ANSVARIGA UTGIVARE

Johan Hedman och Mattias Åsén följer Rotebro IS FF:s väg upp till division 1


tisdag 13 september 2011

Historien upprepade sig när Rotebro mötte Strömsberg

Allt var som vanligt när Rotebro mötte Strömsberg i helgen; Guffen orsakade straff, våra motståndare missade straffen, vi vägrade vinna mot Strömsberg och klave vann igen. På Skinnaråsen intet nytt.

Rotebro - Strömsberg 0-0 (0-0)
Publik: 120

Det var egentligen två lag som inte hade jättemycket att spela för, som äntrade Skinnaråsens gräsmatta. En gräsmatta som allt mer kan liknas vid Sebastian Strömberg - visst är den fortfarande bra, till och med mycket bra, men lite vila hade ju inte skadat. Inför lördagens match låg båda lagen på samma poäng, långt från toppstriden, men också med ganska tryggt avstånd ner till någon kvalplats.

Vi som ändå skulle göra vårt bästa för att hitta motivation och ta tre poäng var följande:
Lelle
Adde, Guffen, Mbye, Addo
Kalle, Vigge, Keivan (85), Lukas (78)
Hedman, Bacon Larsson (66)
Bänken: Danne, Grabben, Mellis, Cesar (66), Leal (78), Lahdo (85)

Matchen gick sedan i igenkännandets tecken, där historien envist ville visa hur ofta den kan upprepas. Eller vad sägs om följande:

Historieupprepning nummer 1:

Inför mötet mot Strömsberg hade vi ännu inte vunnit mot Tierplaget (tre oavgjorda och två förluster). Efter lördagens match är facit ytterliggare en ovunnen match. Precis som vårmötet blev det en match utan speciellt många målchanser och med samma resultat - 0-0.

Skillnaden från i våras var att matchen på Skinnaråsen höll klart lägre kvalité. Tempot var lägre, passningsspelet av lägre kvalité och inställningen inte lika upphettad. Istället hade vi SM i långbollar där båda lagen efter matchen kunde hämta ut varsin guldmedalj. Att Strömsberg satsade på långbollar i detta möte kanske inte var så konstigt när man tittade på hur uppställningarna såg ut. På topp fanns nämligen det välvuxna anfallsparet Parling-Berglund, ett anfallspar som har stora styrkor i luften och som kan få ganska stora vuxna karlar att se ganska små ut. Rotebro kontrade med en backlinje som måste vara seriens mest kortvuxna; varken Adde, Guffen, Mbye eller Addo får åka Fritt Fall på Gröna Lund för sin ringa längd och såg denna match ut att agera maskotar till de vuxna anfallarna i Strömsberg.

Det om Strömsbergs matchplan.

Att Rotebro dock satsade på samma idé - att slå långa, höga bollar så ofta som möjligt - var kanske svårare att förstå. Visst, nu är varken Bacon Larsson eller Unge Långe inga små bebisar, men om någon någonsin hoppat upp i en duell mot Strömsbergs monster till mittback, Kabba Langley, så vet man att det inte är särskilt stor chans att man vinner någno nickduell. Eller ens kommer levande därifrån. Det blev alltså 90 minuters undvikande från detta monster i nickduellerandet, vilket gjorde att Kabba kunde nicka bort Rotans långa bollar tämligen ostört. Ingen bra plan.

Historieupprepning 2:

När långbollarna inte gav något resultat varken för vitt eller rödblått så fick lagen försöka hitta på andra försök att spräcka nollor. Som motståndare mot Rotebro har man numera en gratisstraff att hämta ut någon gång under den andra halvleken - det är bara att söka upp Gustav Lundén så är den kirrad. Mot Falun och Skiljebo var det med handen som straffen orsakades, men Guffen är inte så tråkig så att han bara kan orsaka straffar på ett sätt - denna gång tog han fram ett nytt äss ur rockärmen och kapade sin vita antagonist strax innanför straffområdet. Om de två tiddigare straffarna har varit klart tveksamma, kändes det dock denna gång som att den var berättigad. I alla fall från min position. Så 1-0 till Strömsberg då? Nja, det skulle till en till historieupprepning strax efter att domaren blåste straff...

Historieupprepning 3:

Att hämta ut den där obligatoriska straffen mot Rotebro kan ses som en liten fördel vid första anblick, men det är snart ingen idé längre - det är nämligen ingen som lyckas göra mål på den. Mot Falun och Skiljebo lyckades Lelle rädda straffarna, men nu har ryktet om den Norrländska Muren vandrat så långt att skytteligaledaren Björn Berglund inte ens vågade träffa målet. Vad är det för mening att skjuta på mål om målvakten ändå räddar den? Fortsatt 0-0 efter straffmissen och ingen i Rotanlägret var ens nervös när bollen lades upp på 11-meterspunkten.

Nu skulle man också kunna tro att straffmissen agerade lite som en väckarklocka för hemmalaget, som efter en stark första halvlek tappat i slagstyrka i inledningen på den andra halvleken. Där trodde man i så fall fel. Om den första etappen på matchen lovade gott, med en del målchanser och fart i anfallsspelet så grusade vi förhoppningarna om vinst i den andra genom att sänka tempot, slå ännu fler långbollar och ta flera felbeslut långt fram i banan. Unge Tunge blev inte heller bättre av att se ytterliggare lite historia skriva om sig själv...

Historieupprepning 4:

Unge Snedstegande har fel på fötterna. Det vet vi ju om. Det visar sig dock inte bara genom otaliga tejpningar och feltrampningar på välansade gräsmattor. Det visar sig även på hans skor. Ett par skor köps in under våren och håller sedan hjälpligt ihop sig själva till hösten börjar närma sig då det inte längre är lönt att hålla emot längre. Mot Strömsberg hade de nybeställda skorna inte hunnit komma fram (vilket endast är Unge Fåfänges fel som ville skriva in sina siffror på skorna, vilket gjorde att levernasen tog längre tid), vilket de nuvarande skorna sket i. I andra halvlek fick han springa omkring med vänstersulan flängandes bakom sig, en sula som lossnat till hälften. Irri-terande! Kan man kanske skylla den dåliga andra halvleken på det?

Ja en poäng och numera nio poäng ner till kvalstrecket och fem upp till lokalkonkurrenten United med fem matcher kvar att spela - det var inte mycket att glädjas åt. Om det inte vore för den sista historieupprepningen...

Historieupprepning 5:

ÄNTLIGEN mötte vi åter en domare som hade vett att ta med sig ett vanligt svenskt mynt till slantsinglingen. Och då visade man återigen att man är seriens bästa inom området. Klave har hittils sopat rent mot kronan och visade återigen prov på sin överlägsenhet. Vinst för klave och vinst för Unge Slantsinglande igen. Tack som fan för det!

Ber om ursäkt för den sena pressläggningen på detta inlägg, jag kan inte lova skärpning dock. Historien brukar tendera upprepa sig...

/13

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar