Var hjulet en så jävla bra uppfinning ändå?

En förlust är en förlust är en förlust. Nja, alla förluster är då inte lika. Söndagens nollpoängare mot nygamla serieledaren Sandviken var av det surare slaget.

Sandvikens IF - Rotebro ISFF 2-0 (1-0)
1-0 Andrew Stadler (30)
2-0 Filip Johannesson (90)
Publik: 769

Det var med gott mod som vi parkerade vår buss utanför Jernvallen i Sandviken, där vi har idel goda minnen och idel segrar när vi gästat där förut. En arena som är klart finast i serien, med sina välrymda omklädningsrum, moderna atmosfär och täta läktare. Alltid en ynnest att få komma dit. Jernvallen har också en ganska oslagbar historia att berätta i jämförelse med övriga division 2-arenor, då den nämligen har stått värd för två VM-matcher under 1958. I och med detta är arenan den nordligaste VM-arenan i världen. Och där var vi i söndags.

Och på denna forntida VM-arena ställde vi upp med detta lag:
Lelle
Keivan, Mbye, Guffen (68), Addou
Cesar, Kalle (85), Vigge, Lukas
Bacon, Unge Tunge
Bänken: Emil, Mellis (68), Leal (85), Grabben

Truppen blir bara tunnare och tunnare och startelvorna ser olika ut varje match, men vi lär oss nog nånting av det också.

Matchen:

Taggingen kändes riktigt fin från vår sida som såg fram emot att förstöra för Sandviken, som i och med seger skulle ta tillbaka den förlorade förstaplatsen från konkurrerande Enköping. Storpubliken och det behagliga fotbollsvädret gjorde inte saken sämre - till och med Mbye såg ut att trivas och Guffen kostade på sig ett sällsynt leende på uppvärmingen.

Vi mindes vårmötet mot Sandviken, då det inte alls skymtades någon serievinnaraspirant i motståndet på Skinnaråsen - idel långbollar var medicinen som inte alls fungerade då. Efter den matchen har det gått betydligt bättre för Gävleborgslaget och man hade funderingar om även spelidén om långbollarna hade slopats.

Det hade de inte.

Jag är av den uppfattningen att man får välja att spela sin fotboll hur fan man vill så länge det går bra och ger resultat. Barcelona spelar inte sin fotboll för att underhålla utan för att de tror att deras sätt är den bästa vägen till framgång. Likadant är det med Manchester United, Bayern Munchen eller Oddevold. Man spelar på det sätt man tror kommer ge bäst resultat. Och de vägarna är olika, bara att acceptera.

Men!

Sandvikens eviga långbollande på en rödhårig version av Peter Crouch och hopp om att göra mål på fasta situationer, samtidigt som man håller tätt med sitt handbollsförsvar känns lite...dåligt. Förstår mig rätt, Sandviken är bra på det de gör, Crouch på topp (som egentligen heter Emil Wigren) vinner allt på huvudet, särskilt i söndags då han var metern längre än den nästlängsta på plan, de fasta situationerna spelas med noggrannhet och kvalité och försvaret är samspelt och svårgenomträngligt. Men det som stör mig är att under de två matcher vi har spelat mot dem så borde detta inte räcka till att leda serien med tre matcher kvar. För förutom sina fasta situationer är de inte särskilt farliga framåt, de har svårt att hålla bollen inom laget under några längre perioder och var inte omöjliga att skapa chanser mot. Och då ligger vi i botten av tabellen. De känns inte värdiga vinnare av division 2. Men en tabell är som ett fyllo - den ljuger inte.

Första halvlek var jämn och Sandvikens spel har du kanske fått ett hum om vid det här laget. Rotebro, vi spelade ganska bra där vi fick in lite fler bollar på innermittfältet mot ett ganska lågt pressande motstånd, men där vi var lite långsamma i bolltempot vilket gjorde att vi inte kunde skapa några riktigt heta chanser till en början. Att det var en fast situation, närmare bestämt en hörna, som skulle ge hemmalaget ledningen var föga överraskande och just då var det också ganska rättvist då Lelle stått för ett par svettiga räddningar.

Efter ledningsmålet lyckas vi dock komma upp lite i planen och även skapa några fina chanser:
- Keivan skruvar en fint slagen frispark som dock tippas i stolpen.
- Lukas sprang sig fri efter instick av Unge Nyskoade, men valde högern i obaland istället för vänstern i motsatt läge. Hade nog inte spelat roll vad han hade valt, Klas.
- Bacon fick det finaste läget då han sprungit sig ren, men avslutet räddades till hörna av den debuterande målvakten i Sandvikenmålet.

1-0 fick stå sig i halvtid, men det var ett resultat som inte alls kändes omöjligt att vända på för vår del. Sandviken kändes lite rädda för att tappa sin serieledning och vi var på gång.

Den andra halvkleken skulle också komma att tillhöra det rödblåa Stockholmslaget. Sandviken uppträdde ju längre halvleken led, allt mer håglöst och skrämset, medan vi kände att den kraftiga vinden gav oss vind i våra segel. Trots detta var Lelle tvungen att ingripa och rädda spänningen i matchen ett par gånger till, först på en hård nick från nära hålll som Lelle gör en strålande räddning på och sen när Guffens lår tackade för sig och fällde sin bärare vilket skapade ett friläge som dock Sandahl stoppade. Guffen återigen skadad och bytte med jämnårige Mellis. På andra sidan planen blev chanserna farligare ju längre matchen led och de sista tjugo minuterna var det bara ett lag på banan. Och tre domare.

För när Cesar spelade fram Unge Målskjutande i ett bra läge i högerkanten av straffområdet så gjorde Hedman något han inte brukar göra. Han skjöt. Och han skjöt i mål också. Det såg i alla fall alla på arenan förutom tre stycken - och det var de som bestämmer, nämligen domarna. Bollen tog klart och tydligt i hjulet innanför stolpen, vilket man både såg och hörde tydligt. Men istället för kvittering visade domaren tecknet för inspark då Cesar dunkade returen över. Skandal! Tur att inte Enköpings tränare Siggi Jonson var där, för då hade nog matchen blivit tvungen att avbrytas.

Denna fadäs fick oss dock inte att sluta skapa chanser utan Unge Måljagande fick nu blodad tand på att göra mål och hade tre bra lägen efter sitt "mål":
- Först ett skott i stillastående position innanför straffområdet som dock gick någon meter utanför. Och som inte var särskilt hårt heller om man ska vara ärlig.
- Sen en nätt tåpaj som parerades efter en liten solorajd längs kortlinjen.
- Och slutligen ett skott över det tomma målet efter att ha rundat målvakten på Leals skottretur.

Stora makter var emot både Rotebro och Hedman denna dag.

Mitt i vår forcering mot kvittering kunde Sandviken kontra in 2-0 och avgöra matchen. Ett resultat som kändes orättvist, surt och frustrerande. Inte bara för det delaktigt bortdömda målet, utan för att vi över 90 minuter känns som det bättre laget mot den nya seriettan. Men på resultattavlan står det ändå 2-0 till Sandviken. Inget att göra något åt.

Vi ska dock vara stolta över vår prestation då vi också kom till Sandviken med en tunn trupp och med spelare som spelade på ovana positioner (Keivan, Kalle, Cesar) och trots detta gav serieledarna en rejäl fight. Med samma spel på lördag mot GUSK så säkrar vi kontraktet en gång för alla!

Övrigt från besöket i norr:

- Klave och Unge Slantsinglande vann igen. Denna gång med en femma.
- Unge Sköre hade en jobbig dah i Sandviken då han först fick smaka på en pungkross utdelad av K. Ramsell och sen blev duktigt manglad i en nickduell av två (!) Sandvikenspelare.
- Bacon snodde en Coca-Cola på restaurangen där vi åt efter matchen. Dålig stil!
- Unge Välkände fick bevis på att han är stor även i Sandviken då han, när han skulle gå in i omklädnigsrummet efter uppvärmingen fick frågan av några unga hemmasupportrar: "Vem är bäst i ert lag förutom du?" Kul när ungarna har koll på motståndet.
- Jag svarade för övrigt "Lukas". Ungarna förstod skämtet och skrattade högt. Som sagt, kul när ungarna har koll.
- Med Guffen skadad och Mbye avstängd (tredje gula) ser det tunt ut på mittbacksfronten inför matchen mot GUSK. Någon smo har numret till Pirre och Rickard Pettersson?

Trots den bittra torsken i söndags känns det bra inför nästa match då GUSK står för motståndet. Mer om den matchen längre fram i veckan - nu är det dags för träning. Hoppas inte på kondition.

/13