Tur och otru när vi fick en pinne mot Skiljebo

Ett pyttelitet ryck i tabellens nedre regioner och ytterliggare en poäng bort från det nattsvarta kvalstrecket tog Rotebro i lördags i och med 1-1-matchen mot Skiljebo. En poäng som vi var väldigt mycket mer nöjda med än våra motståndare. Trots att en viss föredetting målade i sin comeback.

Skiljebo - Rotebro ISFF 1-1 (1-1)
1-0 Sulaiman Allan Kosik (34)
1-1 Keivan Keshavarz (37)
Publik: 100

Under våren var tränarparet Holmbergs största problem vilka spelare som skulle hållas utanför matchtruppen, i en alldeles för stor spelartrupp. Efter utlåningar, skador och avstängingar är höstens problem knappast angenämare - mot Skiljebo kunde vi inte ens fylla en bänk och gamle Allsvenske Johan Blomberg var tvungen att snöra på sig sina gamla skor igen. Och det skulle inte vara så galet som det kanske låter.

Startelvan var därför för en gångs skull ganska enkel att ta ut och såg ut såhär:
Lelle
Adde, Mbye, Guffen, Addo
Bacon (77), Keivan, Vigge (66), 14 (60)
Cesar, Unge Tunge
Bänken: Danne, Mellis (66), Simon, Lukas (60), Grabben (77)

Gräset på Hamre IP hade inte klippts under säsongen och gömde bollen rätt bra, samtidigt som planen också kostade på sig att vara ganska ojämn. "Här kan de inte trilla boll i alla fall!" sa vi om Västeråsarna som under vårmötet spelade ut oss efter noter. Där blev vi motbevisade. Skiljebo trillade boll från start, men med en variation i passningsspelet som gjorde det svårt för oss att stoppa dem. Ömsom delar instick till rättvända mittfältare, ömsom uppspel på mötande forward och ömsom diagonala crossbollar till yttermittfältare löd receptet för dagen. Ett framgånsgrikt recept skulle det visa sig, då Skiljebo kom till flera vassa avslutslägen under den inledande halvtimmen, men utan den rätta skärpan. Det rödblåa spelet var inte lika smakfullt, utan dominerades av felpass och passivitet. När någon chans väl dök upp var det tack vare Bacons långa, överraskande inkast. När spelet väl jämnat ut sig lite kom såklart matchens första mål - efter att ha trampat runt Guffen på högerkanten kunde bollen skickas in i straffområdet av Skiljebos forward Axel Johansson, där målskytten Kosik kunde möta och placera in ledningsmålet med en vänster. Rättvist, men tungt.

Kvitteringen var inte lika rättvis, men välkommen för det. Keivans frispark höll väl kanske inte Mihajlovickvalité, men slank in genom Skiljebomålvaktens handskar och in i krysset ändå. 1-1 och en fribiljett in i matchen igen. Tackar tackar!

Den andra halvleken bjöd på bättre motstånd från vår sida, åtminstone efter ett tag. Spelet vägde helt klart över på Skiljebos sida, men inte lika kraftfullt som under de första 45 minuterna. Lukas kom in och bidrog med energi, Cesar och Unge TUNGE hade lite fler bollar att jobba på och försvaret fick bort bollarna i tid i och med den låga pressen som infördes efter halvtid. Och den sista kvarten blev händelserik. Det började med ett frisparksläge för Skiljebo som var farligt från början och som blev än farligare när den flyttades fram tio meter till på grund av en hands i muren. Inget mål dock, men en pärs att överleva. Och Skiljebospelarna fortsatte att flytta fram sina fasta situationer med hjälp av våra händer så pass att man lite senare fick sig en straff. Guffen fick, enligt domaren, bollen på handen när han skulle ut för att täcka skott och straffen var tilldömd. Tur då att vi har seriens bästa uppsättning straffmålvakter. Danne räddade en mot United och Lelle räddade förra veckan i Falun. Därför var det inte ens nervöst när Skiljebos skyttekung, tillika anfallspartner till Unge Provspelande under BP-sejouren (är det en sejour när det är en match och en träning?), stegade fram till straffpunkten. Och även denna gång visade Lelle prov på sin mentala styrka och sitt norrländska lugn och räddade en halvdålig straff. Tack Gode Gud och Tack Lelle!

Med mindre än kvarten kvar kom seriens äldsta, men Rotans bäst tränade spelare in, nämligen 41-åriga Johan Blomberg. Roger Milla var 42 år när han gjorde mål mot Ryssland i VM 94, men Grabbens inhopp mot Skiljebo får ses som ganska starkt det också. Grabben skulle heller inte behöva vara inne länge innan han visade varför han har spelat på hög nivå; hörna slagen av Keivan och vem står framför mål och nickar bollen förbi målvakten om inte Johan Blomberg? 2-1 alltså? Nej, enligt domaren så kunde den rensande backen förhindra bollen att passera mållinjen, men Unge Måljublande tycker nog att bollen var inne. Tragiskt, men sant. Inget mål för Grabben och Rotan.

Under de avslutande minuterna på matchen gick vi på knäna och bara längtade efter slutsignalen. En slutsignal som förkunnade att vi klarat oss från en till synes välförtjänt förlust och som även gav oss en poäng till i vårt försprång mot Norrtälje som innehar den inte så åtråvärda kvalplatsen, eftersom de förlorade samtidigt mot GUSK i Uppsala.

Återigen står vi inte för någon stark insats, men återigen lyckas vi kämpa till oss poäng. Härligt! Det ska sägas att i alla fall undertecknad är imponerad över Skiljebos spelkvalité, där man verkar jobba efter en tydlig anfallsidé och där man med ett påhittigt och varierat passningsspel kommer till målchanser. Detta kryddat med individuell kvalité i flera spelare såväl offensivt som defensivt så har man ett av seriens bästa lag. Starkt då utav oss att åka hem med en pinne i bagaget.

Övrigt från matchen:
- Lennermans skor var de obekvämaste skor jag satt mina sargade fötter i - jag förstår varför grabben inte kickar till tio. Jag blev tvungen att byta skor till mina vanliga skor. Det gjorde att jag spelade med de mest trasiga skor jag någonsin spelat i. Mycket bättre.
- Mellis var som ett litet, litet barn när han på uppvägen konstruerade en facerape på en kollega med sin iPad.
- Apropå Mellis och liten så var det för andra veckan i rad som den kaxige lille spolingen snodde min plats - denna gång framsätet på Bacons bil, vigt åt mig. Vad hände med den sköne, Ödmjuke Mellis?
- Tredje raka torsken i slantsinglingen för Unge Oturlige - nästa gång ska jag ha med ett vanligt enkronorsmynt - jag har ingen statistik på alla dessa konstiga utländska mynt. Klave vet man ju vinner när det är hederliga svenska.

Nästa vecka är vi tillbaka på Skinnaråsen efter två veckors turnerande, vilket ska bli härligt. Då är det Strömsberg som står för motståndet, ett motstånd som på fem försök i historien ännu inte besegrats. Det ska vi råda bot på på lördag!

/13

P.S. Till sist måste vi ju nämna Armin Iranpak, den utlånande sonen som under lördagen gjorde fem (f-e-m!!!) av Österåkers sex mål i 6-5-vinsten. Det finns nog ingen spelare man unnar framgång så mycket som för världens gladaste iranier. 10 mål på 6 matcher är han uppe i - fortsätt så så vi får se dig i iranska landslaget snart!