Christoffer "Gerrard" Parmbäcks drömelva!

Om jag fick välja ett ord för att beskriva min tid i Rotebro skulle jag välja "förvirring". Förvirring om Christer hatade eller älskade mig (ena dagen behandlades man som en son, andra dagen log han när man sa att man skulle åka bort i ett år). Förvirring om man egentligen hade något att göra på en fotbollsplan eller om det hade varit visare att sikta på en karriär i pingis eller någon annan rock 'n' roll-sport. Förvirring om jag var i Rotebro för att jag tillförde något, eller om Christer fruktade att Alexander skulle känna sig ensam och disorienterad utan mig vid hans sida. Förvirring om mina lagkamrater förstod att jag och Alexander är två kvinnokarlar och INTE ETT HOMOSEXUELLT PAR som rykten föreslog (alla rykten innehåller dock lite sanning, i det här fallet stämmer det att jag är mannen i vårt "förhållande"). Förvirring om Johan Hedman verkligen är en vuxen man eller egentligen den 8-årige pojke fast i en 87as kropp vi alla har misstänkt honom för att vara. Förvirring om vad som hände med Mattias Åsén som plötsligt försvann efter orden "Petas man av Fredrik Sandell är det fan dags att börja tänka på framtiden..." och sedan dess bara setts på slumpmässiga b-fighter och i en brassestol sittandes bredvid Snygg-Robin Söderqvist. Hur som helst så känner jag att det är min skyldighet att bidra till diskussionerna och utse vilka jag tycker har en plats i detta odödliga Rotebrolag som går under namnet "Tidernas elva". Trots allt så ligger jag förmodligen i topp när det gäller tid på bänken under de åren jag spelade, antagligen mycket efter som Christer såg mig en spelare som "ändå tillför mest i omklädningsrummet" och har därför sett en hel del spelare i aktion. Nu kör vi!

Målvakt: Jonathan Berg
Världens vitaste neger sitter säkert på målvaktsplatsen. Kan en bra dag endast slänga sig åt ett håll, men den dagen är det inte många bollar som kommer förbi! Har slagit undertecknad i huvudet under en misslyckad undanboxning och orsakat en lätt hjärnskakning. Blev sympatigravid med sin flickvän inför födseln av framtida Rotanprofilen Wilton och gick upp 200 kilo på kort tid, men är på väg tillbaka mycket tack vare PES och simpass i babypoolen med sin unge son.

Högerback: Peter Eriksson
En av de spelare som Christer älskade att hata. Alltid glad och verkade mest sitta och mysa i sin hörna längst in i omklädningrummet, gömd bakom Fuck you-Bergs jättemage och Karl Brutals jättedrule. Blev ett namn att minnas mycket tack vare det regelbundna "PETEEEEEEEER" som hördes eka från Christers håll under match. Hade en av sina lyckligaste stunder när han i Fuck you-Bergs vardagsrum med en öl i handen skrattade åt en "invandrare som försökte åka rullskridskor". Full pratar han i sömnen och äldre Rotanspelare har berättat om gången han sovandes skrek "FLÄNG UPP ******, KÄRRINGJÄVEL!". Ännu en talang som försvann till Armeniska FF.

Mittback: Thomas Pagling
Världens långsammaste mittback, men vem behöver vara snabb när man alltid står på rätt ställe? En bollmagnet utan dess like som var lika osäker med vänstern som han var med högern! Kunde kicka i all oändlighet med bara insidan av högerfoten, en konstform mest känd som "vispen". Hade förmågan att kunna forma sin förhud till vilket djur som helst.

Mittback: Daniel Forssmed
Beundransvärd är att att Daniel bara mäter 125 cm över marken (näst kortast i laget, endast slagen av Karl Brutal) men kan nicka bort inlägg i höjd med strålkastarna. En känslospelare som är kanske mest känd för att ha tagit en "taktiskt rött" hemma mot Assyriska/Rinkeby i div. 4 genom att 8 minuter efter att ha blivit inbytt glidtacklade en spelare i knähöjd och blev upptäckt av domaren med att ha på sig ett halsband när det första gula kortet skulle delas ut. Gult blev det också för att bära smycke, och som alla vet blir ju gult+gult=rött. På grund av att denna blogg kan ha läsare under 30 skriver jag inte vad Christer tyckte om saken...

Högerback: Mathias Hagman
En arg liten man som när han inte spelar WoW eller försöker dricka sin egen kroppsvikt i öl tycker om att slåss, svära, sparka på folk som ligger ner och bränna byar. Har förmodligen enorma problem med världen, för så mycket aggressioner har jag aldrig någonsin sett på en fotbollsplan. Satte under sitt första år i a-laget nivån för vad vi hade att vänta genom att under träningslägret i Norrtälje skalla Marcus Mårtensson på läppen (inte i en närkamp, vilket hade varit konstigt men ändå troligt, utan under kvällens festligheter). Tydligen räckte det dock inte med att skalla en gång, så Hagamannen gjorde det en gång till. Det skulle ju komma blod också!

Högermitt: Lukas Strömberg
En av mina käraste vänner, men också en av de jag är mest rädd för på fotbollsplanen. Som många andra tränar han en del på fritiden, men istället för att ta en löprunda eller gå till gymmet spenderar han sin tid med att springa med huvudet före in i tegelväggar. Har världsrekordet på att springa monkey-style, dvs ha händerna i marken framför sig för att motverka en faceplant. Är för övrigt en lika briljant pedagog som sin far (familjemottot "Förstår han inte direkt, skrik på honom! Förstår han inte då heller, hitta någon annan och skrik på honom också!" är vad som gäller hemma hos klanen Strömberg). Sämst på golf.

Defensiv innermitt: Carl Lennerman
Rotebros soldat som skapar fred där Reinfeldt placerar honom genom att stå och titta på de som krigar tills de lägger ner sina vapen och skäms (brukar i snitt ta 15-20 sek). Över 3 meter lång, men använder hellre sin längd till att sparka någon i huvudet än att nicka. Det sägs att Calle är inspiration för majoriteten av Rammsteins låtskrivande. Springer på tok för långt och fort under uppvärmning.

Offensiv innermitt: Kalle Ramsell
Rotebros frisparksgigant som aldrig slutar springa. Är under påverkan av alkohol stökig som få, vilket bevisades under 2009 års avslutning då han på Ball Breaker stod och skrek och hoppade på garderobsdisken. Har (enligt honom) rätt i varenda domslut medan domaren är en idiot! Ensam i Sverige med att enligt lag vara tvungen att ha registreringsskylt på en kroppsdel...

Vänstermitt: Aris Wartanian
En av de få människorna i världen som är goda rakt igenom. Röstad "Snyggast i laget" på Chaplin's bar en kall oktoberkväll 2007. En slitvarg av Tobias Linderoth-klass som alltid gav allt han hade. Våra tankar är med hans familj.

Anfallare: Johan Hedman
Den enda i Rotebros historia som skulle komma undan med allt. Det har han dock förtjänat genom att ALLTID göra mål (undantaget en kort formdipp för några år sedan då han SÖG, fuck you Hedman). En av de få som inte flyr när man specialkramar honom utan snarare stannar kvar och njuter (uppskattas otroligt mycket. Tack Johan, sincerely). Den bäste spelare jag har haft äran att spela med.

Anfallare: Per Ek
Som många kända människor har Per Ek valt att ha ett alias. Mer känd som Ynge Rush skrämde han mig med sina snopphistorier redan för många år sedan när jag var junior i Edsbergs IF. Sången "Inget läger utan porris!" har en given plats i de stackars satar som var med på lägret i Norrtälje. Har allt för många gånger tvingat Arne att sätta en junis i mål under b-fighter så han själv kan spela på topp (vilket är anledningen att han får vara anfallare i denna version av "Tidernas Elva"). En människa som alla älskar och hyser en förtvivlad beundran för. Skaparen av direktörsklacken, namngiven efter att vara "lite finare".