Omklädningsrumet - en kulturanalys

När flera före detta fotbollsstjärnor får chansen att uttala sig om vad som saknas när strålkastarljuset inte längre skiner på deras kala hjässor så är ofta svaret pengar. På andra plats brukar spänningen och nervositeten att få springa ut inför fullsatta läktare hamna och sen tillgången till lättklädda och villiga tjejer. Detta handlar dock om internationella stjärnor där lagkamraterna hatar varandra och endast delar samma språk med högst tre spelare i sitt lag. I Sverige råder andra prioriteringar. Där hamnar stämningen i omklädningsrummet högst, "tjötet" med spelarna, doften av liniment och svett och den råa jargongen spelarna emellan är något som inte kan köpas för pengar (Roman Abrmovitj har försökt, men det gick inte). Den främsta anledningen till detta är antagligen att svenska fotbollsspelare varken får höga löner eller chansen att springa ut på fullsatta arenor, snarare på en kall skitplan i mars där Åtvidaberg står för motståndet, med 3 000 på läktaren. Och ligga får bara de som har fru. Och inte särskilt ofta. Men vi ska nu försöka oss på en kulturanalys av omklädningsrummets dynamik och hur den yttrar sig på Skinnaråsens IP.

Det första man lägger märke till när man äntrar hemmalagets omklädningsrum på Skinnaråsen är att det sticker lite obehagligt i näsan. Inget konstigt med det, tjugo år av svett och bajs sitter i väggarna och är inget för Carl-Jan att sniffa på. Vi som har spelat i laget och tillbringat åtskilliga timmar i denna stank har dock blivit imuna och tycker att det luktar ganska gott faktiskt. Kankse inte något man sparar i en flaska och ger bort som present, men ändå. Särskilt äckligt (för den oinvigde) luktar det när någon har varit på Europas trångaste toaletter som finns på denna anläggning. Shad som spelade i laget i flera år besökte aldrig toaletterna, av denna enkla anledning att han inte kom in. Lennerman brukar slå sönder toalettdörren (inköpt från Burdurien 1931) med ett knytnävsslag och sen kissa genom hålet. Nämnda dörrar vittnar också om att det inte är särskilt många akademiker som har splat för Rotebro IS under åren. Det som är klottrat på dessa dörrar är nämligen varken något botemedel för cancer eller ett recept på Bouillabaisse. Vad som står får var och en utreda, men jag kan säga så mycket som att "Knulla" är ett återkommande ord i denna toalettpoesi. När man ska torka händerna efter sitt besök hos herr Toalett får man äran att begrava händerna i något som för tio år sedan kallades för handduk. Idag skulle ingen använda det namnet, men vetskapen om att storstjärnor som Lars-Eric Sandwall och Mattias Pirman har torkat både händer och penis med samma trasa räcker för att man mer än gärna torkar händerna länge och väl. I detta utrymme brukar man också kunna se Christer tala allvarligt med någon som har presterat mindre bra under senaste matchen (ofta Alex), vilket får en att tassa förbi, med uppspärrade öron för att inte missa något guldkorn.

När man kommer in i själva omklädningsrummet där spelarna sitter ser man en radio från Erik Ramsells tid och vimplar från storlag som Kryddgängets BK och SMÅ IF. Rummet är annars ganska spartanskt inrett, med träbänkar att sitta på och krokar att hänga svettiga kläder på. Varje spelare har sitt namn på en bit tejp över sin plats (tog det inte oerhört lång tid innan Johan "Number two" Vega fick en tejpbit?), där kreativiteten har flödat under årens lopp. Bäst var helt klart Per Ek som hade ett nytt namn varje vecka, "Zamora", "Yngve Rush" och "Dirk Diggler" var bara några av de alias som prydde hans plats.

Platsfördelningen är numera ganska segregerad i vanlig Rotan-anda. De nya av utländskt påbrå tar första bästa plats, trots att Bashar sitter längst fram och håller låda från minut ett tills att han lämnar. Han har också av någon outgrundlig anledning lyckats bli lagets DJ, vilket innebär att musiken är hemsk för oss där framme. De nya från Sollentuna United väljer av erfarenhet av Bashar från tiden i vår grannklubb att sitta längst, längst bort, även om utrymmet där är knappt eftersom Jonathan Berg tar upp merparten av platsen. Finns det hjärterum så finns det stjärterum. Ska till mycket hjärta för att få plats med Fuck You Bergs rumpa dock. Närmast behandlingsrummet sitter Haga, så att hans offer har nära till behandling av lagets naprapat Patrik Ström,(för övrigt snabbast i klubbens historia. Tyvärr även den med sämst psyke i historien). De junisar som tränar med klubben i omgångar sätter sig snällt på första plats i omklädningsrummet. Alltid en dum idé eftersom det är Christers plats. Likt en lyckligt ovetande tjuren Ferdinand sätter de sig dock på detta arga bi som alltså skapar en mer skräckinjagande varelse än Frankensteins monster, nämligen Christeri egen hög person.

Samtalsämnena i omklädningsrummet är väldigt sällan om nobelpristagare eller huruvida Malawis regering ska satsa på skolor eller förhindring av spridning av HIV. Ämnena på "invandrarsidan", där även undertecknad fått en hedersplats, handlar allt som oftast om vilket lag som är bäst, Milan (påhejade av Biyan "Ronaldinho-är-på-gång-nu,-du-skulle-sett-hans-förarbete-till-1-0-målet-mot-Cremonese-i-cupen" Bozan) eller Inter där Armin blint hävdar att det senare laget är bäst i världen. Alltid oavsett. Jag brukar hävda att båda lagen är sämst. Detta uppskattas sällan. Bashar brukar agera ödmjukheten personifierad när han sågar samtliga spelare i världen med orden "Bror, jag är bättre än han, jag svär. Mammas död!" Mbye brukar kontra med att säga något som ingen hör. Till slut nickar bara den som han tittar på vilket brukar göra honom glad. Bashar har också en tendens att snacka om tjejer han erövrat (alla vet att han ljuger) eller om tjejer han vill erövra (du får inte någon av mina tjejers nummer!).

På andra sidan hörs mest "Fuck You Berg", kontrat med "Fuck You Twice!". Kalle gnäller om att linimentet har för låg fuktprocent, golvet lutar, persiennerna släpper in för mycket sol och att kläderna är gjorda av en slags bomull som framkallar astma. Herrarna Andersson, Källberg och Karlsson har ofta sina egna diskussioner om fylla och slagsmål. Haga lyssnar spänt på det senare. Mest malplacé av alla sitter även på denna sida. Ur-greken Abdulmasih Keriakes tvingas lyssna på detta dravel och vi väntar bara på att han kommer till träningen med en k-pist och gör slut på oss alla, efter ett par år av tortyr.

Kalid vet inget om detta eftersom han kommer till träning och match när alla andra redan har bytt om.

/#13

P.S. Grattis säger vi till Calle Lennerman som idag fyller 26 år. Rykten säger att han ska fira den med nära och kära som vanligt. Även detta år ska hans nära och kära försöka att brotta ner honom. Vinnaren får en levande oxe till middag. Calle har vunnit varje år. D.S.