Västerås IK - Rotebro ISFF 3-1 (1-1)
0-1 Roland Mendy (11)
1-1 Kalle Ljungberg (41)
2-1 Gabriel Medina (81)
3-1 Philip Fredriksson (86)
Publik: 160
Med en feberfödelsedagsfirande Sebastian Strömberg och med en avstängd Keivan kvar på hemmaplan såg startelvan mot Västerås ut på följande vis:
Danne
Adde Eriksson, Mbye, Lennerman, Haga
Kalle, Lukas, Leal, Vigge
Rolle, Hedman
Bänken: Lelle, Mellis (77), Lill-Haga, Bacon (82), Cesar (57), 14
1:a halvlek
Västerås bjöd på en mycket fin Apalbymatta och ett strålande sommarväder, vilket vi helt klart uppskattade från Rotanlägret. Vi uppskattade också att vi fick ta ledningen så pass enkelt redan efter elva minuter genom Rolle. Sen var det slut på gästfriheten från Västeråsarnas sida.
Västerås är ett skickligt fotbollslag med en tydlig idé om att spela sig loss via sin eminenta innermittstrio (en av seriens bästa) och vidare ut på individuellt duktiga yttrar som utmanar och spelar in bollen lågt, alternativt genom tidiga inlägg. Man har lyckats få spelarna att förstå hur man ska löpa och hur man ska skapa chanser. Kryddat med individuell briljans - särskilt hos nummer 5 Christian Cuevas på innermitten - är Västerås ett topplag som borde ligga högre upp i tabellen. Och som framförallt borde ha vunnit någon mer hemmamatch i år!
Vi stod dock upp bra i 35 minuter, där Danne lyckades freda vårt mål med hjälp av en Ramadantrött Mbye och den alltid stabile Lennerman i mittbacksparet. När den förre detta GIF Sundsvallspelaren Kalle Ljungberg lurade bort Haga och sköt via Lennerman kunde inte ens vår kära katt till målvakt rädda oss. 1-1 var ett faktum och stod sig halvleken ut.
2:a halvlek;
Vi sa i halvtidsvilan att vi behövde komma igång igen efter en svag avslutning av den första halvleken. Många kändes trötta efter en något för lat sommar och vi hängde inte med i pressen längre vilket gav VIK ett spelövertag. Alla höll med. Prat är en dock en sak - handling en annan.
När domaren visslade igång den andra halvleken var vi kvar i omklädningsrummet - och förblev där tills våra bleka kopior gjorde oss sällskap efter matchens slut. Efter fem minuter hade Danne redan behövt rädda oss från underläge ett par gånger, och det blev bara värre och värre ju längre halvleken led. Västerås spelade ut under de avslutande 45 och det borde inte dröjt ända till den 81:a minuten innan ledningsmålet kom via ett lågt inspel och avslut i öppen kasse. Men det gjorde det. Vi lyckades komma upp i ströattacker, men var antingen för stressade eller saknade kvalité i det vi gjorde för att en kvittering skulle vara nära. Istället avgjordes matchen när bollen återigen styrdes in i mål, denna gång på en frispark. Men en olycka kommer sällan ensam - innan matchen var slut skulle vi även få vår backgeneral (det är Lennerman jag syftar på då) utvisad efter ett av mååååånga dåliga beslut av domaren. 3-1. Förlust, förnedring, förjävligt.
Vad ska vi glädjas åt av det här då?
- Det stora glädjeämnet är (såklart) att kapten Hedman fortfarande efter tolv omgångar är obesegrad som slantsinglare. Klave har (på riktiigt) vunnit alla gånger. Igår var det ett specialmynt från domarens sida, där den rödblåa kaptenen var tvungen att fråga vad som var klave, det var "flaggan", och flaggan vann. Still unbeaten! När är Slantsinglings-VM?
- Även fast vi var sämst så fanns det en på Apalby som var sämre - domaren. Hade väldigt mycket fel och som kronan på verket väljer han det röda kortet när Lennerman kommer in lite sent, men inte farligt i slutet.
- Adde Eriksson gjorde en mycket lovande debut på vänsterbacken - välkommen in i spelet, som Magnus Härenstam hade sagt.
Jag kommer inte skriva vad vi inte ska glädjas åt, för det är bra mycket. Vi skiter i den här matchen istället och fokuserar på att vinna över serieledaren Enköping nu på lördag. Ett Enköping som vann mot Norrtälje med 7-1 igår. Efter solsken kommer regn Enköping!
/13
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar