Inför Rotebro-Strömsberg

Äntligen tillbaka på Skinnaråsen ska vi äntligen besegra skogshuggarna från Strömsberg - efter fem misslyckade försök är det dags för en seger.

Det är märkligt det där. Hur man har lätt för vissa lag, medan man mot andra inte förmår vinna oavsett vad man tar sig till. Fenomenet är visserligen ingen stig som den här bloggen trampar upp, den är väl vedertagen inom fotbollsvärlden, men likväl intressant. Traditionens makt är stor, men den går att övervinna. "Förbannelsen" mot Norrtälje bröts för tre veckor sedan och nu är det återigen dags att dra på sig Ghostbustersuniformerna igen. Strömsberg har under tre säsonger gäckat oss och på de hittills fem mötena har vi endast lyckats kamma hem tre oavgjorda poäng.

Säsongens möte i våras bjöd på andra förutsättningar än vad morgondagen bjuder på. Då var det två lagg i tabellens övre skikt, där Strömsberg stoltserade med att vara enda obesegrade laget i serien och där vi såg ut att bli ett lag att räkna med i toppstriden. Nu har vi ett skadeskjutet, rödblått fartyg som kämpar för att hålla sig över ytan ovanför den mörka nedflyttningsgrunden, och ett Strömsberg på samma poäng som morgondagens motståndare och där man har nästan lika många förluster som vinster i årets Division 2.

Varför ska man då komma och besöka Skinnaråsen imorn?

Jo, det kommer nämligen vara ett spelsuget Rotebro som äntrar planen, då vi inte har spelat på planen sedan Enköping var och gästade oss i början på augusti (hemmamötet mot Norrtälje spelades på konstgräset) och då vi som sagt har en hel del att revanschera oss för mot Strömsberg. Kalle Ramsell är tillbaka efter en kombination av avstängning och skada, Lukas är så frisk en Strömbergare kan bli när man lever i en 85-årings kropp och Unge Målfarlige vill visa att han kan göra mål även mot Strömsberg (inga mål på hittils fyra möten). Det är väl tillräckliga skäl för att punga ut 60 kronor för att se några snedsparkar, lite gnäll, en bra inmarschlåt och en brutal kapning av Keivan?

I veckan har vi dels vunnit en alldeles för spännande B-lagsmatch där Grabben avgjorde efter åtta egna returer och slagit rekord i få spelare på träning. Den numera före detta Rotebrospelaren Mathias Hagman kom även och tog farväl till laget igår. Han har spelat sin sista match för Rotebro. Trist att något så stort som Hagas Rotebrokarriär fick sluta så litet. Han var, och är, en legend inom föreningen. I alla fall för oss som fick äran att bli nedsparkade av honom.

Annars har det fortsatt som vanligt; Unge Tunge är sämst på samtliga fysövningar, Grabben är bäst på samtliga fysövningar, Cesar vägrar träna på tisdagar, Sebbe vägrar även måndagar och tisdagar och Unge Vinnandes lag vinner samtliga tävlingar. Igår blev trezonsspelet lika enkel match som när vi vann mot United i våras.

Två sköna kommentarer under veckan:

- "Vad gör ni ens?" /9-åring som satte sig och kritiserade våra styrkeövningar.

- "Jag vet inte" /Mbye på frågan: Var var du i tisdags under träningen?

Klockan börjar bli för mycket. Vi har en match att vinna imorn. Godnatt!

/Unge