Inför Enköping - Rotebro. År 2003.

Sluttabell 2003 Division H5N Stockholm

Viggbyholm 22 17 1 4 61 – 34 52
Danderyd 22 13 4 5 55 – 24 43
Viksjö 22 12 7 3 54 – 34 43
Rotebro IS 22 13 3 6 52 – 31 42
Rinkeby 22 13 2 7 57 – 36 41
Favoriterna 22 8 4 10 35 – 41 28
Edsberg 22 8 2 12 44 – 54 26
Enebyberg 22 5 7 10 37 – 48 22
Bele Barkarby 22 7 1 14 32 – 59 22
Vällingby 22 5 5 12 29 – 47 20
Kälvesta 22 5 3 14 24 – 47 18
Torstens Lär. 22 4 5 13 26 – 51 17

Säsongen: Under tränare Håkan Söderberg gjorde Rotebro en mycket lyckad comeback då man slutade på en stark fjärdeplats bara en poäng efter tvåan Danderyd och trean Viksjö. Stort glädjeämne under säsongen var att man hamnade före lokalkonkurrenten Edsberg som man också tog fyra av sex poäng mot i två hårda drabbningar. Ungtupparna fick under detta år vänja sig vid att bli brutalt kapade av det äldre gardet med Roger Meurk och Mattias Pirmann i spetsen om man "kladdade" för mycket på bollen. Denna pennalism fick som resultat att två läger skapades i laget. De unga och de gamla. Anmärkningsvärt var att Fuck You Berg under våren tog sig in i startelvan och tog med sig många från det gamla p85-laget upp i A-lagstruppen. Under höstens Stockholm Cup-matcher debuterade de dåvarande talangerna Anders Hedman, Marcus Ulander och Mattias Åsén i A-lagssammanhang. Johan Eriksson, Simon och Tomas Lennartsson (a.k.a Bröderna Bäver), Fredrik Eriksson och Daniel Muhrén var snäppet vassare och debuterade redan i seriespelet. Division 5:s explosivaste anfallare Andreas Öfverberg öste in mål de matcher han höll sig på banan. Under tiden började Rotanbloggare Hedman i gymnasiet efter Gothiacup-debut (åttondel i B-slutspel), Johan Vegas karriär i AIK blomstrade och Mbye var fortfarande kvar i Gambia och jagade lejon medan Armin grät när Inter åkte ur Champions League mot ärkerivalen Milan (som senare också vann turneringen). Det allra roligaste från denna säsong var dock att mellan 9 juni och 30 augusti vann Rotan hela åtta matcher irad! Segervapnet var otroligt nog att flytta upp 18-årige backen Simon Lennartsson på topp ”för att få en rörlig forward” bredvid den ganska stationäre Roger Meurk. Simon förvaltade förtroenden genom att ”Fifa-chippa” in ett mål mot topplaget Danderyd. Kamraterna i p-85 skrattade högt och kunde inte tro sina ögon. På 85-träningarna var han fortfarande döback…

Anekdot 1: ”Jag minns ett fantastiskt derby mot Edsberg borta på sportfältet. Det står 1-1 i andra halvlek när Danne Muhrén drar på ett kanoninlägg som ”Blomman” vräker sig fram på, 2-1 och vinsten säkrad!” / Fuck You Berg

Anekdot 2: Efter åtta raka segrar och omåttlig beundran för sin nya guldkalv på topp så får coach Håkan hybris och får för sig att testa Simons tvillingbror Tomas från start. Detta var dock inte vilken match som helst, utan seriefinalen mot Viggbyholm. Efter 36 minuters spel blir Tomas utbytt med motiveringen ”Bra jobb Tomas, vi sparar dig till viktigare matcher”. Skadan var dock redan skedd, och Rotan torskade med 0-3.

Anekdot 3: Calle Gustén vill minnas att laget mötte ett starkt Enebyberg med en ung Erik Sundin på topp (numera i allsvenska Helsingborg) som gjorde vad han ville i en b-lagsmatch. Matchen slutade med hedrande siffror för det underlägsna Rotebrolaget, 1-6, men det Calle minns bäst är det som hände efter matchen. Då fick nämligen Gustén chansen att visa sina talanger när han agerade benknäckare i en instruktionsvideo för domare. Calle gjorde det han var bäst på och kapade en spelare i friläge medan domaren tog fram det röda kortet. Enligt Calle fick han noll kronor för denna hedersamma uppgift.

Frågan: Niklas Karlsson, då 18 år, representerade givetvis ett motståndarlag i serien. Kan något gissa vilket?

Allsvenskan sluttabell 2003

Djurgården 26 19 1 6 62 – 26 58
Hammarby 26 15 6 5 50 – 30 51
Malmö FF 26 14 6 6 50 – 23 48
Örgryte IS 26 14 3 9 42 – 40 45
AIK 26 11 6 9 39 – 34 39
Helsingborg 26 11 5 10 35 – 36 38
Göteborg 26 10 7 9 37 – 28 37
Örebro SK 26 10 7 9 29 – 33 37
Halmstad 26 11 3 12 41 – 37 36
Elfsborg 26 9 7 10 29 – 34 34
Landskrona 26 8 8 10 26 – 39 32
Sundsvall 26 3 10 13 25 – 43 19
Öster 26 3 8 15 31 – 56 17
Enköping 26 3 5 18 22 – 59 14

Säsongen:
Enköpings första säsong i Allsvenskan slutade i, för experterna runt om i landet, förväntad besvikelse. Efter 26 omgångar och endast fjorton inspelade poäng och en sistaplats stod det klart att laget skulle får återvända till Superettan efter endast ett år i landets högsta serie. Andreas Hermansson, hämtad från Hammarby inför året, blev lagets bäste målsytt med klart godkända 8 mål, men laget saknade stabilitet i försvaret, som släppte in 59 mål på 26 matcher, fler än två mål per match. Den största anledningen till lagets korta sejour i fotbollens finrum var dock den katastrofala inledningen på säsongen. När åtta omgångar spelats hade laget fortfarande bara en poäng och låg fast förankrad i botten. Den hyfsat starka sommaren där man bland annat bortaslog Helsingborg med 4-0 kunde inte rädda det sjunkande skeppet med tränare Peter Lenell framme vid rodret. Fallet hade börjat.

Sammanfattning säsongen 2003:
Enköpings återfall till landets näst högsta serie kom inte som någon överraskning men laget skulle inför 2004 komma att tippas som ett topplag i superettan. Planen var att komma tillbaka till Allsvenskan snarast, då man fått blodad tand undet debutåret. Hos Rotebro såg det ganska ljust ut. Man var med i toppen av division 5 och underifrån kom det upp nya talanger från det duktiga P85-laget. Tränare Håkan uppmuntrade juniorerna inträde, men hade svårt att bryta kompisbanden med det äldre gardet och missnöjet över det något enformiga träningsupplägget började spridas. Det hade även börjat ryktas om en viss Johan Hedman, som inte hade lust att börja träna med A-laget. Gamlingarna hörde snacket om Hedman, men avfärdade honom med en fnysning och orden han väger för lätt för A-laget. Rotebro hoppades inom kort nå division 4 som kändes som en lagom hög serie att pendla mellan. Någon träningsmatch mot Enköping planerades inte och drömmarna om division 2 hade inte ens börjat gro. Inte än...