en mycket hedrande fjärdeplats i serien.
Personligen anser jag att de sista minuterna i matchen mot Skiljebo var de skönaste minuterna på hela säsongen. Mest såklart för att jag fick göra mitt hundrade mål (det kan inte vaskas nu väl?), men även för att vi fick ett slut som vi verkligen förtjänade. Säsongen blir så mycket roligare att summera med en eftersmak av hallon istället för en eftersmak av bajs. Att fjärdeplatsen innebär att Rotebro gör sitt första framträdande i Svenska Cupen någonsin är en väldigt fin krydda på säsongen. Jag är också av den uppfattningen att jag tror att vi kommer att stärkas som lag över att ha upplevt motgångar och framgångar under en säsong. Vi har kunnat titta både uppåt och neråt i tabellen och märkt skillnaden mellan flyt och missflyt. Vi vet framförallt att vi kan slå vilket lag som helst och att vi måste prestera för att få med oss några poäng över huvudtaget. Just nu ser jag fram emot nästa år i Rotebro, där vi ska hålla hela vägen ut och ge Sollentuna United en kamp om förstaplatsen hela vägen in i mål (det är en lögn, det jag ser fram emot nu är en resa till Australien och Thailand i tre månader, inte att komma hem i januari och springa bredden runt i snöslask).
Under slutet av denna vecka, eller i början på nästa kommer en Blogg-gala att hållas där fina priser kan lovas! Håll tillgodo tills dess!
/ 100
Bra jobbat. Två händelser under säsongen är historiska. Rotans placering i div 2 (ofattbart när ni för några år sedan harvade i div 4-6), men framför allt rotanbloggens födelse. Tack för ett intelligent forum för fotbollsinlägg - Esk släng dig i väggen!
SvaraRaderaI seriespelet kanske det till slut var en liten klasskillnad, men på bloggfronten är Rotan ledande i kommunen, med all respekt för Jens Åberg. Precis som du skriver verkar året ha varit ett nästintill perfekt första år, av flera anledningar. Låt oss förmoda att ni inte var redo att gå upp i år. En perfekt säsong för ett lag som inte vill gå upp är alltså... en bra placering (vilket ni fick), ett kvitto på att ni KAN vinna serien i framtiden (ni ledde ett litet tag), några lärdomar att ta med sig (i tvåan kommer inga poäng gratis, oavsett motstånd) och sist men inte minst hopp om en nytändning och en utveckling till nästa år. Hur det blir med den får framtiden utvisa. Men om Johan Blomberg är en så bra tränare som det sägs så kan 2011 bli Rotans år!
SvaraRaderaDet känns lite elakt att säga något som inte är hyllning eller framtidstro efter detta. Men jag är faktiskt orolig inför nästa år. Ser man på nästan ALLA andra nykomlingar i de flesta serier och sporter så är det vanligt att de överraskar och vinner mycket i början. Sen brukar det bli svårare - och andra säsongen får de kämpa för att inte åka ur!
SvaraRaderaJag hoppas jag har fel men det vore för mig BÄTTRE om Rotans A-lag gjorde allt ni kan för att slipa på försvarsspelet fram till nästa säsong (och då menar jag inte bara backlinjen utan att HELA laget ska lära sig spela ett kompakt GEMENSAMT försvarsspel). När jag såg Holland-Sverige igår kom alla vibbarna från Rotans höstsäsong tillbaka: ett lag som är positiva, vill vinna, går framåt, tappar boll - och istället förlorar med 1-4 och blir djupt frustrerade. Om Rotan nästa år spelar med mer cyniskt kompakt försvarsspel inriktat mot att inte släppa in mål och sen satsar på sylvassa kontringar så tror jag det vore bättre än om man mentalt går in och tror att man ska kunna föra matchen, attackerar med flera och sen tappar boll och åker på pisk själv.
Å andra sidan, vid en andra läsning, så håller jag kanske med dig ändå, på sätt och vis. Inläggen är bara två olika uttryck för slutsatsen att Rotebro måste träna mer försvarsspel. Skillnaden är att jag uttrycker mig med en Hamrén-mentalitet som utgår från offensiven och erkänner defensiva brister. Du uttrycker Lagerbäck-mentaliteten som utgår från defensiven men erkänner offensiva färdigheter...
SvaraRaderaÅsén, jag menar nog tyvärr mer än bara att "utgå från defensiven". Jag menar att spelet under hösten var FÖR offensivt.
SvaraRaderaTypexempel: det var inte ovanligt att se Karlsson, Lukas, Gnäll, Seb var och en storma framåt och söka positioner samtidigt som Alex som hade bollen på mitten blev utsatt för press av två motståndare, passade fel och sen fick man en tuff omställning med en ensam backlinje mot 4 motståndare.
Annat exempel: Kalle på kanten får bollen, stormar framåt, försöker dribbla av en-två men tappar bollen. Under tiden har alla Rotans mittfältare sökt positioner FRAMFÖR eller i höjd med Kalle för att vara offensivt spelbara. Istället är de på fel ställe när det ställer om.
Sådana lag som t ex Frej hamnar aldrig i dessa svåra lägen eftersom de oftast är spelbara bakåt, d v s killen med bollen springer FÖRST, när han blir attackerad så släpper han bakåt och flyttar sig sen i sidled/framåt för att få tillbaka bollen i en framspelning. På så vis vinner man mark UTAN att behöva dribbla av motståndarna och utan att riskera tappa bollen till elak omställning. Understödet finns BAKOM. Skulle bollen tappas så är det på rätt sida.
Nackdelen är ju såklart att det går långsammare och mer metodiskt och blir mer förutsägbart på detta sätt än om man dribblar och bara chans-spelar framåt. Men jag tror Rotan behöver lära sig detta tryggare spelet: "släppa bakåt, passa tillbaka framåt". Och man behöver träna på att låta bollhållaren gå främst och övriga komma bakom.
Därutöver kan man ju ibland varva med stickare på Johan/Biyan som får endera chansa att dribbla-skjuta själva eller agera bollhållare någon extra sekund tills mittfältet hinner flytta upp och ge understöd.
Jag förstår precis var "Anonym" vill komma med sina analyser och jag ger dig delvis rätt. Det är självklart att man minimerar riskerna i defensiven om man har många spelare bakom bollen när man går till anfall. Vi har dock under året tryckt mycket på att ha spelare framför boll, eftersom det underlättar för bollhållaren i passningsspelet.
SvaraRaderaAtt ha offensiva löpningar framför bollhållaren är något som vi måste fortsätta jobba på för att bevara vår målfarlighet (vilket är den främsta anledningen till att vi gått från division 5 till division 2), men vi måste samtidigt bli bättre på att behålla bollen under längre sekvenser i anfallen. Där kommer det vara viktigt att vi har spelare som visar sig längre bak i banan och framförallt att vi har s.k. vändningsspelare som kan vända spelet för oss. Dessa spelare finns centralt på planen och är oftast innermittfältare, vilket gör att båda innermittfältarna knappast kan löpa upp i motståndarnas straffområde, men även mittbackarna behöver bli bättre på att skapa sig själv en yta som möjliggör denna spelvändning och som bidrar till att vi kan hålla i bollen längre.
Vårt främsta vapen under dessa sex säsonger är dock vårt snabba anfallsspel och detta får inte försvinna, men som sagt är det mycket både i försvars- och i anfallsspelet som behöver utvecklas för att vi ska kunna aspirera om en division 1-plats nästa säsong.
Haha, va fan! Jag hade ju skrivit ett jättelångt inlägg som inte publicerades av någon anledning, därav min inledning "å andra sidan". Kärnan i det inlägget handlade om att oavsett hur man väljer att spela så måste spelarna tro på det man gör. Det enda Rotan egentligen har trott på är att våga ta risker och anfalla. Charmigt i medgång, naivt i motvind. Man har gjort otroligt mycket mål varje år de senaste åren, oavsett serie. Dock har man också släppt in lite för mycket mål vilket gör att jag håller med dig i sak, men med tillägget att man inte får börja tvivla på det man trott på och blir ett lag utan identitet som spelar för mycket på säkerhet, tappar kreativitet, rörelse och istället blir ett typiskt division 2-lag utan spets. Med andra ord måste man inställningsmässigt fortsätta tänka framåt, men slipa på de defensiva bristerna. Förstår du Hamrén/Lagerbäck-liknelsen bättre då?
SvaraRaderaIntressanta exempel, där kan jag inte annat än hålla med. Men samtidigt tycker jag inte att det är Frejs spelidé som tagit dem till toppen. De har haft en klart bättre trupp än Rotan. Sett till spelarmaterialet så är det få, om ens något lag, som presterat tabellmässigt bättre än Rotan i år. De största förbättringarna, såväl offensivt som defensivt, måste nog ändå ske på mittfältet. Det är en klart mer komplex diskussion som i första hand kräver bättre spelarmaterial, med all respekt för våra hårt jobbande innerfältare. Hur som helst ska det bli intressant att se vad Blomberg kan göra. Enligt rapporter är han oerhört inspirerad över att det finns så mycket att jobba på, på alla plan.
Nu återstår bara den intressanta frågan; vem är den anonyma vi diskuterar med? Du har ju både bra tankar och bra koll på laget!
Kul att min åsikter framstår som insiktsfulla. Är dock på internet bara en anonym tyckare bland åskådare/supporters. Kanske presenterar mig IRL på någon match nästa säsong...
SvaraRaderaLycka till!
P.S. ett sätt att behålla intresset för bloggen nu under hösten/vintern är att löpande rapportera om provträningar, varje ev. nyförvärv eller drop-out i truppen samt om olika nyheter kring A-laget och Blomberg. (Vad menas t ex med att det ska "jobbas på olika plan"? Vilka då? Hur?)