Inför Enköping SK - Rotebro ISFF: År 2008

Sluttabell Division 3 Södra Svealand

Värmdö IF 22 15 4 3 54 – 18 49
Huddinge IF 22 14 2 6 50 – 34 44
Spårvägens FF 22 13 3 6 47 – 24 42
FOC Farsta 22 13 1 8 47 – 31 40
Bagarmossens BK 22 10 3 9 45 – 42 33
Konyaspor KIF 22 9 5 8 35 – 32 32
Tyresö FF 22 9 4 9 44 – 36 31
Rotebro ISFF 22 9 3 10 49 – 49 30
IK Tellus 22 8 5 9 37 – 38 29
IK Viljan 22 8 5 9 34 – 45 29
Vagnhärad SK 22 2 4 16 33 – 61 10
BK Saturnus 22 2 1 19 23 – 88 7

Säsongen: Inför sitt första år i division 3 kände sig ledningen tvingad att förstärka truppen och anordnade då provspelsveckor under vintern, vilket lockade mycket folk. Dessvärre var de allra flesta helt värdelösa, den vi minns bäst är Patric Jildefalk-kopian som hade energi för trettio spelare men som var totalt ofotad varje gång han rörde bollen. Underhållande var han i alla fall och om någon minns hans namn så får ni gärna höra av er till Rotanbloggen. Vi minns också en tysk provspelare som påminde om Jan Tauer, men som om möjligt var ännu sämre på att spela fotboll. Truppen förstärktes dock av bland andra TV-räddningsmålvakten Abdulmasih Keriakes som anslöt från Järfälla för att ge tidigare förstavalet Fuck You Berg en match om målvaktshandskarna (vi hade bara ett par...) och Johan Vega valde att lämna IFK Sollentuna för att bära den röd-blå tröjan. Även Leal tog samma väg, men valde att vänta tills sommarfönstret öppnat. Simon Thylander och Jacob Lindvall hämtades från Sollentuna United, som sprungit igenom trean och numera spelade i division 2, och tävlade om att vara snyggast. Simon vann genom PR-trick som att gå från Rotebro station upp till Skinnaråsen i bar överkropp. I Mars. Haisem var en annan spelare som anslöt från brorsan i den högre divisionen, och var antagligen den lataste och minst inspirerade spelaren i divisionen. Dessutom bjöd han på den sämsta filmningen under året när han lade sig ner och låtsades få ont i foten efter en missad straff mot Saturnus. En ung mittfältare som hette Goran gjorde också ett kort gästspel i klubben innan han valde att förolämpa lagledare Hägervik å det grövsta efter att ha struntat i en B-lagsmatch. Hej då Goran! Ny i klubben var också assisterande tränaren Riyad Zaglouhmi som ville att laget skulle "hitta barandra, korta bassningar och DIAGONAL!". Det bästa nyförvärvet var dock Sollentuna-spelaren Biyan Bozan som skulle ta en ordinarie plats i anfallet bredvid Unge Skadeförföljde Johan Hedman under säsongen, vilket var extra viktigt när Kalle Gnäll spolierat hela säsongen i Häggvikshallen. Carl General Lennerman comebackade återigen inför intåget i trean. Spelare som lämnade inför -08 var bland andra Anders Hedman och Åsén, som flydde bänknötandet för studier i Uppsala, Arsenal-fanet KC för boende i London, lagledare Dennis Von Watzer som blev far, Aris och Pelle lämnade för nedtrappning i kompislaget Armeniska FC för att så småningom få med sig både brasse-Marcus och Gustén. Tyngst av alla förluster var dock knäskadan på Kalle Ramsell under en träning i "innehallen" i Häggviksskolan som höll honom borta från spel under nästan hela året. Niklas Karlsson, som alltid vandrat sina egna ensamma vägar, valde att tvärtemot många andra ta steget Från Rotan Till United.

Under säsongen skulle Rotebro skita högaktingsfullt i att man var ett höstlag och började istället respektlöst i serien med segrar över Universumlag som Saturnus och Tellus och var i omgång sju i Huddinge för att spela seriefinal med nationalsång, men också förlust 3-1. Två omgångar senare kunde man dock ta över serieledningen om man vann över Spårvägen. Det gjorde man inte och istället inleddes en svit på fyra raka förluster innan sommaruppehållet vilket gjorde att man helt plötsligt var indragna i bottenstriden. Största anledningen till detta var att offensiven inte fungerade som den brukade göra, där Unge Dålige var en enorm besvikelse genom hela säsongen. Däremot gjorde Biyan allt rätt under denna säsong och skulle sedermera vinna skytteligan i hela serien med starka 18 mål.

Inför hösten hämtades både mittbacken Bashar Hussein och "utlånade" Lukas Strömberg tillbaka som borrade ner huvudet och gav energi till laget. Inför avslutningen skulle dagens kapten, tillika Lukas äldre och starkare bror Sebastian (har aldrig förlorat en armbrytning mot Lukas) också ansluta till truppen. Då som anfallare. Det började dock dåligt även på hösten då endast en poäng på de fyra inledande matcherna bärgades innan "sexpoängsmatchen" mot Tellus gav seger. Efter det avslutade man säsongen starkt och tog 13 av 21 möjliga poäng vilket gjorde att man kunde säkra kontraktet. Den avgörande matchen blev bortamatchen mot Saturnus (fatta resan!) där man krossade de gamla getterna med hela 7-0 och där Unge Tunge kunde bryta en 14 matcher lång måltorka och öppna målskyttet. Matchavgörande mål mannen...

Anekdot 1: När Johan Vega skulle presentera sig själv under en "presskonferens" på träning valde han att visa sin ödmjuka sida. Så här lät det: "Tja, ni vet kanske redan vem jag är (paus för skratt) men jag heter i alla fall Johan Vega (paus för "Åh, är det du?!) och har spelat i AIK och Väsby innan jag kom hit (paus för applåd). Tack för mig!" Det är svårt att vara ödmjuk när man vet att man är bäst.

Anekdot 2: Mötena med Saturnus, som bestod av idel äldre spelare som spelat högre upp i divisionerna, likt fjolårets Djursholm, var de roligaste matcherna under säsongen. Under vårmötet gick vi upp i tidig ledning vilket startade en förföljelse av domaren som Kalle Gnäll hade varit stolt över. Domaren visade direkt att han inte tolererade detta, men att lära gamla hundar att sitta är inte det lättaste, vilket fick till följd att Saturnus fick avsluta matchen med endast sju spelare (!). Tre av utvisningarna berodde på snack med domaren. Moget. Ändå lyckades vi släppa in ett mål. Dåligt. Under hösten valde de gamla att sila snacket, men det gick inte bättre för det. "Fet-Kaj" Eskelinen började som mittback och hann instruera Unge Tunge i hur man "curlar" bollarna på bästa sätt, innan orken tröt och bytet blev oundvikligt efter ca. 20 minuters spel. Bra jobbat Kaj!

Anekdot 3: Inget Norrtäljeläger detta år, vilket gör att antalet anekdoter blir klart färre att välja mellan, istället tillät ekonomin oss endast att ha ett "hemmaläger" på Skinnaråsen, vilket såklart också bjöd på en rolig anekdot: Calle Lennerman hade meddelat att han inte kunde närvara på detta lilla läger eftersom han skulle leta rätt på Osama bin Ladin eller lösa Israel-frågan, vilket var knappt godkänd frånvaro enligt Christer. Vad värre var; när vi åt lunch på Sollentuna Golfklubb och fick se en jätte slå en boll åt helvete långt och snett. Vi kände genast igen den felträffen och visst var det Lennerman som fick krypa till korset, även om Christer inte vågade bestraffa honom eftersom det vore direkt dumt mot en Calle Lennerman med golfklubba.

Övrigt: Att Rotebro detta år inte var något höstlag berodde förmodligen till stor del på spelschemat. Det var nämligen inte bara formtoppar och formsvackor som kunde förklara de trendfyllda resultaten. Spelschemat var ur ett Rotanperspektiv uppbyggt enligt principen enkla matcher - svåra matcher - svåra matcher - enkla matcher, om man delar upp säsongen i fyra perioder. Man hade under mitten av säsongen dubbelmöten med de tre topplagen, under vilka Rotan tog 0 poäng. Detta märkliga spelschema gjorde Rotan något schizofrena då vi inledningsvid trodde att vi var jättebra, för att sedan tappa allt självförtroende och ligga på nedflyttning, för att sedan tro att det var vi som spände musklerna under avslutningen. Sanningen låg väl gömd nånstans däremellan...

Årets spelare: Biyan Bozan

Årets Skyttekung: Biyan Bozan, 18 mål

Årets mål: http://www.youtube.com/results?search_query=jacob+lindvall+rotebro&aq=f

Sluttabell Superettan 2008

Örgryte IS 30 17 6 7 57 – 32 57
BK Häcken 30 15 10 5 58 – 28 55
IF Brommapojkarna 30 16 6 8 45 – 29 54
Assyriska FF 30 15 7 8 49 – 35 52
Ängelholms FF 30 14 9 7 51 – 33 51
Åtvidabergs FF 30 14 8 8 43 – 37 50
Falkenbergs FF 30 12 8 10 43 – 38 44
Mjällby AIF 30 12 7 11 44 – 36 43
Väsby United 30 11 6 13 38 – 36 39
Qviding FIF 30 9 11 10 39 – 41 38
Landskrona BOIS 30 10 8 12 36 – 44 38
Sirius 30 8 9 13 38 – 53 33
IF Limhamn/Bunkeflo 30 5 11 14 26 – 48 26
Jönköping Södra IF 30 5 11 14 26 – 50 26
Enköping SK 30 8 2 20 37 – 70 26
Degerfors IF 30 5 9 16 27 – 47 24

Säsongen: 2008 var tänkt att vara året då Enköping skulle bli ett topplag i Superettan, men eftersom inga stora nyförvärv införskaffades och Bosse Petersson var kvar i klubben fastslogs det tidigt att så inte skulle bli fallet. Det skulle ta sex omgångar innan Enköping tog sin första seger i Superettan 2008, då man skrällvann borta mot sedermera uppflyttade Brommapojkarna på Grimsta. Segern gav dock ingen önskad effekt och man fortsatte hela säsongen med dåligt, oinspirerat spel och bäst i laget var återigen tränaren Jesper Blomqvist, som spelade när resten av spelarna var för dåliga. Inte ens Tavelsjös Maradona kunde dock stoppa laget från nedflyttning som berodde på ett uselt bortaspel där man endast tog sex poäng och förlorade 13 av 15 matcher under säsongen. När man har ett så dåligt bortafacit får man förlita sig på sitt hemmaspel, men även där hade man problem och man förlorade oftare än vad man vann på Enavallen. Trots lagets dåliga form och spel, var man ändå nära att kriga till sig en kvalplats, för att på så sätt undvika nedflyttning. I den näst sista omgången mötte man jumbon Degerfors (med Janne Stahre som tränare och Christoffer Nisser i juniorlaget) på klassiska Stora Valla, där man dock fick stordäng med 4-0, vilket gjorde att kvalkonkurenterna Jönköping Södra och Limhamn/Bunkeflo kunde "Sverige-Danmark"-spela till sig ett oavgjort resultat vilket räckte för kval. Enköping hade ramlat ur Superettan.

Sammanfattning: Ett jobbigt år för både Enköping och Rotebro som kämpade i de nedre regionerna av tabellen på varsitt håll. Till skillnad från Enköping lyckades dock Rotebro klara sig kvar och nu var det bara två divisioner som skiljde lagen åt. För Rotebros del kände man att första året i trean var ett år för att se och lära. Totalt sett var man nöjda med nytt kontrakt, men inombords törstade alla efter en förbättring. Skulle Rotebro kunna förbättra sig såpass mycket att man kunde konkurera om en division 2-plats året efter, och skulle Enköpings fall fortsätta i Division 1...?