Vilka ligger först i serien då...?

Det började ju så bra. I årets viktigaste match, inför årets största publik, gav årets största nyförvärv Rotan ledningen redan efter ett par minuter. Sen gick det som det brukar gå mot United numera - åt helvete. Vi kan dock trösta oss med att tabeller aldrig ljuger - Rotan är fortfarande bäst i kommunen!

Det är väl nästan oundvikligt antar jag. Förr eller senare springer alla småbröder ikapp, och så småningom, förbi sin äldre antagonist. Så även inom fotbollen och inom Sollentuna kommun. Storebror Rotebro som älskat att slå lillebrorsan så länge, utan att ens behöva förta sig har nu behövt erkänna att lillebror Sollentuna Uniteds idoga träning och envishet gett resultat. Det gör självklart ont att behöva erkänna, men det kanske är dags för dig att ta över nu lillebror.

Anledningen till att det inte gjorde lika ont igår att få analhålet uppfläkt för andra gången denna säsong är två; dels så vet alla att en redan uttänjd rumpa är lättare att beträda än en oskuld, vilket gjorde att vårens överraskningsex blev klart mer obehagligt än gårdagens. Dels så stod vi i alla fall upp på ett bra sätt igår, där vi höll liv i matchen i 93 minuter och gav publiken en match värdig sammanhanget. Sollentuna United stod för en bra match och med sin ursprungliga, redan starka trupp, kryddat med ett par finfina nyförvärv inför hösten, gjorde att vi inte hade så mycket att sätta emot, framförallt inte när vi inte kommer upp till vår högstanivå. Nu till matchen i sin helhet.

1:a halvlek

Knappt två timmar före matchstart fick vi spelare reda på hur startelvan skulle bli fomerad denna tisdagskväll. Man har ju diskuterat den väntade elvan fram och tillbaka i olika scenarion, men jag tror ingen hade väntat sig denna formering:

Danne

WiklundH, Mbye, Sheriff, Lukas

#14, Karlsson, Johan Sebastian Strömberg, Kalle Gnäll

Biyo, Unge Tunge

WiklundH som debuterande ytterback alltså, med uppgift att få stopp på en av seriens främsta dribblers, Hailab, och med två föredetta Unitedspelare på innermitten för att kväva motståndets kreatörer på mittplan, Hezha och Åberg. Med detta upplägg fanns det även, enligt Christer och Christer, möjlighet att gå ner på 3-5-2 eller, om så skulle behövas, 5-3-2, utan att utföra några byten.

En mäktig inramning mötte oss spelare när vi tågade ut på planen inför första halvlek, med duggregnet strilande över oss (som tur var det enda under kvällen). United, som måste ha seriens sämsta supporterkultur, hade lyckats fylla en hel läktare med ungdomslag som utgjorde en gäll, men högljudd ljudkuliss. Rotebro kontrade med att fylla den andra läktaren och hördes minst lika bra som hemmafansen. Tillsammans skapade de en mäktig stämning under hela matchen, vilket man som division 2-spelare inte är alltför bortskämd med. Denna stämning verkade påverka hemmaspelarna mest och tagna av stundens allvar glömde man bort den förlorade sonen, Fredrik Källberg, som kunde skjuta in ledningsmålet i matchens öppning. Med vänstern som vanligt. Svårt. Hans utlovade målgest, att springa fram till Unitedbänken med ett hyssjande finger, blev det dock ingenting av eftersom han fick ett antal glada medspelare över sig innan han hann säga "det var ledigt där!".

Det tidiga ledningsmålet fungerade dock som en väckarklocka för United, som sedan tar över spelet helt. Vi har svårt att få tag i deras spelare som centrerade från olika håll, Jens och Hezha mötte bol djupt ner i plan, vilket öppnade upp ytor för en mötande Omar och löpande yttrar som fick hamna rättvända mot vårt försvar gång på gång. En kvittering hängde i luften och när Hezha lämnades helt naken på mittplan med yta framför sig så trillade bollen till slut in i mål. En fin boll i djupled och en snygg avslutning av Sollentunas högerytter Christian Antonio och kvitteringen var ett faktum. Efter detta tar, konstigt nog, Rotebro över matchen igen. Det offensivt balanserade United, glömmer flera gånger bort att man måste försvara mot ett kontrande Rotebro, som får stora ytor på ofensiv planhalva att operera på. Vi lyckas dock inte förvalta denna gästfrihet till några jättechanser, samtidigt som United inte utnyttjar någon av sina hörnor eller farligheter som de skapar på individuell skicklighet och 1-1 står det i halvtid.

Bäst i första halvlek:

- Publiken, och främst den rödblåa delen. Ni vann läktarkampen enligt en väldigt partisk skribent. Härlit!

- Att några av Rotans spelare fick högst jubel under spelargenomgången.

- Lukas. Riktigt bra matchen igenom.

- Konversationen när "naprapat" Berg kallas in av domaren (efter många om och men ska tilläggas) när Karlsson ligger och kvider i gräset. Berg som till vardags jobbar på dagis och inte är utbildad till något som har med skador att göra, springer fram till Karlsson:

Berg: Jaha, Karlsson, hur är det?

Karlsson: Det känns fan som att halva foten är av!

B: Oj, vad gör man då?

K: Inte fan vet jag!

B: Kan vi inte låta deras läkare ta hand om honom? Kurre heter han va?

K: Ja, ropa på honom.

Unge Tunge blandar sig in i frågan: Nej, men det kan vi väl inte göra?

B: Jo, ropa på honom!

UT: Äh, vi hjälper prinskorven (det kanske jag inte sa, men det hade varit roligt så här i efterhand om jag hade sagt det) av plan, så får Kurre ta hand om honom där.

B: Okej, så gör vi, kan du gå själv Karlsson?

K: Nej, vafan, hjälp mig!

Karlsson hjälptes sedan av planen och kom ett par minuter senare in igen och fullföljde matchen.

Sämst i 1:a halvlek:

- Tifogruppen: VAR FAN VAR BANDEROLLERNA?!

- Uniteds enda banderoll: KASTPLAN. Vad var det för kul med det?

- Domarens mycket märkliga nivå, Sheriff borde blivit utvisad, Karlsson kanske borde fått en lite frispark när hans halva fot klövs i två delar. Det blev inte bättre i andra heller.

- Fuck You Bergs mummel under matchgenomgången som fick hela laget att skälla på honom. Roligt, men dåligt.

- Att man får spela med halvjättar. Axel (eller var det Alex. Eller Erik. Christer hade koll på namnet i alla fall.) måste vara släkt med Hagrid i Harry Potter.

- Att Unge Dumme försökte lobba över denna halvjätte. Man tar så konstiga beslut ibland. Bollen tog på Axels knä.

2:a halvlek

Tyvärr kunde vi inte upprätthålla det fina spel som vi avslutade första halvlek med, utan det var United som tog kommandot direkt när domaren startade andra halvlek. Hailab och Omar fortsatte vara hala som ålar och med överlappande ytterbackar i både Anton Wilklundh och Filip Terland så kunde United vinna kantspelet och komma till farligheter. Vedad sköt en nick i stolpen innan ledningsmålet, rättvist dunkades in bakom Curt-Axel av Omar efter lite stök i straffområdet. Tungt för oss, eftersom vi hade svårt att få tag i bollen och skapa några egna chanser. Unge Tunge hade ett vänsterskott som Säll räddade som bästa målchans innan olyckan var framme igen. Anton lyckas krångla sig förbi på vänsterkanten, in i straffområdet, där Sheriff tvekar i förstaläget och sedan kapar den lille Timmy-kopian (den rullstolsbundna i South Park). Straffen är solklar och Vedad gör inga misstag, även om Danne är på bollen, som dock är för hård för att hindras gå i mål. Med tjugo minuter kvar känns matchen avgjord, även om vi försöker elda på varandra. Rotebros första byte, var något oväntat. Istället för att gå ner på trebackslinje som vi pratat om innan matchen, byts istället Biyan ut mot -DF. Lite märkligt måste jag säga, men om tränarparet tror på det beslutet så måste de självklart ta det. Med tio minuter kvar får vi också lite luft under vingarna, när #14 gör sitt andra mål för matchen med en säker avlsutning i Sälls högra hörn. Med högern denna gång. Rätt svårt. Vi gör sedan allt vi kan för att åstadkomma en kvittering, Leal byts in på mitten istället för en krampande kapten och vi flyttar upp alt vi har på fasta situationer. Vi är också riktigt nära en gång, då det blir kalabalik i Uniteds straffområde och Niklas Karlsson, av alla spelare, får chansen med huvudet. Den lösa bollen studsar dock förbi både backar och Säll och hela faderullan, till mållinjen där United dock står med tre målvakter till som kan ta bort bollen. Närmare än så kommer vi inte och matchen slutar 3-2 till Sollentuna. Kuken också!

Anton i United? Timmy i South Park?

Bäst i 2:a halvlek:

- Att WiklundH springande överlämnar kaptensbindeln till sin rättmätiga ägare, Unge Vicekaptenige, när Sebastian Kexberg inte orkar fullfölja matchen. Stort!

- Att Pål Lindholm blir uppvisad på läktaren. Efter att hans lag gjort mål! Pål menade på att Sheriff borde blivit utvsad i samband med straffen, vilket han givetvishar fel i. Han borde blivit utvisad redan i första halvlek. Att domaren sedan vågar visa upp den arga finnen, ska han ha cred för, även om jag anser att man borde få skrika lite. Löjligt men modigt av domaren.

Sämst i 2:a halvlek:

- Jens Åbergs brutala kapning på Unge Kapade. Ursäkten var dock fin Jens, och bara så du vet så gjorde det inte ont ändå!

- Matchklockan, som stod på minut 47 när halvleken började och som fick Unitedspelarna att skrika sig hesa på domaren som till slut blåste av matchen en minut för tidigt.

- Att WilkundH inte fick chansen att göra mål, vilket skulle ge honom 1000:- från pappa Jerry. Alex utlovade därför em femtedel till den som assisterade honom, men som högerback fick han inte jättemånga bra lägen. Trist.

En väldigt vis man sa en gång "Synd - det är när man vill att något ska hända, så händer inte det. Det är synd." Gårdagens match var inte bara ett läge för oss i Rotebro att ta revansch på United för vårens förnedring, utan även en chans att haka på i toppen av tabellen och hålla drömmen om division 1 vid liv. Nu ligger vi sex poäng efter, med sex matcher kvar. Nu gäller det att hitta motivationen igen och starta en ny förlustfri svit (vi hade inför gårdagens match inte förlorat sen förra derbyt) och se till att vi kommer före United när serien når sitt slut. Än så länge är vi fortfarande bäst i Sollentuna. Även om vi har lite träningsverk i rumpan idag.

Rotanbloggen

P.S. DN hade inte någon jättebra koll på händelserna i årets match. Enligt Sveriges största morgontidning slutade matchen 3-1 till United där Rotans enda mål gjordes av - Calle Lennerman. Kan man tänka sig!