Farväl Rotebro: del 3

Tiden i en klubb kan inte bara definieras från det som händer på plan. Lika viktigt för att trivas i laget är det som händer när man är utanför planen. Under den sju år långa sejour i Rotebros omklädningsrum har mycket hänt även utanför planen och idag tänkte jag skriva lite om några av dessa händelser.

Jag tänker vika av lite från veckans rådande rangordning och istället bara berätta om olika anekdoter utan inbördes ranking - det är kärlek i alla små historier nämligen.

Så här kommer dem.

Bowlingmästare i Kristiansstad

Det var under mitt andra år i klubben, då vi åkte ned på ett tidigt träningsläger i Kristiansstad som tränare Christer Johansson tyckte att det passade sig med en liten aktivitet vid sidan om planen. Bowling stod på schemat och chans för lite avkoppling och glädje i trevligt sällskap. Men inte för mig. Här dök ju helt plötsligt en chans att visa upp mina färdigheter i bowlingvärlden efter många timmars spelande under håltimmarna i gymnasiet. Och som den "stora matchernas man" man är så gjorde jag min livs bowlingserie mitt framför ögonen på tränare CJ. X efter X prydde min rad och när serien var avslutad hade jag skrapat ihop till 240 poäng - en fullkomlig kross av alla tiders bowlingrekord i Rotebro. För Christer var detta bara ytterliggare ett bevis på min bolltalang och med ett handslag och ett "Bra Johan!" fick jag min startplats bekräftad. I en rökig bowlinghall i Skåneland.

Flippa-Mugg-mästare överallt

Alla läger som är en aldrig sinande källa historier behandlades redan under förra året i Rotanbloggen, och jag tänker inte gå in på det som redan behandlats (går dock att läsa detta i arkivet). Något som det dock inte har skrivits om är den fenomenala världsmästaren i den inte så kända sporten "Flippa Mugg" som vi har i laget. Han heter Sebastian Strömberg och gör med en mugg det Zlatan gör med en fotboll.

En tradition när det vankas lagutgång eller träningsläger är att truppen delas upp vid två sidor om ett bord med en mugg innehållande dryck framför sig. När tävlingen sätts igång ska deltagarna, en efter en, dricka upp sin dryck för att sedan flippa muggen till att stå "på huvudet". Först när detta är avklarat får nästa lagkamrat börja dricka. En oerhört spännande och TV-mässig tävling som kan svänga flera gånger innan något lag har vunnit. En sport som kan gå hur som helst. Kan man tro. För faktum är att under de år som Sebastian Strömberg spelat i klubben, det var även han som introducerade sporten i föreningen, så har han aldrig förlorat. Under det senaste försäsongslägret på Bosön drogs det till sin spets då Sebastians lag vann åtta gånger i rad - oavsett vilka som stod på andra sidan bordet. Så när Flippa Mugg någon gång träder in i rampljuset som OS-sport så kommer vi alla känna en Olympisk Mästare. Grattis i förskott Sebbe!

Avslutning i antiklimax

Alla minnen är inte roliga när de väl sker, men som man i efterhand i alla fall kan skratta åt. En avslutning för ett par år sedan faller in i den kategorin. Efter en avslutad trevlig middag och aktivitet var det dags för utgång. Efter en gemensam start splittrades gruppen och jag hamnade tillsammans med Kalle Ramsell, någon mer och Daniel Forsmed. DF talade sig varm om nattklubben Bern´s och sa att han genom sin bror - före detta Rederiet-stjärnan Ola Forsmed - kan snacka sig in utan att behöva betala. Härligt, tänkte vi. Efter att ha försökt ringa sin världsberömda bror i en halvtimme utan svar tog DF tjuren vid hornen och började snacka med vakterna istllet ("det är lugnt, jag känner de här vakterna"). Inte en chans i helvete fick vi till svar och inte hade vakterna sett på Rederiet heller så där stod vi, molokna och fulla utan någon krog att gå till. Då plötsligt, får DF nästa snillebllixt; "Vi drar till Farbror & Co i Väsby!" Vi måste varit väldigt fulla eftersom vi alla tyckte att det lät som en bra idé. Det var det såklart inte. Det är aldrig en bra idé att åka till Farbror & Co. Efter att ha tillbringat någon timme på världens sämsta ställe så åkte vi hem och tänkte att det här var fan inte en avslutning att minnas. Tänk så fel man kan ha!

Läppen

Man måste nämna Norrtälje i ett sådant här inlägg. Det finns för många minnen från detta underbara ställe där vi har tillbringat flera legendariska träninsgläger, för att kunna utesluta alla. Jag tänker dock inte berätta om alla galna förfester, inkilningar och utgångar, utan nöjer mig med att berätta om en bild. Den bilden kallas för "Läppen" av förklariliga anledningar. Och eftersmo en bild säger mer än tusen ord så komme jag nöja mig med att kommentera bilden med: Den är inte retuscherad. Så kan Norrtälje göra med dig. Se och konfunderas!

Imorn fortsätter resan i Nostalgins värld, vad vi reser då får vi se imorn!

/13