Mannen på gatan

En väska med ett Rotanemblem.

Mer än så behövs inte för att två främmande människor ska starta ett samtal om det lokala laget och dess nuvarande status. Inte om man är i Rotebro i alla fall.

Idag, på väg hem till mina föräldrars hus i Rotebro blir jag stoppad av en man som jag känner igen (har man bott i Rotan i 23 år så känner man fan igen allihop), men som jag inte kan namnet på. Han ser min Rotebroemblemprydda väska och frågar om jag spelar i Rotan. I och med mitt jakande svar så är konversationen igång. Vi pratar om varför det går knackigt nu, hur roligt det var att vi låg före United så länge och att vi säkerligen kommer klara av att stanna kvar i tvåan. "Det är jag säker på!".

Mötet med "mannen på gatan" i Rotebro, som hänger med i tabellen, kollar matcher och lyckönskar inför kommande matcher är vanligare än vad ni kanske tror. Intresset för vårat lilla lag är, så länge man inte lämnar Rotebros gränser, hyfsat stort. Föräldrar till barndomskompisar som tidigare inte brytt sig om en, människor som man inte känner (men som tydligen känner en själv) och gamla kompisar som vet allt om tabelläget, stannar och pratar en stund om laget. Det är alltid lika trevligt och man blir alltid förvånad över vilka man faktiskt lyckas nå genom att spela fotboll.

Fotboll förenar. Även i Rotebro.

En anledning till att jag fortfarande går till "Brasse" och klipper mig är också just att man alltid får sig en tjugo minuters pratstund om laget i ens hjärta. Han har alltid sett ett par matcher under säsongen och säger alltid samma saker:

- Patrik Ström, eller "Strömgrabben" som han i frisörsalongen kallas, bör få en startplats i laget på grund av hans enorma snabbhet. Brasse kommer fortfarande ihåg en match för flera år sedan då Patrik spelade en sporadisk match i anfallet och gjorde det bra.

- Förr är inte alltid bättre. "Det var en jävla massa långbollar då!"

- Rotans gamla grek - Nikos Boukas - får bassning för att han alltid hade problem med sina fötter. "Det där satt i huvudet, grabben hade inte psyket!"

- "Ytterbackarna ska ha som tumregel att komma upp och slå inlägg minst sex gånger varje halvlek; det ger 24 inlägg per match, vilket måste resultera i något mål!"

Vad jag vill säga med det här? Jag vet inte riktigt, men jag tror att det vi gör faktiskt gör (om än en ganska liten) skillnad i folks liv. Vi är något som befolkningen i Rotebro kan vara stolta över och det ger framförallt mig en liten extra anledning till att gå upp till träningen ikväll och kämpa lite extra. Kanske överdriver jag vår betydelse. Kanske är vi inte många som känner som jag. Men jag vill tro att det vi gör faktiskt påverkar fler än bara oss i och runt laget. Det får mig att känna mig lite stolt i alla fall.

/13