Dags att titta nedåt efter ny förlust

Innan sommaren tittade vi bara uppåt. Efter fyra vinstfria matcher och efter andra raka förlusten mot Enköping i lördags, är det kanske dags att vända sig om och titta på vad vi har för någonting nedanför oss. Vad som gömmer sig där? Våra tre nästkommande motståndare.

Lördagens match mot serieledaren Enköping var på förhand en tuff batalj - vårt motstånd kom stärkta efter en förkrossande 7-1-seger mot "Cuplaget" Norrtälje. Vi däremot, famlade i mörker efter en mycket svag insats tidigt på veckan, med 1-3-torsk som resultat. På Skinnaråsen skulle det dock vända. Eller?

Rotebro - Enköping 1-2 (0-1)
0-1 Philip Wikman (45)
0-2 Ermesto Ferreira Félix Brunhoso (55)
1-2 Kalle Ramsell (90)
Publik: 185

Skinnaråsens gräsmatta låg som vanligt grön och jämn som en golfgreen och vädret andades fotboll lång väg. 20 grader och mulet - perfekt! Laget kändes också sugna. Om det var revanschlustan från Västeråsmötet som syntes under uppvärmningen eller om det bara är förbannat kul att spela på Skinnaråsen, låter jag vara osagt. Positivismen var påtaglig hursomhelst. I alla fall kände jag det så.

Lite förändringar i startelvan igen på grund av avstängningar och dylikt gjorde att vi formerade oss på följande sätt när domaren blåste igång kampen:
Danne
Andreas, Mbye, Guffen (82), Leal (73)
Kalle, Keivan, Seb, Lukas
Rolle, Skedman (61)
Bänken: Lelle, Mellis, Vigge, Sherrif (82), Simon, Cesar (61), Bacon (73)

Matchen:

Matchen inleds såklart efter slantsinglingsseger från kapten Hedman (det här börjar bli löjligt) och efter en inmarsch där bortalagets spelare fick mest applåder och jubel på grund av sitt rika bortafölje. Den helt och hållet förintade hemmaklacken Ruben kunde, av förklariga skäl, inte ge bortaklacken "Gröna stå" någon match. Matchen på plan var under första 45 hyfsat jämn där målchanserna knappast radades upp på löpande band. Det som höll ögonlocken uppe på publiken var snarare frågan hur länge som Sebbe skulle få vara kvar på planen. Han och domaren kom inte så väl överens och Sebbe kunde ställt upp i "Komma-sent-in-i-duell-SM" om det hade funnits. Ingen medalj, men väl ett gult kort fick den gamle inkassera efter den första halvleken.

Vi hade svårt att få till något bra spel framåt, precis som under matchen i Västerås tidigare i veckan. Det blir ofta korta, raka anfall med tidiga långbollar utan tålamod. Detta beror ofta på bristande rörlighet under i stort sett samtliga delar av planen. Resultatet blir att vi äger boll under v äldigt liten del av matcherna - vilket betyder att vi får jaga boll under långa perioder, något vi inte gillar. Taktiken var att ligga lågt i försvarsspelet för att undvika bollar bakom backlinjen. Detta föll väl ut och Enköping behövde inte oroa Danne i målet nämnvärt. Framåt däremot ledde den låga pressen till att vi blev för långa i laget när vi väl "ställde om" efter bollerövring och anfallen blev, som sagt, för korta. Skedman har ett par hyfsade skottlägen och Lukas får inte riktigt träff på bollen efter ett inlägg, men vi är vana att skapa klart mer hemma på Skinnaråsen. Istället kommer kallduschen med halvlekens sista nick - då en omarkerad grön spelare får nicka in en väl slagen frispark preciiis innan halvtid. Typiskt.

Vi väljer att stanna kvar vid den låga pressen till en början i den andra halvleken, något som förändras efter ca tio minuter. Då avlossas nämligen säsongens skott på Skinnaråsen av och är nära på att bryta av ribban bakom Danne innan den landar i mål. 0-2 och en känsla av uppgivenhet sprider sig i laget. Det var inte den starten vi hade hoppats på. Fem minuter senare tvingas Skedman byta efter en befarad stukning av insidan (!) av högerfoten. In med Cesar. Under den sista halvtimmen av matchen är spelet sig ganska likt den första timmen. Vi har svårt att få till passningsspelet och trots att vi omgrupperar trupperna till en mer offensiv lagd uppställning där Bacon kommer in som en target för alla långbollar, så har vi svårt att komma till chanser. Det är just Bacon som har vår bästa chans efter en nickskarv av Lukas där Bacon skjuter sin volley strax utanför. När Kalle ser sitt långskott leta sig in till en 1-2-reducering är det tyvärr för sent. Matchen slutar med förlust mot serieledaren och revanschen uteblev.

På det hela taget gör vi återigen en dålig insats. Vi möter visserligen ett självförtroendedopat Enköping som är väldigt stabila och som har individuell kompetens över hela laget. Men det känns samtidigt som att de gick på halvfart och de vinner ändå rättvist. Det är inte okej. Vi saknar power och beslutsamhet just nu - något som måste finnas under resterande del av hösten. Nu väntar tre ödesmättade matcher mot lagen som ligger på placeringarna under oss - nio pinnar där så kan vi nog sluta titta neråt, men då krävs det bättring! Redan i morgon väntar den första av dessa tre bataljer då det vankas Stockholsmderby borta mot Spårvägen. Mer om den matchen får ni läsa om imorn.

För övrigt...
...måste Siggi Jonson vara den skrikigaste tränaren i serien (föga överraskande). Den före detta järnkaminen är het som få och fick en tämligen snäll match att låta som ett tredje världskrig.
...var den stora förvåningen att Bacon klippt bort sin "Aragon"-frisyr och valt att sätta dit en - Lellefrisyr istället. Fantastiskt!
...funkar klave fortfarande.

/13