Inför Enköping SK - Rotebro ISFF: År 2006

Sluttabell Division H4N 2006 Stockholm

Turebergs IF 22 16 4 2 84 – 23 52
Täby IS 22 16 3 3 60 – 20 51
Hässelby SK FF 22 14 2 6 63 – 40 44
Djurgårdsbrunn FC 22 14 1 7 51 – 51 43
Rotebro IS 22 10 6 6 61 – 42 36
Rinkeby AIF 22 9 5 8 45 – 48 32
Viggbyholms IK 22 6 4 12 32 – 43 22
IFK Viksjö 22 5 7 10 29 – 50 22
Bromstens IK 22 5 5 12 44 – 54 20
IFK Vaxholm 22 6 2 14 26 – 73 20
Bele Barkarby IF 22 5 2 15 30 – 73 17
Ekerö IK 22 4 3 15 55 – 63 15

Säsongen: För att klara division 4, som målades upp som en av de svåraste serierna i världen ("mellan femman och fyran är det ett riktigt stort steg"), värvades ett koppel spelare till laget. Tvillingarna Eklund (Andreas som blev ett viktigt nyförvärv med sin inställning och uppoffrande spelstil och Thomas som blev ett ganska onödigt nyförvärv eftersom han skadade sig på uppvärmningen innan sin första träningsmatch och sen aldrig kom tillbaka) hämtades från IFK Sollentuna tillsammans med yttermittfältaren och långkalsongprydde Ararad Wartanian och hans bäste vän, målvakten Per Ek, en så kallad "social spelare", som blev tredjemålvakt efter Fuck You Berg och Niklas Abrahamsson. Världens längsta mittback (började vid tårna och slutade aldrig) i Henrik Svensson anslöt också till klubben och bildade tidernas bästa huvudsspelsmittlås med Rickard Pettersson. Ny assisterande tränare för året var Jens Granholm (även om han tröttnade på oss på hösten och slutade dyka upp). För att kunna klara av lag som Rinkeby och Hässelby med många "osvenska" spelare värvades också Mohamed "bäst i världen på träning men medioker på match" Musa, med en internationellt gångbar spelstil. En annan spelare med utländska gener var Carlos Banda. Banda var en ganska svårdefinierad människa men en enkel passningsspelare vars enda tillgång var ett säkert passningsspel. I ett försök att få ut max av spelarnas egenskaper så experimenterades det för ovanlighetens skull en del med spelsystemet. Ett tremannamittfält á la Djurgården tidigt 2000-tal med Momo, Banda och Aris bakom "Adde" Eklund i en släpande anfallsroll var en variant, med Åsén och Peter som vikarier. Peter flyttades detta år runt en hel del, både som mittback och ytterback. På topp slog sig Kalle Ramsell allt oftare in i startelvan till inhoppare Nikos Boukas stora irritation, framförallt efter sommaren då Janusz försökte sig på en proffskarriär hos ärkerivalen Tureberg. Världens vitaste brasse Marcus Larsen startade säsongen som mittback, men flyttade sedan upp i anfallet och bidrog med snabbhet, hårda skott och en och annan svordom. Pirre valde under året att kasta in handduken då kompisen Larsan succesivt lagt karriären på hyllan efter att 05-06 först åkt på ett armbrott och senare en sällsynt onödig knäskada. Lennerman ägnade sig åt militärtjänst nere på Balkanhalvön och familjen Hedmans svarta får Anders avstod säsongen -06 för att klappa hästar under sin värnplikt. Lika självklara som de snea uppspelen med vänsterfoten var att Calle Gustén var given på vänsterbacken.

Vår övertro på kvalitén i division 4 gjorde att vi inledde våren något tveksamt och onödigt defensivt. Vi lät motståndarna föra matcherna på ett sätt som vi inte hade tillåtit dem att göra i femman, som vi dock gör idag, men hade ännu inte lärt oss att ställa om på det raka effektiva sätt som senare skulle bli Rotebros adelsmärke. Under våren blev det många kryss och endast 2 vinster på de 11 inledande omgångarna med 0-4 borta mot dåvarande storebror Tureberg på Vallen som lågvattenmärke. Matchvinnare då var dagens mittlås i superettanlaget Assyriska; Mikael Thorstensson. Under hösten skulle Rotan dock etablera sig som ett höstlag, ett epitet som följt med lagen under senare år. Det började dock illa, med 1-0 förlust mot dåtidens hatmotståndare Vaxholm på Storstockholms sämsta "konstgräs" (Mer om den matchen under anekdoter). Efter detta skulle dock Rotan komma att dominera division H4N och vara överlägset bäst i serien. Enda plumpen i protokollet var 3-5 borta Täby IS, men detta vägdes upp av bl.a. en derbyseger med 2-1 hemma mot Tureberg och en 3-0-kross mot stjärnspäckade Djurgårdsbrunn. Det ska dock tilläggas att det kunde blivit 4-0 då Rotan hade tilldömts en straff i slutminutrarna, men då lagets "kenyan" KC legat medvetslös i 20 minuter valde domaren att avbryta matchen i förtid, utan större protester. Den enda som kände en viss irritation över den uteblivna straffen var naturligtvis straffläggaren. Vem det var? Mattias Åsén, såklart....

När säsongen skulle summeras kunde konstateras att den interna målsättningen "topp 5" var uppnådd. Ett bra första år i fyran, men med stor mersmak inför 2007. Med Janusz borta blev laget mer harmoniskt och fungerade som en enhet och hösten var en enda lång framgångssaga. På skinnaråsen var man oslagbara och topplag som Djurgårdsbrunn och Rinkeby fick smaka på framgångsreceptet "Spel snätt inåt bakåt". Skyttekung var återigen Johan Hedman, som tangerade föregåendes års 22 mål, mycket tack vare ytterligare en stark höstsäsong, men Årets Spelare var en mycket värförtjänt Peter Eriksson som firade detta med att på avslutningsfesten beställa in en kilometer öl, d.v.s 1000 gr mer än menyns en meter.

Anekdot 1: Assisterande tränare Jens kommer antagligen aldrig att assistera José Mourinho i Inter. En orsak till det var att han aldrig kom förberedd till någon träning. Så här kunde det låta när han skulle hålla i en träning: "Eh...tja grabbar...idag...kommer vi att köra ...eh...(lång tystnad)...tvåmål...?...och lite avslut innan det...eh...men jag vet inte riktigt hur den övningen ska se ut...några förslag...?" Tack för gott försök Jens!

Anekdot 2: Detta år hade vi ett träningsläger i Kristianstad på försäsongen. Det finns många icke-rumsrena anekdoter därifrån som Pelle och Peter kan berätta om i speakeranläggningen inför någon match på Skinnaråsen senare i år, men en rolig anekdot som också lämpar sig här var den sista träningen på söndagen, samma dag som vi åkte hem. Laget hade varit ute på stan kvällen innan (Peter kastade sin mobil i väggen och Unge Hedman blev bestulen på pokermarker och började gråta) och vissa hade blivit något överförfriskade vilket skulle ta ut sin rätt på träningen dagen efter. Detta gällde inte för Calle "varannan vatten" Gustén som gjorde sitt livs bästa träningspass. I 90 minuter dominerade Calle i allt; skott, brytningar, passningar, finter (okej, kanske inte finter) och han var över-jävla-allt. Länge, länge pratades det om denna träning i omklädningsrummet. Peter Eriksson gjorde samtidigt en vanlig "sista-träningspass-på-läger"-träning och noterades för 35 sprungna meter.

Anekdot 3: Vi håller oss kvar vid nämnda träningsläger och lite självbeundran. På fredagkvällen vankades det lagaktivitet för att svetsa samman gruppen och på schemat stod det bowling. Det som sedan hände är en av de absolut största idrottsbedrifterna i Unge Tunges liv och något som han (jag) gladeligen delar med mig till världen varje dag. Bowlingstunderna under håltimmarna på Rudbeckskolan hade gett resultat och X efter X prydde Unge Hedmans spelrad. När serien var över stod siffrorna 240 under namnet "Max Power" (ett vanligt förekommande alter ego för Unge vid bowlingspel). Kanske den bästa serie en Rotebrospelare någonsin gjort och någonsin kommer att göra. Tränare Christer stod och tittade på och berömde sin unga adept. "Bra Johan, det här var mycket bra!". Inte ett leende eller dunk i ryggen, utan ett fast handslag och en stenhård blick visade att denna prestation befäste #13:s position i startelvan. Att Mattias Åsén under samma serie fullständigt körde över sitt tidigare rekord och slutade på 190 poäng är det ingen förutom han själv som kommer ihåg. Tvåan är den första förloraren Mattias...

Anekdot 4: Vi har uppenbarligen svårt att släppa lägret i Kristianstad. Allas vår Lasse Myhrén har som sagt en del skrönor på sitt CV och en av de bästa tillkännagjordes under lägrets pokerturnering. Pojkarna sitter och spelar No Limit Texas Hold'em när Lasse entrar rummet. Han deklarerar att han varit gammalt pokerproffs ("överallt i hela världen; Vegas, San Augustin och Sundsvall") och att hans favorithand var AK. Han ber först att få vara dealer, varpå han glömmer att bränna ett kort och tar därefter korten ur Fuck You Bergs händer, går All In på någon skithand och ser till att få Berg utslagen ur turneringen. Vi kunde alla konstatera att pokerkarriären förmodligen var en av Lasses patenterade lögner. Något som däremot inte är en lögn är ryktet om Lasses temperament. När ynglingen Josimar planerade att sova borta under utekvällens nattliga timmar ringde Lasse upp och "bad" honom komma till vandrarhemmet inom en kvart, annars kunde han gå hem till Stockholm. Josimar var hemma på 3 minuter och 43 sekunder, men valde kort därefter att lämna klubben, Lasse och sina röda fotbollsskor kvar på Skinnaråsen. Åsén var inte sen att lägga beslag på dom och ryktet säger att de gjorts en del mål med dem i Uppsalas studentserie...

Anekdot 5: Anders Hedman, storebror till stjärnan Johan (sägs det, vi tror att han egentligen är brevbärarens barn... i och för sig är deras påstått gemensamme far också brevbärare, men tippar att det bör vara en kollega) visade sig under sommaren vara en riktig judas. I första matchen efter uppehållet hade Anders nämligen inside om att Johan var avstängd (ett gult för filmning, en bortsparkad boll och ett gnäll på domaren) och ett antal övriga nyckelspelare var ännu på semester, vilket gjorde att Anders lastade in en femhundring på att bottenlaget Vaxholm skulle avgå med hemmavinst. Matchen slutade 1-0 till Vaxholm och Anders blev Lasse Myhrén-rik...

Årets citat: "Fan Peter, kör du Kycklingklubban?" /Per Ek angående Peters hygienrakning på försäsongslägret.

Årets slagpåse: Ekerö som under två matcher mot Rotebro förlorade med sammanlagt 4-15 (3-7 och 1-8). Under returmötet som spelades på Helenelunds IP gjorde Unge Målkåte Johan Hedman hela sex mål. Övriga två gjordes av Mohamed och en jättesliten Mattias Åsén (han hade anordnat inflyttnigsfest dagen innan och under matchen begärde han byte efter sex spelade minuter). I reservlagsserien hade Ekerö (som där luftade små stackars pojkar) oturen att ställas mot ett alldeles för bra Rotebro två gånger om och fick se sig förnedrade med 10-2, respektive 11-1. Sammanlagt svarade alltså Rotebro för 36 mål på fyra matcher mot Ekerö denna säsong. Slagpåse var ordet.

Årets bittraste/klantigaste: Mattias Åsén hade under hösten det svårt att ta en plats i startelvan, men fick dagarna innan matchen mot Bele Barkarby på Veddestavallen att han skulle spela centralt på mittfältet. "Detta är min chans att imponera på tränare Christer och Pappa Gunnar" tänkte en rejält överladdad Mattias i omklädningsrummet. Bara minuterna innan laget skulle ut på uppvärmning märker Mattias dock att han har glömt sina fotbollsskor kvar på Skinnaråsen (jag tror att han skyllde på "vännen" Kryckan) vilket gjorde att bänken fick värmas av Åséns superheta rumpa, efter att han själv kört hem i Robert Hannus-fart och hämtat skorna. Mattias fick sedan hoppa in under matchens sista skälvande minuter då allt redan var avgjort och han hann inte lämna några djupare avtryck denna gång. Surt sa räven!

Sluttabell Division 1 Norra 2006

Enköping SK 26 17 4 5 53 – 36 55
IK Sirius FK 26 17 3 6 62 – 24 54
Västerås SK FK 26 14 7 5 58 – 26 49
Vasalund/Essinge 26 13 7 6 49 – 30 46
Visby IF Gute FK 26 12 7 7 53 – 45 43
Syrianska FC 26 12 6 8 41 – 32 38
Valsta Syrianska 26 10 8 8 39 - 34 38
Bodens BK 26 7 12 7 35 – 32 33
BK Forward 26 8 9 9 33 – 35 33
Falu BS FK 26 6 9 11 31 – 38 27
Östersunds FK 26 7 6 13 39 – 47 27
Robertsfors IK 26 5 12 9 35 – 50 27
Anundsjö IF 26 2 5 19 27 – 77 11
Kiruna FF 26 1 7 18 18 – 67 10

Säsongen:

Frustationen över den uteblivna Superettanplatsen förvandlades snabbt till aggressivitet och beslutsamhet på fotbollsplanen i division 1. Enköping visade återigen prov på ett enormt starkt hemmaspel och inget av övriga tretton lag lyckades slå "de gröna" på Enavallen. Stor del i framgångarna kunde tillskrivas de lyckade nyförvärven där Thomaz Stolpa från Tromsö, Joen Averstad (AIK), Mats Lundin från Enskede och Eric Hammar som hämtades från Torslanda stack ut från mängden.

Laget startade säsongen starkt och första förlusten kom först i omgång 8, men då bjöds man på en riktig stjärnsmäll när mediokra Robertsfors fullständigt körde över topplaget med 7-2, vilket blev starten på en fyra matchers lång svacka där man endast bärgade en poäng. Efter detta repade man sig dock och vann åtta raka matcher och greppade tag om seriens enda direkuppflyttningsplats, och under denna svit släppte man endast in tre mål. I omgång 20 väntade seriefinal mot Uppsalalaget Sirius på bortaplan och storpubliken (3 555 åskådare!) fick se hemmalaget vinna med 2-0 och täta till toppstriden inför de avslutande omgångarna. Där visade det sig dock att Enköping var det lag som hade mest is i magen och seriesegern, tillika superettanplatsen, säkrades redan i den näst sista omgången då över 1000 åskådare kunde se stackars bottenlaget Kiruna förnedras med 5-0. I den avslutande omgången kunde man därför åka ner till Gotland och Visby på en förmodad blöt resa för att få storstryk med 6-1. Men vad gjorde det, Enköping var tilbaka i Superettan.

Sammanfattning:

Stor glädje förstås i Enköping som återigen var klara för Superettan efter två raka seriesegrar. Mannen som låg bakom detta, tränare Michael Borgqvist fortsatte dock inte under Superettanåret och istället skulle en mörk period vänta runt hörnet för de grönklädda. I Rotebro såg man med tillförsikt på framtiden. En grymt stark höstsäsong med nyckelspelare som stannade och med en ung och utvecklingsbar trupp såg division 3 inte ut som någon omöjlighet. Högre upp i seriesystemet än så hade klubben inte varit under sina 90 år. Det skiljde fortfarande tre divisioner och en himla massa lag mellan Rotebro och Enköping, men de kommande åren skulle ändra på den saken. Och det skulle gå fort.