Farväl Rotebro: del 1

På lördag gör jag mitt allra sista framträdande i den rödblåa Rotebrotröjan med nummer 13 på ryggen. Någonsin. Sen jag var sju år har jag spelat i klubben, från det jag var tolv med nummer 13 på ryggen och sen dess att jag fyllde 17 så har den tröjan suttit på en a-lagsspelare. Fram tills lördagens match mot Kvarnsveden tänkte jag därför ta med er på en liten nostalgitripp där vi ska minnas stunder och spelare från min tid i laget. Vi börjar med spelarna tycker jag.

2005 var min första säsong som heltidsspelande A-lagsspelare (jag hade säsongen innan gjort två matcher i division 5) och under de sex åren som nu förlupit har vi i Rotebro haft en omsättning av spelare som är klart värre än vad Manchester City har. Många spelare har äntrat det stinkande omklädningsrum som än idag har problem med avloppet och många har också, tyvärr, försvunnit. Att bara nämna några spelare, eller snarare människor, som gjort starka avtryck på mig är inte bara svårt, utan även orättvist då det ger en alldeles för snäv och smal bild av spelarna under min tid i klubbens representationslag. Jag tänker dock vara så orättvis och ta ut en startelva där såklart endast elva spelare får plats. Vissa får det på grund av sina prestationer på planen, andra för sina insatser i omklädningsrummet. Andra får det av andra anledningar. Alla ni som känner er bortvalda ber jag om ursäkt för, men här är min elva:

Målvakt: Jonathan "Fuck You Hard" Berg
Motivering: En av de spelare som stått mig närmast under hela min Rotankarriär och som alltid haft en självklar plats i omklädningsrummet, även som i år då han inte ens tränat. Var även en mycket talangfull målvakt med mycket fina fötter och med grymt närspel, innan han blev rädd för att slänga sig och tog på sig den minst lika viktiga rollen som "träningslägeransvarig". Kan bli en framtida Arne Hägervik, om han bara blir lite buttrare.

Vänsterback: Carl-August Gustén
Motivering: Personifierar det "gamla gardet" som till stora delar etniskt rensades ur när Christer Johansson tog över samma år som jag trädde in i a-laget, med sin uppoffrande spelstil, värdelösa bollkänsla och typiska "vi måste vara etta på bollen"-snack i halvtid. Är fortfarande den back som jag har haft svårast att ta mig förbi en-mot-en, men kompenserade detta med att envist försöka övertyga oss andra med att han faktiskt var tvåfotad. Det var på grund av Calle som vi till slut fick upp staketet runt planen, eftersom det var så jobbigt att hämta alla bollar som han spred. En fantastisk människa som fortfarande spelar i blårött, men numera i Rotebros division 7-lag.

Mittback: Mbye Camara
Motivering: Om Calle Gustén personifierade det gamla gardet så är Mbye med som ansikte utåt för det "nya" Rotan. Mbye är inte bara den bästa mittbacken i klubbens historia, med sällsynt skickliga fötter för att vara Rotebroback, utan är även en stor profil utanför planen där han bidrar med en omedveten humor. Kan vid ett första intryck tas som korkad, men när man väl lär känna honom så skulle jag nog hellre använda frasen "psykiskt instabil". Vägrar träna innan sex på kvällen, tar Ramadan med religiös övertygelse (?) oavsett värme och hatar att träna. Är ändå alltid grym. Skulle kunna bli allsvensk, men orkar nog inte.

Mittback: Calle Lennerman
Motivering: Carl General har varit med i truppen sedan laget låg i division 6 och trots att han kan försvinna i månader och nästan år på livsfarliga uppdrag inom militären, så kan man räkna hans dåliga insatser för föreningen på en hands tummar. Ett fysiskt fenomen som aldrig förlorar en nickduell eller en närkamp, men som däremot fött en ovana i att ta röda kort på senare år. Är given i denna elva, precis som han alltid har varit för a-lagets tränare - oavsett närvaro eller hur teknisk begåvning.

Högerback: Peter Eriksson
Motivering: Känd för att aldrig ha gjort en dålig insats i Rotebrotröjan, men lika känd för att alltid varit fullast när det vankats lagutgångar eller avslutningar. Kan alla ölsorter och deras serienummer på systemet utantill, men kommer med i den här elvan för att han är en glädjespridare utanför plan och för att han har den högsta lägstanivån i klubbens historia på den.

Vänstermittfält: Kalle Ramsell
Motivering: En av de absolut största talanger som Rotebro har fått fram och har en av de självklaraste platserna i detta lag. Är en poängspelare utan dess like och har varit tongivande sedan han kom upp i a-truppen som 17-åring. Gnäller sig fram i livet och gör det bra, och har med sitt stenhårda skott och sin passningsskicklighet oroat försvar i division 5 till division 2. En rödblå hjälte som fostrats i de egna leden - en numera sällsynt vara.

Innermittfält: Thomas "Pagge" Pagling
Motivering: Kaptenernas kapten. En fantastisk glädjespridare utanför planen med sitt glada humör och festliga sinne och var en murbräcka på plan med överraskande känsliga fötter. Långsammare än en bromsande snigel, men vägde upp detta med ett spelsinne som saknade motstycke och två innnersidor som kunde göra vad som helst med en boll. Är dock främst med i laget för sin ledarförmåga; talade Pagge, lyssnade Fantomen - och då behövde Pagge aldrig höja rösten. Kommer, om han satsar på det, bli en lysande tränare en dag.

Innermittfält: Arris Wartanian
Motivering: Den framlidne Arris måste såklart också nämnas och hyllas i detta lag, då han främst bidrog till en fantastisk stämning i omklädningsrummet. Jag hade äran att dela bänkkrok i omklädningsrummet med denna människa i två år och en bättre bänkgranne kan man inte ha. Världens snällaste människa som också hade en mycket fin högerfot. R.I.P.

Högermittfält: Armin Iranpak
Motivering: Det finns nog inte en människa man unnar framgång så gärna som man unnar Armin. En glädjespridare utan dess like, som fick för få chanser i Rotebro, men som numera öser in mål i Österåker i division 4. Var vän med alla i laget, såg till att alla skrattade och mådde bra och bjöd på underhållning fyra gånger i veckan med sina målvaktsuppträdanden, "Balotelli"-skott och "ge mig västen"-luringar. En fantastisk människa som jag önskar se i allsvenskan inom en snar framtid. Eller i Inter.

Forward: Biyan Bozan
Motivering: Är den forward som jag spelat mest tillsammans med under mina rödblåa a-lagsår och är den spelare som jag också har passat bäst tillsammans med. Löpte och högg på allt, levde för att göra mål och var grymt lurig i straffområdet. Jag visste var han löpte och han visste var jag passade. Svårare än så behöver inte ett samarbete vara.

Forward: Johan Hedman
Motivering: Jag tar såklart ut mig själv i det här laget, eftersom det är ett för bra lag för att jag själv skulle missa chansen att spela i det. Skulle kanske inte göra det så bra dock eftersom jag mest skulle njuta över att vara där. Och så skulle jag tröttna på att Peter var bakis, Jonte aldrig slänger sig, Gustén sprider bollar över sidlinjen och att Mbye fastar.

Många är saknade i laget - det är helt otroligt vad det finns profiler som gjort insatser på skinnaråsen och jag känner mig tvungen att nämna Pelle Ek - den roligaste människan på jorden -, Marcus Larsen - världens svenskaste brasse -, Lukas Strömberg - världens ofarligaste ytter - och Alexander WiklundH - världens fyrkantigaste sidledspassare. Många fler finns i mitt hjärta.

Att minnas alla spelare som burit den rödblåa matchtröjan är en nostalgitripp som nästan gör mig tårögd. Det får mig också att inse att sex år är en väldigt lång tid där väldigt mycket hinner hända. Jag tackar ödmjukast för att ha fått chansen att lära känna så många fantastiska människor och bugar över den ynnest det har varit att få dela besvikelse och glädje med er. Rotebro är en speciell klubb, med en speciell stämning, som skapar speciella människor. Jag är så tacksam över att ha varit en del av det.

/Unge Nostalgiske