Värdigt slut då Kvarnsveden besegrades

Vem fan bryr sig om att Sverige precis kvalat in till EM i Östeuropa nästa sommar? Vi har ju inte pratat ut om helgens avslutande segermatch mot Kvarnsveden för vårt älskade Rotebro. En värdig avslutning.

Rotebro ISFF - Kvarnsveden 3-1 (0-0)

1-0 Johan Hedman (47)

1-1 Per Fyhr (72)

2-1 Moufoutaou Adou (81)

3-1 Johan Hedman (90)

Publik: 140

Visst var det en speciell känsla som fyllde ens Unga och Tunga kropp när man gick upp på morgonen inför ens sista match någonsin för klubben som man representerat sen man var sex år. Och inte spelade det någon roll att vi rent sportsligt hade att spela för just denna gång, den här matchen skulle bara bli speciell, det fanns inget val. Inte för mig i alla fall.

Lite tråkigt att sista matchen inte fick spelas på vår fantastiska gräsplan utan fick förläggas till vår inte lika fantastiska konstgräsplan på grund av fredagens hällregn, men den lilla detaljen skulle inte få förstöra den här matchen. Den här festen. Och på festen var följande bjudna till VIP-avdelningen, det vill säga startelvan:

Daniel Lahdo

Adde Ladho, Mbye Camara Lahdo, Lennerman Lahdo, Adou Lahdo

Kalle Lahdo (58), Vigge Lahdo, Keivan Lahdo Kershawarz, Cesar Lahdo (58)

Unge Lahdo, Johan Bacon Larsson Lahdo (73)

Bänken: Emil Lahdo, Joe Lahdo, Flores Lahdo, Fredrik Källberg (58), Mellis Lahdo, Leal Lahdo (73), Sheriff Lahdo (58)

Jag var ju inte den enda som gjorde min sista match i den rödblåa tröjan, hur nästa säsongs Rotebrotrupp kommer se ut är just nu höljt i töcken; spelare som lägger skorna på hyllan eller vill ta ytterliggare steg i sin karriär gjorde att vi var flera som hade möjlighet att göra ett sista starkt intryck på Skinnaråsen. Och för alla andra var det åtminstone den sista matchen för säsongen, med chans att ta farväl på ett värdigt sätt.

Inget varar för evigt.

Det blev jag skoningslöst påmind om strax innan matchen skulle börja, då det säkraste under hela säsongen fick vika sig, min världsbild raserade och uppenbarelsen att allt verkligen har sitt slut satte sig i skallen på mig - Klave förlorade slantsinglingen. Under HELA säsongen har enkronans gubbe visat sig på domarens handrygg, men det var väl ganska talande för just den här matchen att Gubben fick titta nedåt i handen den här gången.

Matchen

För den som hade trott att Kvarnsveden skulle vara lika dåliga som tabellen visade inför matchen, fick omvärdera sina förutfattade meningar tidigt i matchen. Det var nämligen bottenlaget som tog tag i taktpinnen och spelade en ganska vacker fotboll, med bra rörelse och ett lugnt och säkert passningsspel. Några målsprutor är de dock inte (vilket kanske kan förklara tabelläget ändå), då de inte kom till några farliga chanser, samtidigt som de avslutade med Niklas Karlssons vänsterfot när de väl kom till skottlägen. De rödblåa hjältarna som skulle avsluta säsongen i topp visade till motsats från dagens motståndare att man hör hemma i de nedre tabellregionerna i den första halvleken. Ingenting i spelet stämde; dålig rörelse, inget engagemang och dumma beslut överallt på planen. Trots detta var det vi som hade de farligaste chanserna under de första 45 minuterna:

- Unge Farvältagande borde gett Rotebro ledningen med ett långskott då målvakten varit ute på äventyr och assisterat den Tunge skyttekungen (96 kilo Mårtensson?). Men skottet blev stressat och smet utanför.

- Kalle fick ett drömläge mitt i straffområdet efter en något tilltrasslad situation, men vänsterskottet hamnade på fel sida om stolpen.

- Bäst läge hade dock Vigge som var helt jävla naken i straffområdet och med chans att spela fram Ramsell till öppet mål, men som istället passade bak till målvakten som tog upp bollen med händerna och kunde starta en kontring.

0-0 i halvtid trots klart spelövertag från Kvarnsveden, men där de fetaste chanserna tillhört oss. I mina ögon är det i stort sett endast Adde som undkommer ett underkänt betyg från den första akten. Bättring krävdes inför säsongens sista halvlek.

Och den förbättringen lät inte vänta på sig när domaren (som för övrigt var av kvinnligt kön!) väl blåste igång den kalla andra halvleken. Efter bara en dryg minut kunde Cesar, som flyttat upp på topp, dra nytta av en felpass från Kvarnsvedenförsvaret, och spela fram Unge Skytteligajagande som helt fri kunde lura ned Kvarnsvedens duktige målvakt och rulla in sitt trettonde mål för säsongen och 1-0 i matchen. Efter att ha varit nära på att bryta matchen strax innan halvtid med en smärtande fot kändes det målet väldigt skönt att göra. Mitt trettonde för säsongen och mitt hundratrettonde i Rotans nummer 13-tröja i seriesammanhang kändes mycket passande.

Vi hade sedan flera chanser att definitivt avgöra matchen med lika heta chanser som i den första halvleken:

- Kalle hade skottläge precis utanför straffområdet, men träffade endast målvakten.

- Bacon slängde sig fram i målområdet efter fint förarbete av Cesar och Skedman, men kunde liggandes inte träffa målramen.

- Adou missade öppet mål efter att Freddan passat i skottläge - kanske matchens miss.

- Och Bacon kunde avsluta SM i Missa Målchanser med att se Kvarnsvedens spöke till målvakt återigen fantomrädda ett avslut från nära håll efter en "Guti-klack" från Unge Framspelande.

Och som så många gånger förr så straffas man när man inte sätter sina chanser och när det gäller Kvarnsveden så är det alltid samme man det gäller när det vankas mål - Per Fyhr, som gjorde sitt tionde mål för säsongen efter att ha bytts in bara tio minuter före fullträffen. Danne blev inte glad och med kvarten kvar såg det ut som att vi skulle bli enda lag i serien som inte skulle ta en trepoängare av jumbon Kvarnsveden.

Men då äntligen kan bollen försättas i nät! Leal slår en vacker krossboll över till en frispringande Adou som den här gången är mer klinisk i sitt avslut än när han inte hade en målvakt som ställde sig i vägen. 2-1 och ställningen återställd. För faktum är att vi i den andra halvleken faktiskt spelar en mycket bra fotboll och visar att vi är klasser bättre än Kvarnsveden. Innan matchen och säsongen hade sett sitt slut hann Unge Skytteligasegrande också göra sitt andra för dagen med en tveksam straff som även var tveksamt dömd. 3-1 och slut. Det fjortonde målet innebar att Skytteligasegern delades med Enköpings "Lill-Raja" som även han gjorde två mål i titelmatchen mot Västerås. Grattis till mig!

Säsongen avslutades på ett värdigt sätt med seger och glad stämning. Det känns inte som att man har gjort sin sista match för säsongen, men när den insikten väl kommer att komma upp för mig så hoppas jag att jag kommer känna en stor stolthet för vad jag har varit med om under de här åren. Jag har älskat att trä på mig min rödblåa tröja med nummer 13 på ryggen, men nu har jag gjort det för sista gången. Tack för mig!

/13