Inför Enköping SK - Rotebro ISFF. År 2004.

Sluttabell 2004 Division H5N Stockholm

Rinkeby 22 17 5 0 65 – 21 56
Bele Barkarby 22 14 4 4 53 – 23 46
Viksjö 22 12 6 4 57 – 27 42
Vaxholm 22 10 3 9 46 – 32 33
Danderyd 22 9 6 7 36 – 26 33
Edsberg 22 8 3 11 33 – 41 27
Rotebro ISFF 22 7 5 10 45 – 49 26
Favoriterna 22 8 1 13 27 – 50 25
Mockasinen 22 6 4 12 43 – 58 22
Kungsängen 22 6 4 12 44 – 60 22
Kallhälls FF 22 7 0 15 33 – 63 21
Enebyberg 22 6 3 13 34 – 64 21

Säsongen: Säsongen inleddes med en hård försäsong med många värdelösa varv runt Bredden och många sjukt konstiga provspelare, bland dem en minnesvärt usel målvakt vid namn Shaggy som inte gjorde en enda räddning på 3 månader. Under vintern blev generationsskiftet totalt och majoriten av truppen var i 20-års åldern, spelare som Blomman och Meurks karriären var till ända. Nya i laget var bl.a. Niklas Lindberg, Rickard Pettersson, Robert Hannus och comebackande Lars-Erik Sandwall, storstjärna tillbaka från Värtan. Mest given i laget var dock som alltid Peter Eriksson. I premiären mot Rinkeby fungerade INGENTING och man låg under med 3-0 efter en halvtimme. I andra halvlek visade dock Rotan kvalité och hämtade upp till 3-3 efter en frispark från 30 meter i sista sekunden av lagkapten Pirre. Rinkeby som senare vann serien...

Efter en hyfsad inledning med fyra matcher utan förlust gick det sedan tyngre och efter nio omgångar hade Rotan endast två segrar. Detta spelade dock mindre roll i omgång 10 när man mötte lilla lilla lillebror Edsberg som man som vanligt dängde till med 4-0. Detta var för övrigt skribent Åséns premiär i seriesammanhang. Något senare, i omgång 11 och 12 var det dubbelmöten mot Enebyberg, två matcher med lycklig utgång som står att läsa mycket mycket mer om i anekdoterna.

Under sommaren rådde ett smärre inbördeskrig i Rotebro IS. Missnöjet över vårens poängskörd och frustrationen över den dåliga kvalitén på träningarna gjorde att spelarrådet valde att avsätta Coach Håkan. Omständigheterna kring detta går säkert att minnas från många olika perspektiv, men låt oss säga att röstningssiffrorna talade sitt tydliga språk...

Istället tog Larsan över som spelande tränare. Larsan-effekten tog vid omgående och i höstpremiären dängde man till Bele Barkarby med 5-1. Problemet för Rotanpojkarna var dock att man hade ytterst svårt att motivera sig då chansen till topplacering var minimal och glappet nedåt var för stort för att bli skrämda. För att motivera sina spelare gjorde Larsan det enda rätta och mutade oss med öl på Avslutningsfesten om vi skulle vinna resten av matcherna. Vi förlorade första matchen, och mutandet fortsatte. Vi förlorade även nästa match, men erbjudandet kvarstod. Det hela slutade med att vi endast vann 1 av de 9 sista matcherna. Vilka vi vann mot? Edsberg, såklart...

Anekdot: Skribent Åsén befann sig på Gotland när han blev erbjuden att spela från start hemma mot Enebyberg. Han tackade nej och istället ringde man in Unge Johan Hedman, som aldrig hade gjort en träning med A-laget. Johan tackade motvilligt Ja och succén skulle visa sig bli ett faktum. Johan började på bänken, men fick chansen vid ställningen 0-1. Johans version av inhoppet: "När jag kom in på planen så var det dryga kvarten kvar vad jag kommer ihåg. Myten om min teknik och dribblingsskicklighet hade nått spelande tränaren Lars-Eric Sandwall som sa att jag skulle "dribbla brallorna av dem". Tur som jag hade så var Enebyberg direkt usla och i min första bollkontakt mötte jag en tjockis till ytterback som jag enkelt rundade. Jag fortsatte driva ner bollen mot kortlinjen och slog bollen snett inåt bakåt där Fredrik Eriksson placerade in kvitteringen. Skön...T. Bara minuterna senare var det ombytta roller, Fredrik kom runt på kanten och skickade in bollen till mig som bredsidade in segermålet. Succén var ett faktum!" Dagen efter pratade Johans dåvarande tränarkollega Patric Jildefalk i Rotebro F-93 med Lasse Muhrén som gav sin version av Johans debut i A-laget och särskilt det matchavgörande målet. Den skiljde sig lite från Johans version: "Johan fick bollen på högerkanten, avancerade framåt, mötte på två backar, tunnlade den första, tunnlade den andra, klackade bollen över målvakten. Istället för att göra mål ställde han sig på bollen vid mållinjen och ropade "Hakim, vill du göra mål?"." Hakim spelade inte denna match. I nästa match, borta mot Enebyberg startade Unge på yttermittfältet. När motståndarna började tacklas tyckte Johan att det var tråkigt och bytte ut sig själv i underläge 2-3 i förmån för vännen Mattias Åsén. Med honom på plan vände Rotebro matchen och Mattias stod för kvitteringen till 3-3, hans första A-lagsmål för Rotebro. Det var också den sista matchen Johan skulle göra för året, men större framgångar väntade runt hörnet...

Superettan sluttabell 2004

Häcken 30 19 8 3 60 – 31 65
Gefle IF 30 17 7 6 50 – 28 58
Assyriska 30 17 3 10 48 – 39 54
Norrköping 30 14 8 8 58 – 37 50
Öster 30 14 8 8 51 – 36 50
GAIS 30 13 10 7 45 – 40 49
Åtvidaberg 30 14 6 10 55 – 47 48
Västerås SK 30 12 8 10 47 – 47 44
Café Opera 30 10 10 10 45 – 39 40
BP 30 9 9 12 43 – 42 36
V Frölunda 30 10 6 14 40 – 48 36
Falkenberg 30 8 5 17 30 – 52 29
Boden 30 5 13 12 32 – 40 28
Enköping SK 30 5 11 14 31 – 44 26
IK Brage 30 5 10 15 41 – 62 25
Friska Viljor 30 6 2 22 30 – 74 20

Säsongen: Året som var tänkt att bli ett enkelt stopp på vägen innan Allsvenskan skulle prövas på igen, slutade i katastrof. Underprestation och degradering till dåvarande division 2 (detta var innan division 1 infördes) var ett faktum efter att Enköping bara lyckades skrapa ihop 26 poäng på 30 omgångar. Man misslyckades att ersätta skyttekungen Hermansson som flyttade till GIF Sundsvall och bäste målskytten Brima Koroma (som även vann varningsligan på 9 gula kort) stannade på sju gjorda mål. Givetvis alldeles för lågt om man vill vara med i toppen av tabellen.

Under denna miserabla säsong så hade Enköping två kända tränare. Först ut efter Peter Lenells avhopp var gamle Hammarbyprofilen Hans Eskilsson. Med sitt lockiga hår och offensiva spel skulle han ta Enköping tillbaka till Allsvenskan igen. När det inte lyckades (skräll) gjorde man i Enköping något mycket dumt. Man anställde Bo Petersson, a.k.a Mrs Doubtfire. Idag känd som usel expert på Viasat ("Messi är inte så lång, men han är väldigt snabb"), då ännu inte känd som usel tränare. Bosse klarade inte av att rädda klubben från nedflyttning (skräll) och lämnade posten som tränare efter detta. Det var dock inte sista gången han var inne och fördärvade.

Sammanfattning:

Enköpings fall genom seriesystemet fortsatte under 2004 och man var nu en klubb i kris. Två sparkade tränare skapade ingen ro och lagets 15 man starka supporterskara krävde skärpning. I Rotebro var läget inte mycket bättre; tränaren sparkades efter "spelarkupp" och man stod nu utan tränare i slutet av säsongen som gått sämre än väntat. Värst av allt var dock att lillebrorsan Edsberg, med en 14-årig och skäggig Alexander WiklundH, slutade före laget. Trots Enköpings fall ner till division 2 var det flera divisioner mellan lagen och framtiden för Rotebro såg meurk ut. När alla alternativ är undersökta och allt ser hopplöst ut, vem ringer man då? Christer Johansson!