Inför Enköping SK - Rotebro ISFF: År 2009

Sluttabell Division 3 Norra Svealand 2009

Strömsbergs IF 22 15 4 3 67 – 23 49
Rotebro ISFF 22 12 6 4 56 – 34 42
Bollstanäs SK 22 13 2 7 52 – 34 41
Assyriska FF Ungdom 22 11 4 7 55 – 39 37
Täby IS 22 11 3 8 45 – 37 36
Heby AIF 22 9 5 8 39 – 39 32
BKV Norrtälje 22 9 4 9 42 – 39 31
FC Järfälla 22 9 3 10 44 – 51 30
Karlbergs BK 22 8 3 11 31 – 45 27
Gimo IF BK 22 7 4 11 32 – 41 25
Gamlis FF 22 3 3 16 34 – 64 12
Sandvikens AIK FK 22 3 3 16 28 – 79 12

Säsongen: Inför säsongen formulerades målsättningen för truppen; att gå upp till division 2. Eftersom vi fick kämpa för att hålla oss kvar året innan kändes detta som ett lite väl högt uppsatt mål, även om vi inför 2009 bytt till en mer nordligare och med facit i hand, enklare serie. Truppen förstärktes inte särskilt mycket heller. R. Kalid Mohamed anslöt dock från Assyriska Rinkeby, Patric "Puuutaaa" Sjöstedt från Täby och målvakten Edin Srbic kom för att öka konkurrensen bland målvakterna eftersom Abbe skadat handen och Fuck You Berg blivit tjock under sin skengraviditet. Högerbacken med de konstiga inkasten och de felträffande fötterna, Joseph Mutumba, hoppade rätt in i startelvan och senare på sommaren skulle Mbye Camara och Bobby BADANG ansluta till truppen. Viktigaste tillskottet var dock Kalle Gnäll som var åter efter skada. Med Thomas Pagling flyendes till Roslagskulla blev Sebastian Strömberg (med näst färst A-lagsmatcher för klubben i truppen) ny lagkapten.

Säsongen började trevande med oavgjort i en värdelöst spelad match på den sämsta planen som en division 3-match någonsin spelats på borta mot blivande toppkollegan Strömsberg, som följdes upp i omgången efter med förlust hemma mot Assyriska med hela 3-0 (med blivande Rotebrospelaren Enkidu i bortalaget). Fram mot sommaren såg det dock ljusare ut efter vinst i fem av sex matcher på vårkanten och uppflyttning sågs numera som ett realistiskt mål. Anfalsspelet blomstrade igen och supertrion Kalle Gnäll, Biyo "världens fulaste svettband" Bozan och Unge Pånyttfödde delade på målskyttet broderligt. På mittfältet delade allt som oftast WiklundH och Sebban "55 minuter" Strömberg på det defensiva jobbet, medan Kalid låg något mer offensivt. Under sommaren fick laget dock en dimp och man lyckades endast derbyvinna över lilla BSK innan den bistra trenden bröts i bortamötet mot Järfälla. Det såg innan dess mörkt ut och man såg serieledande Strömsberg ånga på i toppen mot en betryggande serieseger. Som tur var så hade inget lag tillräcklig kvalité att haka på Strömsbergtåget och såväl Järfälla som Assyriska och Täby blandade och gav i sina prestationer. I och med Rotebros 5-2-seger mot Järfälla fick man det självförtoende och häng på övriga topplag som man behövde och hösten blev sedan en enda lång framgångssaga efter segrar i samtliga matcher förutom mot Täby, innan kvalkonkurenten Assyriska stod för motståndet i den näst sista omgången. Eftersom Bollstanäs gick imponerande bra under hösten, och skuggade de bägge lagen som skulle mötas i Södertälje, var seger ett måste i denna svåra bortamatch. Efter att Sebban blivit utburen på bår (skräll) och Assyriska kvitterat två gånger om kunde till slut Unge Matchhjälten avgöra med att "Arda Turan"-skjuta in 3-2 via ett försvarsben. Kalle Gnäll kunde i den avslutande omgången, mot redan segerklara Strömsberg, definitivt skjuta Rotebro till kval genom sitt tredje frisparksmål för säsongen. Kalle var framförallt under de sista 5-6 matcherna helt outstanding och det kändes enligt åskådarna som att han stundtals spelade såväl yttermitt, innermitt, anfallare och back. Lägg på två sköna frisparksmål mot Strömsberg och Råsunda och ni förstår hur viktig han var. Ett skämt att inget lägre i de högre divisionerna hörde av sig efter den avslutningen. Övrigt anmärkningsvärt var att Abbe avslutade med ett makalöst målvaktsspel och Hagamannen visade under året att han var en ytterback av högsta kvalité, framförallt defensivt då han sällan släppte en jävel över bron, och gjorde han det ordnade han "broöppning".

Kvalet var anordnat på så sätt att två tvåor från olika division 3-serier började mötas i ett dubbelmöte, där segraren gick vidare och fick möta ett division 2-lag i ett nytt dubbelmöte. Vinnaren där skulle spela division 2 säsongen 2010. Första hindret på vägen mot "Rotan upp i tvåan" (denna sexistiska lek med ord användes in absurdum under de avslutande veckorna på säsongen i Rotanlägret) var lilla Regnsjö och första matchen spelades på Skinnaråsens konstgräs inför storpublik (det var gratis inträde...). Även om Regnsjö var med i början av matchen var Rotebro det starkare laget och kunde vinna med 4-0 efter dubbla mål av Biyan och varsitt av Rotebrosönerna Hedman och Ramsell, vilket gav ett mycket lovande läge inför returen i Regnsjö. Ett något för självsäkert Rotebro var dock nära att sätta division 2-platsen i halsen när Regnsjö gick upp i 2-0-ledning kort innan halvtid. Då kunde Armin Iranpak göra två läckra mål innan Kalid chippade in 3-2 och Rotebro var därmed vidare till slutkval mot Råsunda från division 2. Råsunda som enligt säkra källor skulle spela oerhört defensivt målades upp som Inter under José Mourinho och ska under säsongen bara släppt till fyra skott mot mål. Självklart hade de som alla andra lag också en stor, stark spelare på topp. I Råsunda hette han Robert Babic och var gammal Rotebrobekant (om du inte har följt med på hela resan så kan du läsa om Robban under säsongen 2005). Råsunda såg dock trötta och oinspirerade ut under matchen på Skinnaråsen, där Rotebro gick upp till 3-0-ledning innan nämnde Babic kunde reducera innan halvtid. I andra halvlek missade Unge Målsumparen Hedman chans efter chans och om det inte vore för en missad straff från bortalaget så hade matchen kunnat slutat riktigt otäckt. 3-1 slutade dock matchen och det såg ljust ut inför den avslutande matchen på Skytteholms A-plan. Laddningen var grym i Rotanlägret inför matchen och man visade också i den första halvleken att man var det bättre laget. Men domaren hade inte någon av sina bättre dagar och valde att bokstavligt talat ge en straff till Råsunda, som dock fantomräddades av Abbe i målet. Domaren kom dock inte undan utan fick i halvtid höra av huligan Åsén att han var "den äckligaste domaren han sett". I andra halvlek kunde dock Unge Tunge ge Rotebro ledningen efter att ha rundat målvakten och noga siktat in sig så att han inte skulle göra om samma misstag som på Skinnaråsen veckan innan. Euforin var total bland de tillresa rotanfansen och även om Råsunda hann kvittera så var den sammanlagda ledningen aldrig hotad och Rotebro var efter en lång säsong klara för Division 2! Efter matchen blev det Champagneregn och för vissa av spelarna och supportrarna Limousinfärd till Uppsala där en segerfest anordnades till Rotans ära.

Anekdot 1: Kärlekshistorien med Norrtälje fortsatte under detta år med ett träningsläger i staden och ett traditionsenligt besök hos världens bästa nattklubb Moberg´s. Under kvällen lyckades DF spela bort 1 500:- på Black Jack, Peter fiska lax och Fuck You Berg se sitt liv passera i revy när en av gästerna på efterfesten visade sig vara rasist. Och Simon Thyllander kokade korv. Unge Hungrige tittade på.

Anekdot 2: Under detta läger spelades det också lite fotboll mot ett lag från trakten. Under denna match gjorde Lukas den bästa halvleken som någon har presterat i en Rotebrotröja under drygt 90 år. (Se även under "Lagpresentation"). Lukas hann med att göra två mål, få ett bortdömt och pricka målramen två gånger under hysteriska första 45 minuter. Tränare Johansson var lyrisk och sa: "Det kommer att bli något stort av den grabben!"

Anekdot 3: Under matchen mot Heby på bortaplan slog lillebror Mutumba nytt inofficielt världsrekord i felinkast under en match då han blev avblåst fem (!) gånger för att han hoppade, inte hade bollen bakom huvudet, stod inne på planen, kastade med en hand och antagligen en rad andra fel också. Han fortsatte efter denna fadäs att lägga till en inkastfint varje gång han skulle kasta, som gick ut på att finta kast hem till målvakt med en motståndare i närheten, för att sedan kasta framåt, bli avblåst och springa hemåt igen.

Anekdot 4: Under den något blöta avslutningsfesten skulle Daniel Forsmed fixa in några av oss spelare till nattklubben Bern´s via sin kända bror Ola. "Inga problem grabbar, jag ringer brorsan och fixar det". (DF ringer sin bror som inte svarar varken den första eller tionde gången han ringer) "Okej, men jag säger till vakten att jag känner Ola, jag tror till och med att han känner igen mig" (DF går fram till vakten, pratar i ca en minut och kommer sedan tillbaka till oss spelare). "Fan, grabbar, är det inte roligare att dra till Fabben i Väsby?!" Kommentar: Det var inte roligare på Fabben.

Anekdot 5: Mot slutet av sista matchen mot Råsunda tog sig frustrationen tydliga uttryck hos de snart degraderade Råsundaspelarna. Sista 10 var en uppvisning i efterslängar och värst av alla brast det för målskytten Roland Mendy som valde att sparka ner fel kille; Lukas Strömberg. Lukas var inte sen att svara upp och i en panna-mot-panna-duell som slutade med en skallning från Mendy. Fege äcklige domaren tog då det pinsamma beslutet av visa ut... båda! Då blev det Lukas tur att få psykbryt och attackera domaren med att sträcka ut händerna i en hotfull gest och utbrista "FÖR VAAD?!". Domaren kissade på sig och valde att anmäla Lukas till disciplinnämnden vilket medförde en månadslång avstängning i april 2010 från vilken Lukas fortfarande får sota då han trots fenomenala träningar ännu inte slagit sig in i startelvan. Om man frågar Lukas varför han var avstängd är det alltid lika kul att inleda med frågan FÖR VAAD?

Årets spelare: Kalle Ramsell

Årets skyttekung: Biyan Bozan., 15 mål

Årets uttryck 1: "Rotan upp i tvåan!"

Årets uttryck 2: "Fuck You Berg!"

Årets Rotanlåt: "I Gotta Feeling" med Black Eyed Peas (klyschigt/Åsén)

Sluttabell Division 1 Norra 2009

Degerfors IF 26 19 3 4 58 – 25 60
IK Brage 26 16 4 6 47 – 31 52
Valsta Syrianska IK 26 14 6 6 54 – 36 48
Umeå FC 26 14 6 6 51 – 38 48
Västerås SK FK 26 11 4 11 49 – 37 37
Gröndals IK 26 9 8 9 37 – 43 35
Carlstad United BK 26 9 6 11 30 – 31 33
Arameiska-Syrianska KIF 26 9 5 12 30 – 38 32
BK Forward 26 8 7 11 41 – 45 31
Syrianska IF Kerburan 26 9 4 13 42 – 48 31
Östersunds FK 26 7 9 10 37 – 39 30
Karlslunds IF HFK 26 8 5 13 34 – 42 29
Enköping SK 26 6 7 13 35 – 55 25
Skellefteå FF 26 3 6 17 27 – 64 15

Säsongen: Tanken var att egenfostrade, unga spelare skulle ta de grönklädda tillbaka till Superettan, där lillebror Rajalakso (född 1993) var den yngsta och mest lovande. Jesper Blomqvist var kvar som tränare och förfogade över en ung, men spelskicklig trupp och man inledde våren godkänt med 12 poäng på de inledande 9 omgångarna. Ingen poängskörd för ett topplag, men man var åtminstone inte nere i botten och kämpade som man gjort de två tidigare säsongerna. Sommaren blev dock en riktig pers och mellan omgång 10-17 lyckades man inte bärga en enda trepoängare och helt plötsligt såg det mörkt ut för Enköping. Även om det blev lite bättre efter sommarmånaderna så låg man fortfarande under nedflyttningsstrecket inför den näst sista omgången då man mötte bottenkollegan Östersund på Enavallen i en måstematch. Men Östersund förlorade och inför den sista omgången var man redan klara för degradering till division 2.

Sammanfattning: När vi räknade på avståndet mellan lagen efter säsongen 2002 och kom fram till att det skilde ca 1670 placeringar höftade vi naturligtvis något. Vi räknade att det fanns 24 distrikt i Sverige med lokala serier i div 4 & 5. I snitt gissade vi att det finns 2,5 serier på varje nivå i de olika distrikten med 12 lag i varje vilket gav oss siffrorna 24x12x2,5=720 lag i fyran + 720 lag i femman. I trean och tvåan fanns det 12 respektive 6 serier med 12 lag i varje, 12x12 + 12x6=144+72=216. Eftersom Enköping kom tvåa i superettan 2002 var det alltså 14 lag bakom dem vilket totalt ger oss siffrorna 720+720+216+14=1670. För varje division Rotan avancerade plockade man alltså in över 700 "placeringar" på Enköping, vilket blir en ganska löjlig ekvation då Enköping på sin nivå inte kan dra ifrån med max 16-14 placeringar per säsong. Ändå kände vi att det var ett humoristiskt mått på avståndet lagen emellan som det går att dra någon typ av slutsats från. Slutsatsen vi drar är att Rotan har haft tur med en hel del genom åren (gratisplatsen till trean) medan Enköping har haft en rejäl skopa otur (Bosse Pettersson). Essensen av det hela är ändå att Rotan och Enköping länge varit två föreningar på väg mot olika håll och säsongen 2010 möts de i ett osannolikt möte. Hur det slutar återstår att se...