Mes que un jugador

"Mes que un club" - Mer än en klubb, är storlaget FC Barcelonas paroll. Med hjälp av dessa ord ska storspelare lockas till en unik klubb i tron om att man kommer till något större än själva livet. I den lite mindre klubben Rotebro (ca 300 medlemmar i jämförelse med Barcelonas drygt 160 000) skulle parollen kunna vara "Mes que un jugador" - Mer än en spelare. I Rotebro handlar det nämligen inte bara om att spela och träna fotboll, nej här får man göra så mycket mer än så. Skotta snö, riva hus, stå i cafeterian, sälja kort, servera kaffe till pensionärer och vara vakter på festivaler hör också till vardagssysslorna för oss spelare för att hålla ödmjukheten på plats. Skotta snö har vi redan gjort en grundlig analys på här på bloggen så den avhandlar vi inte i detta inlägg, men här kommer en liten rapport från resterande aktiviteter:

Riva hus:

Något som Lennerman gör som hobby, alltid först på plats och den som leder övriga desorienterade lagkamrater i arbetet. Flera i laget är vana att använda en kofot (Armin tar med sig två hemifrån), men det är skillnad på att bryta ner och på att bryta sig in, vilket gör att dessa kunskaper ändå inte ger önskat resultat. De flesta av oss står bara och tittar på medan några få bär tvättmaskiner och lampor in och ut, bankar ner bjälkar och skriker könsord. Ibland tar vi upp en sten från marken och slänger ner i containern, så ser det ut som att vi har gjort något. Mr. Rotebro, Jagge Lindvall är självklart alldeles för fin för att smutsa ner sig i sammanhang som dessa och sitter istället inne i omklädningsrummet och gör nya pannband utav silke från enhörningar. Att inte någon skadat sig under dessa eskapader (veckans ord, Mbye) är inte så konstigt. Ingen verkar nämligen vilja visa sin styrka, genom att bära för mycket eller göra andra farliga saker som att stå på samma bräda på taket som man ska slå ner. Istället tar de flesta en stol och bär (det klarar de flesta), i förhoppning att tränarparet ska ropa " Nej, nu räcker det! Bra jobbat pojkar, Nisser du sköter uppvärmningen". Att riva hus är dock en av de roligaste extrajobben vi har, det finns klart värre...

Stå i cafeterian:

Den extrauppgift som får i särklass mest skit och där lagledare Arne är den som får all skit kastad mot sig. Att stå i cafeterian i ett par timmar är för vissa ungefär som att rensa fisk i ett halvår. Utan lön. I motvind. Egentligen handlar det om att stå sysslolös i 45 minuter i första halvlek som det spelas match på planen (då kan det slinka ner en "provkorv" i magen), för att sen sälja en kaffe och en korv till de tre föräldrar som har dåligt samvete för att de inte tillbringar mer tid med sina barn och kommer och kollar på sin son eller dotters match. Sen är det vila i 45 igen. Ganska skönt. Skiten brukar börja med att Arne kommer ut på träningen när vi står samlade och säger "Jag har satt upp ett schema på tavlan i omklädningrummet för cafeterian till helgen, om man vill byta tid med någon annan så är det bara att göra det. Ha så kul!" Oro för vilken tid man fått tilldelad råder sedan under resten av träningen och samtliga spelare springer in i omklädningsrummet för att möta sin dom när träningen är slut. Arne är en slug jävel och ser till att han har avlägsnat sig själv hem till Köping vid detta tillfälle vilket gör att skiten som ska kastas på honom får vänta till nästa tillfälle man stöter på honom. För skit finns det att kasta. Abbe är den som blir surast och menar att Arne är en förklädd djävul som placerar honom på en pisstid. Inte så konstigt eftersom Abbe ofta måste öppna cafeterian klockan 06.30 på en lördag. Detta innebär att han måste åka från Rönninge senast 03.45 där resan börjar med häst och vagn som leder honom till de fyra tågbytena, väntan i Rotebro på bussen, tjafs med chauffören att han inte har en giltig biljett och avslutar sedan med att han går från stationen till skinnaråsen. Abbe har än så länge inte valt att stå i cafeterian. Armin blir också ofta bitter över att stå i cafeterian eftersom han tänkt streama Inters Damlags träning på den tiden han står schemalagd. När väl tillfället kommer för cafeteriaförsäljning så är det inte ovanligt att några spelare "glömmer" bort att man skulle stå. Med mobilen avstängd. Detta gör att vi är några få som får dubbla våra pass, bland annat Unge Tunge vilket är olyckligt eftersom Trötte Sterile fortfarande bor hemma och är aningen förståndshandikappad och inte kan:
- sätta på korvkokaren
- veta i vilket fack korven ska ligga i
- koka kaffe
- koka té
- använda mikrovågsugnen
- öppna kassan

Detta i kombination med att Långe Trånge äter kakor, korv och kexchoklad för motsvarande 300-400 kronor gör att det blir en ren förlustaffär för klubben att ha honom i cafeterian. Det brukar sluta med att Lasse och Arne står och sköter kassan, kaffekokningen och kommunikationen med kunderna och spelarna bara står i vägen så gott det går. Ingen är nöjd.

Gillbobingon:

Här har jag ingen egen erfarenhet att stå på utan får lita på det som jag fått berättat för mig och i värsta fall helt enkelt hitta på. Det handlar i alla fall om att servera kaffe till de tävlande (endast pensionärer) på Bingon i Gillboskolans matsal på tisdagar. Låter enkelt. Är omöjligt. Gillbobingon är nämligen veckans höjdpunkt för dessa pensionärer och de har höga krav på kaffeserverandet.
- Man får aldrig synas
- Man får ALDRIG höras, eftersom man då kan överrösta ett bingonummer
- Kaffet ska serveras med Nobelmiddagpunktlighet
- Spiller man ner någon blommig klänning får man veta att man lever och sen får man plocka upp löständerna som ramlade ner på golvet
- Alla har individuella krav (inte önskemål) på hur kaffet ska vara, olika grader, olika starkt, med socker, utan socker, med mjölk, med lite mjök, med lagom mycket mjölk, utan mjölk, med ekologisk mjölk, med mjölk från en speciell bondgård, mjölk från en ko som heter Rosa, kaffe från Sverige (finns det?!), kaffe som är gjord av en viss böna och kaffe som är köpt från ICA Stinsen, vilket betyder att de stackars arbetarna skulle behöva brygga 35 olika kannor med kaffe och skaffa fram lika många olika sorters mjölk. Det gör de inte.

Sälja föreningskort:

De flesta i laget vet inte vad detta är. Antingen för att de inte spelade i laget då detta inträffade, eller för att de helt enkelt inte sålde några kort. Föreningskorten lanserades som årets största inkomstbringande källa för klubben, ett lättsålt häfte med rabatter på olika butiker och restauranger i Sollentuna. Alla i laget skulle sälja tio stycken kort var (enligt sportchef Per Karlsson skulle detta ta ungefär tio minuter) och sedan redovisa detta. Arne, som såg bristerna i detta projekt var smart nog att lämna över ansvaret till spelarrådet. Tack för det! Detta blev något av en flopp. Innan korten ens var utlämnade till spelarna hade hälften av erbjudanden som fanns i häftet gått ut, vilket gjorde att de inte längre var så lättsålda. Att nästan alla i laget bodde utanför Sollentuna och inte hade vänner där gjorde också att ingen i bekantskapskretsen ville köpa korten ens av medlidande. En sista orsak till varför korten inte såldes var att de kostade 300 kronor. Utnyttjade man samtliga erbjudanden i häftet tjänade man då ungefär 50 kronor. Ingen jättevinst. Det slutade med att en tredjedel såldes och resten betalades ur egen ficka. Än idag kan man se föreningshäften ligga någonstans i olika lådor uppe på Skinnaråsen. Trist.

Nu kan det låta som att undertecknad inte gillar dessa aktiviteter, men det är i så fall en missuppfattning. Att hjälpa sin klubb i hjärtat med olika saker är få förunnat och något som jag, och resten av spelarna i laget, är stolta över. Mer sånt tack!

Starten på veckan har annars bjudit på:
- Krismöte efter fadäsen mot Hudiksvall. Vi kom fram till att vi skulle göra det bättre nästa gång.
- B-lagsmatch mot Viggbyholm på Skinnaråsen. 3-3 efter hattrick av Armin och två assist av Fuck You Berg.
- Avslutstävling på måndagsträningen där #14 dominerade totalt och länge var 100-procentig. Skräll.
- Johan, Kalle Gnäll och Lukas tränade inför Rotan Open, den årliga golftävlingen, i tisdags. Även om Gnäll och Klas fortfarande är bättre så imponerade Långe Hedman med några riktiga pangträffar. Bra teknik.
- En i laget släpade på lördagsutgången hem en kändis. Hela historien kan köpas av bloggen för högstbjudande. Vi börjar budningen på 5000:-.
- Lokaltidningen Mitt i Sollentuna gjorde årets miss när Johan Vega tillskrevs ett av målen mot Hudiksvall. Stor Chans!

I veckan lanserar Rotanbloggen början på den nya videoserien "Välj mig" som kommer att dyka upp på bloggen med jämna mellanrum fram tills årets match mot Sollentuna United den 29 maj. Videoansvarig WilkundH är mannen bakom detta projekt vilket kommer att skänka stor glädje. Det kan jag lova.

#13

P.S. Bilder från matchen mot Hudiksvall ligger nu uppe i referatet från den matchen. Tack Fuck You Berg!