ANSVARIGA UTGIVARE

Johan Hedman och Mattias Åsén följer Rotebro IS FF:s väg upp till division 1


söndag 13 februari 2011

Nu är vi igång igen i alla fall

En premiär är en premiär. Kall, ful och full av längtan till bättre, varmare tider. Det var ingen skillnad detta år.

Men träningsmatchpremiären mot nyblivna division 3-laget, Bele Barkarby, hade gärna fått vara trevligare sett ur ett rödblått perspektiv. Trots ett ganska starkt lag på pappret, förlorade vi med 1-0 på planen via en ganska blek insats. Förvånande? Nja, inte enligt undertecknad - man ska komma ihåg att vi har ett nytt lag, ny tränarkonstellation, med en ny spelidé och att gårdagsmatchen var vår första match på flera månader. Vi har god tid att träna in vårt spel, matcha in de nya spelarna och springa Bredden Runt flera gånger till. Här är glaset alltid halvfullt!

Vi ställde upp med följande 4-4-2-uppställning:
Emil i mål
Haga, Mbye, Seb (k), Mellström
D. Ström, Simon, Kalle, Iranpak
Skedman, Johan Larsson

Matchen i sin helhet var en ganska jämn tillställning där skillnaden mellan lagen låg i att Bele verkade mer matchvana och ha en bättre inställning till matchen. Överhuvudtaget verkade de svartklädda mer taggade än vad vi var, vilket visade sig i ett flertal vårdslösa dobbarna-före-tacklingar, likt Holland i förra sommarens VM-final. Vi var dock inte Spanien och kunde inte skryta med att spela ut våra motståndare, utan hade svårt att få igång det kortpassningsspel som vi vill spela. Istället var det via omställningar och längre bollar som vi skapade det lilla vi - skapade. Bele kompletterade sitt fysiska spel med ett ganska rörligt anfallsspel, men hade även dem problem att komma till några riktigt farliga chanser.

Om den första halveken var godkänd från vår sida, var den andra underkänd. Flera byten gjorde att spelet förrycktes lite och inte blev det bättre av att vår 100-årige målvakt, Emil, bröt höften (alternativt diskbråck) och var tvungen att lämna målvaktshandskarna till vår trogne andramålvakt - Armin. Iraniern välkomnades med att hamna ensam med motståndarnas forward som dribblade runt i straffområdet innan han säkert satte in matchens enda mål. Båda inhopparna Tim och Cesar hade sedan lägen att kvittera, men studsarna var inte med oss denna dag och förlust i årets första träningsmatch var ett faktum. Trist!

Trots förlust fanns det mycket kul att rapportera:
- Vi fick inte spela i våra tänkta matchställ, utan fick snällt sätta på oss motståndarnas brandgula trafikvästar med texten "Bele Barkarby" på. Kan ha varit matchavgörande.
- Den något feminima domaren fick Beles nummer 19 att tro att det var en kvinna som skulle döma matchen, vilket han lät lufta; "Är det en kvinnlig domare?! Ska vi ha en kvinnlig domare?! Är det EN KVINNA som dömer?!".
- Armin visade att han även i år kommer att ha Fuck You Berg bakom sig i målvaktsrankingen, med flera fina räddningar. Grande!
- Skedman valde att lämna planen med att demonstrativt skjuta bollen åt helvete, vilket symboliserade hans match ganska väl. Helvete.
- Stort cred till Sofia och Malin ur supportergruppen "Rotans 93-brudar" som trotsade väder och vind och såg matchen trots att Danne Andersson inte ens spelade. Redan kandidater till "Årets supporter".
- Lasse Muhrén hann med att skälla ut halva laget och hälsa de nya spelarna "välkomna" till laget på sitt alldeles speciella vis. Bantningen av truppen kan nog lösa sig på egen hand...

Nej, det blev ingen klang- och jubelföreställning på Järfällavallen, men matchen gav tränarparet Holm-Blomberg nyttig information om vad som behöver förbättras. Och nästa vecka är det match igen - då mot Konyaspor. Man är aldrig bättre än sin nästa match.

/Skedman

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar