Inför Enköping SK - Rotebro ISFF. År 2005

Sluttabell H5N Stockholm 2005



Rotebro ISFF 22 17 2 3 81 – 33 53
Vaxholm 22 13 3 6 52 – 28 42
Bromsten 22 11 4 7 46 – 35 37
Vällingby 22 11 3 8 38 – 31 36
Favoriterna 22 10 4 8 36 – 30 34
Torstens Lär. 22 9 5 8 45 – 40 32
Kungsängen 22 8 7 7 40 – 38 31
Roslagskulla 22 8 5 9 35 – 40 29
Danderyd 22 7 3 12 26 – 39 24
Stocksund 22 7 3 12 34 – 56 24
Edsberg 22 6 3 13 33 – 46 21
Gläntan 22 3 2 17 21 – 71 11



Säsongen: Mycket var nytt inför säsongen 2005. P86 (som bestod av spelare födda 1987-1985) var nu för gamla för att spela i St:Erikscupen vilket gjorde att nästan 20 oroliga och nervösa pojkar bankade på porten till A-laget (snarare klappade i rädsla för att någon skulle öppna). Den som öppnade var lagets nye tränare Christer Johansson. En skräckinjagande man som inte log under hela året och som hade som främsta nöje att skrika på spelare som passade bollar rätt in i planen. Christer släppte dock in några av oss genom porten, medan andra fick knacka på den mindre glamourösa och klart rangligare dörren som ledde till B-laget. Nye tränaren Johansson, som kom från lokalkonkurrenten Tureberg hade mycket arbete framför sig. Ett lag bestående av unga orutinerade spelare, blandat med gamla, trötta elefanter skulle svetsas samman och dra skeppet Rotebro åt samma håll. Och det hållet var uppåt. Christers idé var enkel, men genialisk. Spela enkelt, spring mest, vill mest och framförallt; Ingen skit! En tuff försäsong där spelarna fick lära sig att "teknik med boll" inte är samma sak om man är född på 40-talet som för de som är födda på 80-talet, gav spelarna den rätta inställningen och det nödvädiga flåset för att ta sig an uppgiften att föra upp Rotebro i division 4. Christer deklarerade på första spelarmötet i januari att han tänkte introducera oss för 18 nya konditionsövningar, 16 med boll. Av 36 försäsongsträningar körde vi 16 olika med boll, resterande 20 utan...


Spelarmaterialet detta år var också för bra för att spela i division 5 då man hade seriens bästa målvakt i Jonathan Berg (det var på den tiden då han slängde sig och inte var jättetjock), ett starkt försvar med rutin i Pirre och Gustén och huvudstyrka i Calle Lennerman och Rickard Pettersson. På mittfältet agerade Lars-Eric Sandwall pappa åt lilla Åsén och på kanterna forsade antingen Fredrik Eriksson, namne Peter eller Anders Hedman (vi höll kanske inte divsion 4-klass på alla positioner...) fram. På topp spottade Patric Jildefalk in mål under våren och Unge Johan Hedman på hösten. Jildefalk (som numera tränar AIK dam i allsvenskan) bjöd på en fantastisk trend med mål i samtliga 9 första omgångarna, för att senare utsättas för en lika lång måltorka. Lagom till Jildefalks svacka anslöt profilen Robert Babic. Babic debuterade i slutminutrarna hemma mot Stocksund och avgjorde matchen med en 3-2-lobb på övertid, vilket skulle komma att leda till en fantastisk konkurrens i anfallet som förpassade både Jildefalk och brassen Marcus Larsen till positioner längre ner i banan.

På våren var laget närmast ostoppbart och man formligen öste in mål på motståndarna som inte lyckades hänga med Rotans Blietzanfall. Enda plumpen i protokollet kom i den fjärde omgången när Vaxholm lyckades slå laget på Skinnaråsen med 3-2. På grund av sin fantastiska start kunde Rotebro stå klara som seriesegrare redan med fyra matcher kvar på säsongen efter 1-1 hemma mot Kungsängen. Målet var uppnått och ett första steg mot tvåan var taget. För att inte förnedra motståndet helt valde man att slå av på takten och strunta i att vinna 4 av de 5 sista omgångarna. Unge Hedman lyckades vinna skytteligan under sin första hela säsong i A-laget, med 22 mål på 20 matcher och tog också hem priset som Årets spelare som yngsta vinnare genom tiderna. I den näst sista omgången borta mot Bromsten så debuterade en då inte lika gnällig Kalle Ramsell. Han gjorde naturligtvis mål i debuten men fick målet bortdömt för offside. Lillebror Rasmus gjorde däremot mål i sin debut med B-laget på samma plan några år senare. Extra härligt var det för laget när man i den sista omgången kunde tvåla till lillebror Edsberg med hela 5-0 på Skinnaråsen, vilket betydde att Edsberg förpassades till division 6. Svårt...


Anekdot 1: Lasse Muhrén agerade scout under detta år och hittade under vintern ett riktigt guldkorn i Frank "the Tank", en 90-kilos mörk man från Frankrike där han sades ha spelat i Nantes, som skulle "lära oss spela fotboll". Frank lärde oss endast hur man snubblar på en boll och glider in i väggen sittandes på bollen. Såg svårt ut, dessvärre också ineffektivt på en fotbollsplan. Frank åkte hem till Frankrike igen och idag vet ingen var han håller till. Kanske Marseille? Ett annat riktigt guldkorn snappades upp av Lasse under våren; den polske divan Janusz Godziewski, som alltid kom ut från omklädningsrummet när vi andra var uppvärmda, utan benskydd men med en straffbar hockeyfrilla och utan ambition att passa någon annan i laget. Tur för honom att han var så jäkla bra att han ändå fick spela. Något år senare skulle stjärnan Godziewski säljas till Tureberg för nytt transferrekord för Rotebro (20 000:-). Väl där hann Janusz inte göra mycket innan en provspelande och skäggig 17-åring hann skada honom på träning, vilket spolierade hela säsongen för polacken. Vad 17-åringen hette? Alexander WiklundH...

Anekdot 2: Under den hårda försäsongen då vi sprang på hårda grusplaner och ännu hårdare asfalterade vägar präntade Christer in ett budskap i spelarna för att hålla humöret uppe: "Det här har vi igen i höst pojkar!" Det skulle dock lite ironiskt visa sig att vi var så jäkla bra på våren att vi helt enkelt inte hade behövt spela någon match på hösten för att gå upp till division 4. Men tack för en trevlig försäsong gubbe!

Anekdot 3: En som inte var lika lycklig över Coach Johanssons ankomst till klubben var Håkans tidigare favorit Johan "bäst i världen på att sprida onödig information" Eriksson. Eriksson som hade tänkt återansluta till laget efter sin värnplikt fick se sig petat av division 5:s bästa huvudspelare Rickard Pettersson. Johan berättar:
Ni som kan er fotbollshistoria kanske kan skåda vissa likheter med en viss Tony Flygare i berättelsen som här följer...Det hela började säsongen 2005. Jag hade gjort lumpen, och missat halva säsongen, och Rotan hade fått en ny tränare. Vi hamnade snett från första början. På min första träning (på ca ett år) plockar jag totalt bort lagets stjärna Johan Hedaman, som sedemera skulle få ett kontraktsförslag från både BP och DIF. Tränaren ignorerar dock detta och jag tas inte ut i truppen trots att fler lagkamrater hyllade mig, citat: "Chitt Johan du ska ju va given i det här laget!" och "skönt att du är tillbaka, vi behöver dig".Trots att jag gång på gång övertygar på träning efter träning får jag "sparsamt" med speltid. Det börjar ryktas om transfers vilket självklart inte förbättrar situationen då jag framstår som en "besvärlig" spelare. Hos mig växer frustrationen då jag, efter en superb andra halvlek borta mot Torstens lärljungar, inte får starta nästa match. Till och med grabben (som för övrigt har en riktigt het lillasyrra) som har "min" plats i backlinjen förkunnar: "Det är helt sjukt att jag får spela och inte du, du borde starta."Säsongen börjar närma sig sitt slut, Rotebro är fasst i mittens rike utan vare sig chans att gå upp eller åka ur. Sista matchen möter vi Bromsten borta. Som vanligt får jag börjar på bänken och känner mig "sådär" taggad då jag dessutom är rätt bakfull. Men i den 62 minuten får jag min chans. Markus Larsen, den ena mittbacken skadar låret och coachen kallar till sig mig. "Johan gå in och gör ett bra jobb nu så ska du nog kunna bli ordinarie till nästa säsong" Jag skiner upp! Taggad och adrenalinupppumpad som aldrig förr släpps jag in i hetluften. Då händer det som inte fickk hända:Efter endast 2(!!) minuter är en bromsten spelare på väg igenom. Han får bollen för långt ifrån sig och vår målvakt skulle hunnit ut. Men istället kapar jag spelaren, får friläges-utvisning och Bromsten fpr straff. Den slås säkert i mål och Bromsten vinner med 1-0. Jag spelade ingen mer match för Rotan...Efter det har det gått utför, ett halvhjärtat försök till comeback i div 7 gänget Helsingkrona som ine ledde någonstans och lite fotbollstennis då och då med nån kompis.Så, tack för att jag fick dela med mig och nu kanske ni fått lite förståelse varför det gått som det gått...MVH // Talangen som försvann


Årets citat:

"Ingen i det här laget är given. Inte Larsan, inte ens JAG är given" /Robert Babic efter ett inhopp och fyra träningar. Kommentar: Vem är du?



- "Ser man Barcelona göra byten eller?" /Robert Babic under samma träning som ovanstående citat, där diskussionen nu handlade om varför vi inte gjorde några byten under matchen mot Danderyd (4-0). Kommentar: Samma säsong (2004/2005) var Andrés Iniesta ensam i Barcelona om att delta i samtliga ligamatcher. Nästan alla som inhoppare. Så visst bytte de någon gång. Dessutom hade vi fria byten i division 5... Kommentar: Vem ÄR du?



- "Jag ska lära dig något som heter väggspel" /Robert Babic till Unge Johan Hedman träningen innan nämnda Danderydmatch. Kommentar: Okej, seriöst. Vem fan är du?






Sluttabell Division 2 Norra Svealand 2005


Enköping 22 16 3 3 45 – 22 51
Sirius 22 14 3 5 63 – 24 45
BK Forward 22 13 6 3 42 – 22 45
Valsta Syr. 22 13 5 4 45 – 20 44
Falu BS FK 22 11 2 9 39 – 37 35
Västerås IK 22 9 2 11 34 – 34 29
Skiljebo SK 22 7 4 11 34 – 39 25
IK Brage 22 7 3 12 33 – 44 24
Eskilstuna 22 6 2 14 17 – 47 20
Örebro Ungd. 22 5 4 13 31 – 50 19
Gamla Upsala 22 4 4 14 22 – 48 16



Säsongen: Seriesystemet var på denna tid upplagt på så sätt att det var i princip omöjligt att gå upp från division 2, eftersom det inte räckte med att vinna sin serie. Man var dessutom tvungen att ta sig igenom ett jobbigt kvalspel mot superettanlag. Enköping dominerade division 2 norra svealand och vann med sex poängs marginal. Mycket tack vare sitt fenomenala hemmaspel på Enavallen, med en stark hemmapublik (publikligan vanns med ett snitt på 768 åskådare) där man endast tappade poäng i en match (0-0 mot Skiljebo). Trots detta klarade man inte av att kvalificera sig för Superettan eftersom Umeå FC blev för svåra i kvalet. Nye tränaren Michael Borgqvist, numera tränare med en annan Enköpingbekant, Jesper Blomqvist, fick ändå se sina mannar byta serie till 2006 års säsong. Seriesystemet gjordes nämligen om till vad den är idag, med två division 1-serier, just för att underlätta för lagen i division 2. Man kom i och med det ett litet steg närmare Superettan, men det var inte mycket till plåster på såren för laget som trånade efter att en dag komma tillbaka till Allsvenskan.



Anekdot: I laget spelade bland andra en gänglig mittfältare från Kenya som efter sin lyckade debutsäsong i Enköping blev värvad av allsvenska Helsingborg. Hans namn är McDonald Mariga och ska den 22 maj 2010 spela Champions Leaguefinal på Santiago Bernabéustadion i Madrid med sitt Inter. Kanske Armin också gör om några år...INTE!





Sammanfattning
Överlag var året 2005 två lyckade säsonger för både ESK och Rotan. Båda stod som seriesegrare när året var över och mer kan nästan inte begäras. ESK hade dock oflytet att falla offer för en värdelös seriestruktur i svensk fotboll och fick ta ett straffår till i tvåan. Detta medförde att Rotan knappade ett par hundra placeringar i det svenska seriesystemet då man nu kunde avancera förbi samtliga av Sveriges division 5-lag. ESK kunde känna flåset...