Dennis "von Vettets" drömelva!

Världens bästa elva, enligt den självutnämnda legenden Dennis ”von Vettet"

För alla som av oförklarlig anledning inte känner till Dennis "från Vettet" Von Watzer så kan redaktionen berätta att denna stiliga karl har stått för den mest skadebenägna karriären i Rotans historia. Med en käke av glas och ljumskar känsligare än kroppens övriga erogena zoner tillsammans så var han en av de första "sociala spelarna" under Christers era. Karriärens höjdpunkt var (utöver dansstegen på Hotell Roslagen i Norrtälje) en avgörande strumprullare mot Torstens lärljungar 2005. Rotanbloggen är djupt rörda över denna legends bidrag till "tidernas elva"...

Efter diverse påtryckningar efter fler ”Tidernas elva” så följer härmed en elva värd namnet.

Men som jag förstått det så kan inte en spelare få axla alla roller i denna trupp trots total dominans på samtliga positioner, därför är denna version en aning förändrad från att ursprungligen bara bestått av ett enda namn:

Mannen, myten, legenden och den saknade vännen

Ararad ”Arris” Wartanian

R.I.P

Men här följer då den elva som framtvingats ur ”Von Vettets” arkiv, i den något, för Rotan, ovanliga uppställningen 4-5-1 + 7… :

Och jag varnar redan nu för att jag går ”all in” på att göra världens hittills läääängsta blogginlägg (tänk roman och sätt undan en hel kväll innan ni börjar läsa)…

Målvakt :

Per Ek.

En spelare som alltid höjde stämningen i laget med sin blotta närvaro, alternativt drog ner oss alla riktigt i snuskträsket med oändliga historier om sexuellt tveksamma erövringar och äventyr som Indiana Jones skulle vara avundsjuk på.

Med reflexer och vighet som ett sönderrostat kylskåp så förbluffade han dessutom motståndarnas blixtsnabba forwards som fann att Per faktiskt KUNDE göra makabra räddningar på linjen – OM han fick bollen i magen.

Denna skribent är dessutom tacksam att jag fick dela gräsmatta med Per Ek eftersom jag då stolt kunde spatsera i mål NÄST sist på löp-övningarna. Hatten av för det !

När Per dessutom plockade fram sitt alter ego Yngve Rush fanns ingen hejd på bolltrolleriet. Allt som oftast trollade han så effektivt så han själv blev förvirrad.

Högerback:

”Hagamannen”, a.k.a KUNG Mattias Hagman

Den pojke som snabbt växte upp till man för att senare passera alla män och bli über-man.

Helt omöjlig att passera med båda hälsenorna i behåll för såväl motspelare som lagkamrater under träningarna. Och denna brutala misshandel av allt som kommer i närheten utför ”Hagamannen” utan att en endaste svettpärla formar sig på hans bebislena panna.

Dessutom minns många av oss ett träningsläger i Norrtälje då han bjöd på stor show i form av sång och….tja….”dans” är ett starkt ord i detta sammanhang, men låt gå.

Mittback 1:

Mattias ”Pirre” Pirman

En riktig fadersfigur som med självklar pondus och ett gnälligt påhejande bakifrån axlade rollen som kapten under mången match med bravur. Flertalet utmärkelser som årets spelare talar sitt tydliga språk.

Snabbare än blixten och alltid på rätt plats vid rätt tillfälle var han en klippa att luta sig mot för samtliga medspelare, och en bergvägg att stoppas mot av motspelare. Om han bara kunde varit lika helhjärtat intresserad av att fortsätta utvecklas på den gröna fotbollsplanen som på den gröna greenen så kunde han kanske blivit något riktigt vasst så högt i seriesystemet som….i div TRE…ish !!!???

Mittback 2:

Pagge Pagling

Som den fulländade artist han är så får han här stå med sitt artistnamn, eftersom många troligtvis inte känner till namnet hans mor gav honom – Thomas! (Rullgardina Krysmynta Efraimsdottir Olazabal Rodrigez Jesus Maria Navarro Ortiz…Joder!)

En man som på egen hand uppfann hoppnicken där bollen träffar mitt på huvet precis när fötterna återvänder till gräset efter den makalösa luftfärden på hela 10 cm, och dessutom gjorde kicktävlingar till ren underhållning där BARA benskyddsträffar accepterades.

En klassisk sång- och dansman som på äkta karolinermanér en gång per match accelererade från 0-100 på 16 sekunder, och ”tokrusade” från backposition till spjutspets för att chocka såväl medspelare som publik (rykten från flertalet rotansupporters säger att Pagges normalt mycket korta hår plötsligt växte ut till en gedigen hårman vid dessa tillfällen, och att dessa anfall ackompanjerades av säckpipemusik och grottmannaskriket FREEDOM !!! ).

Dessutom är han den enda spelaren i historien som slukar en hel trippellinbakad familjecalzone i fyra tuggor på 6,8 sekunder och till råga på allt en hejare på franska – säckatör och ”de fuff” är bara några av denne gigants fantastiska trademarks i den franska språkskolan.

Vänsterback:

Calle Gustén

Mannen som hela sin karriär levt efter devisen – ” två halvdåliga fötter är bättre än en som är bra”. Med nästan ett decennium i A-laget bakom sig har nu denne levande legend packat väskan för nya äventyr, men vi minns alla vem mannen med hårfästet är. Så många nickdueller som Calle hann vara med om inom Rotebro lämnade tydliga spår. Lite som Salming….fast utan macho ärr i fejset. Kanske snarare som Ingemar Stenmark…eller Lasse Kronér när man tänker efter…

Han ställde ALLTID upp både för A-lag OCH B-lag och lämnar ett tomrum efter sig där han nu med största sannolikhet ”hemmatränar” lille dottern i Törebodaskogen (för övrigt en lite för söt liten tjej för att vara Calles….men det får vara nåt mellan hans fru och honom).

Högerytter:

Peter ”Kycklingklubban” Eriksson

En man som spelar fotboll lika bra vaken som medvetslös. Alltid på plats, alltid bra. En av dom roligaste människor man kan göra en helkväll med och mästare på oneliners.

Om man på fotbollsläger i Kristianstad slänger mobilen rakt ut i natten efter ett ganska högljutt….”samtal”…med flickvännen, förtjänar man en hedersplats i denna skribents all-time-high. PUNKT!

Innermitt 1:

Mohammed ”Momo show” Musa

Att stillastående slå 40-meters krossbollar till tåspetsen på framrusade medspelare är en baggis om man odlats fram i ett äkta genetiskt doktor Mengele-lab i Afrika. Att man dessutom har samma blod som kenyaner som vinner maror titt som tätt betyder bara att man KAN springa HELA tiden – inte att man MÅSTE. Momo show bjöd på stundtals lysande dribblingar och total förnedring av motståndet, för att i nästa stund få hybris och högljutt totalvägra att betala medlemsavgiften ”eftersom Christer har sagt att jag slipper”…

Innermitt 2:

Lars-Eric ”Larsa” Sandwall

Ännu en stor talang som gjorde sina bästa insatser som pappa till alla barnen under sina sista år i klubben. Jag väljer här att helt nonchalera Larsas framgångsrika tid i div 2 klubben Värtan eftersom det då inte hände nånting kul överhuvudtaget, enligt säkra källor.

Larsa var en spelare med is i ådrorna oavsett om han lugnt lufsade omkring på mittplan med bollen klistrad mot foten, eller om han kom glidandes tvärs över gräset i 180 knyck och kapade allt i sin väg. ”Det är ju bara fotboll”, kunde man få höra när han borstade gräset från pannan på en krossad motspelare – eller lagkamrat för den delen! ”Det som inte dödar, det härdar” är ännu ett citat från en man som förespråkade total jämställdhet - ”Om nån står ivägen får dom skylla sig själva, oavsett om dom spelar i mitt lag eller det andra”.

Oavsett vad så är han flera gånger vald till årets spelare och ska därför ha en given plats i detta lag.

Innermitt 3:

Janusz Godziszewskij, eller hur faan det nu stavas…

(Han får skylla sig själv om det blir fel om man heter nåt så sjukt polskt så inte ens polacker kan stava till det.)

Rotans största diva genom tiderna ( i tät kamp med Robban Babic). Steget från polska landslaget? till svenska div 4 är tydligen inte jättelångt. Likväl hade Hårfager en viss trolleritalang och en särskilt uttalad ”killer instinct”, något som rotans egen internationella talangscout Lasse Muhrén gärna berättar om….och om…och OM…igen…

”Den ständige skruvdobben” (såväl konstgräs som grusplan beträddes med 2 decimeter långa dobbar av svenskt…eller det kan ju förstås ha varit POLSKT stål) bjöd dessutom på nåt rotan aldrig sett röken av varken innan eller efter hans korta tid i klubben – en polskt agent/mental coach/marknadsansvarig som supporter! Något jag varmt rekommenderar till samtliga svenska idrottsklubbar.

Vänsterytter:

Ararad ”Arris” Wartanian

Den absolut ofarligaste och vänligaste människa som någonsin satt foten på rotans gröna matta. Alltid glad och ALLTID med långkalsonger, förgyllde han inte bara rotans vänsterkant med ett bländande kunnande i väggspelens underbara värld, utan vi minns honom kanske ännu mer som en vän utanför planen.

Han var en ur ”den andra vågen” från Sollentuna som inte var rädd för att böja sig efter tvålen och dessutom gärna ställde upp för sina lagkamrater då ryggen behövde skrubbas. Detta senare påstående kan ha legat till grund till dom lite yngre förmågornas ovilja att överhuvudtaget duscha på Skinnaråsen, men det är DERAS förlust. Arris var JÄTTEBRA på att skrubba ryggar och gjorde det gärna med ett leende precis som han ställde upp på allt annat man bad av honom (å nu vet jag att vissa sjuka individer osökt associerar till diverse hårdporrscener á la gay som dom laddat ner på pappas dator där hemma, men här syftar jag enbart till hans medmänsklighet och stora hjärta).

Arris var och kommer för alltid vara en av dom ödmjukaste människor jag haft nöjet att kalla för vän och han kommer för alltid vara saknad.

R.I.P

Forward:

Johan ”Joey Killer” Hedman, a.k.a : Unge…Tunge…Johan Hedman

Kanske den mest självklara spelaren att vara med här. Den största talangen jag haft nöjet att spela tillsammans med och med ett större Rotan-hjärta än dom flesta så får han min röst for the presidency till hösten. Om man har talangen och tillfället att spela på avsevärt högre nivå än vad Rotan klarat av hittills, men väljer att stanna kvar, så är man i sanning en ÄKTA rotanlirare. Det faktum att han i verkligheten klarar av att göra precis allt som han gör när han fuckar Jonte Berg i PES är inte bara en vandringslegend bland förorts-kidsen. Men eftersom han precis som ”Tjock-Ronaldo”, hånglat upp en fotboll i sängen varje kväll sen hans sista blöjbyte firades (2003), så är det inte konstigt att han har en nästan magisk kontroll av läderkulan.

Nu följer en noggrant utvald avbytarbänk, av respekt för dom som snubblat på mållinjen till denna trollbindande elva.

Bänken:

Coach: Christer Johansson

Det självklara valet i brist på andra riktiga coacher (no disrespect till Larsan).

Har sedan ankomsten till Rotebro förklarat hur fotboll ska spelas med högljudda suckar och stön från sidan av planen, varvat med diverse svordomar och NEJ ! så fort nån råkat göra ett misstag på planen. Ett seglivat rykte säger dock att han vid ett tillfälle gjorde ”Brolin-snurren” och utbrast ”Så ja pojkar ! DET DÄR är fotboll” efter ett osedvanligt lyckat anfall som resulterade i ett av målen på hösten 2008.

Ett plus i kanten får han dessutom för dom oräkneliga anekdoter man kan dra ur Christer när han fått i sig ett par glas….”saft” (läs censur!!). Då kan det ramla ur alla möjliga påståenden om precis ALLA som haft professionell fotboll som yrke, från Gubben Nordahl till Svennis kapas vid knäskålarna när herr Johansson får upp farten.

Lagledare:

Lasse Muhrén

Aldrig har en människa lagt ner så mycket tid och energi i detta A- OCH B-lag genom åren och det har tyvärr satt sina spår på den numera 437-årige farbrorn från ”Norrland”.

Lasse har i flera dussin decennier varit allt från gräsklippar-man till strump-tvättare, från lagledare till omutlig bödel. Innan dessa hundratals år av Rotan-tjänst har han dessutom vunnit SM i bandy typ 17 ggr, anlagt flertalet kompletta 18-håls golfbanor i PGA-standard helt för hand samtidigt som han bott utomlands halva åren efter att ha räddat livet på nån spansk snorunge och fått en lägenhet i San Agustín som tack.

Men det vi alla minns som Lasses främsta bedrift inom Rotan är ändå dom oräkneliga utländska talanger som Lasse scoutat fram på sina resor i Europa. Det var ju trots allt Lasse som ordnade så den ofattbart talangfulle Frank ” the Tank” gjorde oss sällskap på grusplanen under vinterträningen ett år. Han hade ju ett väldokumenterat förflutet i dom högsta ligorna i Frankrike vilket helt klart syntes när han snubblade omkring med oss på isblandat grus (han var ju inte van att spela på grus…stackarn…).

Bänknötare 1:

”Lill-Kalle” Ramsell

Hamnar som 1:e man på bänken ENBART för att det nånstans i FIFA´s regelbok står att man bara får ha 11? spelare på planen samtidigt i fotboll. Rotans egen lille tripod har vuxit till sig på senare år och har valt att lägga merparten av sin låga tyngdpunkt i sitt 2a stödjeben. Detta har fått honom att bli riktigt stabil och svårflyttad även för muskelmonster som Chad och han har lärt sig att utnyttja sin hela ”längd” i sina dribblingskonster som han varvar med att skalla motståndare i knävecket.

Lille Kalle är dessutom tack vare sina två stödjeben en tvättäkta frisparks-specialist med många ”rökare i krysset” under karriären bakom sig.

Bänknötare 2:

Rickard ”The Dick” Pettersson

En äkta avbytartalang som med klockrena one-liners förgyllde tillvaron för dom stackare som hellre var på planen än på bänken. Rickard däremot var lika nöjd ändå eftersom han fortfarande var på väg HEM efter en helnatt på Club Mera….varje lördag! Osedvanligt talangfull huvudspelare som under sina sista år på gräset ALDRIG förlorade en nickduell. Att han sen efter dom vunna duellerna ALLTID slog en smörpassning med bredsidan 5 meter bredvid sin medspelare är en helt annan femma.

Rykten säger också att denne ”Mr Dick” under ett läger i Nyköping blev belägrad själv, av en medspelares ex !...i vår gemensamma och o-låsbara dusch !! Stående ovationer för detta.

Bänknötare 3:

Jonathan ”Fuck you” Berg

En av dom som snubblade på mållinjen till den ordinarie elvan. Endast slagen av det faktum att Per Ek´s alter ego Yngve är en vassare anfallare än Big Daddy Berg och därmed tar platsen på fler meriter. Alla vet vi att Jonte är en ”bättre” målvakt, trots att han är neger. Han kan ju iaf slänga sig åt ETT håll….ibland.

Det faktum att han under flera år var den ENDA negern i laget satte sina spår då Jonathan valde att bli ”Poshig” snobbsvenne istället och negerposten togs över av han som ser ut som en 35-årig hippeti-hoppare. Ni vet vem jag menar…just det – Alex Wiklund !

I ärlighetens namn bör det sägas att Jonte säkrade sin plats på denna ”giganternas bänk” när han efter flera års tjat till slut fick kliva på därhemma och började avla av sig framtida talanger. Vi lider med hans sambo som till slut gav upp…

Bänknötare 4:

Marcus Larsen

Världens absolut vitaste och obrasilianske brasse. Trots detta förtjänar han en plats bland giganterna eftersom han är just det – en BRASSE! Kan stundtals glänsa med lite tekniska nummer, framförallt innan träningar då han och Peter gärna ställde upp 2 timmar innan och tränade långbollar. När träningen väl satt igång verkade Mackans energi snabbt ta slut om han missade en endaste målchans följt av i princip alla könsord som finns i ordboken…och några egna hemsnickrade varianter som Mackan själv spontan-hitte-påade på plats.

Riktigt jobbig för backar att möta eftersom han kunde stå och flörta med några indie-brudar och lyssna på Kent inne på söder när ett inlägg slogs från kanten och ÄNDÅ var han först på bollen vid straffpunkten. Slås i detta hänseende endast av Patrik Ström som förmodligen har världsrekord i 50 meter hemjobb. Varken Patrik eller Mackan har kunnat klockas på denna sträcka eftersom funktionären som skulle sköta klockan inte hann trycka på startknappen innan båda gossarna stod och duschade efter fullgjort lopp…

Mackan uppfann dessutom frisparksvarianten ”jag-ställer-upp-för-en-vänsterskruv-men-byter-till-en-stenhård-rak-högervrist-under-ansatsen” som tro det eller ej HAR resulterat i mål...EN gång. Världsklass!!

Bänknötare 5:

Dennis ”von Vettet” von Watzer

Japp! Ni läste rätt…jag väljer här att heeeelt skita fullständigt i normen att man inte creddar sig själv utan gör just det! Och om ni inte gillar det kan ni dra åt h-vete, eller åtminstone skriva en egen elva och dementera mina påståenden. Det är ju ingen annan som creddar stackars lilla mig, men ”om nåt ska göras riktigt så får man göra det själv” !

Nåja…hur ska jag börja detta själv-creddande då… Dom flesta som varit på samma plan som mig vet ju att jag är snäppet under bäst, för att uttrycka mig svennebanan-ödmjukt.

Men vissa har ju hävdat att dom innehar rekordet i antal bänkminuter i klubben och därmed bör få en plats på denna ihopfantiserade bänk. I beg to differ! som dom säger ”over there”…

Jag har preciiiis varit tillräckligt o-bra ända sen Crille kom till klubben som coach så jag har fått äran att sitta på bänken i 5an….och 4an….OCH 3an ! När nån mer frekvent vintertränare (typ Mr Army Lennerman…) blev tvungen att AVBOKA sig från försäsongens matcher så fick jag dock förtroendet som jag alltid förvaltade på bästa tänkbara sätt á la Scholes – all in på bara benpipor … och en å annan kvinna i publiken…

Jag har faktiskt suttit på bänken/åskådat så mycket under rotans historia så jag t.o.m var lagledare ett år eftersom ”jag ändå alltid var där”. Snacka om att med terroristmetoder försöka skrämma bort spelare. Men jag synade deras bluff och under mitt år som lagledare så styrdes 2 fantastiska läger upp – Kristianstad och Norrtälje volym 1 !

Vi har redan hört anekdoter ifrån båda dessa legendariska sammankomster ifrån andra bloggare så det får räcka.

Dessutom hoppas jag innerligt att titeln ”Festfixare” tagits över av nån lite yngre förmåga nu när jag lagt skorna på nån annans hylla. Vi som var med back then minns ju både en dansant och skönsjungande Johan Hedman och en lyrisk målvakts-Jonas över finalsegern i karaokemästerskapet -05. (Kan ha varit -06 iof men vem faan bryr sig om detaljer...)

Som avslutning vill jag bara tacka upphovsmannen till denna fantastiska blogg och tacka så mycket för min tid i klubben. Numera huserar jag där Crille tycker jag hör hemma – i en helt annan klubb….i div 5 !! Benpipor och kvinnor beware…