Första poängtappet i tvåan. Någonsin.

Eftersom Rotan numera kan följas via ett antal olika medier så har säkert de flesta följarna till bloggen redan luskat ut resultatet i gårdagens batalj i Hudiksvall. Ni har säkert också förståelse till varför inget inlägg kom upp under gårdagens hemresa eftersom det inlägget inte skulle klara av censurreglerna för bloggens upphovsmän och antaglligen skulle resultera i att Rotanbloggen stängs ner. Skribent Hedman har nu hunnit lugna ner sig och här kommer ett referat från matchen. Försök att inte uppröras av matchens utveckling. Det kan man varnas för...

Det var ett vårvarmt Hudiksvall som välkomnade spelartruppen från huvudstaden när spelarbussen kom inåkandes vid Glysisvallen ca 90 minuter innan matchstart. Varken isbjörnar, renar eller samer fanns på plats vilket fick oss att undra om vi verkligen kommit rätt. Det räckte dock med att vrida på huvudet några varv så förstod man att bussen hade kommit helt rätt: Norrlandsfrillor, lite annorlunda dialekt och en man som skulle kunna vara Brolins lillebror fanns inom en Calle Gustén-snedspark.

Efter en liten promenad, årets vidrigaste stank i omklädningsrummet (inte Freddan!), årets missade chans i junismatchen innan oss och inspektion av konstgräset (lite halt och för korta strån gnällde Kalle), så var det dags för avspark i Rotans första bortamatch i Division 2. Någonsin.

Vi pratade innan matchstart om att ge Hudiksvall en jävla fight och att inte vika ner oss mot dessa storvuxna skogshuggare. Det var också de röd-blå som tog tag i taktpinnen från start och det gick fort när vi kom på anfall efter anfall den första kvarten, dock utan att skapa någon riktigt het målchans. Närmast var WilkundH som hade letat sig hela vägen in i straffområdet där inspelet från Biyan dock förpassades till nätet bakom målet. Istället för det väntade ledningsmålet för Rotan kom chockmålet på andra sidan plan. Ett inkast som letar sig in i straffområdet kommer ut på vår vänstersida där DF inte hinner med deras spelare som gör en sulfint och slår in ett inlägg som efter kalabalik hittar in i nätmaskorna bakom Daniel i målet. Rotans första mål i division 2 är insläppt. Någonsin. Vi känner dock att vi är det bättre laget och låter oss inte nedslås av denna fadäs. Så småningom kunde också kvitteringen komma, Kalle Gnäll hittade Unge Tunge med en fantastisk långboll som Långe Trånge lobbade in bakom en målvakt i felposition. Rotans första bortamål i divsion två var gjort. Någonsin. I glädjeyran glömdes veven bort. Stort misstag. Rotan fortsatte att ånga på med snabba anfall, ofta via kanterna där #14 och Gnäll kunde kombinera tillsammans med anfallarna och på så sätt skapa chanser. Vändningen fullbordades när högerback Nisser hittade in till Gnäll som nickade från målområdet, men där nicken var så lös så att målvakten i Hudiksvall inte hade något annat val än att ge lille Kalle ett försök till, den här gången med högerfoten som tryckte in 2-1. Rotans första ledningsmål på bortaplan i division 2 var ett faktum. Någonsin. Ingen vev (vad händer?!). Resultatet står sig i halvleken ut.

För att summera första halvlek så känns vi klart starkare än Hudiksvall som inte överraskar oss annat än på fasta situationer där de är farliga flera gånger om. Vi har ett bra och snabbt anfallsspel, men tappar boll längre ner på banan lite för lätt några gånger. Det känns dock bra inför den andrá halvleken.

Bäst i första halvlek:
- Nissers pappa som flög runt i helikopter över planen i vägran att betala 60 kronor inträde. Man blir inte rik genom att slösa pengar.
- Fuck You Bergs fotografträning vilket gjorde att det faktiskt gick att ta ett lagfoto innan match.
-#14. Alltid.
- Vädret. Sol, nästan vindstilla, ett antal plusgrader och inte ett askmoln i sikte.
- Cribbas frustration över WiklundHs missade målchans "Det är ju precis det där vi tränat på, pendla igenom!". WiklundH själv var nöjd med sitt avslut "Den kom ju mot mål!"

Sämst i första halvlek:
- Två mål och ingen vev! Går inte att förklara bort, det är bara att skämmas!
- Ingen straff trots årets kapning i straffområdet på #13 som föll som den Tunge anfallare han är.
- Tomas Brolin syntes inte till på läktaren.
- "Alla vi" med Friends in need spelades inte innan match. Borde ju vara inmarschlåt för Hudiksvall.
- Pungkrossen (se bild) på Unge Tunge Johan Hedman som numera kan lägga till Sterile i sitt långa namn. Rätt skönt!

Den andra halvleken börjar som den första slutade; med spelövertag för Rotan som också skapade farligheter gång på gång. Trean var bara en tidsfråga och lät inte heller vänta på sig. En kvart in i halvleken spelas ett vackert anfall upp på vänsterkanten med spel på en touch via DF, WiklkundH, Gnäll och Unge Tunge till slut hittar fram till #14 som fullkomling DUNKAR upp bollen ribba in från tre meter. Med vänstern. Rätt svårt. Det viktigaste kom dock efter målet, nämligen liten vev från #14 vilket bara ökar hans legendstatus. Chocken kom dock bara minuten senare när speakern ropar upp målskytten. "Rotebro ökar på sin ledning till 3-1 i den 60 minuten genom #11 Niklas Karlsson". Att Karlsson skulle göra mål med ett hårt vänsterskott via ribban, om än från tre meter är ungefär som om Lukas skulle bli fullast på en lagutgång: Det låter inte så konstigt men om man känner honom så vet man att det inte händer. 3-1 med halvtimmen kvar och det känns oerhört säkert, det är nästan så att man bara väntar på ytterligare mål från vår sida. Istället börjar den sämsta halvtimmen vi spelat i division två. Någonsin. Efter att tappat boll högt upp, inte hängt med i omställningen och inte stoppat deras anfallare som pricksköt in reduceringen till 3-2 några minuter efter #14 kanon, slutade vi helt spela fotboll. Allt blev svårt, vi vann inga bollar, oavsett var på plan vi befann oss, blev passiva och glömde helt bort att vi var det bättre laget på planen. Hudiksvall hann med att missa flertalet heta chanser innan kvitteringen fullt logiskt kom med tio minuter kvar att spela. Vi lyckas inte få bort bollen från straffområdet och helt plötsligt har linjedomaren vinkat för mål trots att bollen antagligen inte var över mållinjen. Sånt jämnar tydligen ut sig över en säsong. De sista tio bjöd inte på några hetare chanser och matchen slutar 3-3. Grymt surt.

Vi har matchen under kontroll med halvtimmen kvar men klarar inte av att spela av matchen, vilket vi straffas å de grövsta för. Det kändes ungefär som det måste gjort för invånarana i Hiroshima 1945: Kriget var över, skönt, vi kommer att klara oss. Och så helt plötsligt kommer en stor jävla atombomb och bara utplånar allt (Kan vara den sämsta liknelsen och den grövsta förminskningen av ett massmord som någonsin författats, men jag är ganska nöjd ändå).

Bäst i andra halvlek:
- #14 kanon. Skräll.
- Veven!
- Unge Tunge fick avsluta som kapten.
- Lennermans första minuter i division 2. Någonsin. Förlorade inte en nickduell.
- Att den tog slut.

Sämst i andra halvlek:
- Spelet den sista halvtimmen och de två insläppta målen.
- Skadorna på Sebban och DF. Skräll.
- Att kapten Hedman inte fick skälla på domaren utan istället fick sitt första gula kort i division två. Någonsin.
- Linjedomarens syn.
- Att den varade i mer än femton minuter.

Bussresan hem blev inte så munter som vi hoppats på men bjöd åtminstone på tre timmars skitmusik, ölhinkande, armbrytning (oavgjort mellan Sebban och Lennerman, med pluspoäng för den senare) och Banana Skids. Nu är det bara att ladda om inför matchen mot Gamla Uppsala, som lite otippat förlorade mot Köping med 3-0 på hemmaplan, den 1 maj. Då förhopppnigsvis för första gången på naturgräset på Skinnaråsen i division 2. Någonsin.

#13

P.S. Bilder från matchen kommer förhoppningsvis senare efter överläggning med Fuck You Berg.