Det var sommar 2009 och Rotebro var på sedvanligt sommarläger för att få en optimal uppladdning inför den stundande hösten i division 3. Samtidigt som de italienska Serie A.klubbarna sprang skiten ur sig uppe i alpbergen, valde Rotebro att återigen förlägga sitt träningsläger i idylliska Norrtälje, med sevärdheter som köpcentrumet Flygfyren och nattklubben Moberg´s.
En liten tradition som påbörjades det året var att vi åkte till lägret utan tränare. Christer Johansson skulle visserligen dyka upp på matchdagen en liten snabbis, men annars fick vi nöja oss med vikarierande tränaren Lasse Murén. Tror dock att han har varit förbundskapten för Ryssland om jag inte missminner mig...
Lasse drog dock lite förutsättningar inför fredagens matchförberedande träning, där han ville se innermittfältarna som "jokrar som springer runt och fördelar bollar" och andra ess i sin rockärm som han äntligen kunde dela ut nu när katten Johansson var borta. Det var bara att dansa på bordet för Muréns del. Alla taktiska detaljer kunde dock skippas just denna gång - det enda som behövdes för att vinna lördagens träningsmatch mot ett lokalt division 4-lag var en och endast en spelare. Han hette Lukas och hade världen framför sina fötter.
Lukas Strömberg har under sin tid i Rotebro gjort sig känd som en "träningsmatchspelare". Varje år dominerar Lukas på träningar och under försäsongsmatcherna och man tänker "Nu - Nu jävlar Strömberg, blir det DITT år!" Man har sedan alltid blivit lite besviken när de läckra rajderna och de stenhårda skotten i krysset byts ut mot nerborrningar i marken och felträffar över när väl tävlingssäsongen är igång, men det är en annan femma. Trots alla dessa imponerande träningsmatcher så är det en match i Lukas karriär som sticker ut. Och hade en spelarscout varit på plats vid denna undanträngda fotbollsplan utanför Norrtälje (hur sjukt hade inte det varit?) hade han inte brytt sig om att det varit en träningsmatch mot ett division 4-lag - man ser väl kvalité när den hoppar upp och sätter sig i knät på en?!
Ja, som ni kanske har förstått vid det här laget så gjorde Lukas sin livs match. Eller sin livs halvlek är kanske mer rättvist att säga. Under de inledande 45 minuterna av matchen så stod vi andra i laget bara och tittade på och applåderade när Lukas helt på egen hand krossade sina motståndare. När domaren blåste för halvtid hade Lukas svarat för två drömmål, ett bortdömt nickmål och träffat virket två gånger. Det var som att se en dopad Usain Bolt springa Sollentuna SkolMästersskap - det kändes inte riktigt rättvist. På bänken satt en lika konfunderad, men glad tränare i Christer Johansson och sa "Det kommer bli något stort av den grabben!". Och då är inte Christer en man av stora ord. Eller profetior.
Man kan tycka att Lukas valde ett mindre bra tillfälle att ha sin kvart i rampljuset, då vi endast var ett fåtal som fick äran att bevittna den bästa halvleken en spelare gjort i Rotantröjan, men å andra sidan så kan ju Andy Warhole haft fel; alla kanske inte har en kvart i rampljuset. Men Lukas Strömberg, han hade det. Och den var faktiskt tre kvartar.
Rolig anekdot om samma match: Alexander Wiklund, som i alla år har tävlat med Lukas om att göra flest mål i en ganska tråkig och målfattig duell, gjorde faktiskt också mål i denna träningsmatch. Men vem kommer ihåg det idag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar